Jag vet inte jag är nångonstans mot smalidealet och jag tycker att bara för att man är blond så är man nödvändigtvis männens drömbrud nummer ett!


Titta bara på dem här. Dem är vackra och talangfulla och söta. Tummen upp för:

Beyonce Knowles.



Khloe Kardashian.



Sofia Vergara.



Jennifer Lopez.



Liksom är dem inte heta och duktiga? Jo ! Och är dem supersmala eller blonda?

Nej just det!

Mer sådana förebilder tack!

Sitter och läser om bloggerska som nyligen dött i cancer. Hon har 4 barn. Söner.

Saken är den att hon lever snudd på lyxliv. Hennes barn har iprincip haft den perfekta uppväxten. Dom får ofta nya kläder. Åka på resor och uppleva roliga och trevliga stunder och ha det mysigt.
Jag skulle nog sätta den familjen som ett mellanting mellan övre medelklass eller undre överklass.
För situationen ser inte speciellt alarmerande av inläggen att dömma.
Barnen får dyr och god mat och julklapparna befann sig på plats. Utöver alla resturangbesök och spaweekends.
Dom har även ett säkerhetsnät av släkt och vänner.

Saken är den att hon har lagt ut ett kontonummer som man kan skänka pengar till hennes barn. Nu när dem har förlorat sin mamma så passar det sig väl att dem får en kompensation. Anser hon.

Jag kan inte förstå att tanken hur någon kan ha mage att göra något sånt.

Nu tänker ni säkert att det moraliserande och hjärtlöst att jag tänker så?
Varför? detta är min blogg och jag skriver vad jag vill.

För mina argument lyder.

Alla ska vi döden dö? Sedan att det sker tidigare än väntat. Ja det är ju synd och bedrövligt. Men vad fan kan man göra åt saken?

Hon visste om att hon var sjuk ändå födde hon ett till barn till världen. Att folk ens klarar av att vara så egoistiska är ju fruktansvärt. Skulle jag varit cancersjuk skulle det hetat abort samma dag.

Barnen har haft en bättre uppväxt än flera miljarder barn på jorden. Det är få som matchar deras standard. Att äta ekologiskt är inte rättighet.

Folk växer upp utan föräldrar hela tiden, träffat många fosterbarn som skulle döda för dem här kidsens uppväxt. Jag som själv legat på barnhem och blev adopterad av en ensamstående mamma har då inte heller haft en far. Sedan att min mamma är narcissist och oförmögen att ge rätt stöd gör ju mig i teorin föräldralös. Har jag skyltat med Pg-konto för den sakens skull? Lite värdighet har man endå.

Sedan har inte dem inte fått barnbidrag och sin fars lön att leva på? Dessutom har inte hon ett testamente som ligger och väntar. Sedan uppbackning av vänner och familj borde nog täcka dem allra mest grundläggande behoven.

Har själv en vän vars mamma dog i cancer, visst det är inte enkelt att leva så. Men hon är generös och ger. Presenter har man fått för stora summor. Undrar hur mkt pengar denna bloggmamma bidrog med till olika hjälporganisationer under sitt liv? Det säger mycket om människan.

Jag är själv i dagsläget fattig. Det blev inga fina semestrar eller julklappar eller födelsedagspresenter till sambon och andra bekanta detta år heller och lär inte bli på ett bra tag. Mitt hem är tomt och består av trasiga möbler. Vi har vid flera tillfällen varit hungriga och när det var en gång kris så har vi faktiskt svultit i en hel vecka. Vi hade tur för vi fick sedan 4 kassar mat. Gissa om vi slängde oss över maten. Inte kul att berätta med så är sanningen. Går jag ut för det i min blogg och kräver pengar??? Nej!

Sedan hur fan är standarden i förorterna, flyktningförläggningar och misären som barn med missbruksföräldrar för uppleva. Liksom finns ju folk som sover i parker eller under broar eller något varje dag även när temperaturen har sjunkit långt nedanför minusstrecket.

Att kalla att jag är en avundsjuk sate som borde skaffa mig ett liv är både naivt och världsfrånvänt.
Som sagt så får kvinnan göra som hon vill men att kalla det välvilja är ljuga.
Det är bara en lite vackrare form av girighet.

Jag vet jag är hopplös men jag är en realist.

Vissa människor älskar att göra vad som helst för pengar.

Dessa personer är antingen.

-Äckliga som personer. Liksom Sleezy.
-Desperata efter kändisskap.
-Diviga och Bitchiga helt i onödan.
-Skenheliga.
-Tror att dem är snyggast, berömdast, smartast och vackrast.
-Tror dem är roliga, humoristiska eller kan skriva. Förmedla bäst åsikter om allt och ingenting.

T.ex. dessa.

Sanna Bråding.



Linda Rosing.



Alex Schulman och Katrin Zytomierska.



Filip Hammar och Fredrik Wikingsson.



Isabella Löwengrip eller Blondinbella.



Anna Anka.




Mikael Persbrandt



Jovan Radomir.



Meral Tasbas.



Kitty Jutbring.



Dogge.



Kenza

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag står i denna fråga men jag känner någon form av dragning till påståendet " all kärlek är bra kärlek oavsett vad den kommer ifrån.
Även om jag ibland anser att kan vara en sjukdom och kanske lite äckligt och konstigt. För jag skulle aldrig kunna vara ihop med en tjej. Jag tycker det skulle kännas skitmysko att vakna upp och hålla om en tjej och så skulle hon vända sig om säga "Morgonkyss"!
Jag tycker det skulle kännas helt wierd att min partner har mens och använder Bh.
Fast hon skulle också kunna vara en tjejkompis också man kunde fixa frisyrer på och snacka med när man vill. Men mentalt skulle jag inte klara av att ha sex med en tjej det skulle kännas fel.
Fast vad vet jag homosarna tycker säkert att vi hetero är skitskabbiga. Liksom en lebb skulle nog tycka fan hur kan du ligga med en kille och vara kär i en kille. Där jag typ sjuk och störd.

Jag skrattar lite, dem bästa killkompisarna är oftast bögar. Dem är så bra på ge tips och råd och nästan mer socialt överlägsna än tjejkompisar. Dessutom kan man liksom byta om när dem är i samma rum utan att skämmas. Dem är oftast också superbra på smink och verkligen vet vad som passar en. Förutom att dem är trevliga och egentligen vilka vanliga människor som helst. Lebbvännerna man haft är också trevliga och jag vet att dem inte stöter på en för dem gillar inte heterobrudar.

Liksom homosexuella är ju normala snälla människor med känslor och allt . Precis som vi tråkiga heteros.
Det fattar jag.
För jag menar tanken att min son skulle typ bli bög eller bi och att jag skulle sluta älska honom för det känns diskriminerande och inhuman. Liksom han är fortfarande min son.

Jag vet inte detta är inte en religionsfråga eller någon politisk för sin sexualitet är ju så privat men jag tycker att så länge ingen tar skada och folk gör det mellan husets fyra väggar så är det lungt. Önskar att både heteros och homos ska slappna av. Så länge folk gör saker på bådas villkor och godkännande så önskar jag dem lycka till.

Jag är fasligt trött på att behöva ta fighter.

Men ibland så måste man.

Just nu är det en fight med min kusin. Den var jag liksom tvungen och ta. Kunde inte hålla käften längre.




Kommer ta lång tid att förlåta din egoism.

Sedan är det ett par vänner som jag minst kan säga misskött sig. Vissa har kommit tillbaka med andra håller på att försvinna.
Folk är falska och folk saknar hjärna att vara snälla och shyssta.
Liksom tänka själva någon gång vad deras handlingar har för konsekvenser.
Jag är fruktansvärt trött på att vara utnyttjad och behöva sopa framför fötterna på folk. Sedan vill jag skicka en käftsmäll till alla som kunnat hjälpa men låtit bli. Ni vet om läget men njuter av utsikten.
Även att bli oskyldigt anklagad. Jag blev paff och häpen att så stora ord kan komma från en så liten människa du vet vem du är.

Varför är det så svårt att säga som det är? Och även kunna ta kritik? Det känns som en omöjlighet att folk ska kunna vara trevliga. Tydligen inte.

Men jag börjar med att iallafall jag ska vara trevligare. mer tolerant och överseende och försöka föregå med gott exempel. Förlåt till alla jag sårat.
Det är dags att börja städa upp allt gammal för att lägga en ny grund!

Liksom alla behöver rensa luften och slänga bort onödiga relationer. Och kunna förlåta dem man vet inte menade att såra. Och kunna släppa taget och gå vidare.

Är ni med mig?

"Okej det här är pinsamt och gör att jag känner mig ytlig och elak.

Jag är galet attraherad och förälskad i en man. Vi har massor att prata om och jag vill vara med honom hela tiden. Jag är ensamstående mamma på heltid och han och min son tycker verkligen om varandra, ett STORT plus (typ viktigast av allt).

Han är extremt välutbildad och intelligent. Lär mig nya saker varje dag med honom.

MEN! Jag törs inte bli tillsammans med honom av rädsla för vad folk ska säga!

