Här är min absoluta favoritskådis. John Candy.
Han är helt enkelt den bäste stjärnan som någonsin funnits.
Han är larger than life. Genial och varm och trevlig och superrolig.
Tack för alla skratt och ditt stora vackra fina hjärta!

Älskar dig!


http://www.youtube.com/watch?v=Jkz1i1CNUo4&feature=related

Man ska och borde inte tänka på det. Det där med att önska kön på sitt barn. Men jag vill ha åtminstone en dotter!
Jag kan ha nio söner bara den tionde är en dotter.

Så ego och så fruktansvärt patetiskt, men det är sant jag skulle vilja ha en eller flera döttrar , bara för det så kommer jag få alla barn söner.

Det klart att jag vill ha ett friskt och glatt barn oavsett kön.
Men drömma får man väl eller ?

Polsko moja najlepsza ukochana Polsko! Mitt älskade Polen .

Landet jag är född och mitt vackra och underbara moderland. Än källa till massa kärlek och kvinnor.











Okej lets face it , Polska kvinnor. Med risk för att låta gay men vi är jävligt snygga och bra fruar. Vi kan tillfredställa var mans behov. Vi är duktiga på laga mat , städa och se rejält heta ut ändå. Vi är kvinnliga och vackra och sen snackar vi snyggt. (polska låter ju så underbart )


Det tror jag att denna snubbe också tänkte!

Simon Mol.

Han kommer från Kamerun. Och under sin vistelse i Polen så lyckades han komma till sängs med 40 stycken polska kvinnor.

Jag tycker detta är förjävligt, äckligt och vidrigt. Tänk siffran 40 kvinnor. Och inte en enda kunde han säga Hej jag har Hiv kanske vi borde sluta här?

Okej nu tänker ni säkert är inte dessa 40 polskor lika äckliga som honom själv?

Skulle inte tro det. Killen visste vad han gjorde och han kunde öppnat käften och sagt till? Eller hur.

Innan han dog så frågande dom honom ifall han ångrade sig. Svaret blev NEJ.

Vad kan man säga?

Klart första tanken är Vad fan ska en sån människa göra i mitt land? Tyvärr men det är ett ärligt svar det. Vad fan ni hade tänkt samma, punkt och slut dubbelknut.

Andra tanken är Varför? Tja det kan jag inte svara på. Inte ens min vildaste fantasi kan uppspela en resonlig förklaring.

Sedan sista tanken är detta skulle aldrig funka och gå för en kvinna. En Hivsmittad kvinna som smittar 40 män. Låter som en mardrömslik saga man hittat på. Män kan för dom vet att dom kan.
Denna tragedi skulle aldrig vara möjlig för en kvinna att åstadkomma.
Hard harsh reality. Det är läskigt och spöklikt och det är just här mäns strukturella övertag manifesterar sig allra bäst.
Är det inte fler pappor som lämnar sina barn? Varför? För det är enklare för dom än för oss kvinnor. Detsamma hade denna lirare bättre möjligheter att sticka från kvinnorna utan att säga till om sin sjukdom.


Jag vill inte sprida hat mot vare sig män eller svarta. Utan bara tanken hur sjutton man låtit denna "olycka" hända.

En kommentator ville att jag skulle skriva om min serbiska sida och visst vill jag göra det! Men jag är också polsk så jag skriver om båda länderna och hur dom influerar mig och format mig genom åren.

Ingenting får mig att bli så glad och stolt som när jag tänker , talar eller drömmer mig bort till mina älskade hemländer.

Fast slav som jag är så känner jag mig lika hemma i Makedonien som Ukraina för den delen också!
Liksom okej jag erkänner allt slaviskt får mitt hjärta att banka lite extra. Jag vet jag är liten nationalist på det sättet och tänker inte skämmas heller!
Alla borde vara nationalister samtidigt som dom glädjs och bejakar andra kulturer. Man kan faktiskt uppskatta båda. T.ex. Jag älskar judisk kultur och jag tycker om egyptisk musik och indisk mat.

Man behöver inte utesluta det andra!

Nåväl jag har en stark fetish för Serbien och nästan allt serbiskt. Och jag älskar det polska språket och polska bakverk och allt typiskt polskt.

Kärleken till Polen och Serbien är alldeles skållhet och jag flinar som ett fån när jag tänker Kraków ( där jag är född ) och byarna i Serbien.

Men hur sjutton är resultatet av att detta blod som dagligen cirkulerar i mina ådror? Vad fan har det blivit av mig?
Ger lite serbisk säd och polska ägg en vettig produkt i slutändan ? Tja jag vet inte. Förhoppningen finns dock alltid där.

Denna ultimata kombo har iallafall fört med sig detta.

Min uppenbara nationalism. Oja detta gör ju mig otroligt subjektiv förstås!

Men det jag mest spontant kan tänka är att trots jag är så svensk i vissa avseenden så är det något som avslöjar mig. Min ärlighet. Att vi serber/polacker på både gott och ont är flera mil ärligare än svenskar.

Folk säger att man ska vara uppriktig och stå på sig lite. Och att det är skillnad mellan att vara ärlig och uppriktig.
Som fan är det skillnad. Uppriktighet är en slags trevlig medhårsmetod att säga en kanske inte så vänlig sanning medan komplett ärlighet är att säga som det är.

Rakt upp och ner. Du är dum. Du är ful. Du kan inte. Det gillar jag inte. Sånt är vi polacker/serber (slaver i största allmänhet ) förbannat duktiga på att säga. Vi blottar andra.

Denna ärlighet kan vara till folks fördel när man liksom säger ifrån och sätter ner foten på ställen där man bör och ska göra det.
Men denna brutala ärlighet är också givetvis väldigt sårande. Detta är oftast en biverkning av den slaviska ärligheten.

Men i och med att jag är ärligare så vågar jag ibland även mer. Jag vågar vara mer ärlig när man ska och jag tar oftast tag i saker före alla andra. Jag tar oftast första steget.

Nu måste jag säga att detta kurage har i flesta fall alltid varit till både min och andras fördel men det klart att total ärlighet är inte allways pretty.

En annan polackserbisk sida förutom att man är ärlig är att man är med sanningsenlig och i och med det handlingskraftig. Jag hatar ihjäl mig på saker som inte blir av. När jag säger att jag ska fixa en sak så gör jag det.

Jag skjuter inte upp , utan vill helst göra saken på plats. Jag håller det jag lovar. Jag mår dåligt ifall jag misslyckas fullfölja saker. Ärligheten gör att man är väldigt sann sina ord och vi (slaver) har lag att följa det vi sagt. Det är ett slags hederskodex liksom.

Saker som " Vi hör av oss" eller " Ja vi återkommer till detta vid ett senare tillfälle" eller " Kanske nästa period" får mig att bli förbannad. Och det är inte lite utan helt vansinnigt. Helvetets portar och alla jordens synder uppenbarar sig.

Och detta leder till en annan sak polacker/serber och övriga slaver är helt handikappade på. Vårat temprament.
Att göra en svensk förbannad är en sak medans göra random slav förbannad är två heeeeelt skilda kategorier.
Svensken dämpar sig och sansar sig tillslut.
Medans en slav. Åh nej ska jag ens berätta? När jag är förbannad då får man ta det på en helt annan nivå. Då är det ondska, död , svärta , helvete. Brinnande himmel , asteorider som faller och körmusik.  (inte den katolska skiten utan lyssna på One winged angel)

Ni fattar.

Men en sak som jag spontant måste säga och ge pris för är att vi är så familjära.
Slaver har tyvärr mina svenska vänner mer fokus på familjen och att hålla banden med familjen solida.
Vi bryr oss mer , ställer upp och är hjälpsamma. Man kan lita på familjen i större utsträckning än vad svenskar gör. Inget illa menat men svenskar menar säkert väl men det blir forcerat och fel och pinsamt att umgås.

Att träffas med släkten ska inte vara krystat utan naturligt.



Sedan andra sidor jag kan tänka mig är att jag värdesätter min religion i en högre grad.
Våra liv kretsar kring religionen. Vi ser inte helger som dagar att vila oss på utan vi ser dom seriösare.
Vi tar hem präster och vi firar traditionsenligt och med djup vördnad. Även högtiderna anses mycket familjära.
Vi knyter på det sättet även band med familjen och vänner genom dop , bröllop och begravningar.



Apropå begravningar så är döden inte tabu eller någon onormal företeelse utan naturligt och vackert och fridfullt.
Vi är inte rädda utan ser det som ett sista steg i livet. Medans svenskar är skraja och vill uppleva så mycket så möjligt och hinna be alla om ursäkt och göra rätt i livet. Bra tanke men egoistisk. Vi är inga helgon och vi vill inte heller bli helgon.

Vi tar dagen som det kommer och gör vårat bästa och det räcker. Vi är fyllda med skavanker och brister och det gör oss mänskliga. Vi saknar alla former av överprestationer för att bli ansedda som några duktiga och välgörande medborgare. Vi krystar inte. Vi är inte pretto i samma utsträckning.

Jag vet låter kanske fördomsfullt med det är ungefär den bilden jag har av mig själv och oss slaver även om det inte gäller alla.

Tre saker som slutkläm är att vi slaver är att vi ofta tar livet med en klackspark och vi älskar mat och gott sällskap och vi inte är rädda att göra bort oss.

Vi polacker/ serber och andra slaver är människor som vågar vara just människor. Och det är just den sidan som är bäst med oss till både andras fördel och nackdel.

(var tvungen att bifoga denna fina bild )



Han serb och hon polsk båda modeller snacka vilka perfekta ungar liksom haha!

Jag har väl alltid kännt mig som mest serb. Och fan vad jag älskar Serbien , mer än Polen och Ryssland eller något annat land.

Men otroligt nog tycker jag att Sverige är ett fint och vackert och underbart fantastisk land det med . Även om jag älskar Serbien mest så finns kärleken till Sverige med.

Sverige erbjuder saker som många andra länder inte kan eller har. Sverige och svenskar är bra land och fina  människor och dom är väldigt duktiga och generösa.
Givetvis så har jag ju blivit försvenskad jag med.

Jag älskar sitta på konditorier och snacka om vädret eller annat sk. ointressant.
Jag hälsar på folk jag möter i promenadledet.
Jag tycker om svensk mat och lagar den gärna och ofta.
Jag älskar uttrycket lagom är bäst.
Jag älskar att svenskar är punktliga och noggranna och samarbetsvilliga.

Det mycket jag älskar med sverige och svenskar.



Även om jag känner mig främmande mot vissa mindre smickrande fenomen. Som den svenska snålheten och småsintheten.

Folk tjatar tillbaka skitsummor som 50 kr i all evighet tills dom får tillbaka dom 50 kronorna.
Att folk lätt blir störda och uppretade på småsaker som att man spelar lite väl högt på mp3-spelaren eller att man missat att diska två bestick på jobbet.

Men i det stora hela så är svenskar väldigt öppna och toleranta människor.

Nå vad är det som är så svenskt med mig?

Det är nog den där lite prydliga försiktigheten och att bemöta folk anständigt och trevligt.

Jag måste erkänna att det jag är ibland lite feg och tillbakadragen och konflikträdd.

Jag gillar att ha ett avstånd mellan mig och människor. Tycker att bufflighet är charmigt i lagom doser.

Jag är mån och att vara artig och snäll. Prata pedagogiskt och lungt. ( Medan pedagogiken i mina hemländer är att vilka knasigheter än föräldrarna säger så har dom alltid rätt baserat enbart på att dom är föräldrar ).
Jag hatar att bli avbruten och avbryter sällan folk.

Jag gillar att svänga mig med uttryck som , aaah , jaha , jasså , nähä, ok, typ , liksom , menar du det ? , aha! , är det sant ?.

Jag är inte snål men jag älskar att vara sparsam och slösa rätt istället för att punga ut summor på massa statusshopping. Typiskt invandrare att slösa enorma pengar på statusshopping. Mycket vanligt för mina egna landsmän.

Även om jag har lätt för att ringa och är väldigt utåtgående så hatar jag att ringa i telefon. Jag avskyr det som bara fan. Att ringa myndigheter eller bekanta eller någon man inte har så bra kontakt med ger mig panikångest.

Sedan är jag mån om min integritet och jag avskyr att skvallra men att jag älskar ( i hemlighet )att lyssna på det.
Tyvärr det är så. En klar personlig nackdel.

Jag är rädd vad folk tycker om mig. Jag undrar hela tiden vad fan tänker människan jag pratar med om mig? Tyvärr.

Det är det där medvetna och så oumbärliga avståndstagandet som jag både älskar och hatar som gör mig så svensk. Jag vill avbryta saker innan dom blir för obehagliga. Social kontakt ska ske på mina villkor oftast kravlöst.
Det är felet med serber och polacker ( då jag utgår från mig själv ). Detta att landsmännen hela tiden lägger sig och ska kommentera saker man inte bett dom få åsikter om. Och kraven och förväntningarna.
Där är jag nog svenskast av alla.

Jag vill ha lugn och ro. Frid och fröjd. Harmoni före massa tvång.

Jo jag kanske är serb och polsk i hjärtat men ack så svensk i sinnet. Jag trivs nog faktiskt ganska bra med det.

Något som får mig att gå fullständigt i taket är olika olyckliga människofall där medbrottslighet förekommer.

Bilden jag valt föreställer den lille sötnosen Bobby Äikiä ( 10 år ) som dog pga. misshandeln av sin styvfar. Han kvävdes ihjäl. Hans styvfar var ju förstås ett psykfall som älskade att roa sig med sadistisk våld. Vilket den stackars Bobby själv fick erfara.
Det vidrigaste var ju att killen led av en mildare utvecklingstörning och inte kunde försvara sig. Alltså hans föräldrar sparkade på en som redan låg. Alla som vill läsa mer om honom och hans tragiska öde kan googla honom.