Jag är 170 lång och väger 60 kg, långt ljusbrunt hår, gröna ögon och har ett gäng män som springer efter mig och försöker ragga upp mig. Jag SKULLE kunna få en riktigt vacker man, men nu råkar jag vara kär i den här... Han är 165 lång, lite vindögd, 10 år äldre än mig och lite gråhårig (han är 38).

Hur ska jag våga visa honom för släkt och vänner? Min familj är extremt dömande och har pratat illa om de killar jag haft som faktiskt sett bra ut."



Saxat ur Familjeliv.

Okej att vissa människor tycker att andra ser mindre bra ut eller rent ut sagt gräsliga. Men är man attraherad och förälskad i en kille så borde det väl inte spela någon roll ?



Heidi tycker ju Seal är den läckraste killen hon känner. Han är ju hennes kära make!
Medans vi andra kanske anser att han inte är det vackraste jordklotet har att erbjuda.



Catherine har ju bara ögon för Micheal. För henne är ju han snyggingen nummer ett!
Ja medans vi andra kanske anser att det finns bättre utgåvor från den manliga populationen att snegla på.

Men jag tror att Heidi och Catherine verkligen inte bryr sig om våra åsikter.
Varför ska vi bry oss om vad folk tycker om våra pojkvänner eller äkta män?
För jag bryr mig sjutton vad folk tycker om min pojkvän för mig är han den mest underbara och vackra och fina och mest söta och gulliga och snygga person som finns!
Jag bryr mig liksom inte ett skit vilka blickar vi får på stan och hur andra anser att min pojkvän ska gå klädd eller se ut fysiskt.
För mig räcker det att han ser ut som han faktiskt gör. Sina adidasbyxor och jacka och mössa och rufs i frissan! Då är han som perfektast. Älskar ju honom så mycket för den han är och tycker att vi passar suvärent ihop. Ja medans ni andra kanske tycker att jag borde ha en helt annan snubbe vid sidan om. Men det anser inte jag.

För är man kär så är väl han det viktigaste i ens liv och då struntar man i utseende. Då är han redan den finaste man skådat.
Fattar inte hur man kan skämmas för sin pojkväns utseende? Hallå är du kär så spelar väl inte det någon roll ?
Egentligen är skönhet otroligt överskattat men tyvärr så det svårt att ändra folks inställning. Även jag har mina preferenser och skäms lite för dem. T.ex. Bruna ögon och liten näsa. Hehe mer är privat.
Men budskapet är att tjejen borde skita i vad hennes vänner och familj anser om hennes killes utseende och liksom köra stenhårt på förhållandet och bara njuta av hans sällskap.
Jag tycker att hon skulle må mycket bättre som människa då.
Mer kärlek less caring over looks!

Detta inlägg blir på mammas språk Polska.

Niewiem jak ci tego powiedziec ale naprawde chcem sie dowiedziec wszystko o tobie moja mamo.
Oczywiscie moja ktora mnie urodzila. Mariola. Czekam zebys mojego lista odpisala odpowiesc. Ja chcem wiedziec dlaczego byl twoj prawdziwy powod ze mnie zostawilas ? I dlaczego nie moglas byc matka moja?
Czekam zeby twoje rece czymac i pic herbatke i tylko siedzic ty i ja w pokoju w ciszy i nic nie robic tylko patrzyc siebie w oczach i rozmawiac. Czekam na ten moment i bardzo chcem zebys do mnie przyszla. Tylko zebys mogla brac troche czasu. Bo jakbys my wzieli i zaczeli to bym tylko chciala zeby czas lecial. I zebys my zapomniali ze sie zrobilo ciemno na polu.
Nikt by nie wiedzal co my mowili i jak sie my czujemy tylko my. Nasza tajemnica nasz sekret zamkniety. Nie myslac ze liscie padaja albo ze autobusy juz przestali chodzic tylko czuc szum powietrza i dym z czajnika.
Teskniem za toba i czujem zupelna meke z strachu ze nie bede miec ta rozmowe z toba. Moze w mojej najszalonej fantazji juz nie zyjesz i nigdy ciebie spotkam. Ze para moja zbladnie na szybie kiedy sie dowie ze to koszmarna nowine. Bo tak bardzo chcem siedzic na kanapie i tylko sluchac twojego glosa i widziec jak ksztal twojich ust sie zmienia jak formulujesz slowa.
Jak bys kiedys pryszla do mnie to bym ci zrobila tort z pomaranczy i herbatke o smaku czekolady i do tego maly kieliszek whisky. I bym ci dala tulipany rozowe. I tez zapach perfume. Moze Jadore?

Niewiem ale najwiecej to bym chciala zebys ty wiedziala ze jestem dumna z ciebie mimo wszystkiego co zrobilas. Nie jestem tu ciebie osadzac. Jestem ty tylko obojetnie cie rozumiec.

Drzwi sa zawsze dla ciebie otwarte.

Nigdy nie presztane czekac. Tylko przyjdz i badz samo siebie.





Czasem to tez jestem patriota polski.

Jag är arbetslös och har sökt jobb i ungefär snart 2 år och min pojkvän har haft det ännu jobbigare han har varit arbetslös och arbetssökande i snart 4 år.
Jag vet inte men måste vädra mig lite. Vår tillvaro är verkligen inte perfekt och vår ekonomi är ansträngd till tusen.
Visst jag har inga problem att leva billigt. Köpa billig mat och planera ut vad vi ska lägga pengar på.
Just nu drömmer jag om att få köpa en diskmaskin. Då hyresrätterna här i Jönköping börjar ta betalt för varm vatten. Det skulle spara oss pengar och slippa argumentationer över vem som ska ta disken.
Det är riktigt tråkigt att diska det är liksom inga nyheter exakt.

Som sagt jag är väldigt irriterad och närmast ursinnig över hur arbetsgivarna bortprioriterar och hur sjukt systemet fungerar. Det saknas total empati och framförhållning för unga arbetslösa. Folk sitter dag in och dag ut framför tvn eller dräller på stan. Folk som kan och som mer än allt vill jobba får inte ens tillstymelsen till arbete.
Och allt ska man be om på största nåder som finns. Man ska ringa och kolla ifall dem tittat på cv:t och man ska vara så glad och prydlig och utomordentligt intelligent på intervjuerna man får gå på. Även en intervju måste man tjata till sig. Känns verkligen att man aldrig är enough.

Man gör sitt bästa och pusslar och pusslar. Man försöker hålla god kontakt med arbetsförmedlingen och man försöker jämt vara så satans positiv. Det räcker aldrig.
Man har frågat varenda kontakt man har men folk är falska och "glömmer" bort och fråga sina arbetsgivare. Liksom det är omöjligt att släppa en kvart av sitt liv bara för att fråga och lägga två tre goda ord om sin kompis?

Man gör iprincip allt.
Man söker till alla möjliga skitjobb. Ålderdomshem och bensinmackar till diskjobb till att stå i kassan på Coop eller jobba på lager. Liksom fixa något jävla jobb.

Som rockgruppen Offspring sjöng när man var tös. Why Don´t You Get a Job ?
Hehe tro mig kära ni så jäklans lätt är det inte. Många tror liksom det löser sig sa kärringen som sket i vasken och så men det gör inte.
Men eftersom jag är född optimist så försöker jag le på smilbanden och försöka så gott det går.

Och så händer det. Kallduschen. Käftsmällen. Stöveln i röven. Pisk på pälsen.

Kalla det vad ni vill.

http://www.youtube.com/watch?v=_3zri5A-GPU&feature=player_embedded

Nu skiter jag fullkommligen ifall folk tar mig som en rasist. För rasister är i vi alla i slutändan antingen mot andra eller oss själva. Punkt slut. Liksom jag är från Östeuropa kom igen vi inte direkt fega för våra åsikter typ.

Varför ska en person som är just nyanländ invandrare ha mer rätt till hjälp bara för att han är just invandrare?

Okej folk får komma hit och leva som fria människor och bli accepterade och tolererade för det dem är. Okej att dem ska få samma rättigheter och känna sig omtyckta.

Men nu går det för långt. Nu tar mitt tålamod slut. Detta lilla klipp visar hur Arbetsförmedlingens vd berättar hur hon resonerar på saken. Tyvärr mina vänner så är detta dagens mentalitet. Vi andas och vi tänker att minsta lilla motsättning och krav eller ens en kommentar är rasistisk så fort man vågar säga emot. Fel och åter fel.
Hela hennes utspel visar ju jävla löjligt lågt man kan sjunka som medmänniska.

Stopp på belägg jag vill inte att det ska vara så som när morsan kom hit och fick kämpa sig upp till hennes jobb som civilingenjör. Ta svenskklingande efternamn och vara så skitans svensk man bara kan bli. Ha villa och miljöbil och tycka om att pyssla med växter och titta på smörja som Agenda på tv medan man dricker nåt italienskt lådvin. Hon fick sin beskärda del rasism av både chefer och polare men även sina egna landsmän. Men dem senare var bara avundsjuka för hon kunde bättre.
Glömde nämna att hon bara gick ut med svenska killar. Blågult istället för Rödvitt gällde för henne.

Men åter till klippet och hur denna onda tanke att man glömmer bort och stryker bort dem som verkligen behöver ett jobb först och ja det är vi unga. För ursäkta språket men vilka ska torka ändan på invandraren när han/hon blir gammal då ? Seriöst daltandet har gått för långt.

Vad hände med jämlikhet och Lika för alla?
Vad fan liksom ska inte folk som utbildat sig och dessutom är jävligt duktiga få sitt välförtjänta arbete och givetvis lön ? Fatta hur många år och känslor och kraft som man slösat? Nej men vi sätter invandraren före bara för att han är just invandrare och inte kommer klara sig lika bra i samhället. Han kan knapp svenska och har inte samma utbildning som oss alla andra men skitsamma. Det känns säkert vi kör på det! Ping! Invandrare nu är du anställd.

Hör du själv hur dumt det låter ?

Jag fattar väl som vilken normal pellejöns eller dragan (för jag är serb) att en invandrare ska ha samma möjligheter och ska behandlas värdigt. Men i slutändan tänk vad ger det i längden att man resonerar på det här så äckligt idiotiska sättet?
Human rights? Nej det är det verkligen inte!

Och alla som är äldre liksom 45 och över som fortfarande är eldsjälar för sitt arbete och ändå har liksom flera år framåt att försörja sig på då ska man liksom neka dem jobb för dem hittat ett nyankommet dito ?
Igen bara för att personen är just.....invandrare?

Eller dem som varit sjukskrivna och tillfrisknat och känner att sitta hemma femte eller tionde året i rad kommer ta kål på dem som personer för alltid ? Ska man liksom trycka tillbaka dem alla steg dem slagits för att ta bara för att man antäller en person pga. att individen är just.....invandrare?

Seriöst man dödar folks tilltro till samhället och sociala hjälp. Man liksom bajsar folk i ansiktet på allt dem åstadkommit.

Jag vet inte med er men allt har sin gräns och nu räcker det?

Idag så finns det sk. Cuddle Parties. Mest i Usa men trenden har börjat sprida sig.
Alltså folk ligger och håller om varandra på stora utsprida madrasser eller mattor. Dem kramas och kelas.

Inga sexuella handlingar är tillåtna. Utan folk ligger mest där och gosar =D.



Jag tycker förstås att idén är helt fantastisk! Folk behöver gos. Det ger glädje och lycka. Man blir lugnare och sociala kontakter knyts.

Fast kanske lite småpinsamt att säga Hej det här Henrik och Maja vi träffades på gosningen! till andra vänner eller familjen.  Jag tror stenhårt på att gosning skulle förhindra ganska mycket elakheter och dålig psykisk hälsa.

Men endå känns det tragiskt att främligar möts i en lokal bara för att få lite värme och bekräftelse. Känns som att vi lever i ett isigt och känslokallt samhälle. Folk bara tänker på sig själva och sina jobb och karriärer. Och att sätta folk i sin närhet och kolla hur folk mår på något sätt prioriteras bort?

Det är bara stress och folk tävlar nästan mot varandra vem som är mest lyckad och har shysstaste livet. Allt ska vara så fint och häftigt. Folk jagar upp sig i drömmen om en perfekt tillvaro.
Man glömmer egentligen det viktigaste kärlek och ömhet. Tyvärr men jag tror att en gosning eller två skulle lösa mångas panikångest och också ge folk distans till dem själva. Liksom okej jag duger jag behöver inte vara stenhård och tuff och jobba och festa för att klara mig genom livet.

Men som sagt det är sorgligt att folk underskattar varandra så hårt i dagens samhälle.


Låt dessa kaniner bli förebilderna!

Kolla in detta ställe ! Snyggt, fräscht och läckert.

Jag vill åka till Oman. Skulle vilja se det landet så gärna och bo precis här!


http://www.shangri-la.com/en/property/muscat/barraljissahresort

This time i blog in the English language. Just want to tell your family and friends how deeply sorry i am for their loss. I hope you find much peace and calm in heaven and the world misses you from today. You will still be one of the most brightest shining stars. My deepest condolences for your family.



For you Mrs Taylor.

Okej jag har städat och bytt kaninens bur och diskat och sorterat tvätt som en galning men att inte kunna sova endå fast man är trött. Jag gick upp klockan sex typ och satt på tvn och satt och kollade på Panter Tanter och annat smått gott.
Jag väntar på Milan och Suzana att dem ska komma. Sambon har satt sig för att kolla på datorn. Shit äh vad fan jag drar en runda med dammsugarn tänker jag. Sagt och gjort.
Sedan plingar dem på dörren och så är man glad och social men fortfarande ganska trött men endå pigg.
Sedan när dem stack så var det bums i säng och sova. Vaknade för en kvart sen.

Fast nu är jag ännu tröttare. Jag borde seriöst ta livet av mig. Sömn är så överskattat.

Inledning. Belgrad en stad full av liv och djur.


Srecko är en glad vänlig järv på 42 år.
Han jobbar som busschaufför och älskar 70-tals musik.
På fritiden så bowlar han och simmar gärna längdsim.
Srecko är gift sedan en tid tillbaka med en sköldpadda.Rumica heter hon.
Innan var Srecko gift med en annan järv vid namn Veselinka.
Veselinka har ett långt chockladbrunt hår och bär oftast läppstift i olika rosa färger.
Hon är en vacker järvinna men eftersom hon var så snål och ljög hela tiden så skilde dem sig.
Hon flyttade tillbaka till Kraljevo där hon föddes och är numera sambo med den brittiska pungråttan Larry.

Srecko träffade sköldpaddan Rumica på halkbanan. Dem hade tid tillsammans.
Det rörde sig om en felbokning och ett missförstånd. Efter dem provat bilarna så gick dem och fikade.
Det var där Srecko inte kunde få nog av Rumicas runda gröna sköldpaddsögon.
Efter många dejter i bowlinghallen och heta nätter ute på dansgolvet så gifte sig Srecko med Rumica.
Rumica jobbar som assistent hos en begravningsentreprenör och hon älskar sin peruksamling.
Hon gillar apelsiner och mango. På sin fritid så kör hon sportbilar och lyssnar på trance.

Rumicas familj tyckte att hon var galen när hon bjöd hem Srecko första gången.
Han var ju en hårig stor järv!
Men skam den som ger sig. Kärleken bestod.
Dem ville också ha ett gemensamt barn men eftersom Srecko är järv och Rumica en sköldpadda så beslöt dem sig att adoptera.
Dem adopterade ett marsvin.
Marsvinet var blott några månader och föddes i Prijepolje och föräldrarna var sjuka. Han var så gulligt och underbart glatt  och piggt marsvin så dem tog hem honom direkt. Han fick namnet Bogdan.
Bogdan var och blev deras allra mest älskade ögonsten oavsett artgränserna.
Nu är han 15 år och hans största intressen är flygplan och vattenskidor.
Favoritmaten är potatisgratäng och kallskuret kött. Bogdans största dröm är att bli stuntman på film.

Dem tre lever ni en liten fyra i centrala Belgrad.
Dem har tre vänner som dem umgås med utöver familjen.
Först ut är geten Bojana. Bojana gillar att gå på spa och handla doftljus. Men hon tycker inte om golf eller tennis.
Rumica har en till kompis i hamstern Vesna men eftersom hon bor i Leskovac så träffas dem inte så ofta. Fast dem ringer till varandra och skvallrar.
Bojana och Rumica träffas i princip jämt. Efter jobbet så dricker dem kaffe och lägger ansiktsmask. Ibland så dyker Bojanas lillasyster Jelena upp och ger manikyr och pedikyr.
Rumica betalar henne med att baka frukttårtor och bullar. Dem har ofta jättetrevligt ihop.

Nästa goda vän är leoparden Denis. Denis jobbar med badrum och kakel och privat bär han hiphopkläder. Han tjänar stora summor pengar och har skojig humor. Tyvärr så skryter han för ofta. Men han är en mycket lojal kompis till Srecko och Rumica.
Denis är sambo med en tiger Jovana. Jovana jobbar i en inredningsbutik och är besatt i att städa. Jovana brukar ge Rumica olika kuddar och krukor i present.

Sista vännen är Sreckos bästis från högstadiet. Elefanten Slobodan. Slobodan jobbar i en bensinmack och roar sig med att arrangera grillfester och jaga på hösten. Precis som Srecko har han varit gift tidigare. Slobodans exfru heter Ivana och hon lider av svartsjuka och ett mycket svårt kontrollbehov. Hon ringer ofta på nätterna och hotar Slobodan att hon kommer ta barnen Nikolina och Milos ifrån honom om han inte betalar underhåll och ger rätt kost.
Slobodan har en ny flickvän. Elefanten Jagoda. Ivana brukar skicka hatbrev till henne.
Slobodan är därför en mycket stressad elefant men han har ett hjärta av rent guld. Han och Srecko brukar ofta hitta på galna äventyr tillsammans.