Det som jag vill försöka förstå är ändå i slutändan varför kunde hans egen mor godkänna en sådan behandling och vara delaktig i den. Att en mamma kan utsätta sitt eget kött och blod för det?
Jag tror att jag inte ens vill veta hur man kan tänka som medskyldig.



Samma gäller frugan till Josef Fritzl. Liksom Herregud min skapare! Hur fan tänkte hon egentligen. Hur sjuk kan man vara på en skala från noll till hundra ? Flera biljoners triljarders gazillioners miljoner ?
Fittan visste liksom exakt vad som hände. Hur kan en normal människa låta inavel ske i 24 år i en källare utan att fundera vidare på det ? Men vad fan hon knep igen truten bäst hon ville.

Jag vet inte om det var Winston Churchill som sa det "men det är inte dom ondas ondska utan dom godas tystnad som tillåter saker att ske".

Medbrottslighet är snarare dom lika ondas godkännande.  Och Sverige tycker att det saknas civilcurage. Jo men tjena liksom?

En grundsten i ens liten människas liv är ju förstås trygghet. Jag vill att mina barn ska vara så trygga som möjligt.
Trygghet och kärlek är viktigare än allt. Ingen religion eller politisk åsikt går före mina barns trygghet.

Har dom det i sitt liv och ovillkorlig kärlek så är det en bra plattform för att bli lyckliga som vuxna. För jag skiter i vilket bara mina barn är lyckliga och mår bra.

Även om jag kommer vara hård och men så rättvis som det går. Jag kommer definitivt inte vara någon Hitler som står och skriker på mina ungar men någon skön slappmorsa kommer jag inte heller bli.

För mig är det sunt att barnen får gränser. Att dom lär sig rätt och fel. Jag vill ha ungar som sköter sig.

Jag kommer i princip veta att jag har failat när barnen är oförskämda råttor som bara gapar och kräver utan hänsyn till omgivningen.

Sedan en annan tanke jag tänker är att vill inte vara en curlingmorsa men jag kommer lägga enorma summor på att dom ska ha olika aktiviteter. Jag tycker således att aktiviteter är viktigare än dyra märkeskläder och många påkostade leksaker.
Då jag tycker att barn stannar i utvecklingen om dom hela tiden roas materiellt. Barn behöver fantasi.
Jag vet det låter ego men jag har hellre en unge som kommer hem med grus och lera och massa halm i håret en en unge som vill ha senaste mobilen eller tvspelet.

En annan sak jag är villig att ge mina ungar är bra mat. Som en djurmamma svälter jag hellre själv än att ge mina ungar onyttig mat.



Jag kommer också som den toleranta människan. Lära mina barn om hur andra människor lever och bor.
Jag vill att dom ska kunna glädjas åt olika kulturer och finna det positivt att lära sig om folks olika traditioner.
Därför väljer jag gärna att dom reser än att skämmas bort med olika leksaker och massa pynt.

Upplevelser före massor av grejer.

Det jag också tycker är vitkigt är att lära dom tidigt om livets olika faror. Så som läskiga ormar, vassa föremål till våldtäktsmän och pedofiler.
Ju mer dom kan om falskhet och dåliga bekantskaper dessto bättre kan dom skydda sig mot elaka människor.
Jag vill lära dom realistiska förväntningar är kanske inte roliga men mer givande. Utan att för den delen döda deras fantasi.

Dessutom vill jag lära mina barn uppriktighet och ärlighet. För jag hatar lismande kappvändare och dubbelmoral så det stinker.

Barndomen ska enligt mina ord vara en trygg och realistisk och sprängfylld med upplevelser. Då blir det som bäst.

Jag har glömt bort att blogga.

Dels för att jag har det verkligen superstressigt men också för jag inte riktigt vetat vad jag ska blogga om.
Detta förvånar mig då jag har normalt tusen åsikter om allt så jag tänker faktiskt göra en såndär serie med olika ämnen som jag tänker blogga om.

Jag vill ju hålla bloggen efter min stil och gärna slaviskt.

Min nästa serie ska handla om dom olika stegen i en människas liv.  Barndom , Ungdom , Vuxenskap och Ålderdom samt döden.  Lite mina tankar och funderingar kring det. Så det blir helt enkelt en serie om det.

Föresten alla ortodoxa Hristos Voskrese! Ska på påskmiddag idag alltså kl 1. Så jag får ta och gå bums och lägga mig !

Livet har mycket att erbjuda.
Mycket man vill. Mycket man önskar.

Men just idag har jag inte så stor lust att ta tag i allt.
Man vill vara fri och ha det luftigt och öppet kring sig.
Jag distanserar mig medvetet från olika sorters ansvar. Palla bry eller skitsamma.
Ilska. Frustration. Det hjälper inte.

Men varenda svek och varenda ouppfylld förväntan på något sätt visar det jag trott och kännt och anat.
Mer och mer folk bekänner färg.
Dessa små förklädda hemligheter som lukras upp.

Och jag lär mig mer och mer att skita i dessa. Jag orkar inte längre. Vill du inte växa tillsammans med mig och glädjas. Vill du vara missunnsam och avundsjuk. Det är ditt val.

Jag befriar mig själv nu att ta ansvar för dina känslor och ditt beteende. Vi är inte vänner längre och det behöver vi inte vara. Jag önskar dig ändå livets goda. Jag kan. Jag vill.

Jag vet bättre än så.

Jag lär mig nåt du aldrig kan. Ödmjukhet och omtanke.

Nu befriar jag mig från dina tankar och jag struntar i ditt liv. Och det känns skönt.

Väldigt skönt.

Ibland mår man bättre av att bara släppa saker. Ju mer man släpper dessto bättre mår man.

Min fina fina lilla morfar. Min allra mest kära och underbara och gulliga morfar. På söndag så är det 18 år sedan gud tog dig till himlen.

Morfar jag älskar dig och tänker på dig varenda dag. Du betyder allt.



Här bifogar jag ett galleri på min stilige och kloke morfar.



















Volim tebe / Kocham ciebie <3

Bekant så flyter det serbiskt blod i mina ådror och ja det har väl en ganska stor betydelse för hur jag är som människa. Faktiskt det innebär nästan allt. Jag förnekar inte mina rötter.

Det bra att bejaka dom.

Även om man är tillmötesgående och tolerant person med hänsyn för andra länder och människor, så är ingenting så viktigt för mig som kärleken för mitt land och folket i det.

Fakta är jag är rent våldsamt kär i Serbien och älskar det vansinnigt mycket. Så fort jag hör serbiska på gatorna så bultar hjärtat lite extra. Eller när min beläste serbiske pojkvän berättar någon anekdot om den serbiska historian. När jag själv försöker skriva på serbiska till serbiska kamrater eller ser serbiska filmer.
Inget får mig att gråta eller uppröras mer än Serbien. Okej jag erkänner glatt att jag är en serbisk nationalist.



Fast mitt land fungerar inte bara som en källa till min oändliga kärlek utan har en mer avancerad och komplext förflutet än så.
Alla som är ungfär min ålder och pyttelite yngre och givetvis äldre minns små scener från den mediala rapporteringen från krigen. Delningen av Jugoslavien och alla dom förödande konsekvenserna när krigen tog slut.

Inget man önskar sin värste fiende direkt. Krig är skit oavsett vad.

För att tala klarspråk så kan man tänka att det var onödigt men jag hävdar tvärtom. Krig är ibland den enda lösningen. Speciellt när det gäller etniska konflikter och dom politiska spänningarna som befann sig på 90 talet.
Jag måste nog säga att detta var tyvärr det enda sättet man kunde komma omkring problemen som fanns på Balkan vid den tidpunkten.

Fortfarande krig är ett helvete och ingen bör egentligen erfara det. Inte nu eller då. Krig bör inte finnas överhuvudtaget.



Armén under kriget.



Armén idag.

Utrustningen har blivit massivare och tyngre det märker ni va?
Är inte bilderna målande över hur situationen är idag?

Ju mer skit man får dessto större murar bygger man kring sig. Och det är just precis det som hänt. Vid alla nyhetssändningarna så var vi serber dom elaka. Dom onda. Dom man skulle akta sig för. Vi fick hela tiden skit på skit över hur vidriga vi var.

Tillslut så vänjer sig man. Jag själv blev kallad Milosevic eller ja din pappa är en Milosevic pga av detta. Vad min pojkvän blev mobbad under skolgången vågar jag inte ens tänka på eller ens vilja ta upp.

( Jag gillar dessvärre inte Slobodan Milosevic alls )

Men media gormade och skrek. Inte nog med att vi fördrevs från Kroatien och Bosnien och även Kosovo så fick serberna höra vilka djävlar på jorden vi är. Sedan fick media födelsedag när den av dom efterlängtade bombningen av Serbien kom år 1999. Ja rätt åt oss.

Sanktionerna och det låga födelsetalet var ju bara så befogat.



Serbiska huvuden.

Att folk än idag fabricerar och mörklägger oss föder inget annat än ilska och irritation. Detta gäller inte bara oss serber utan folk i allmänhet.

Är inte skitkastning liksom en väldigt bra början och fortsättning på en konflikt?
Liksom har man ingenting snällt och säga så kan man väl hålla tyst ?

Det blir ju garanterat inte bättre för att man kastar skit.

Jag lovar det blir det inte.

Imorgon så ska jag både ta det här förbaskade tjafset med arbetsförmedlingen. Gud jag längtar att skälla ut dom jävlarna så hårt. Ska bli så skönt.
Ska senare vidare till Coop för att handla lite skit. Mest för att köpa grejer till pojkvännens födelsedagsfest.
Sedan gäller det storstädning.
Ringa lite samtal.
Måste även fixa pass.
Åker sedan bort några dagar till Sävsjö , där ska jag på barbaque.

Har en hel del att stå i just nu.

Ha det jättesött och jättefint.

Serbiska flyktningar från kriget i Kroatien.





Ensamkommande flyktningbarn i Sverige.

Nu är jag sådär hemsk och fördomsfull tänker ni men visst är det skrattretande vilken skillnad det är mellan hur olika människor blir behandlade över allt.
Vissa kommer från lite och till mycket, andra från lite till ingenting alls.
Lustigt. Ofattbart. Och så förbaskat jävla tragiskt.

Det är ganska kul det där att folk anser att kvinnas kärlek är grunden till allt gott som existerar på denna jord.
Tycker det är fruktansvärt patetiskt att man kan resonera på så sätt. Att män skulle vara något utomordentligt perfekt exempel på ondska och djävulskap. Då vi alla är likadana människor med samma drifter och samma intellekt.

Jag tycker förstås att män haft mer svängrum för sina handlingar men kvinnorna börjar hinna mer och mer i kapp.
Fortare och fortare bildas dom. Kvinnogängen som stjäl. Tjejligorna som misshandlar andra tjejer för att visa makt. Men även grövre brott som mord och större planerade rån. Pengatvätt och kidnappning av barn antingen sina egna eller andras.

Förfalskningar och förskingring av pengar är extremt vanligt nuförtiden. Även narkotikahandel och dopingbranchen skjuter i höjden.

Även sexbrottslighet förekommer som prostitution men även medhjälp till illegal invandring av kvinnor som ska sluta som sexarbetare. Nämligen trafficking.

Jag kan själv fatta argumentet " Jag stal lite bröd och ett paket mjölk för jag saknat mat flera dagar ". Med rent samvete så skulle jag också stulit mat. Jag snattade som fan när jag yngre. Var så lätt. Jag tog och gick in i affären tog colaburkar och kanelbullar och ibland även en tidning och drog. Även smink av dom dyrare märkena hängde med hem. Jag vet inte bra Anna inte bra.

Och jag har rökt inte bara cigg utan annat. Detta har jag bloggat ett inlägg om förut.
Jag mådde inte bra och levde stressigt. I got my reasons så att säga.

Men att själv ta och dräpa en människa det skulle jag aldrig klara av med mina nerver och dåliga självförtroende.
Jag skulle fegat ur som bara fan det vet jag.

Skulle dessutom inte palla av att livnära mig på mina stöldgods. Usch leva för att stjäla och stjäla för att leva. Sound really freaking crazy. Att tvätta pengar skulle få mig känna mig alldeles smutsig och äcklig.

Men något jag ens knappt kan fatta är kvinnor som jobbar med att sälja andra kvinnor. Alltså vara kopplare eller hallickar. Kvinnor som drogar dom , misshandlar redan misshandlade kvinnor. Tvinga dom leva i misär medans dom lever själva lyxliv. Vad fan liksom?

Eller kvinnor som säljer sina barn till sexturister under falska adoptioner. Eller kidnappar barn och tvingar fram lösensummor.

Jag menar kvinnor ska ha moderkänslor och ska vara snälla och vänliga. Vi förväntas vara toleranta och överseende. Nu när allt visar att vi inte är lika trevliga shyssta änglalika personer. Är det inte dags då att slopa den föreställningen en gång för alla ?

Liksom fuck it. Kvinnor kanske är skickliga och listiga och ibland vackra men kvinnor är same shit diffrent name.
Det är högtid att sluta förfäras av kvinnors olika brott och inse att kvinnor är minst lika kapabla till det.

Livet tar jämt nya vändningar. Kommer berätta senare vad som kommer att hända.

Måste skriva av mig lite just nu.

Hela tiden händer det grejer i mitt liv.
Personer kommer och personer går.
Snart kommer jag befinna i ett helt nytt skede i mitt liv.
Jag kommer ha en bättre tillvaro.
Men den kommer ge mig nya utmaningar.
Jag kommer att lära mig mycket.
Men också glömma gammalt.
Jag kommer befinna mig på helt annat plan.
Jag hoppas bara att allt kommer gå bra nu.

Även om jag genomlevt mycket är det much more to come.

Ett kapitel går sakta mot sitt slut och snart mycket snart börjar ett nytt.

Svenska kvinnor och kvinnor rent generellt har idag sedan 60-talets sexuella revoulution börjat ta för sig mer och mer.
Kvinnor vet vad dom vill ha och vet hur dom ska få till det. Jag som kvinna vet att det inte är speciellt svårt att få manlig uppskattning även om jag hatar bli utittad.

Nu har jag ju förstås en alldeles underbar sambo och känner inga som helst lustar att leka runt som vissa är mer eller mindre förtjusta i.

Däremot så nämnde bloggerskan Lady Dahmer, varför ska man som kvinna inte bli respekterad för att man har ett aktivt sexliv eller gillar alkohol.

Jag tror faktiskt att man idoliserar kvinnan. Överlag så är jag emot idolisering.

Man måste inse vissa klara saker. Kvinnor liksom män är inte perfekta. Även om männen har det lättare att ta sig ur dåliga rykten än kvinnor. Män har alltid haft fler gratisbiljetter ur dåliga rykten.
Men det bortser inte från att det största felet folk gör är idolisering av kvinnan. Eller mänskligheten över huvudtaget.

Vad sjutton människor som Barack Obama och Prinsessan Victoria är idoler. Det sjukt. Vad har dom tillfört mig förutom att ena tagit en bit av mitt land (Kosovo är Serbien)och den andra bitar av mina skattepengar.

Liksom redan här måste man förstå saker som att folk är falska, utnyttjar och beter sig skamlöst.
Livet går nästan ut på att lära sig att du kan inte lita fullkomligt på människor.
Folk är inga helgon.



Respekt ska således förtjänas. Det du gör fel är att blanda sexliv med respekt.

Sexliv och alkoholvanor är något man gör.
Respekt är något form av förtroende som man vinner på vägen.

Kan låta hårt men jag respekterar väldigt få människor idag. Om jag skulle träffa en bloggläsare idag så skulle jag inte respektera personen men jag skulle bete mig hyfsat och tolerera och acceptera den personen. Det kallas medmänsklighet.

Respektera en främling är komplett otänkbart.

Dessutom är jag så fruktansvärt ointresserad av folks sexliv och vad dom gör på helgerna. Enda gången jag är intresserad av det är eventuell debatt. Typ ska man berätta för ett ONS att man har HIV ? eller är aborter etiskt godtagbart? osv.

Så länge man idoliserar folk och synnerhet kvinnor och blandar ihop frågan om respekt med folks sexliv så blir folk arga.

Jag vill fan inte få respekt eller bli idoliserad för att suger av en man bäst av 1000 potentiella kandidater.
Borde inte fokus mer vara på vad du gör för dina närmaste?

Hur tolerant är du mot andra? Hur snäll och närvarande förälder är du? Hur hjälpsam är du mot dina syskon eller hur mycket mer energi är du villig att lägga på dina studier? Hur shysst vän är du mot dina kompisar ?
Behandlar du djur med värdighet? osv.

Däremot är ingen människa värd att få skit eller blir kränkt eller våldtagen. Den borde vara en självklarhet.



ONS* one night stand*

Jag är lat men jag gjorde det!

		Debatt-Ja du SKA kommentera. Här skriver jag om olika ämnen som ska väcka ilska och glädje eller frustration eller himmelsk eufori. Jag, Anna, självgodheten I mitt schizofrena virr varr av hjärnspöken och fullständiga jagkärlek så skriver jag om min storhet. Carpe Diem darling Carpe Diem. Kärlek och annat prettofint Jag blottar min plågade själ och tänker mindre med anus utan mer free hugs. Jag ger dig blommor och Godivachocklad utan krav på sadistiskt kk-förhållande. Långa fjortishjärtan och tidiga förlovningar!! Lekstugan Här flamsar jag runt som det överaktiva adhd-barn mamma ploppade ut för herrans många år sen. Hög smärttröskel och låg självdistans i en cocktail av rå humor. Cheese! Nyheter Surr och sus från jordens varierade valkar Seriös "sheet" Inkontinens och ångrade könsbyten och mercyfucks och annat som förgyller vår färglösa värld. Mobbade psykologutlägg med starka rekommendationer till lång samtalsterapi.

Den svenska synden brukar man säga. Att svenska kvinnor haft ryktet om sig att vara lättfotade får det inte lättare nu när Greklands ambassad ger svar på tal.

Grekiska ambassaden menar följande.
"Tvärtom min vän så är det du som ska skämmas över svenska kvinnors uppträdande, på semester i alla delar av världen och med utländska medborgare i sitt eget land"

Är svenska tjejer horiga då ? Jag menar det rör sig om en våldtäkt på ön Samos. Men det ju rent av löjligt att säga det om ett våldtäktsoffer men detta belyser svenska kvinnors rykte.

Vi tjejer från Öststatländer kämpar med att bli av med golddigger ryktet så jag fattar exakt vad som går igenom svenska kvinnors hjärnor när dom hör detta.

Men för att ta bladet från munnen. Svenskar festar och beter sig som ofta som svin. Inte dom seriösa backpackerbrudarna som åker till Panama och Namibia och andra exotiska resmål för att lära sig om kulturen och historia.

Dom jag har mera in mind är dom svenska fjortisbrudarna som åker till Sunny Beach, Aiya Napa, Rhodos, Kanarieöarna eller till Ibiza och dränker sig med sprit och har sex med massor av olika människor.
Är ryktet rättvist eller orättvist ?

Se klippet och bedöm själva.

http://www.kanal5play.se/klipp/play/fragaolledokumentaren-klipp-sunnybeach

Presic som Lady Dahmer slash Natashja som har fint hår på knoppen och gömt i armhålan och på benen.

Så har även jag det.



Mitt vackra rosabeigea och underbara ben!



Min fluffiga och luddiga armhåla men oh so fabulous!

Hann jag berätta att jag gick runt på Blå Lagunen på Island med helt håriga ben och armhålor.

Hårigt är inte bara fashion det är en livsstil.



Fråga hunden liksom ?????????????

I inget land än Sverige är avundsjukan så utbredd. Vi lever i ett skrytsamhälle. Tyvärr men folk här lever för att skryta. Överallt ser man folk med gröna ögon. Blicken och mätningen över vad du har och vad jag saknar.

Om allt. Från hur lyckade deras karriärer till hur vackra barn man har. Från betyg till kläder. Hur mycket pengar man kan lägga på saker. Från dyra resor till spabehandlingar. Även något så patetiskt som mat och husdjur.

I Sverige mäter man lycka med hur många grejer man kan skryta med. Både svenskar och smått oväntat från invandrare efterapar denna systematiska avundsjuka.

Facebook är en fuelstation för detta och andra sidor som myspace och twitter och olika bloggar förstås.

Titta jag har råd att bo fint och ha en perfekt familj och resa till både Maldiverna och Costa Rica i år! Hann jag berätta att köpt bil och byggt om verandan till en ljusare och luftigare variant ?

Det jag märkt med vänner och bekanta och familjen att dom är helt besatta av detta skrytet och avundsjukan verkligen förgiftat alla i min omgivning.

Jag tycker det är äckligt och fruktansvärt idiotiskt men först och främst blir jag besviken. Är denna statushets vi ska leva efter? Ska jag behöva fostra mina barn i en miljö där alla skryter och är missunnsamma ?

Tänk ifall dom blir avundsjuka djävlar som måste ha det senaste? Dyra jackor , telefoner eller gå på minst 5 aktiviteter.

Jag tänker shit the same liksom palla bry sig , men vad fan hur högt ska man sätta ribban? Liksom räcker snart eller ska man fortsätta? Hur ser satusjakten ut om 15 år t.ex. ?

Det heter Alla människor är lika värda. Eller behandla din näste som du själv önskar bli behandlad. Ja det låter ju suveränt och jättefint.

Men när det kommer till pedofilerna så gäller det andra normer. Där det är helt okej att diskriminera och våldta en person. Där åldersskillnad inte längre är en barriär. Där moral och etik hamnar på sist på prioriteringslistan.

Pedofilerna vet vad dom vill ha. Dom vill ha barn från spädbarn till 18 års ålder. Till sex och maktövningslekar. Till deras behov att stilla deras perversa lustar över en person som inte kan försvara sig.

Deras metod är att sparka på den som redan ligger. Alltså förbryta sig på en oskyldig stackars random pojke eller flicka.

Det jag menar är att alla som är normala och förståndiga fattar ju hur gravt jävla fel detta är och hur utsatta dom stackars barnen blir. Men tyvärr så består pedofilin. Det liksom går inte att ta bort den. Människor tvistar om det är en sjukdom eller en läggning. Jag anser att det är sjuk läggning.

För att planera t.ex. att du ska ta och kidnappa vilket barn som helst och sedan dra med det i skogen och våldta barnet för att sedan mörda det är inte att vara sjuk för det är något folk gruvar sig för att göra.
Man vet att det är fel och när skadan är skedd kommer polisen vara efter en hack i häl. Att vara våldsam och aggresiv på plats kan jag ställa på att det är en sjukdom men att aktivt iscensätta en jakt efter ett minderårigt offer är en läggning. Pedofilen vet ju fan vad den håller på med till fullo.

Detta är förstås så jävla vidrigt vad det kan bekomma mig. Människors sadism överraskar mig varenda gång jag hör en ny historia om dessa ärkeäckel till pedofiler.

Men vad sjutton ska man göra med dessa sjuka individer. Får i min mening så kan man inte låta dom springa lösa i samhället. Dom får inte bli bjudna på möjligheterna. Man måste införa stenhårda lagstiftningar och man borde användas av sk. Jail Bait.



Ett klassiskt exempel på en Jail bait. En utmanande ung flicka som lockar pedofilen raka vägen till polisen och in i fängelse eller vårdkliniken. Först ska man utföra en mental hälsokoll och sedan slänga in dom i fängelse. Det ena och det andra! Bara vård hjälper inte. Man måste straffa det. Ju högre eller längre straff dessto bättre och regelbunda rutinkoller. En rutinkoll ska vara lika normalt som att ta en c-vitamintablett på morgonen för att må bra.

Även förslaget om kemisk kastrering välkommnar jag varmt. Dom ska ju inte få egna ungar. Gud bevare bara!

Man ska utsätta dom för långa intervjuer och det ska vara järnhård press på dom.Ingen ska få slippa undan.

Även skolan ( för information och tidig hjälp för ungdomar som är påväg att bli stalkade av en pedofil )och föräldrar till utsatta barn borde få ökat statligt stöd.

Man måste ändra attityden och inse att dessa människor genom att föröva ett barns rättigheter också förlorar sina egna. Det finns inget dom är också människor.

Pedofilin måste dö.

För mig är det otroligt svårt att idolisera människor. Jag kan inte helgonförklara eller dyrka vanliga människor.
Många gånger när man skrivit i dom där " Mina vänner " böckerna när man liten så stod det en frågan.

Vem är din idol?

Nu när man frågar kändisar eller andra prominenta personer i olika intervjuer i radio och tv eller till olika magasin så frågar man vem eller vilka är dina förebilder?

Vissa svarar Gandhi eller Nelson Mandela eller Moder Theresa eller kanske Kofi Annan.



För mig är sådant svar så krystat och skenheligt. Vem sjutton har Dalai Lama eller någon skådis som t.ex Johnny Depp som sin idol?

Att ens säga att personer som Hannah Montana och Justin Bieber är idoler är att sänka sin intelligens . Showbusiness is showbusiness end of story ?!



Ja men sure thing. Du vet exakt hur dom beter sig privat och på vilka grunder dom för det dom gör. För mig är det nästan kätteri eller perverst att dyrka en människa på det sättet.
Jag är kristet ortdox ja men inte ens gud eller det man tror på är i ärlighetens namn värd en sådan dyrkan.

Däremot tycker jag att förebilder eller personer som föregår med gott exempel kan man hitta i vardagen.

För mig är det min kära morfar.

( Tyvärr har jag ingen bild för tillfället men sätter in en när jag hittar den )

Han föddes 1923 i extremt fattiga förhållanden i en by i södra Polen.
Men han slet verkligen genom sitt liv och han blev framgångsrik. Han var vd för några betydande företag i Polen och samarbetade med länder som Italien och forna Jugoslavien.

Han var även lärare i skolan. Hur som helst så var han världens mest omtänksammaste människa och visade sin kärlek till sina barn och mig och min kusin.

Han var inte en hård och butter man som sin pappa utan vågade visa sina känslor och bry sig. Han var dessutom pedant och vågade ställa krav på sin omgivning. Han hade ett gott självförtroende och klarade att ta hand om sin familj och var en god vän till alla.

För mig är han ett föredömme. Han var en prydnad för min familj. Han var stark och mycket kärleksfull. Hade ett hjärta av renaste guld men samma hjärta klarade inte upphålla honom. Dels för att han fick en halvsides förlamning genom en hjärnblödning som han gick runt med i 20 år ( hade peacemaker ). Men dog tillslut av en hastig hjärtinfarkt.

Jag minns dagen innan han dog och då vinkade han av mig på tågstationen. Vi skulle hem till Sverige och morfar gav mig många kramar och pussar och betedde sig helt friskt och normalt. Och på morgondagen skulle han som gentlemannen han var köpa mjölk. (Mormor och morfar bråkade vem som skulle gå och köpa mjölken). När han kom hem från den fem minuter långa promenaden så ramlade han ned i soffan och då fattade mormor snabbt vad som hände. Hon ringde ambulansen men tyvärr så hann han aldrig anlända till sjukhuset.

Vi återvände samma vecka tillbaka till Polen.
Jag fattade inte vad som hade hänt då jag var påväg att fylla 5 år men efter begravningen så fattade jag när jag frågade efter honom. Jag minns forfarande än i dag när jag frågade på begravningsmottagningen när min morfar skulle komma tillbaka.