Kommer skriva del 2 när jag lust och fantasi.

Kramar från er bloggvän Anna! Allt gott!

Zavet heter filmen , Jag älskade den. Du köper eller laddar ner den Bums!

Jedino slovo Fantasticno !!!!!! Srbi gledajte ajde !!! Najveci film Kusturici !!!

Många räknar att Marilyn Monroe var den första slampan. Den första erkända slampan. Eller nåja sexsymbolen för vidare bra skådespelerska är hon ju inte.

Idag är sexsymbolerna Scarlett Johansson, Natalie Portman och Megan Fox och sånna tjejer.





Killarna vill ha dom och tjejerna vill vara dom. Men frågan är hur dessa väldigt attraktiva och ibland utmanande tjejer är för förebilder men ännu viktigare är att fråga sig är fel att vara sexuellt utmanande och bära raffiga kläder. Att liksom hävda sig själva. Att ta för sig.

Att älska att ligga. Att älska att ligga med många. Att ligga med vem man vill ?

Tja varför inte känner jag. Men samtidigt så känner man sig som man måste välja mellan att vara en hora eller en jungfru madonna. I dagens värld så är killarna skithäftiga om dem haft många tjejer men ifall en tjej skulle säga jag har legat med 100 killar så skulle hon bli stämplad till värsta slampan.
Visst har jag haft kompisar som börjat tidigt och legat på.
En kompis hade redan 10 killar som merit när hon var 13 år. Det känns otroligt tidigt och ganska kärlekslöst men hon får ju göra som hon vill. En annan vän som låg redan när hon var 12 men inte med tio killar utan en ;)
Även där så drivs jag av min toleranta aspekt och tänker så länge hon är lycklig och det förlänger livet så visst visst!

Jag själv förlorade oskulden relativt sent om man jämför med alla andra jag var 16 år skulle fylla 17. Mer än så säger jag inte. Min blogg är redan fylld med personliga fakta lite måste man behålla för sig själv. =)

Men hur och när man förlorar är egentligen inte det som är det viktiga utan hur seriöst ska man ta sexet. Ska man ta och styras av den här sfären av vänner med extra tillbehör alltså knullkompisar eller tillägna sig åt bara sin partner eller vänta tills man gifter sig?

Finns många tjejer som väntar och en sida av mig tycker att dem gör rätt och det en fin och ädel handling men samtidigt så spökar en helt annan sida i mig som säger att dem tar sig själva på för stort allvar.

Måste poängteras att man alltid har 100 % rätt till sin egen kropp och som partner ska man alltid respektera den andres vilja. Fast det känns redan så självklart va?

Finns det då människor som på något sätt passerar den där spärren bara för att leva ut sina innersta erotiska fantasier. Dem som svävar ut i olika konstellationer så som polyförhållanden till att swinga osv. Är dessa människor slampiga och finns det folk som medvetet ligger runt bara för att dem vill och kan?

Slampor finns dem? Ska man kalla dem så eller sexuellt frisläppta eller romantiska äventyrare eller är det en eufemism?

Men ja jag tror att det finns slampor men att man inte nödvändigtvis behöver kalla dem så. Dem är ju som vilka andra människor som helst ?

Känns dock ändå alltid som att när tjejer visar sig nakna eller har en stark sexualitet så ska dem få skit för det.



Vad tycker ni ?

Jag är 22 år och planerar lite löst att skaffa ett barn när jag är sådär 25 eller 26. Det känns som en vettig ålder.
Man har ett stabilt liv och klarar att sköta ungen och dess behov normalt samtidigt som man inte är helt distanserad som man kan bli ifall man skaffar barn sent vid 40 eller 45. Det är lite för sent enligt min uppfattning. Man måste både orka och ha leklusten kvar.
Men att skaffa barn när man är omkring 13 till 23 är inte så himla jättesmart och nyttigt för barnet. Man är inte lämplig som förälder enligt min åsikt.

Jag förstår varför dem dem tror att detta är rätt val och att dem känner sig oövervinnerliga. Samtidigt så förstår jag att abort är ingen rolig upplevelse och ärren i själen kan bli väldigt djupa av att mista sitt barn på kirurgiskt vis.

Men man har knappt etablerat sig som människa. Man är inte redo. Man kan vara hur mogen och duktig morsa som helst. Man kan ge massor av kärlek och kämpa för pengarna. Hur mycket ett människoliv än må vara värt och hur mycket man är beredd på att rata i sitt liv för sitt älskade barn så är det inte värt eller speciellt vettigt att bli mor så ung. Alla känslorna och allt man kan tänkas erbjuda och goda relationer man kan offra.

It´s ain´t worth it!!

Låter kärvt och nästan lite kriminellt att säga det men unga mödrar är ganska taskiga och andefattiga människor.
Känns så jävla Hej jag gillar klaga på min blogg i mitt trygga lilla hem, men vad sjutton det är ju bistra verkligheten. Unga morsor suger och det suger lika hårt tillbaka att vara mamma. Båda vägarna är lose-lose.



Det är inte glamouröst men vem bryr sig. Det viktiga är ju hur man mår och vad man faktiskt vill åstadkomma med att skaffa en unge när man typ 15 , 17 ? Vad ger det en individ i längden ?

Man skadar mer än ger nytta.

Barnet får oftast en ekonomiskt ansträngd uppväxt. Lite pengar lite att röra sig med. Få alternativ till potentiella akitviteter skapar både utanförskap och ger barnet bristfällig kunskap.

Att spendera somrarna på balkongen eller i lekparken reducerar motivation och känns för mig oacceptabelt då ett barn av naturen behöver stimulans för att utvecklas vidare. Detta föder likgiltighet.

Många unga morsor röker eller dricker och äter fett och vitaminlös mat pga. pengabrist. Detta beteende ärvs oftast och barnen lär sig snabbt att cigg och cola och pizza är shyssta vanor.

Eftersom mamman inte alltid har kontakt med pappan och folk inte alltid vill erbjuda avlastning blir unga mammor oftast arga och bittra i förtid detta skapar inga bra band mellan mamman och barnet. Tyvärr men jag skulle inte vilja känna mig otillräcklig som mamma eller veta att min mamma är sur för att jag varit i vägen. Att pappan är inte närvarande eller kommer då han själv behagar måste vara bland dem mest plågsamma upplevelser och sårande man som barn kan uppleva.

Sedan är väl knappast stressen något positivt.
Stress att jobba och försörja. Eller att läsa upp ämnen och studera.

Sedan är ett fenomen jag sett bland kompisar och andra bekanta att dem blir dumpade av sina tjejkompisar för att dem blivit tråkiga mammor som inte hinner festa och shoppa.
Eller att dem bara umgås men andra unga mammor. Alltså det finns nog inget mer givande än att ha en vän som inte är mamma bara för att slippa snacka BVC och trimestrar och blöjor.

En annan nackdel men att vara ung mamma är väl egentligen att man blir så låst i sin mammaroll och slutar utvecklas som person. Alla intressen och passioner liksom självdör för nu ska allt fokus hamna på barnen.
Jag skulle personligen dö som Anna, som människa ifall det enda jag skulle tänka på var mitt barn.

Dessutom så är det inte särkilt kul för ens barn att jag varit så egoistisk/skenhelig och skaffa ett barn för jag vill visa att jag klarar och duger till till det.

Ännu elakare är att unga morsor saknar oftast hyfsat omdöme vilka dem skaffar barn med och hur många olika pappor dem låter ungarna få. Att skaffa barn med över 2 fädrar känns inte riktigt som en ärlig och vacker gest av kärlek det skriker tyvärr dåligt självförtroende och bekräftelsebehov på flera mil.

Jag vet inte min egna biologiska mamma hade ju två barn före mig med två separata pappor och min pappa var ju knappast samma som mina syskons och tillråga en exotisk serb i det då så homogena Polen, och jag vet att kvinnan hade inte lätt men fortfarande vad gav det oss syskon ? Att bli alla tre bortadopterade och utan kontakt med våra biologiska farsor, är det bra framförhållning för barn ?

Tuff sits mamma men så är inte fallet.

Fast iochförsig så har jag ju kännt värre fall. Fler farsor och olika nationaliteter. Ofta vacationfucks. Alla dessa barn var mer eller mindre trasigt vilsna individer. Känner mig riktigt vidrig och påpeka detta men det känns handen på hjärtat riktigt omysigt att veta vad som passerat mellan min mammas ben genom åren.

Fast det som jag egentligen finner är det allra största och farligaste sveket är endå mot sig själv är att man som barn förlorar sin barndom och att man kommer alltid se att barnen är dem som tog den ifrån en. För hur kaxig och hur redig man än kan vara så klarar man inte ta hand om barn när är barn utan hjälp och vägledning och barnen kommer ju inte få en idealisk uppväxt just pga. att man är oerfaren och tar omogna beslut och ger dem en tidig introducering i ett fattigt liv med stor brist på sysselsättningar.
Att barnen kommer tillslut och frågar varför man aldrig fick det som alla andra fick och att dem inte känner sig älskade och uppskattade som barn bör känns inte bara som ett förräderi utan som komplett brist på ansvar.