Men för mig är han än idag min förebild och självfallet saknar jag honom och varje gång jag tänker på honom så kan jag alltid säga att den tiden han levde så gjorde han sitt bästa.

Sen min älskade morfar dog så kan jag säga att det dröjde 16 år innan jag hann träffa människor som anser mig kalla mina förebilder.

Dom jag tänker på är min fina pojkväns underbara fastrar och familj och hans brylling. Dom bor i Belgrad och i närliggande byarna kring Belgrad.

Dom heter Ruza och Milica och Dragan.









Dragan är mannen i skjorta.
Ruza är hon i röd tshirt.
Milica är hon i blå skjorta.
Kvinnan som äter är hans fru Ceca.

Dessa underbara vackra personer förgyller både min tillvaro men uppfyller även min förväntan på vad riktiga förebilder är.

Dom bidrar först och främst så mycket bara att vara sig själva och det älskar jag jag ju främst med dom.

Men dom ger ifrån sig så ofantligt mycket med sitt hårda slitsamma arbete.
Fastrarna är bönder och jobbar tungt och svettigt ute på dom stora plantagerna som min pojkvän och hans familj äger. Varje dag är dom ute tidigt på morgonkvisten och kämpar med växterna.

Både Milica och Ruza har grisar och gäss. Dom lever förstås ekonomiskt begränsat för man tjänar inte så mycket pengar i Serbien på att vara bonde. Men i kärlek och varma ömsinta leenden och välmenande blickar är dom miljonärer och om inte oändligt rika.
Jag menar dessa underbara människor kan konsten att le med ögonen och skina en rakt in i hjärtat. Att få ett vänligt leende från dom gör en glad hela resten av dagen.

Gud vad härligt det ska bli att få träffa dom igen någon dag!

Men det som är mest fantastiskt med dom är att dem bryr sig om sin familj och ger så otroligt mycket kärlek även om dom har haft det ganska tungt jobbigt. Dom står ju varje dag i gassande solsken och jobbar som bara attsingen och unga är dom inte heller.
Men trots sjukdomar och trots det hårda yrket så kan dom forfarande vara pigga och glada och det är att vara äkta förebilder.

Dragan är också en väldigt god och bra förebild han har först och främst mycket starkt självförtroende och integritet. Han jobbade som specialpolis under Kosovokriget 1998. Han stred längst ut i första fronten.
Han var kvar och kämpade tappert ända till krigets slut.
Trots att han höll ut så har han sagt att "...skulle du sett det jag såg när jag var nere i Kosovo skulle du aldrig vilja röra ett vapen igen...".
Det är allt han någonsin sagt om kriget och vi har aldrig tagit upp det igen. Tror inte ens jag vill höra.
Men idag jobbar han med att laga frysar och kylskåp och tvättmaskiner och sånt.

Dragan slaktade även grisen vi åt på middagen ni ser på bilderna. Han kan mycket och vet mycket. Berikad på kunskap.
Dragan är även världens snällaste och generösaste. Han har skjutsat mig även när han var trött och t.o.m. betalat rubbet och varje gång jag insisterade på att ge han pengar har han nekat dom.
När jag blev sjuk så sprang han och kollade till mig flera gånger och hittade även på en egen hemmakur för att jag skulle bli frisk snabbare, det roliga var den funkade nästan direkt.

Fast det som jag beundrar mest med honom är att trots han är en man av få ord och bra rejäl och stark.
Det är att han har aldrig tappat sin mjuka sida.

Att se hur han älskar sin fru och hans dotter berör mig djupt.
Han går varje dag med dom hand i hand och ser till varje dag att dom mår bra. Man ser verkligen hur mycket dom älskar varandra och gör allt ihop. Dragan är för mig en sann förebild hur en man, make och pappa ska vara.



Dragans ursöta dotter Vanja.

Folk idag är är väldigt glada i att kalla unga människor lata. Visst finns det många slöfockar. Många människor som tänker att den billiga eller enkla lösningen är alltide den bästa. Slutsnackat.

Men jag vill inte skriva om dom. Dom är slackers som inte bryr sig. Dessa typer skiter jag förbaskat bra i men det som stör mig när folk säger helt utan eftertanke att unga vill inte jobba.

Unga orkar inte.

Unga är lata.

Unga vill ha allt serverat på silverfat.

Vad sjutton var inte du ung en gång i tiden? Äldre människor gillar att tala om för andra hur dom ska uppträda.
Jag får eksem av vuxnas förakt mot ungas förmågor och prestationer.
Vi är inte handlingsförlamade och definitivt inga dryga brats.

Vi kan verkligen inte bara när vi vill. Utan vi gör mer än allt när vi verkligen. Det är inte för inte vi har uttrycket "Ung och Stark" !

Klart att unga vill festa och ha roligt. Men man måste kunna överleva dagen därpå. Och vi har stora drömmar och planer.

Men vi vill ha bra arbetsvillkor och ingen vill utföra ett slitsamt jobb för under 20 000 kronor. Att gå på csn och kanske extraknäcka är typ 20 000 kr. Men att jobba i en längre period nja.

Måste man så måste man. Idag är det omöjligt att överleva i längden på skitjobb som har runt 15 000 till 25 000.
Med långa pass och dåliga villkor och luddiga avtal. Tyvärr men så är det.

http://svtplay.se/t/103466/dokument_inifran
http://svtplay.se/v/2321760/dokument_inifran/saljsekten?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2329491/sb,p103467,1,f,-1

Se och lär.

Vi kräver inte mkt bara att spelplanen är shysst och att man får trevligt bemötande och en lön som räcker bara en liten gnutta mer än till basbehoven.

För unga vill slita arslet av sig det lovar jag.

Något jag finner är verkligen är tragiskt och ledsamt är dessa sk. äktenskap där en ung ofta vackrare kvinna gifter sig med en förmögen åldrad gubbe.

Hon ger honom sin kropp och uppmärksamhet och "kärlek" medans han betalar .

Mest kända exemplet på sådan lovebirds är Anna Nicole Smith och Howard Marshall.



Behöver jag ens nämna att snubben tog ner skylten exakt ett år efter bröllopet? Nej just det!

Annat exempel är Holly Madison bimbobruden från tjejerna i Playboymansion. Hon hoppades och hoppades på att superäcklet Hugh Hefner skulle gifta sig med henne för att sedan tacka för kaffet.

Men efter 6 år i Mansionet bland andra lika blonda pengakåta tjejer orkade hon inte vänta. Hon dumpade Hefner och stack till Las Vegas med en ung och skön kille ( skulle jag också gjort i hennes ställe ). Sedan till det roliga så träffade Hefner en ny bimbobrud som han tydligen friade till.

Holly Madison blev då rasande svartsjuk och kommenterade den kommande vigseln med orden " Hon kommer ta hans pengar "
Nehe kom du på det själv va? Det menar du inte Holly!



En annan lika svartsjuk madam är Michael Douglas föredetta fru Diandra.

Hon och Micheal har varit skilda i 11 år och har en son tillsammans. Hon fick självfallet en rejäl present i pengarna hon fick vid tillfället dom skiljde sig men nu 11 år senare när pengarna tagit slut så passade det utmärkt att be om mer.



Hon kunde inte valt bättre tillfälle då Micheal Douglas kämpade tappert mot strupcancern och myntade att nu var det dags att lätt på lädret. Självfallet ser jag detta som ett grovt övertramp och som girighet.
Även hans nuvarande fru som är 25 yngre har haft ryktet att vara ute efter pengarna.



Apropå det senare fallet så är det ganska vanligt att unga kvinnor gifter sig med rika män speciellt tydligt är fallet är modeller och äldre extremt förmögna män ( som givetvis är mindre attraktiva så att säga )

Typ Donald och Melania Trump.



Vet ej ifall jag är fördomsfull men jag har svårt att tro att det än spirande kärlek och ömsesidig attraktion och dom djupa samtalen som förenat dessa två.

Men faktumet består att många kända och mindre kända kvinnor säljer sin ungdom och skönhet till en äldre mycket förmögen man.
Och vem är egentligen offret. Tja, svårt att säga! Men särskilt klädsamt är det nog inte.

Han är ju dum som faller för detta men det speglar en mycket ofrisk attityd där det är helt okej att en kvinna ställer upp på ett förtryck bara för att unna sig lyx. Så länge klassresan innehåller högsta levnadsstandarden så är det faktiskt helt okej!

Boys don´t cry!




Boys don´t cry såg jag nyss och kunde inte låta bli att slänga in detta tips på denna suveräna och magstarka filmen.
Tårar och mycket känslor och medlidande för den stackars Brandon Teena.
Att en sådan liten skitsak ska förstöra folks liv.

Sedan upplev den underbara kemin och det fantastiska skådespeleriet av Hilary Swank men främst Chloe Sevigny som är min favoritskådespelerska.

Jag ger filmen fem myssoffor av fem möjliga.



Den baseras på det tragiska ödet av transsexuella Teena Brandon.
Här är det verkliga paret.

För mig är det viktigt att visa dom jag älskar och bryr mig om att verkligen gör det. Att bekräfta en annan och ge sin tid för en person är bland det finaste man kan göra för en människa.

Att inte förblindas av sin egen självgodhet och glömma bort sina kompisar och familj.

Känslor och att kunna ge är otroligt viktigt för mig då jag älskar att rå om mina nära och kära.
Ska därför ge mina bästa 5 tips på att visa uppskattning och kärlek eller vänskap.

1. Eftersom jag älskar att köpa presenter, föredrar att ge än att få. Även om det är kul att själv bli bortskämd.

Älskar att tänka ut personliga små belöningar. Ju personligare dessto bättre.



2. Hjälpa vänner med olika tjänster typ att flytta eller rasta hunden samt att hjälpa med studier eller att stötta dom i svåra situationer. Att göra små men fina gester då och då. Det räcker långt och det är gratis.
Att hjälpa med loppis eller köa åt en vän efter vissa åtråvärda koncertbiljetter är oväntade lyckopiller i vardagen.

3. Planera ut olika upplevelser som picknick eller ännu galnare grejer som tälta på balkongen eller dra en spontan hemmafest med udda teman som t.ex japanskt eller grekiskt eller zombie eller rock eller rave som tema.
Gå och simma eller minigolfa eller paddla istället för bio och utegång. Eller köpa 10 olika glassar för glassprovning eller ha en drinktävling.

4. Säga saker som att personen är bra på och ge mycket förstås ärligt beröm och alltid säga snälla saker bara för att göra personen glad. Eller skämta och säga jag älskar att se dig le, du är så gullig då. Säg uppriktigt hur mycket du gillar personen och varför.

5. Hjälpa till med allt möjligt. Köp mjölk och toapapper när personen inte orkar att gå. Hjälp till med bakning eller plantering. Diska eller byt efter husdjuren även om personen inte ber om det. Att avlasta kan få även den mest självständige människan glad och belåten. Liksom tack för att du gjorde mig en tjänst utan att jag bad. Detta gäller i synnerhet föräldrar eller sambos , gifta.

Massor av kramar Anna eller Baba Jaga förstås!
Puss !

1. När jag gå på stan så brukar jag reta mig på folk. Ifall dom går sakta eller ifall dom luktar konstigt eller har kläder som inte passar dom. Jag dör av garv när jag ser en tjej som väger kring 100 kilo och har leggings och kort jeanskjol. Eller tanter som klippt håret i korta frisyrer.

Jag hatar det. Korta frisyrer på kvinnor. Bara Halle Berry passar i det.



2. Jag är inte vacker kanske lite småsöt men thats it och det vet jag. Men jag skäms som bara fan när det kommer ett gäng killar och man blir inspanad. Jag hatar det. Man vet att man är ful och känslan när man blir inspanad gör att man känner sig ännu fulare.

3. Jag fullkommligen dör av pinsamhet att jag älskar att blogga och läsa bloggar. Det har blivit ett problem men bättre att vara beroende av bloggar än alkohol.

4. Min lathet. Mitt hem är fult och lite ovårdat. Det finns en stor population dammråttor och jag har tänkt jahapp där ligger ni och vilar er som sälar på kobben och helt skitit blankt att ghostbustra dom med dammsugaren.

5. Jag vet inte skillnaden mellan de , dem och dom i svenska språket. Kräver en upplysning av en grammarnazi här.

6. Vilken fullkommlig egoorgasm jag får varje gång jag köpt något för 800 kronor när det fanns likvärdig produkt för 200 kronor.

7. Vilken sucker jag är för kvalitétsfilm. Jag klarar inte se mainstreamfilmer eller filmer med vissa skådespelare. Har ett ganska utstuderat hat för Jim Carrey , Sylvester Stallone och Cameron Diaz.

8. Hur mycket jag kan störa mig på folks inredning och smak. Jag sitter när jag har inte ett jota att göra på hemnet.se och skrattar mig halvt fördärvad över hur dålig möbelsmak har. Över fula mattor och trista badrum eller kök folk har. Brukar i falsett ropa till sambon och kommentera folks vardagsrum i mycket elaka och dömmande fraser.

9. Jag skäms som en galning för hur dålig jag är med barn. Sitter och kommer på mig själv när jag säger fan jag ska inte bli morsa. Jag är trevlig och gör anspråk att vara pedagogisk men barn ger mig ångest och barn som gråter eller kräver uppmärksamhet ska vi inte ens prata om. Då vill jag begå Harakiri.

10. Att jag hellre tycker det roligt att sitta på café med sällskap och snacka skit än att lära mig något vettigt, Typ bygga på min datakunskap eller lära mig mandarin eller afrikansk dans eller något jag sitter och drömmer om att kunna. Alltså att jag medvetet bortprioriterar kunskap och lärande mot fulkultur.



Det är mycket jag skäms som en hund för.

Först och främst så vill jag säga.

Ni verkar inte förstå det jag vill ha sagt. Ni övertolkar det jag säger och blir frustrerade. Varför?