Hur mycket man än kämpar och försöker dra lasset så är att lura sig själv att man är lyckligare människa och mår bra när man skaffar barn tidigt. Det är liksom att medvetet sätta sig i skiten. Skulle min framtida dotter eller son få barn som tonåringar så skulle jag självklart stötta och hjälpa dem allt jag kan men samtidigt skulle jag säga Nej några gånger till barnpassning just för att dem skulle lära sig att det inte bara gulligt och roligt med barn. För är man förälder så är det mer eller mindre på livstid. Vill verkligen inte att ni läsare tar det som att jag tycker det är straff.

För ett straff är det inte men man ska ta barnens behov på allvar och förstå att dem är viktiga och alltid finns där. Man kan inte smita bort ifrån dem. Man kan liksom inte spy och säga jag pallar inte trycket jag lämnar dem till socialen eller fosterföräldrar och sedan skita i deras öde eller dumpa dem hos föräldrarna hela tiden och komma när man tycker att det ska vara roligt och leka lite med barnen.

Anyway det är så jag känner. Elakt eller sant det avgör ni =)

Puss och Kram Anna.

Folk i dagens samhälle älskar att sätta folk i fack.

Rika.



Fattiga.



Homosexuella.



Punkare.



Emo.



Fjortisar/Bimbos.



Ghettogäng.



Hinduer.


osv.

Ni fattar.

Många tycker det är enklare att sätta folk i fack och generalisera. Sätta folk i grupp pga att man är lat.

Beeeeeeeep. Det är INTE okej. Det är både dumt och slår tillbaka på en själv. Karma is a bitch.

Hur jäkla elaka åsikter jag än har och kan tycka om vissa människor. Jo för det är både normalt och mänskligt att man inte älskar alla människor så som man borde göra vissa tillfällen så händer det.

Men bara för att en människa är handikappad så är personen aldrig sitt handikapp.

t.ex. Down syndrom



eller rullstolsbundna.



Men jag ska prata om Down syndrom och Adhd och Schizofreni.

Folk som lider eller drabbas av dessa sjukdomar eller hälsotillstånd har fått detta handikapp.
Dem är inte sina handikapp. Så fort jag fick min diagnos ( Adhd ) så skulle folk genast tipsa mamma om olika särklasser och grejer utan att fatta att dessa segregerar en person mer än hjälper i längden. Kan säga rent generellt att få personer blir hjälpta och dem som jag som är fruktansvärt sociala och har lätt för att ta kontakt med människor och är extremt självständiga blir hämmade av att gå i Obsgrupperingar. Visst kan folk som grövre handikapp som autism bli hjälpta och stöttade i olika mindre grupper om dem får rätt vård och specialinriktat inlärning.

Men att säga att t.ex. Magnus som har Down Syndrom är synonym med sitt handikapp. Att Magnus är Down Syndrom är fel. Det är hemskt fördomsfullt föraktande och drygt. Rent fucking överjävligt. Usch !

Man blir drabbad av det inte att man är. Du är inte MS om du har MS. Du är inte Hiv/Aids om du har Hiv/Aids du är inte Autism om du så råkar ha det. Punkt slut.

Hur fan skulle du må om alla började degradera dig eller på nåt sätt nedvärdera ditt liv , dina åsikter eller privata upplevelser för att du t.ex  Adhd eller Aspergers Syndrom eller Tourette Syndrom ?

Just det.

Låt folk ha sina problem och om du nu är så intresserad av folks diagnoser lär känna dem och låt dem berätta själva. Var hjälpsam inte dömmande.

Kom ihåg alla är lika och ingen ska bli trackaserad för sitt tillstånd.

Alla har rätt att vara sig själva och uttrycka sina känslor och det är fullkomligen normalt att vara handikappad. Vem säger att du eller jag är normala ?

Hej alla fina och söta , skulle ni kunna bistå mig med hjälp att hitta en person som gör shyssta designer till okey pris?
Jag vill ha en enkel och överskådlig och stilren design utan massa rosa och tusen foton?

Vet någon eller är du intresserad av att designa min? Jag suger verkligen på kodning och sånt hehe.

Givetvis så betalar jag =) Någon ?????

Jag är ju som bekant halvserb och halvpolsk. Även om jag känner mest för Serbien så slutar jag inte älska Polen för det. Men som sagt mitt hjärta slår för Serbien och det kommer det göra för all evighet.
Finns inget land jag kan älska mer än det jag gör till Serbien.

Serbien finns varje dag i mina tankar och jag kan iprincip göra vad som helst för Serbien och det serbiska folket. Givetvis för Polen med och alla andra slaviska länder så som Ryssland och Slovakien osv.

Men Serbien är mitt hjärta och i Serbien finns mitt hjärta. Bara en bild eller en serbisk låt eller några få ord kan få mig blödig och sakna hem till mitt kära Serbien.



Vackra. Underbara. Ljuva. Serbien är som min älskling. När jag tänker på henne så vill jag alltid sätta ett positivt ord eller nåt som beskriver hur oändligt fint landet är. Allt det bästa hos mig och det bästa kommer från Serbien.

Min styrka och min tro.

Min älskade bästa och snällaste sötaste pojkvän är förstås serb.

Allt musik och mat.

Historian och mentaliteten.



Mitt land är så rikt på historia, minnen och händelser. Olika delar under historien har format oss serber utan att vi gett upp.

Vi har alltid rest oss och alltid gått vidare med det vad vi velat göra. Drömmen om ett fritt land utan korruption och konflikter finns alltid i våra tankar. Önskan om att leva i fred och fira våra helgon i lugn och ro är ständigt återkommande.

För vi är ett stolt folk och vi ger aldrig upp. Serbien för mig är ovärderligt och ojämförbart med andra länder.
Jo minsann vi är unika och speciella och den serbiska skönheten slår i flesta fall allt.

Vi är stolta när serber utomlands lyckas. Vetenskapsmän till modeller till idrottare till författare och konstnärer.
Vi hejar på vårat land i olika sportevenemang.



Vi serber är trots att vårat land stått ut krig och påhopp och bombningar gästvänliga och trevliga.
Vi arbetar också hårt och lever snålt. Vi lägger hellre ut pengar på varandra än att slösa på onödigheter.



Det bästa jag vet med serber är att vi nästan jämt är glada och skämtar och kan med mycket små medel få en person glad. Vi ler inte bara med läpparna utan även med ögonen.

Språket vårt är svårt och komplicerat , dels för att för det mesta så skrivs det på krylliska alfabetet och vi har många konsonanter och olika ihopslagna bokstäver som formar nya uttal tex. Nj och lj och dj.
Men just för att det är så krångligt och krussidulligt så älskar jag det. Sedan så stavar vi som det låter.

Skådespelaren Brad Pitt blir Bred Pit och Johnny Depp blir Dzoni Dep.

Fast den som vill fördjupa sig i äldre serbiska kan jag rekommendera "Gorski Vijenac"
fast den är ännu svårare dock haha.



Men någonstans så hör jag hör jag endå fördommarna om mitt land att vi skulle vara krigsförbrytare eller onda människor. Vissa kallar oss Cetnici ( från den gamla cetnikrörelsen från andra världskriget ) som om det vore en förolämpning. Inte för mig dock jag blir bara stolt.

Det jag bara inte förstår är varför jag inte kan vara nationalist och stolt serb utan att hela tiden få på mig en massa fördommar? Jag är en snäll älskande och trevlig person som inte vill skada någon ? Är det rädsla eller respektlöshet?
Brist på empati ? Jag vet faktiskt inte. Men jag tycker att det är ALDRIG fel att älska sitt land! Man ska inte straffa folk för att dem älskar sina länder ? Det är som att straffa dem för att dem är sig själva eller för att dem är vilka dem är.
Oavsett vad folk tror och tänker så ska man alltid älska sina länder och inte ruckla på sina värderingar eller synvinklar. Det värsta man kan göra är att pracka på en annan människa sin egen kultur och eller religion bara för att man tror att det är bättre. Det värsta jag vet är människor som kommenterar eller talar om hur folk ska leva i sina egna hemländer. Varför inte låta folk vara som dem är och tänka lite mer på sina egna liv.

Ni vet vilka ni är.
Jag tänker inte sluta kalla mig serbisk nationalist och jag kommer inte sluta vara kristen eller vara stolt serb bara för ni vill att jag ska ändra på mig.

Ni kan ta mig ur Serbien men aldrig Serbien ur mig.

Detta klipp visar en upprörd och irriterad man som vill veta varför Japans regering mörklägger skadorna och inte visar hela bilden av olyckan.

http://www.youtube.com/watch?v=_9DkwIyQCkE&feature=player_embedded

Kolla och se vad som sänds på tvn i hotellrummet!



En bukett blommor till alla offer och många tankar.
Mina djupaste kondoleanser till alla japaner!

Nu när frosten börjat smälta och solen börjar skina varmt och välkomnande så blir jag glad och uppåt.