Sedan så vill jag säga att jag inte ångrar det jag sagt. Varför? När det är min blogg och mina tankar.
Jag vet det kanske sticker i ögonen men hellre att jag ger en ärlig åsikt än att ljuga ner mig rakt upp och ned.
Med all välmening hellre att säga som verkligen tycker och känner även om jag kan ta till mig era åsikter och förstå och begrunda dom.

Jag vet att det ligger i tiden att det är jävligt opopulärt att kritisera invandringspolitiken. Och detta säger jag utan att överdriva. Visst jag har ärlig som jag är förlorat vissa kompisar p.g.a.  att mina åsikter är för starka och i vissa fall kanske kan låta jävligt nedlåtande. Jag vet vad jag håller på med. Fullkommligt. Tyvärr men sån är jag och tänker förbli. Fortfarande är jag trevlig och snäll mot alla jag möter. Kallas hyfs.

Fortfarande så verkar det finnas frågetecken och en stor klump med oklarheter.

Därför ger jag mig ännu en chans att få min ståndpunkt förklarad.

Jag tycker verkligen inte illa om invandrare och nyanlända har aldrig någonsin stört mig att dessa ska kunna få möjligheten att arbeta. Varför??? För jag är emot segregering.

Jag vet själv som invandrare vad segregering är och vad det betyder för människor.
Folk kommer hit från olika hemska förhållanden och olika stadium av känslomässigt förfall bakom sig.
Dessa individer har nästan uteslutet social misär och fattigdom och krig och annat djävulskap på denna planet.
Jag menar alla dokumentärer jag sett om trafficking och om olika inbördeskrig samt hur man handskas med politiska fångar och hur barn går på gatan och säljer narkotika.
Klart hela mitt hjärta skriker att man ska hjälpa dessa. Ge dom ett tryggt och bra hem. Kärlek och hänsyn.

För fan. Det är ju alldeles självklart att människor som hamnat sist på sociala näringsskedjan ska givetvis till toppen. Det är ju ohumant annars.

Blir nästan lite putt att ni tror att jag vill neka människor som haft det svårt och göra att dom ska ha det ännu svårare.
När segregation uppstår så vet jag vad det innebär. Först dåligt med pengar. Bidrag kanske täcker mat och hyra och lite plagg men inget bra liv i längden. Isolering. Klart som solen att människan drar runt på gatorna eller sitter hemma utan någon kontakt utöver familjen eller fåtal vänner. Ensamheten och vanmakt över situationen är ju på alla sätt och vis deprimerande. Minns min egen granne när jag själv bodde i förorten. En äldre kvinna från Syrien  som inte kunde ett ord svenska och när jag fick reda av andra grannar att hon hade bott i sverige i 30 år. Jag blev paff  över kvinnans tillvaro. Det var ju ett fängelse.
Sedan fick jag även bekräftat av min föredetta som bodde i Tensta i lång tid att han sett samma fenomen. Äldre par och andra släktningar helt igenbommade. Tanken att man har folk som husdjur ger mig en värre variant av ångest.

Sedan det värsta är ju när man ska ut i det sk. svenska samhället. Perioden från att man kommer till Sverige till att få ett jobb och prata acceptabel svenska och klara sig själv kan bli mardrömslång.

Detta vill jag inte på alla håll och kanter motivera. Där kära vänner är man rasist att man inte ser folks lidande.
Att ens ta upp att unga tjejer och killar blir kriminella p.g.a rastlöshet och ilskan att ingen tar dom på allvar känns bara som en anekdot i det hela.

Att stimulera utanförskap och brustna drömmar om ett bättre liv. Glöm det där tänker jag inte ställa mig bakom.

Men tyvärr hur illa det än klingar men unga är också segregerade och behöver hjälp.  Vi lever i liknande tillvaro som liknar dom bortprioriterade invandrarna. Att ens säga att en svensk kommer alltid ha det bättre för den är svensk är också rasism lilla hjärtat. Du godkänner således tanken att svenskar är bättre på grund av deras uppenbara svenskhet.

Jag vill att folk ska komma in och få ett tolerant och värdig tillvaro med jobb och hög livskvalité.
Både nyanlända och ungdomar.

Kanske klumpigt och dumt skrivet men det jag menar är att det ska ske jämt.

Alla ska ha lika möjligheter och lika stora chanser och få lika mycket hjälp.
Samma villkor för alla människor som söker jobb. Då man både hjälper nyanlända att forma sig ett nytt liv med jobb eller utbildning men att ungdomar också får detta.

Sedan angående Ahmed ( mitt typexempel på invandrare ) folk som säljer frukt får utbildningar gratis i Sverige ( Man erbjuder dom yrkesförberedande utbildningar medans andra får inte samma möjligheter ).
Jag har själv sett folk få jobb på shoppinggallerior som jag sökt till som inte kan svenska eller ens förstår vad produkten handlar om eller hur skillnaden mellan likvärdiga produkter handlar om.
Samma jobb där jag kunnat uttrycka mig bättre och ibland även har erfarenhet ( jag har kassavana ) kunnat göra jobbet mer tillfredställande för kunden.

Att personen går till sin chef och frågar eller inte kan förklara vad viss vara befinner sig eller ens kunna uttrycka sig är inte att göra ett bra jobb oavsett om det är svenskar eller invandrare.

Jag har själv räknat i huvudet och gjort saker som vissa anställda ska göra åtaliga gånger för svenska anställda.
Har sett själv hur svenskar på 30 plus räknat på fingrarna ( det är fan pinsamt )och tagit fram miniräknare och så har jag redan i förväg sagt summan så snälla det finns pellejönsar överallt.

Fortfarande tycker jag att alla som har kompetens och vill jobba ska få arbeta. Och man kanske inte vinner döden på segregering genom att neka nyanlända men gör man det om startar i andra ändan.


http://www.youtube.com/watch?v=_3zri5A-GPU

Detta händer och det måste fram. Jag är inte elak eller en rasist. Det är sant.

Men fortfarande måste jag poängtera att folk som kommer hit nu ska få jobb och få leva bekvämt och bra men att unga också får det. Att för varje nyanländ så anställer man en ungdom. Är det inte rättvisa så vet jag inte vad.


Kanske man ska ge vissa som är särskilt utsatta vissa förmåner som högre bidrag och kanske samtalstid och extrahjälp med språket men inte på bekostnad på tidigare anländas eller svenskars arbetserbjudande.

Hoppas ni hänger med lite mer nu och fattar vad jag vill ha sagt. Likfördelade möjligheter till jobb till alla och inga fördomar eller rasism det säger jag kristallklart nej till.

Ingen förtjänar nedvärdering men alla förtjänar jobb!

Charlie Sheen lever nu i ett polyamoröst förhållande och han kallar sina två flickvänner för gudinnor.



Nu har han och gudinnorna som dom kallas vilja ha skådespelerskan Mila Kunis.
Tydligen har han fått tag på dessa blondiner från Playboy eller någon annan kvinnoförnedrande tidning.
Fast nu har dom bestämt sig dom vill ha Mila som deras extra bihang i sängen.

Usch fy sjutton tänker jag men samtidigt så blir jag så ledsen och besviken på mitt kvinnliga släkte hur fan vill man vara en förtryckt gudinna?
Jag fattar att det frivilligt och att alla tänker att låt dom göra som dom vill. Men ändå? Varför?
Vad är vitsen.

Kan fatta att det är pengarna och kändisskapet men samtidigt varför finns det inte andra val för en tjej.

Andra sysselsättningar , arbeten eller olika vägar att tjäna gott med pengar och nå berömdhet fast på kvinnans villkor och utan denna ständiga sexualisering.
Varför vara en kränkt "gudinna" när man kan vara en lycklig självständig kvinna med värdigheten i behåll.

Känns trist fortfarande att han kommer undan med det och folk tycker att det är humor medans skulle det handla om en kvinna skulle hon genast bli sedd med inte blida ögon.

Charlie Sheen är legend och en kul snubbe.



Medans denna lärarinna (då 23) som hade sex med sin 14 årige elev blev straffad för pedofili i Amerika.

Det roliga var att föräldrarna fick skabb och började skrika och ha sig och ansåg att hon var ett äckel och skulle genast bakom lås och bom. Trots eleven var helt med på noterna.

Samma gäller här men ingen ser liksom problemet. Finns inga föräldrar eller någon som säger emot den störtsköne gamle räven Charlie Sheen.
Det är okej för honom men inte för tjejerna.

Könsrollerna verkar vara förbli låsta.

Idag har jag har jag inte gjort mkt. Ska ta tummen ur röven och börja storstäda. Även sälja av lite skit här i hemmet. Var en sväng på Willys och handlade hela tre kassar billig mat. Var utan kaffe i en halv vecka och tillslut fick jag stilla abstinensen. Tänkte köpa Eldorado snabbkaffe.



Men när jag såg att att det såg ut som kattskit så blev det det den andra.
Blev hembjuden av Aleks moster på kaffe men vi struntade i det för vi hade mjölk i bilen. Blev lite pantning också.
Sedan var det att gå hem. Mormor ringde och började klaga också jävligt jobbigt med tjat hehe.

Hann även med lite hudvård och vaxade ögonbrynen och färgade fransarna kolsvarta. Mellanblond som man är så har man lite sådär blonda toppar på fransarna så det är inte så fint men nu är dom förföriskt svarta.
Har även ett suveränt tips till håret.

Ta en skål som du inte använder till mat.
Häll i olivolja. Jag tar en grekisk variant för den goda luktens skull.
Blanda med balsam eller någon inpackning.


Denna är storfavoriten.
Blanda ihop detta och i med skiten i lätt fuktigt hår. Ta sedan en handduk och vira runt och låt sitta i så länge du bara kan och orkar.
Slösa med inpackningen. Fem matskedar olivolja brukar göra grejen.

Har 5 nya mål nu.

Att äta nyttigare mat alltså börja laga mer riktigt mat från grunden. Enkla lösningar ger inte resultat.
Städa oftare och börja sortera i hemmet. Ska köpa olika förvaringsboxar och grejer.
Börja ta upp gamla Poi-kunskaper. Bli bra på att poia och även kanske börja på airsoft. Då både pojkvännen och bekanta till mig gör detta.
Plantera blommorna och förhoppningsvis införskaffa mitt så efterlängtade citronträd.
Öppna sparkonto och föra en bättre ekonomi. Jag har varit sparsam på vissa saker men måste bli bättre.

Nu ska jag steka fiskpinnar och titta på filmen "Roots" som handlar om Kunta Kinteh. Bra att berika sig med kunskap.

Love Baba Jaga!

Översättning från krylliska Sveti Djordje ubiva azdahu på engelska The st.George shoots Dragon.
http://www.youtube.com/watch?v=wwDYbkaTarE&feature=player_embedded#at=36

Fick en kommentar som jag fann så spännande att jag blev hungrig på att svara.

" Du är inte rasist säger du, men dina påståenden är just precis dessa åsikter som skapar det här segregerade samhället. Det är i allra högsta grad en rasistisk ståndpunkt. rasism handlar inte bara om hudfärg idag. "

Först och främst så kritiserar jag invandringspolitiken inte själva människan.
Då en människa från Etiopien är lika värd som en person från Norge eller att en människa från Kambodja är lika värd som en människa från Ryssland.
Människovärdet är alltid detsamma. Man kan ej kompromissa med det. Alla människor har rätt till liv.

Alla människor har rätt till ett bra liv som dom är nöjda med.
Alla människor rätt till att bli sedda och uppskattade.
Folk får absolut inte bli kränkta eller nedvärderade på något vis det är inte acceptabelt.
Varför ? Jävligt onödigt och elakt.

Men att kritisera en illa förd politik som inte ger folk jobb och skapar spänningar istället för att lösa problem och t.o.m. strunta i dom.

"Det är bättre att bygga broar än murar"

Det är ett citat som jag lever gärna efter. Men att vara dumsnäll och låta folk komma in och få påskyndad hjälp till jobb före arbetssökande särskilt ungdomar upplever jag som orättvist.

Det är det som jag tycker är snett. Okej jag stör mig på att jag och mina närmaste saknar jobb. Alltså enkla arbeten för att dom går till nyanlända invandrare. Jag tycker dock fortfarande att dom ska få jobb och känna sig behövda. Och visst är det fel att folk som har akademisk utbildning i hemlandet får städa och köra buss. Mamma min började med att jobba på klubbar och resturang innan hon fick jobb på ett välkänt läkemedelsföretag.

Ungdomar behöver jobb man kan inte försörja sig som man gjorde 1985 där folk var konstnärer och teaterskådespelare och hade skälig lön och kunde överleva. Det funkade 1985 men inte 2011.

Det återstår tyvärr att jag som är 22 år och endast fått sommarjobb att jag saknar en enda vettig referens på mitt cv. Kanske är lågt att skylla över men det är ju trots allt en ärlig åsikt.

Det är en realistisk åsikt.

Att erbjuda 100 nya invandrare jobb före 100 svenskar/tidigare invandrare ger inte fler jobb åt 100 svenskar/tidigare invandrare.

Har jag någonstans sagt att en människa är mindre värd bara för att jag kanske God save the queen! tycker att stödet till invandrare överlappar stödet till unga?

Skriv gärna vad du tycker och jag är mer än välvillig och diskutera detta.

Baba Jaga sträcker ut öronen för att lyssna!

Ska dom präglas av hårt arbete, många aktiviteter som sport, dans och måleri eller musik?
Sätta tidiga mål och ha ett strikt schema att följa?
Plantera in tron på att folk blir människor enbart när dom är framgångsrika och tjänar gott med pengar?
Lära dom materialism och statusfixering när dom är väldigt små? Att senaste skriket är något du ska ha och du ska förtjäna det med att slita ut dig ?




Eller helt tvärtom lära dom att njuta av naturen och ekologisk mat eller ännu hellre egen odlad mat. Lära dom fri uppfostran att skola och karriär är inte viktigt utan att familjen är central och vänskap och kärlek är det mest viktiga som finns. Att introducera dom till ett hippie-liv med hemmagjorda kläder och mycket andlighet typ buddhism och rastafari. Lära dom fridfullhet och att dela med sig är bättre än senaste modetkläder och att arbeta inom högstatus jobb. Där sinnet går före klass.



Jag vet inte men jag tycker att det är viktigare faktiskt att man låter dom själva välja. För enligt mig så är det viktigare att dom gör som dom önskar för det är det enda sättet dom kan utvecklas på men jag tycker att en förutsättning är att man har en viss struktur men att stränghet och stressigt liv aldrig får överta en.

Man måste kunna ha roligt och inte känna press att prestera utan låta familjen bli ett team. Klart man måste sätta gränser men vem mår bra att inte känna någon koppling till sina föräldrar.

Jag skulle bli helt förtvivlad av att inte kunna känna att mitt barn litar på mig. Även om jag tycker att barn förtjänar mer privatliv än det dom har nu. Jag tycker det är inte okej att gå in mitt barns rum och börja städa utan att informera det och klart mina ungar kommer ha sina mobiler ifred.
Det ska vara jämnställt och fair liksom. Det ska vara rimliga villkor och man ska kunna känna en shysst atmosfär runt om kring sig.
Ingen mår bra av fördomar och pikar. "Detta kunde du gjort bättre" eller "Varför kunde du göra så innan du gjorde misstaget?" känns inte som kommentarer man bygger självsäkra och stabila relationer på.

För mina barn vill jag visa en verklig bild av samhället där det inte funkar att flumma bort vardagen. Men samtidigt att leva ett hektiskt liv med stela relationer och mycket stress är inte mysigt eller hälsosamt sätt att leva på.

Visst hard work pays off men inte på bekostnad på omgivningen och det mentala välbefinnandet.

Mina nyckelord som mamma blir , Respekt, Kärlek, Hjälpsamhet och Upptäckt.

För respekt är grunden.
Kärlek är det viktigaste och finaste.
Barn behöver mycket stöd och hjälp hela livet.
Upptäckt och äventyr. Läran om det som finns utanför det trygga men ibland isolerande hemmet berikar och ger distans.

Följ min blogg med bloglovin

Här får ni bevittna mina allra första steg på svensk mark. Mamma hade precis hämtat mig från Polen där jag blev adopterad ifrån. Jag kom hit 1989. Föddes under vintern 1988. Så jag är väl några månader på bilden.

Sverige detta lovande grönskande sköna land. Här där alla drömmar slår in.
Kanske för vissa. Men inte för alla.

Märker att en sak med bloggvärlden är att folk längtar efter att få höra om personliga upplevelser. Själv älskar jag att läsa om utelämnande historier om andra bloggares öden och åsikter.

Så detta inlägg kommer bli ett så långt och utförligt inlägg som jag orkar att skriva just idag.
Kommer bli som dom där uppsatserna man gjorde i skolan. Inledning, Syfte, Text, Analys, Slutsats. Typ.

Kommer så öppenhjärtligt berätta exakt minsta detalj jag minns hur jag blivit behandlad inklusive min sambo Aleks. För detta är vi två om. Jag ska berätta om dom kära humanistiska och så respekterande myndigheterna och institutionerna som följer nedan!

-CSN.
-SOCIALTJÄNSTEN.
-ARBETSFÖRMEDLINGEN.
-KOMVUX.

CSN

Csn och jag är inte goda vänner. Inte så långt ögat kan nå. Csn har förstört livet för många människor. Folk som inte är kungar och Old Money tar ut CSN-stöd. Jag är givetvis ett offer för deras klumpiga förutseende och bistra syn på mänskligheten.

Detta hände också exet och lite lösa kompisar att dom betalade ut för mycket och vid fel tillfällen.
Sedan har dom ibland gett mindre pengar. T.ex. för att man inte betalat in så har dom dragit av på pengarna.

Dom har som grundregel att man ska först betala tillbaka sina lånade pengar när man har ett fast jobb.
Det är liksom ganska givet att att man borde ha en vanlig skälig inkomst för att betala av en skuld ?
Men icke dessa automatiska översittare tycker att det är funkar bäst att betala av den INNAN man har ett jobb.
Att jag sedan har en rik och kontrollerande mamma så kände hon sig duktig när hon betalade av den delen dom krävde tillbaka.
Behöver jag säga att jag var tvungen att skicka upprepade gånger uppgifter mina inkomstuppgifter.
Så mamma var en jäkla livlina där.

Fast det får mig att tänka på dom som saknar rika päron och inte klarar en betala av skitskulden? Då är det bara att städa upp hemma och servera sina godbitar till kronofogden.
Att min pojkvän ansökt om att få en delbetalning har givetvis avslagits. Även om summan kan betraktas som en skitsumma men den biter på oss.
Även om inbetalningsdatumen förhåller sig med visst avstånd så kommer det svida.

Fast det värsta är när vi överklagade och vi ringde bort våra sista slantar på mobilerna (då vi inte hade hemtelefon) för att dom skulle kolla vår överklagan. Det tog dom en månad att kolla på det. Givetvis hade dom överseende och avslog direkt och att skicka själva beslutet tog 3 dagar.

Nästa välgörenhetsstation är SOCIALEN!

Jag hade aldrig gått på soc förens jag blev arbetslös och jag hade själv skrattat åt det. Jag erkänner. Jag hade skrikit socfall till kompisar både på när jag var dyngrak och spiknykter. Men mest måste jag säga att det berodde på att min mammas säregna hat mot dessa individer. Det hade färgat av sig.

Men när jag flyttade från Inceststaden Stockholm(alla känner alla därför kallar jag den inceststaden) så började jag att gå dit. För hur jag en sökter jobb så är jag inte intressant nog för folk.

Försörjningstödet måste jag säga är väl typ existensminimum fast typ mindre. Räcker hyra och mat.
Vi har en hög hyra för vi inte kunnat hitta en billigare lägenhet den ligger för oss på ungefär med varmvatten så typ på 5500. Mat vi äter brukar landa på 2500 och vi får typ 12 000 i socpengar ibland lite extra pengar från familj/vänner när det verkligen tryter.

Men dessa överbrighta jävlarna har ofta glömt bort och boka in våra tider och när man fått en handskriven liten postit-lapp så obligerar det nästan att dom skiter i att föra över det på datasystemet.
Så det har hänt vid olika tillfällen att dom glömt bort en. Minns att våran exhandläggare såg oss sitta utanför i väntrummet och så tog hon in en annan person som trots det att vi hade tid och när vi klagade på det det så blev hon dessutom sjukt otrevlig.

Dessutom hade jag flera ggr blivit nekad även om jag uppfyllt kraven. Alltså att jag gjort som ska enligt deras kontrakt bara att dom fått in uppgifterna för sent ( Receptionen hade slarvat bort papprena och dom orkade inte kolla med arbetsförmedlingen om min närvaro) . En gång misskötte dom det så grovt så att vi hade i princip inga pengar alls. Även om jag lånat lite så uteblev betalningen i två månader. Så dom pengarna vi fick gick till hyra och räkningar. Den sista veckan hade all mat blivit uppäten och vi svalt i hela sju dagar. Huvudvärk, Ångest och ont i magen i hela sju dagar. Den veckan kommer jag sent glömma.

Jag har fått söka flertalet jobb jag aldrig kommit in på och när jag sökt dessa så har även handläggaren klagat. Sök inte tilll säljarjobb eller sök inte till jobb du inte är kvalificerad för. Det lämnar väldigt lite att söka till och söka till samma jobb är förbjudet. Har jag sökt till Mac Donalds en gång extra har jag gjort regelbrott och kan bli nekad soc.

Så patetiska är dom.

ARBETSFÖRMEDLINGEN

Denna oas av möjligheter.

Inte nog att man blivit utskriven för att man stör verksamheten och att ingen kollat på överklagan och svarat så ljuger dom för min sambo att han skulle få en gratis utbildning med inkluderat truckkörkort men dom hörde aldrig av sig till honom.
Sedan att dom dröjer i princip med att sända in aktivitetspapprena till försäkringsskassan har ofta gett oss inkassokrav för vi inte kunnat betala. Sedan är dom oftast mycket otrevliga. Samma som CSN så klickar dom en i luren.
Att dom kräver att man ska delta i samma sorts aktiviteter och ska hela tiden komma dit trots att man ringt och sagt att man inte har råd att delta. Tro sjutton att dom drar av mer pengar hos försäkringskassan.

KOMVUX

Denna lilla gräsplätt i all hård betong.

Dom skiter i att tala om när kurserna börjar, när man frågar när dom börjar så kommer dom säga ett helt annat datum än det egentligen börjar. Sedan när man kommer för sent så säger dom att det är elevens ansvar att kolla upp när kurserna börjar.
Trots jag frågat så är det omöjlighet. Sedan så får man ingen hjälp. När jag frågade om hjälp på stödmatematiken så sa hon vänta på din tur och hjälpte alla andra och när jag frågade om hjälp så stack hon till andra personer och frågade ifall dom behövde hjälp.
Sedan så är det okej för lärare att vara frånvarande och inte säga när man kommer tillbaka. Men har man frånvaro för att man är sjuk och samtidigt flyttar så blir folk sura och skriker.
Inte nog med det är man social och trevlig så ska andra elever där börja mobba en och särskilt attackera en rasistiskt bara för att man har hyfs och är rolig. Att läraren sedan skyddar dom borde va ganska uppenbart.

Jag vet inte kan inte komma på fler saker men när det händer så skriver jag mer om detta !!!

Jag är trött på denna blogg och försöker skriva intressant. Sitter och skirver inlägg efter inlägg.
Försöker skriva mer intressant och personligt.

Har dessutom beställt en ny design på skiten och flytta den snart och ska även försöka göra mer reklam , kommentera på andras bloggar.

Vad vill ni att jag skriva om ?Hur ska jag bli bättre på bloggningen ?

Tänkte även ha en frågestund. Ni som är intresserade av något som har med mig eller mina tankar och göra så skjut.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det förutom att det är ett väldigt tramsigt och barnsligt beteende.
Att två brudar låtsas vara homosexuella bara för att det ska tas en massa bilder på dom?



Det brukar starta med att man är på fest eller någonstans och då brukar det stå en ring killar och tjata på ett par tjejer för dom ska kyssas. Dom gnäller och hejar på bara för att se dom hångla.
Tycker det så jävla larvigt och sjukt.  Liksom skulle det vara två killar och en bunt tjejer runt omkring skulle det aldrig ske men tydligen så när det är två tjejer så ska det pussas och tafsas.
Jag är inte världens feminazi men vad sjutton rör dig sig inte om ett övergrepp då ? Liksom hur roligt är att det heterosexuella tjejer som t.o.m. kanske har pojkvänner tvingas utsätta sig för ett sådant omoraliskt beteende ?

Att pussas som fjotisar gör är också ett bevis på hur tjejer gör allt för att duga. Vi blir sexobjekt och vi måste vika ut oss.



Ett annat bevis var hur den ryska popgruppen T.A.T.U. Dom var tvugna att spela att dom var ihop så dom skulle kunna tjäna pengar och uppträda med sin musik.



Tycker också det är synd om homosexuella som inte tas på allvar. Liksom skulle ett tjejpar som pussas av kärlek blir dom automatisk sexifierade.

Åter igen varför måste tjejer sexualisera sig själva för att få godkännande av killar ? Helt idiotiskt.

Jag vill inte att ni tolkar mig som främlingsfientlig men det jag menar är att jag kritiserar politiken i sig och inte människorna.
Jag gillar människor och tycker att uppriktigt att alla ska ha en chans till en fint och drägligt liv och att även dom som kommer hit nu är jättevarmt välkommna. Bara att själva prioriteringen är inte jämn och likställd för alla.

Helt utan vidare eftertanke och minsta förståelse för hur viktiga dom första staplande stegen i en ung vuxens liv står hundratusentals ungdomar i Sverige utanför arbetsmarknaden.
Precis så som ett barn är mest sårbart när det föds så är man som egen självständig individ mest sårbar när man försöker forma sitt liv på sina egna villkor för första gången.

Kan t.o.m. hävda att då är nästan hjälpen och skjutsen in i samhället i princip det viktigaste. Man behöver ett ha ett arbete som man kan leva på.



Ungdomar har drömmar och visioner och dom vill minst sagt ut i världen och se vad dom går för.
Ingen vill sitta strandsatt i ett vakuum av obefintliga jobb.
Ingen har ju direkt planer på att bli arbetslös när man slutat gymnasiet. Att fixa ett hederligt och vanligt jobb för en ung är idag att slängas till hajarna av konkurrens.

Jag menar att gå två månader utan arbete är kan således vara kul. Man hinner umgås med vänner och gå runt på stan. Ta och åka på resa eller umgås med familjen. Ta en tripp med lite sightseeing runt området och kanske skaffa nya hobbies. Man hinner sova ut och träna och vila ut sig som på semestern. Även om man söker jobb samtidigt. Att vara arbetslös i 1 år däremot börjar ungefär ta kål på även den mest frihetsälskande personen.

Ja ja säg lata människan. Men är man pigg på att jobba och dessutom gjort det mesta man skulle kunna göra och pengarna börjar sina ja då börjar kampen mot klockan och även möjligheterna. Man har hunnit se sina klasskamrater få jobben och flyttat hemifrån. Man har sett hur deras liv flyter. Man ser andra jämnåriga få jobb som inte klassas som högstatusyrken t.ex. att stå i kassan på Willys eller att stå i kassan på Gina Tricot.
Jobba i lager på Ikea eller arbeta i budfirma eller dela ut posten eller arbeta som telefonförsäljare.
Inga fel på dessa jobb men dom kräver inte direkt att man är doktor i någon utbildning. Dom är jättebra dom borde hedras för utan dessa står Sverige stilla.