Nej nu ska det hända grejer! Liksom sluta jiddra börja trolla mentalitet. Abrakadabra!

Jag märkte när jag låna vågen hemma hos sväris att siffran hånlog med sina .....nej jag ska inte säga det känns fööör utelämnande hehe.  Sist jag vägde mig var på badhuset för ungefär 5 månader sedan och då lovade jag mig dyrt och heligt att jag skulle gå ner i vikt. Tro fan att när jag ställer mig på vågen så ser jag chocksumman av kroppsvikten. Fan fan fan. Inte bra. Nije dobro!!!!

Så mitt första mål är att gå ner 10 kilo. Eller åtminstone väga 62 kg. Vikten jag mått och sett allra fräschast ut.

Mitt andra mål är börja med företagen. Har två för er tyvärr ( vill inte att någon snor mina ideér ) hemliga projekt och jag ska omedelbart sätta dem i rullning.
En kompis kanske sponstrar mig och sambon med 10 tusen till detta. Tack snälla M. =D

Jag ska även börja plugga. Har endast två år att fixa mina kurser för gymnasiebetyg är bara värda eller giltiga i vadå 7 år ? Vetifan men det känns kefft men så är det.

Mina två sista mål är att bli mer social och skaffa bra och viktiga kontakter.

Ha en bättre kontakt med min familj.

Sedan så ska jag tänka mer positivt och glömma en massa gammalt gråll och slänga ut en del människor ifrån mitt liv.

Vilka mål har ni för 2011 och framåt ?

/ Massa kramar och många pussar Anna/Baba Jaga

Dessa tjejor tycker jag har sedan länge passerat bäst före datum. Eller tjejer som helt enkelt inte är snygga/talangfulla.

1. Britney Spears.

Gnällig röst och sliten människa. Ingen förebild någonstans.



2. Eva Mendez

Ful, ful och ful ? Manligt och konstigt utseende. Intetsägande.



3. Cameron Diaz

Är fasligt trött på hennes osäkra skratt och fjantiga utstrålning. Åren har dessutom inte gjort henne gott. Hon är en dem som tyvärr drabbats hårdast.



4. Nicole Kidman.

Bra skådis och väldigt duktig att nå ut till publiken men hennes operationer och botox har gjort henne så stel att hon liknar en utomjording med en stirrig blick och att ens kommentera läpparna känns som en onödighet.



5. Angelina Jolie.

En fruktansvärt överskattad skådespelerska och otroligt opassande utseende i tyvärr för många filmer. Häftig look ja! Men vacker att se på? Nej ! Dessutom börjar klockan göra hennes "unika" look mer och mer bisarr.



6. Lindsay Lohan

Varför är hon känd och hur blev hon känd och varför är hon så utflippad? Ännu en brutta som verkar haft svårt att förstå långt hår är inte alltid bäst.



7. Tyra Banks.

Vidrig människa. Äcklig personlighet. Falsk i allt, sätt och utseende. Håret är ju så överfixat och så långt ifrån det hår afrikanska tjejer egentligen har samtidigt som har världens konstigaste ögon som en orm typ. Måste tilläggas att sminket är ju bara så onaturligt att en plastblomma börjar växa.



8.  Kate Moss

Tänk vad lite solbränna, ett paket blondering och kajal kan göra för en så otroligt vanlig och medioker människa. Jenny och Lisa ni som jobbar på Ica ni kan också bli Kate Mossar. Läppglans och svart-vitt foto och en överseriös blick. 



9. Madonna

Madonna har en otroligt skenhelig karisma och ego som 10 drottningar tillsammans. Att hon är ful och kört överkåt katolik stilen way too long. Dags att gå ner från scenen.



10.  Pernilla Wahlgren.

Skit vad denna människa är störig. En riktigt attentionwhore av stora mått och åldern har verkligen tagit ut sin rätt. Sveriges kanske bästa exempel på hur otroligt viktigt fuktighetskräm och vatten och sömn kan vara.



11. Ceca Raznatovic

Äcklig och skabbig en skam för Serbien fy fan.



12.  Christina Aguliera

Vad är det med dessa ultraberömda donnor och smink och dålig hårvård? Jävligt äckligt ser det ut på ytan.



13. Paris Hilton

Hon är riktigt sjukt ful och dryg och uppblåst. Varför blir unga kvinnor sådana bimbos ?



14. Sienna Miller.

Otroligt vanlig människa med noll skills. Känd för att ligga med 200 personer och sin modestil. Liksom ambitioner eller begåvning känns som en sekundär egenskap för unga människor. Kate Moss känsla liksom. Hej titta vad lite läppglans och rätt klänning och posering kan göra för under.



15. Cher.

Dessa plastikoperationer och hets för evig ungt utseende tar sig allt absurdare former. Kusligt och läskigt!

Min kära lilla mamma. Smart vacker och förbaskat bra att få mig känna skam.

Mamma är söt och praktisk stark och händig. En superkvinna

Bra på tapetsera väggar och duktig på språk hon han liksom snacka lite av varje portugisiska , grekiska och swahili och italienska och ryska och franska.
Hon gör liksom bästa lussekatterna och kan skriva vacker skrivstil och bra är hon på att förklara saker gärna jobbiga mattetal och olika sjukdomar och berätta hur olika saker fungerar.

Mamma kan och hon är redig och duktig kvinna berikad på djup kunskap om världens olika små och stora frågor.
När hon vill kan hon dra en fräckis. Hon har så mycket potential och är verkligen i grunden ingen dålig person snarare tvärtom jag förundras liksom när slutar kvinnan vara så jävla bra på allt ?

Okej hon suger på mat och kan inte sjunga men alla kan inte vara Jamie Oliver eller Mariah Carey. Så sant som det är sagt. Men det är mänskligt och mamma kompenserar ut det genom att vara otroligt skillad på annat.

Men nåt kan inte mamma hon kan inte känna empati till mig. Hon försöker och vrider och vänder. Hon gör små halvhjärtade försök men hon klarar inte det.

Så funkar dem. Narcissisterna. Dem ser bara till sig själv och sätter sina behov i centrum.
Mammas bästa egenskap är just den sämsta.
Hon ger mig så förbannat mkt skuldkänslor och skam att det är vansinnigt.

Jag kan idag inte säga till henne dem orden barn brukar kunna säga till sina föräldrar.

Jag älskar dig. Mamma du är bäst. Mamma jag tycker du är coolaste och ballaste mamman ingen av mina kompisars mammor är så häftiga som du.

Jag har svårt att idolisera min mamma och se upp till henne för jag kommer aldrig gilla henne tillräckligt. Det spelar liksom inte hur bra jag är och lyckad jag är och vad jag gör ifrån mig. Jag kommer alltid vara steg i från den perfekta dottern. Alltid nåt.

Jag vill vara en snäll och välartad person. Jag vill som dem flesta döttrar göra mamma stolt. Jag vill att mamma ska skryta om mig för sina vänner och bekanta. Jag vill ju egentligen bara räcka till.

Mamma gav mig ändå mycket.

Hon gav mig erfarenhet och mat och resor och ett hem.

Det är jag ju så tacksam och glad för såklart. Det kommer jag alltid älska henne för.

Men hon missade ju poängen med föräldraskap att kunna ge stöd och support i vardagen. Jag blev och är en liten och ganska bräcklig människa. Jag är svag fast jag lägger en fasad ibland och jag är nervös och är skitdålig på att ta kritik. Jag får alltid panikångest och blir nervös känns som jag kvävs varje gång någon ska ge mig kritik. Även om den är välmenad och konstruktiv. Att ens få en komplimang känns som en inledning till att få ett men Anna du borde eller Anna du är jättebra men....Ni förstår.

Eftersom mitt självförtroende är så skört och jag krigar med det varje dag så känns varje motgång extra jobbig. Speciellt för man fått lära sig skam.

Oja det sitter som berget. Man har det i sig. Dålig självkänsla och skulden att man inte kunde vara en bättre upplaga av sig själv. Genom kommentarer och dubbla budskap och iskyla finns det inpräntat att man ska bli bättre.

Oron och stressen och känslan att man blir övervakad varje steg man tar. Prestationsångesten finns som ett moln över en.

Mamma kanske inte tänkte på konsekvensen eller utfallet av hennes handlingar och jag kan väl inte säga att hon är helvetets djupaste plåga då hon i sin tur blivit själv offer för samma skitiga och kränkande behandling av sin mor.

Mamma och jag vi pratar idag och det är skratt och det är skämt och det finns någon form av gemenskap men det just avsaknaden av empatin som gör att även om man är glad och tyckt att " Fan det här gick ju bra. Soft och Härligt och Briljant och sådana förstahands känslor så inom loppet av en kvart så infinner sig den.

Skammen och skulden.

Som en överparfymerad rik dam som går förbi så känner man hur lukten av skammen sakta fyller rummet.

Varför presterade jag inte bättre? Varför sa jag inte detta? Varför har jag inte ringt henne oftare eller varför fixar jag inte mitt liv så hon blir nöjd ?

Men vet ni vad.