Kan dock inte fatta ändå tänket. Hur tänker politiker och arbetsgivare när dom nekar dessa så sårbara individer som ungdomar? Kan inte riktigt begripa varför man alltid ska sparka på dom som ligger. Jag som ung vet hur hårt vi unga sliter och hur mycket vi vill ge till företagen och att vi vill bidra med vinst och goda omdömmen.
Det finns nog ingen ung som söker jobb som direkt vill visa sina sämsta sidor och göra så lite i från sig som möjligt.
Att samhällsklimatet har hårdnat och att konkurrensen har tjocknat är vi alla varse om speciellt ungdomar är dubbelt så receptiva. Vi vill inte ha en massa mer du ska kunna offra din högra häl för en anställningsintervju. Det ger ingenting. Det hjälper inte att mata oss med olika krav över hur vi ska förbättra våra chanser när vi redan provat alla vägar.
Människor böjer och vrider på sig åt alla vinklar för att få detta i praktiken ouppnåliga jobb. Man betalar ett skyhögt pris idag. Man blir som ett djur.

Relationerna blir löjligt överansträngda. Folk är otrevliga med flit och par separerar.
Stressen är brutal. Vem hinner före? Får man höra att folk tagit in en annan mer passande person för yrket man söker.
Hur hanterar man nederlag efter nederlag. Att bli nekad en gång eller tio gånger kanske är till en viss mån acceptabel. Men att bli nekad 500 gången på raken det kanske inte alla kommer att orka.
Att ständigt bli osidosatt skapar inga som helst grunder till att försöka fortsätta söka. Tyvärr har man sökt lite till och lite till så finns det ju som med allt ett stopp på hur mycket skit man orkar med.
Att ens ta upp den ökande självmordsstatistiken känns nästan förolämpande.

En ung människa ska inte driva runt om dagarna för att döda tid utan kunna få ett jobb! Jag menar vem som helst kan ju förstå att detta är helt galet att man utan minsta baktanke kan vara blind för effekten på ungas mentala hälsa. Klart folk mår skit.

Att stänga ute människor som saknar arbetslivserfarenhet och behöver den som sjuka behöver medicin är ett dumdristigt och otroligt olyckligt beslut. Att inte kunna se till detta behov och anställa dom som verkligen behöver ett jobb som allra mest är inte bara trampa på folks självförtroende men också att förfalla folk till bidragsberoende och ett evigt utanförskap.
Man får inte mer jobb bara för att man söker. Kanske någon människa på miljonen kanske ser potential i en och anställer men att aktivt reducera folks chanser skapar en fientlig inställning även till själva jobbet.

Vill ni anställa en pigg och glad eller utmattad människa som typ är dränerad av energi pga av långtidsarbetslöshet.

Tyvärr men.....

Kanske ni kan se att jag skrivit samma sak i bloggen tidigare med hur nyanländ "arbetsskraft" och illegala flyktningar kommer hit och får jobb. Det är fruktansvärt missvisande och förfärligt att man låter unga gå utan jobb och drar mer och mer ut på tiden samtidigt som man tar hit fler och fler personer som inte kan språket eller är analfabeter. Att folk som saknar utbildning och kunskap inom områden för jobb istället för unga människor och dom som kommit hit tidigare.
Jag är ingen rasist och kommer aldrig dömma människor ifrån deras utseenden eller härkomst men att sätta folk som inte klarar uppgiften bättre än en ung människa är helt fel tänkt.
Jag säger sanningen för inte ska en Ahmed som sålt frukt hela livet få jobb som it-tekniker medans det finns folk som utbildat sig både i gymnasium och högskola ska stå utan. Det fattar ni själva. Ska en person som utbildat sig till lärare i sex år få samma lön som en person som kört taxi i hemlandet.
Vad sjutton tänker folk med egentligen. Okej att erbjuda folk ett liv utan krig och förtryck men deras kompetens ska inte överskattas på bekostnad av unga som sliter dag in och dag ut för att få ett jobb.
Att ta in en drös med olika människor och ge dom förtur medans personer som kommit in för tio år sedan redan gått under pga stenhård arbetslöshet samt att svenskar går hela tiden bakåt i kön är inte att vara solidarisk.
Allt har en bristningsgräns. Blir faktiskt förbannad på er som säger att jag ljuger att jag talar fullkommlig bullshit.

Visst finns det plats men först för dom som väntat längst. Är det rätt att ge en person bostad som väntat i 5 månader eller till en människa som väntat i 8 år ?

Samtidigt så är det inte bara nyanlända eller illegala invandrare som är problemet utan folk måste också förstå ungas längtan och vilja till att arbeta.

Att fler och fler flyr landet och dessutom startar eget för att utbildningarna i skolan inte gav resultat är bara ett tecken att det gått snett.
Att fler och fler mår dåligt och känner vanmakt över sin situation.
Att genom att ta in billig arbetskraft visar ett rakt långfinger till alla som slitit häcken av sig på jobb och blivit sparkade eller till dom som söker jobb första gången i en lång period.
Att dessutom inte erbjuda bostäder till skäliga priser och gör mat billigare och ger fler rabatter på nödvändiga saker i kombination med dom ständigt ökade kostnaderna för lokatrafik är osmidigt i långa loppet.

Älska mig eller hata mig jag bryr mig inte men detta är den hårda realiteten. Eller vill du själv ha det bekräftat när du gått ut Fas 3 på arbetsförmedlingen och hör politikernas utspel.
Ja då är du välkommen.
Jag kan nästan våga bjuda hem er på kaffe och tårta för att höra mina reflektioner och min närmaste bekantskapskrets vad vi har och berätta. För hur mycket vi än ringer och frågar och söker så är vi bortprioriterade just för att vi är unga. Unga invandrare som mig själv eller unga svenskar.
Kontakta mig för eventuell bloggträff när du fått brev från arbetsförmedlingen där dom skrivit att du har stört deras verksamhet.

Jag stod på mig vågar du ?

Något jag kom över när jag läste lite om hur Sveriges krematorier misskött vården av dom avlidna var en ny sorts begravningsmetod.

Nämligen promession.

Såhär går processen till.

http://www.promessa.se/facts/illustrated-description/?lang=en

Jag vet inte med er men jag tycker faktiskt den verkar vara ett shysst alternativ till normal jordfästning och kremering och miljövänligt gör det bara bättre.
Men jag kan inte liksom förena mig själv med dom etiska värderingarna med denna metod.

Är det rätt att behandla en kropp på ett sådant sätt? Är det värdigt och respektfullt ? Jag menar personen har ju levt och varit en älskad person med familj och vänner. Är det ett godtagbart sätt ?

Jag vet inte hur ni läsare uppfattar min blogg.

Hur ni nu tror och resonerar. Hur står kvinnan egentligen politiskt? Hur är hennes åsikter om ditten och datten? Jag är själv intresserad av era nämligen. Jag brukar läsa folks bloggar och undrar lite då och då hur människor röstat och hur folk tycker och tänker om olika frågor. Visst är egentligen dom åsikterna dem mest intressanta?

Liksom vem bryr sig om din parfymsamling eller hur många killar du kysst eller vad du gjort under dagen.
Min blogg är inte tillför att ni ska veta om mitt privatliv utan om mina privata åsikter.

Det är just dom jag längtar att få lyssna på ifrån er. Berika mig. Kasta skit på mig eller beröm mig. Jag vill det så gärna. Kunna nagla mig fast i era hjärnor och på det sättet utvecklas.

Jag tänkte vara så jäklans skitärlig jag bara kan nu och kan börja med invandrarfrågan som kanske är den mest uppmärksammade under den senaste perioden. Det är ungefär där man kan börja kasta människor åt sidan. Liksom märka av vilka personer som inte uppfyller kraven för lämpliga samtalsmaterial.
För debattera vill jag. Ofta och länge. Suga ut mig kunskap och upplevelser.

Därför rivstartar jag med detta ämne: Invandring.
Även om jag skrivit om det tidigare så ska jag förtydliga det och ge en mer påbyggd version denna gång.
Så att ingen kan misstolka mig eller förvrida orden.

Idag så står dom välbekanta Sverigedemokraterna i blickfånget. Dom kom från egentligen ingenstans och gjorde en spikrak karriär ända in riksdagen. Dom leds av Jimmie Åkesson.



Ja vad kan man säga. Jag tycker att han är en lysande retoriker. Håller sig till ämnet och jag anser att han är den hitills duktigaste politikern Sverigedemokraterna har. Skärpt och rapp på repliken är han.
Fast än jag håller inte med det han säger. Jag kan se ändå vad han menar och i vissa fall tycka att han inte är så dum trots allt.
Han är dock för sträng och i vissa fall rasistisk och nedlåtande. Han är även ibland väldigt fånig i sitt vurmeri för det svenska. Sverige må vara etablerat I-land och ha en otroligt hög standard men att kalla ett helt etniskt svenskt land för en dröm och ett ideal att sträva efter är ta sig vatten över huvud.
Det skulle vara fruktansvärt ifall det en gång blev verklighet ett etniskt rent Sverige. Svenska patrioter är det larvigaste som finns. Red Necks är bara oälskade människor med för stort ego och lite intellekt.

Jag hatar inte Sverige eller svenskar men jag inte påstå att jag finner dom vara ett föredömme i varje enskild kategori. Sverige är bra på väldigt mycket men ocks bra på att vara dåliga i många olika tillfällen.
En sak som Sverige är bra på är att ge flyktningar skydd men dom är riktigt usla att ta kritiken för deras bristande invandringspolitik.
Den invandringspolitik som sker idag är ett fruktansvärt skämt som inte är roligt. För att inte ta folk liv på allvar är att begå ett gravt fel och nästan syndigt skamligt.







Det som får mig att smälla av när det kommer till fåfängan i denna politik är hur barn blir alltid. Alltid. Offren för en dåligt skött politik.
För att sluta ljuga och vara en kappvändare hit och dit om olika människoöden så är det faktiskt alltid barnen det är mest synd om. Inte vuxna eller politikerna eller någon annan. För dom saknar en röst och dem kommer aldrig kunna försvara sig mot något. Dom blir ditsläpade av vuxna med olika ofta fantatiska ideér.
Ingen har bett om att bli född eller få ett skitliv som någon oempatisk världsfrånvänd vuxen spiller över med. Jag börjar typ gråta och förbanna alla snart för det är alltid barn som ska få smällen för vuxnas småsinthet och extremism.

Det är för dom jag skriver nu.

Hur ska man lösa problemet så att ungefär snart 7 miljarder människor blir nöjda och tillfredställda?
Det vet jag inte och min röst kommer dö av surret av just 7 miljarder andras talan i frågan. Jag är inte ens en liten myra i den här världen men har ändå ett universum av åsikter och tankar i olika frågor.



Undrar ibland vad en farmare på andra sidan tänker och resonerar om just precis samma sak?
Eller hur en person från mitt grannland resonerar.




Då vi är så lika men ändå så olika och unika. Kanske jag har mer gemensamt med farmaren än jag har med personen från mitt eget grannland? Jag vågar nästan påstå att jag talar sanning där.
För jag har suttit och åtaligt många gånger och diskuterat med min egen familj om saker och slutat upp med att bli sura och frustrerade över varandra.

För tänket och kunskapen varierar. Jag har haft ofta mycket roligare med en människa som är helt annorlunda än med person som gillar samma grejer och går på samma aktiviteter som jag. Fan ibland vill jag bara sätta på första bästa flygplan och intervjua folk hur folk anser om olika saker.
Italienare, Thailändare och Afganer och Sudaneser och allt möjligt. Kunskap är makt liksom.

Men åter till du gamla och fria. Sverige.
Hur och för i självaste sista graden av helvetets djup ska vi lösa integrationsproblemet så att alla blir belåtna och nöjda? Dödläge i debatt och intolerans från skilda håll verkar liksom rätt väg att mötas? Det borde vara ganska uppenbart. Att det inte är det!

Dagens integrationsminister Nyamko Sabuni kommer själv från det exotiska Burundi. Kött på benen någon ?

Hon borde ha mäkta kunskap och knäcka vilken rasist eller okunnig. Dessutom borde hon ödmjukt beskriva hennes egen väg mot det svenska samhället.



Visst kvinnan är slipad men som vilken politiker som helst har hon inte kunnat lösa folks utanförskap och invandringsproblem. Man kan inte kräva utopier och land där alla löften hålls. Alltid någon kommer bli kränkt.
Tyvärr. Alltid. Punkt slut.

Men dagens samhälle rämnar. Folk är bara mer och mer missnöjda. Vore det väl skulle inte sådant parti som Sverigedemokraterna komma på tals. Det skulle inte behövts. Folk skulle slippa onda andar som segregering och etniska konflikter. Och ett helsvenskt Sverige skulle aldrig kunna erbjuda sånt det hör ni nästan själva.

Folk behöver en fristad. Folk behöver kunna andas och ha sitt och slippa klumpiga steg in på integritet och privatliv. Detta kommer aldrig uppfyllas om man anställer avskärmade sömniga politiker som skanderar valfrihet och mänskliga rättigheter på rutin. Helt utan att koppla det med verkligheten.



Man måste ta folks liv på allvar.
Man måste ta folks lidande på allvar.
Man kan inte längre missa den hela bilden.
Man kan inte favorisera eller fördelaktigt särbehandla folk. Ge vissa förmåner andra inte.
Eller tvärtom systematiskt trakassera och fördömma en viss folkgrupp.