Jag tänker inte så längre utan nu ska jag tänka mer. Hur vill jag? Vad ska jag göra så att mitt liv ska bli bra på mina villkor?

och mindre

Behöver jag umgås med dem för hon vill ? Ska jag jobba som detta för hon anser att det är fint yrke ? Ska jag göra detta för henne? Vad ska jag köpa för henne ? Hur ska jag passa upp till henne?

Och där nånstans när jag hittar att jag inte behöver vara världens drömdotter och ställa upp för hennes krav och lita mer på min egen drivkraft där börjar nog vägen till ett bättre självförtroende och ett gladare och positivare livsyn.

På det sättet så har mamma gett mig en ofantlig styrka och en slags vägledning genom livet. Att jag ska börja mer och mer lyssna på mina egna instinkter och magkänsla än hennes tjat om hur man lever ett ordnat liv enligt hennes modell.

Någonstans är jag faktiskt optimistisk. Trots kränkningar och negativ respons så vet jag att jag klarar det. Jag är en överlevare. Jag kan och jag vill.

Prinsessan Madeleine bryter med sin tjejkompis för hon är nu tillsammans med hennes exfästman Jonas Bergström.



Här när dem fortfarande var tillsammans i fjol.

Jag har aldrig varit ett fan av prinsessan Madeleine och har alltid tyckt att Madeleine är väldigt dryg och äcklig som person. Hon är verkligen traschig och lever på sitt sk. utseende och kungastatus. Hon är vadå snart 30 men beter sig som en 15 åring.

Att ta skattepengar är helt okej men att verkligen prestera något det kan hon verkligen inte göra.



Här ser man vilket äckel och trasch hon är. Usch .

Att hon bryter med en tjejkompis som hon haft sedan barndomen för en patetisk liten överklasskille som Jonas är läskigt barnsligt beteende. Han var otrogen liksom hallå.

Shit ifall jag skulle haft en vän som blev tillsammans med något av mina ex skulle jag bara önskat lycka till istället för att vara svartsjuk. Fy fan vad jobbigt liv man måste ha.
Tycker att folk borde skärpa sig rejält.

Vad tycker ni ?

Mkt bra film ett måste.

Handling

Filmen Lilja 4 ever tar sin början i en sliten anonym förort i forna Sovjetunionen, nuvarande Ryssland.  Här finns ingen framtid, inga jobb bara gråa stela bostäder.  Här bor Lilja en ung högstadieelev som envist tror på lycka och hopp och en lysande karriär. Hon tror naivt att hon ska få följa med sin mamma och hennes nye pojkvän till Amerika , för ett nytt liv bort från fattigdomens skuggor som ständigt vilar över bostadsområdet.  Hon berättar glatt i skolan och till vännerna att hon ska flytta , men dagen då flytten ska ske så berättar mamman att hon och sin partner ska flytta själva och att Lilja får "komma efter".

 

 

Detta sker naturligtvis inte, Lilja stannar kvar. Hennes resultat i skolan är inga höjdpunkter och hon blir även utslängd från sin lägenhet av sin moster. Hon blir bosatt i en smutsig svårt nedgången etta och flytten dit kan man säga är startskottet till nedergången och motgångarna som kommer att följa. Här sker fester och limsniffning med kompisar.  Nu i lägenheten blir vi introducerade till Liljas ende sanna vän Volodja.  Han är uppenbart förälskad i henne och är genom filmen hennes ende stöttepelare.  I deras verklighet är alkoholiserade föräldrar och bristen på en fristad ett pågående problem. Liljas mamma ringer inte till Lilja som lovat och breven lyser med sin frånvaro.  Desperationen efter ett normalt liv utan pressen som fattigdomen ger kombinerat med den totala avsaknaden av vuxnas omsorg driver Lilja till prostitution. Hon och hennes tjejkompis ger sig ut från den trista förorten till dem lockande nattklubbarna i storstaden.  Här sjuder housemusik och drinkarna men även köparna.  Lilja får snabbt kontakt med olika män oftast äldre män, och eftersom hon får stora summor pengar hon endast kan drömma om så börjar hon även shoppa det hon annars inte har råd med.

 

 

Nu så sviker även hennes tjejkompis Natasja och börjar sprida rykten om henne och hennes resor till storstaden.  Nu vet alla vad som egentligen pågår, Lilja prostituerar sig.  Mobbningen är ett faktum endast Volodja står kvar av hennes kompisgäng.  Fast även Volodja har svårt och är ständigt självmordsbenägen , detta gör att han kommer åt ett par tabletter som han sväljer , Lilja blir rasande och slänger ut honom från hennes hem.  Samtidigt ordnar hon en alternativ loppis med allt möjligt skrot som ingen vill köpa.  Senare får Lilja en kallelse från socialtjänsten och där får hon veta att hennes mor har sagt upp vårdnaden över Lilja och komplett  ignorerar vad som ska hända Lilja.  Lilja har nu inget val , stödet från skolan är ovidkommande och hennes moster har bosatt sig i hennes gamla bostad gör att Lilja fortsätter att prostituera sig för sin överlevnad.  I nattklubben spanar en ung kille på Lilja som byter blickar till Liljas förtjusning.  Killen som senare i filmen blir hennes pojkvän heter Andrej ser att Lilja går hem till en kund ,  men råkar av en slump senare träffa henne på väg ifrån kunden och skjutsar henne hem.  Väl hemma bestämmer sig dem två att gå på en träff och här börjar startskottet för resan till Sverige.  Andrej tar ut henne flera träffar och bygger fram en tillit och förtroende men även en dröm om välbetalt jobb i Sverige.

 

Allt detta sker framför ögonen på den svartsjuke Volodja som sedan första ögonkastet genomskådat Andrejs kommande intentioner.  Han talar om för Lilja att Andrej lurar henne men övertygad och förblindad så tror hon på Andrejs erbjudande om ett liv i Sverige.  Men det är våldtäkten av hennes forne vän Nikolaj som gör att hon bestämmer sig för att flytta.  Detta gör Volodja så förkrossad att han tar sitt liv med hjälp av tabletterna han hittat i Liljas bostad.  Hon får ett falskt pass av Andrej och får även nu veta att Andrej inte följer med henne på flygplanet utan "kommer efter".  Hon ska träffa Andrejs chef som heter Witek. Witek är den som ska ge henne bostaden hon kommer leva i Sverige. Witek tar hennes pass i bilen mot hennes nya hem.  Väl hemma så lägger Witek hennes resväskor på golvet och låser om lägenheten.  Detta är självfallet en väldigt konstig situation för Lilja då hon märker att även denna bostad är en gammal ostädad etta med en soffa som säng och inga möbler.  Väl på morgondagen kommer Witek till Liljas nya hem och våldtar henne i badkaret när Lilja badar.

Då begriper Lilja att Andrej ljugit och att hennes nya jobb är att vara prostituerad igen , fast denna gång med Witek som hallick. Det enda som håller henne vid liv är drömmarna om  basketspelandet med Volodja . Volodja är nu en ängel och talar till henne. Nu slussas Lilja ut till alla sorters män och blir ännu ett traffickingens offer från Östeuropa.  Hon blir slagen av Witek när hon försöker fly eller ropar på hjälp.

 

Enda gången hon får gå ut är när dem handlar kläder eller mat , eller till det oundvikliga bli såld som prostituerad.  Snart tappar hon tidsuppfattningen och hon blir mer och mer desillusionerad , hon börjar allt oftare hallucinera om att Volodja manar henne till självmord. Misären och eländet är samma i Sverige och tron om ett liv i lyx har istället förvandlats till en mardröm utan slut.  I en av hennes skenillusioner av Volodja så berättar Volodja att Witek glömt att låsa Liljas bostad.  Det visar sig att det är sant, dörren till hemmet är olåst och då bestämmer sig Lilja för att fly.  Hon tar på sig sin vindjacka och springer ut till en bensinstation , framme får Lilja syn på polisen och blir rädd och springer vidare till en bro.  Vid bron står hon uppjagad och nu efter all denna tortyr och svek och missförhållande tar hon och hoppar.  Hoppet från bron är slutet för hennes liv.  Hon hinner innan hennes dödsögonblick se hur livet skulle se ut ifall hon inte åkte till flygplatsen med Andrej , hon skulle levt lyckligt med Volodja. Nu har hon blivit en ängel precis som Volodja.   Nu är hon fri från smärtan och förnedringen , nu kan Lilja spela basket och  slippa träsket som hon aldrig borde upplevt.

 

Idag är jag en stolt en kvinna och lycklig att få tillhöra mitt kön.
Jag är faktiskt mycket stolt över det vi kvinnor lyckats få efter år av att kämpa mot förtryck och manligt förakt.
Vi är underbara starka mogna duktiga oövervinnliga och moderliga och faktiskt väldigt vackra varelser.
Vi kan mycket och är jämt villiga att ge allt ifrån oss ifall vi måste.

Just vår kvinnlighet är vår största styrka.
Att vara kvinna och även vara mamma. Även barnlösa är förstås värda att beundras och likvärdigt kvinnliga människor.




Kvinnlighet är något som alla har i sig och kan plocka fram. För t.ex. en självständig och stark tjej med gott självförtroende liksom strålar kvinnlighet.
Att vara en bra och vänlig kvinna gentemot alla människor man träffar det är också kvinnlighet.
Att vara en förstående och empatisk mamma med massor av villkorslös kärlek det förstås också kvinnlighet.
Kvinnlighet kan vara mycket från en gravidmage till att hjälpa folk eller att ta hem ett skadat djur och plåstra om det och ge det mat. Men det kvinnlighet är som allra tydligast och skarpast är att aldrig sänka sig själv till en offerroll ett slags martyrskap som många gör.

Jag är feminist fast lightversionen. Jag gör kvinnofrågor till en debatt inte ett slags manshat där jag dra med alla män som eviga förtryckare. Jag tror inte på hat men jag tror på en öppen debatt där man vågar ifrågasätta utan negativa pikar. Och självfallet på tolerans detta favoritord.



Min mor min mycket vackra och fina men tyvärr narcissistiska mamma genomlevde 1960-talets Flower Power och hippierörelse. Där man vilt och brett skanderade fri sexualitet och att könen ska vara lika. Många läste Simone de Beavoirs böcker om feminism och även dem tidigare John Stuart Mill och Mary Wollstonecraft. Många började få upp ögonen för det här med lika lön och bättre villkor för kvinnor. Hemmafrurollen försvagades och kvinnan skulle göra karriär. Givetvis är jag lycklig över att vi har fler möjligheter idag.



Simone de Beauvoir med livskompisen Jean Paul Sartre deltagande i ett filosofiprat över ett kafferep.
( *viskar* behöver jag säga att jag är ett stort fan av deras arbete ? )

Men det är mycket som inte är förgivet idag och det gör med motvilligt erkännade lite ont att vi ändå kommit otroligt kort på vägen. Även om vi är på en god väg hoppas jag.
Det finns fortfarande beklämmande många problem som kvinnor möter i samhället på olika plan och platser i världen.
Dem jag är mest oroad för är unga tjejers överdrivna sexexponering.







På det sättet är jag inte jag glad över utvecklingen. Det är helt sjukt och äckligt att man kan på allvar låta sina barn få en sådan skev självuppfattning och vidrig iställning till kroppen och utseendet.
Dem kommer bli helt " fucked up " när dem växer upp. Dem kommer tycka att det faktiskt är helt okej att se ut som en slampa och ha en ytlig personlighet. Otroligt missvisande vad det gäller vad kvinnlighet och en sund normal bild hur en kvinna ser ut.
Stackars barn är det enda jag förtvivlat kan säga.

Ett annat fenomen är dem unga flickorna som gifter sig i mycket låg ålder med en äldre man.



Att se sådant äcklar mig så att det är vansinnigt. Ingen ung förpubertal flicka ska ens tänka på att gifta sig. Speciellt ska hon inte bli bortgift heller och i synnerhet inte till en flera gånger äldre man. Vem kom ens på detta sjuka fenomen? Det värsta kanske är att man lär kvinnor eller rättare sagt att man blir endast definierad som kvinna och gills efter man har gift sig. Är inte singelkvinnor eller ensamstående mammor kvinnliga då ? Jo fy sjutton är dem det. Om inte mer nästan. Typ. Kanske. Man är kvinna och kvinnlig oavsett vad.
Man blir dessutom inte kvinnligare eller mer värd eller äkta eller ens relation blir mer äkta av ett bröllop



Även om kanske Daniel blev en äkta prins så blir inte Victoria mer kvinna för att hon är gift.

Men idag fick jag till min stora glädje och min lilla putmages glädje syn på en affär med kläder för mulliga eller överviktiga kvinnor. Jag som är mullig skulle typ handla upp hela affären men det var dyrt som attan tyvärr och får samla guldkornen en efter en hehe. Skönt att även ur feministisk synpunkt se en mullig skyltdocka och vanliga anständiga men väldigt smickrande och glamorösa kläder. http://www.bechic.se/katalog.html

Som avslutning så tycker jag att vi kvinnor ska hålla ihop och ta hand om varandra. Och förstå istället för att håna varandra. Viktigast är ju faktiskt att vi är nöjda med oss själva och vi försöker peppa varandra. Det är kvinnlighet för mig alla dagar.

Ta god hand om er och älska er själva och andra.



Sisters Unite!

Det är ingen hemlighet att jag gillar billig mat och jag försöker alltid hitta det billigaste alternativet. Finner inte att det är någon vits att lägga mer pengar än jag faktiskt behöver på olika varor.

Jag älskar att handla billigt och gör det så ofta jag kan. Visst finns det tillfällen då jag köper ekologiskt bara för produkten är god eller just finns bara som ekologisk vara.



Favoriten är Eldorado. Helt sjukt bra och svinbilligt. Liksom varför betala mer än det egentligen kostar? Liksom att producera?

Det är inget fel på produkterna och kan heller inte förstå varför folk klagar.



Kaffe som kaffe liksom? Marshmallows som marshmallows ?Varför inte lägga pengar på annat som ger något på vettiga saker som böcker film och resor?

Minns från dagisperioden Blå Vitt.

Enkelt funktionellt och prisvärt. Helt enkelt en briljant affär för en matsnålis som mig=)

Minns ni ?







Jag minns dem med glädje bra produkter för en liten hacka. Sedan går inte designen bet ! Kaxigt rakt på sak. Stilrent en konstform i sig.





Nu heter dem X-tra och funkar suveränt.

Sedan har vi även Euroshopper som går att inhandlas på Netto.

Euroshopper ser ut så här.


och



Det finns även rätt billiga och helshyssta alternativet Änglamark kom någon ut i butik under 90 talet.
Minns att jag köpte saften och mjölk som då kostade 5 kr den röda då :D.


Också mkt gott och något mer raffinerad design. Ofta milda och skonsamma tvålar.

Jag vet inte och kan inte förstå folk som lägger flera tusentals kronor på lyxkäk och beklagar sig att pengarna inte räcker till. Mat och städ ska inte kosta. Pengarna kan täcka andra utgifter istället typ kläder och inredning.

Vad tycker ni ?



Cypernbild från 98 åh vad jag längtar tillbaka är så vansinnigt trött på vintern. Usch!

http://www.landoverbaptist.net/showthread.php?t=44379

Se , skratta och uppskatta !

Alltså jag är en himlans tolerant och överseende människa och försöker liksom koppa (kooperera) med alla människor. Vara trevlig och glad och förstå tålmodig och förstående. Men ibland är man lite tjurig och ibland är humöret inte på topp som idag.

Jag själv uppvuxen i förorten och bor i ett ganska blandat område tycker att det är småtrevligt och charmigt ställe. Som vanligt har normalt inga problem med invandrare eller som rassarna säger dem stör bilden av ett svenskt vitt område.

Mångkultur i all ära.



Men ibland suger den. 

Jag vet inte hur många gånger jag stått och med respekt och leenden och all mitt hjärtas välmening förklarat sansat och fint för invandrarmän vissa saker. Jag pratar perfekt svenska tyvärr men så är det inte elakt eller hånfullt men jag gör det. Jag älskar att svänga mig med svåra uttryck och jag gillar att krångla till det bara för att snacka så fattigt som vissa ungdomar gör. Ingen nämnd ingen glömd hehe. Men med invandrargubbarna så snackar jag enklaste lättaste svenskan.
Invandrargubbarna fattar endå inte vad man säger. Man förklarar tusen gånger med samma leende och hjälper och gestikulerar. Man är verkligen noga med att dem inte ska få rassevibbar av en men nu är det fan i mig nog!

Jag orkar inte leka ett helgon och vara Pk-maffians högsta ledare. Är det för mycket begärt att kräva att folk ska fatta enkla meningar som:

Hur mycket är klockan?

Ursäkta men står du i kön ?

Vill du ha hjälp med att bära en kasse?

Vill du vara så trevlig och flytta på din vagn?

Har du bokat tvättstugan före mig eller efter?

Och sedan få ett svar tillbaka ? Inte massa mummel på persiska eller somaliska eller armeniska eller arabiska eller spanska att dem bara står och glor och så får man upprepa sig sjuhundra ggr ?

Ni kippar säkert efter andan och tänker vilken rasist hon är usch det trodde jag inte om henne.

Men jag kan inte fatta att en människa som bor här i 20 år inte ens pallat lära sig standardfraser. Jag accepterar och är mycket kärvänlig mot alla men just där går min gräns.

Är jag elak eller rättvis ? Ni avgör.

Jag vet att detta är såå old men skitsamma. Kan inte fatta ibland att man kan vara så jäkla bakom flötet att man liksom inte stannar upp och tänker.
Hon har ju verkligen inte alla ponnys i stallet.

http://www.youtube.com/watch?v=37KlJilcvbw

och tvåan

http://www.youtube.com/watch?v=CuIvbG67UT8&feature=related



det är fan helt jävla sanslöst. Skolkat genom högstadiet??