Förstå vikten i att kunna ge rätt stöd och ge folk uppriktiga möjligheter. Sluta dumförklara folk och ge människor ärliga chanser att visa att dom kan. Människan är mer kapabel än hon verkas tro. Folk vill inte komma till Sverige för att utnyttja Sverige utan kunna leva på ett så normalt och humant sätt som möjligt. Kan man inte förstå folks rättigheter till en acceptabel levnadstandard och ge rätten till att utvecklas i en stimulerande takt så har man missat hela poängen med att bli politiker överhuvudtaget. Detta gäller samtliga frågor.



Vissa möts av kärlek andra vill ha jobb eller vissa vill bara simpelt sagt överleva dygnet i tryggt förvar.
Folk borde ha den rätten att kunna komma till Sverige och leva.

Samtidigt förstår jag klassiska främlingsfientliga uttalanden som att " Alla som kommer hit vill inte göra rätt för sig och dom vill bara leva på våra skattepengar".
Jag begriper även denna målsgrupp fullständigt. Precis som det inte finns perfekta politiker och så finns det folk med väldigt konstiga åsikter men även dom måste man lyssna till.
För dom kommer inte helt ifrån ingenting. Vissa är sanna andra inte. Det finns människor som kommer hit till Sverige och gör saker fel från början till slut.

Folk som utnyttjar systemet. Ser kryphål och tvekar inte att lirka sig själva genom dom.
Folk som mördar samvetslöst. Folk som mördar samvetslöst igen.
Människor som våldtar kvinnor och förtrycker personer som är kvinnor. Eller andra utsatta minoritetsgrupper.
Även misshandlar och rånar.
Eller helt enkelt inte vill dra sitt strå till stacken. Skälen är mindre viktiga snarare handlingen.

Jag tänker inte blunda och tro gott om alla även om hela min karaktär vill detta i grund och botten. Har hört alla möjliga fasansfulla historier. Även om jag i slutändan har min egen åsikt på ämnet i fråga.

Dessa människors röster måste väl likförbannat också bli hörda tycker jag. Varför gör dom så och varför vill dom göra det. Någonstans har det ändå slagit slint. Dom har väl också åkt en hackig pulkabacke ner till detta bottenstadium då dom fått detta fnatt. Att ta upp en filosofisk debatt om vad är ondska eller att vissa föds onda eller goda är att bortse från vad problemet egentligen handlar om. Dessa är desperata människor i behov av hjälp och behov av olika markeringar att deras beteende är inte acceptabelt och respekteras inte av detta lands lagar eller allmänna inställning i fråga. Utvisning kanske är en snabb och billig lösning men det botar inte problemet genom att sända det åt en annan riktning.

Man måste visa folk rätt väg. Detta är i form av rätt vård. Individuell vård. En vård som skapar liv och glädje och goda gärningar. Inte en massubventionerad rättshjälp som ger passiv hjälp under vårdtillfället utan en livslång hjälp och vägledning.
Återfall kommer alltid att ske om man bjuder in till detta.







Religioner då? Man måste lära människor att det är fullkommligen normalt och enligt mig accepterat att det finns andra religioner men jag måste samtidigt på påpeka att det inte finns något värre när man prackar på en annan människa sin tro och världsföreställning om man inte är med på noterna.
Samma princip vore önskbar att poltikerna också borde förstå. 

Man borde alltså kunna ge folk möjligheterna att uppleva världens alla religioner men också mena att det är inget tvång. Med det borde alltså finnas olika kyrkor, tempel och moskéer men att resurserna till dessa består lika delar skatt och lika delar bidrag från dom troende själva. Känns som en godtagbar idé även för ateisterna hoppas jag. Men igen att religion sker på bådas villkor.



Fast det får mig att ändå tappa tilltro och hopp till politiken idag är väl arbetsmarknadspolitken och invandring.
Vissa får snålskjuts direkt andra invandrare väntar och väntar och hoppas på att kunna få ett jobb.
Man måste satsa även där på att höra folks berättelser och förstå folks förtvivlan och behov av att kunna stå på egna ben. Att slänga i folk i segregation och misär är inte bara fel det rent jävligt elakt. Alla som kan ska väl kunna få jobba så gott dom kan? Och hjälp ska dom få för det.
Ingen kan väl ärligt påstå att folk fått så mycket hjälp idag. Den tillgängliga hjälpen ska inte vara en förlängning av arbetslöshet och utanförskap. Samtidigt så borde man också kunna ge folk större och växande summa i försörjningsstöd ju längre folk är arbetsslösa på villkoret att dom söker aktivt jobb. För arbetslöshet ska inte bestraffa individen utan arbetsgivarna och misskötande politiker. Detta gäller både svenskar och invandrare. För man måste visa ett motstånd mot detta nuvarande system.
Samtidigt funkar det inte heller i längden att bortprioritera svenskar och andra tidigare anlända invandrargrupper utan alla tre ska få en jämn och självklar chans. Alla förtjänar detta.
För i slutändan är vi alla människor som vill ha ett vanligt och värdigt fint liv med livskvalité. Alla har rätt till sina egna drömmar och göra sitt liv meningsfullt. Man borde mer än något belöna eldsjälar som slåss för fria liv mot förtryck av stat och andra människor i samhället.
Vi vill bli sedda och hörda. Vilken historia än vi bär.

Är det inte dags att vi börjar lyssna istället för att säga åt folk.

Oavsett vem man är och vart man än kommer ifrån så förtjänar alla uppmärksamhet och lycka.
På lika villkor.

Ibland så händer det att man själv brukar tänka gjorde jag rätt val nu när jag flyttade och bytte liv? Liksom är det inte ett drastiskt steg att man flyttat ? Hjälp! Jag behöver en vuxen här ?

Men då kommer också tankarna fram varför jag flyttade och vad skulle hänt ifall att jag stannat kvar i Sthlm?

Jag bodde först i metropolen Östberga. En sann och grann färgklick utom räckhåll ifrån tunnelbanan men barnsligt nära ändå. Östberga bor några kilometer ifrån Gullmarsplan. Kallas på gatan för "Ghettot". Har i princip bara glada och vackra minnen från denna lilla oas. Som sagt det var trivsamt men mamma ledsnade på bilköerna och på något sätt så växte vi ifrån Östberga.
Precis som Elin i Fucking Åmål så ville vi inte sluta upp våra sista dagar där ja och det var även där vi började växa ifrån varandra på det mentala planet. Min vackra och smarta men så narcissistiska mamma.

Givetvis så ville mamma frottéra sig i gräddan och haffade en fyra på Vasastan. Inget Hjulsta eller Islandstorget eller vad tubens stationer heter. Ni stockholmare vet dem med gallerhissar som automatiskt ger klaustrofobi och har franska balkonger och gårdshus.
Vi bodde och satt i den lägenheten i 12 år. 12 jävla år det liksom en livstid. Jag minns dem med glädje och med ångest. Dels psykkriget jag hade med grannmannen. Han hatade mig han hade en son i samma ålder men snubben var en arg typ och ringde störningsjouren för min mormor hade ramlat i golvet när hon druckit brandy klockan 18:00. En duns var enough is enough. Samme man roade sig med att tejpa upp dammludd i en plastpåse utanför min ytterdörr och skrev Tack för lånet !när jag tvättade och glömde Gud bevare att rensa filtret en gång.

Denna 12 åriga vistelse på denna adress var händelserik, rolig och skapade samtidigt en bitter eftersmak i munnen. Jag brukar få denna eftersmak när folk frågar mig varför jag kunde stiga ner från himmelriket.
Folket här skriker jag vill också bo i en feststad. Jo och det var ju det man gjorde här!
Ja ja du får snart också känna beskheten efter sötman tänker jag och ler vänligt till dom förväntansfulla ögonen.
Ibland vill folk bara få höra den positiva sidan. Människor måste dagdrömma. Fan då berättar jag väl dom goda bitarna....just to make them smile. Sedan går jag vidare och vet att jag gjort en bra gärning till. Peka upp mot himlen =).

Sedan hamnade jag vi i Täby och det var där jag insåg på hundrafemtio jäklans procent att alla fördomarna jag någonsin annat stämde.
Jag hade vid detta laget gjort slut med fästmannen och träffat min nuvarande sambo. Fått klart vilka vänner som varit mina äkta och också förstått att skolan min mamma tjatade att jag skulle avsluta inte gav mig ett skit.
För alla 11 skolor jag gått i har varit skit mer eller mindre. Visst har jag haft tur med en lysande mentor som gärna kunnat vara min mentor livet ut! Elisabeth tack för att du räddat mig ur knipan och tack för att du hade hjärta och förståelse med mig under min jobbiga tonårstid.
Och en skolsköterska som gett mig mycket glädje. Hvala ti Gordana.<---serbiska för tackar dig Gordana.

Nu har jag flyttat till detta så speciella Jönköping. Även om platsen inte är idealisk så ger den mig andrum och ro ifrån allt man upplevt. Det är chillat.

Det ger mig tryggt och oumbärligt avstånd från min mamma, exvänner, exkillar och och en beskuren del fiender man lyckats samla på sig.
Som sagt jag är lycklig att slippa en del jobbiga konfrontationer.

Men det är endå något med Stockholm som fick mig att rygga tillbaka. Tempot och Mentaliteten.

Jag vet inte den staden går ut på att stressa, och att klara av så mycket som möjligt samtidigt.
Du ska även pussla ihop dit liv på bästa sätt också.
Du ska ha ett rikt liv i fläkt och flärd och så fort du avviker från detta så är du inte Okey eller godkänd längre.
Man har ett visst sätt att umgås på i den staden som är väldigt speciellt. Det är kul och roande men inte längden. Och det är skitsvårt att dra sig ur.
Ibland kan jag säga att jag saknar det vilda och galna men det ger mig absolut ingenting. Skulle bara gett mig känslan.

Been there done that!

Och en ganska så rund mjuk men sedemera bitter eftersmak.

Nu är jag ändå lyckligare än jag någonsin varit i Stockholm.
Mindre go with the flow mer go as i like !

Såg nyss "Uppdrag Granskning". Ja det ett favoritprogram inte för att det saknar reklam utan den ifrågasätter moralen och dem viktiga etiska frågorna också. http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning

Dagens avsnitt handlade om Stena Line. Fartygsbolaget som lönedumpar och ger taskiga villkor. Senare blev det åkerierna alltså lastbilskörningar. Om dom olika företagen som driver och sköter leveranser. Även dom ger oskäliga löner och långa arbetsdagar.

Dem som blev offer för dessa arbetsvillkor är Filipinare och Polacker och Ryssar.







Jag vet inte men deras argument är att om dom anställda får skitlön här så är det genast bättre i deras hemländer. Alltså att folket ska vara tacksamma för att dom jobbar med samma sak som andra med samma insats men att villkoren ändras för du är från utlandet. Företagen spinner på sin äckliga attityd med att säga att inhemska svenskar eller britter inte vill jobba.
Nehe! Inte ? Här finns det massor av arbetslösa som skulle offra sin högra fot för ett jobb men får aldrig tillgång till ett sådant!
Dom anser att det är " Just Fine" att man jobbar alla dagar i veckan och att jobba så i flera veckor och månader i sträck. Vadå så en utsliten överarbetad människa är företagets ansikte utåt.
Sedan så kringgår man facket om man anställer dem genom ett annat avtal även om man kan anställa personalen med samma avtal som den inhemske är undertecknad. Skulle göra färjan fattigare ? Nej inte med gott rykte.

Sedan sitter svennebananen på sin smällfeta häck och häver ur sig den största tillgängliga smörja hon kunde leta fram.
Du köper ju billiga matprodukter utomlands då stödjer du inte Sverige typ.
Så hon menar att jag kan få tag i typ exotiska frukter som är lokalproducerat? Eller när jag går i Hm eller Vero Moda då ska jag ska jag kolla på tvättlappen och ser jag Pakistan då ska jag storma ut och leta bästa möjliga svenska plagg? Blir en omöjlighet då tygerna oftast produceras och sys färdiga i just Asien.
Och Ikea då som förvaltar sveriges skattepengar i olika banker i typ Lichtenstein då? Gör dom inte sina skitmöbler ( pressat kutterspån kom igen) i andra länder. Deras glas är rumänska och deras kuddar är polska?

Jag som knappt har inkomst ska alltså köpa Kosta Boda och gå i svenska/ eller samiska folkdräkten för total  säkerhet att det är svensk produktion? Inte ens Polarn O Pyret och Filippa K är som jag trodde var svenska har svenska tyger.

LOL!

Sedan säger hennes make något i stil med att dom arbetarna som är svenska jobbar samt är delägare med kollektivavtal men det följs inte alltså dom bryter deras rättigheter för det inte är lönsamt. Dom skriver endast på för att hålla god min med Transportmyndigheten.
Alltså regelbrott så det visslar om det.

Jag vet inte med er men för mig är detta en slags rasism och jag fattar inte varför man som utlänning oavsett avtal ska få sämre lön och sämre villkor och standard. Varför finner dom sig i detta?
Ännu en gång minoriteter får det värre bara för dem är minoriteter. Att ha bättre lön än din bror eller syssling eller bästa vän i hemland betyder inte att du har bättre lön. För den suger ju jämfört med dina kollegor (holländarna , britterna och svenskarna).


Efterlysning:

Har ni mina älskade söta läsare någon personlig upplevelse om dåliga jobb, ignoranta chefer eller arbetsgivare. Hemska arbetspass och dold mobbning kassa löner eller något annat otrevligt tveka inte! Skriv!
Jag vill gärna göra ett extra långt inlägg om detta och få lite inspiration.
Jag skriver så gärna för er!

Massor av kramar Anna/ Baba Jaga.

Idag har jag varit hos veterinären med kaninen och köpt lite käk och godis för honom. Och sitter för tillfället framför datorn. Har beställt pizza via hemkörning och vill ingenting än att drägga här , söla bort dagen.

Ja idag är jag lat. Fuck plikter och socialt liv.



Chillin in a cool spot BÄÄÄÄ