Underbar film och underbart intro!!

Tack Sweisboy för upload! =D

Jag går runt och säger det varje gång någon går och säger något som antingen är fascinerande eller intressant eller helt omöjligt. Anna jag har ätit 15 cevapi idag då svarar jag impossibru för jag lagade bara 12!

Jag läste en tråd på flashback förut om en kille som blev jättedeprimerad över att hans tjej inte ville göra abort då hon var gravid.

Han skrev i det inlägget om hur ledsen han blev när han fick höra att tjejen struntade i hans vilja och sade något med stil min kropp mitt beslut. Det var hennes mening som övervägde allt. Även barnets bästa.

Killen berättade att han hade inte så bra ställt ekonomiskt och kunde på det sättet inte bidra till någon form av vettig försörjning. Han berättade också att han hade inte heller lust eller rättare sagt han ville vänta med att skaffa barn.

Hans resonemang var att han ville leva med sin flickvän som han poängterade att han älskade otroligt mycket en tid innan han fick barn med henne. Han motsatte sig inte att han inte ville ha barn med samma kvinna.
Dessutom ville han kunna resa och upptäcka världen och skaffa sig olika upplevelser och erfarenhet innan barnet skulle komma.

Men tjejen ansåg att han skulle bli pappa och få hela paketet med vad föräldraskap innebär. Alltså 18 år av försörjningsplikt och engagemang, tid och uppoffring av hans frihet.

Killen sade att han kände sig nästintill självmordbenägen och att han tappat tro och hopp om en bra framtid med flickvännen.

Hela hans värd hade raserats. Och jag förstår honom. Min värld skulle också raseras om jag visste att jag bar ett barn just nu. Jag har inget jobb och jag har knappt med pengar. Jag och min fästman har bara så att vi klarar basbehoven alltså mat och tvättmedel och till telefonen.
Detta är otroligt frusterande för mig att läsa om den här stackars killens öde. Kvinnan som så egoistiskt tror sig ha rätten att välja framtiden för sin kille utan att fråga honom eller bry sig så mycket om vad han vill!

Jag blir riktigt arg och förtvivlad. Killen berättar maskerat i genom sitt flashbackkonto hur han lider i det tysta och våndas för det som komma skall.

Jag är ju adopterad och jag kan ju spekulera i att min mammas tillstånd inte kunde göra så att jag fick ett gott liv och så men denna kvinna var tydligen helt frisk och tyckte sig tro att hon vet vad som är bäst för barnet och pappan.




( Enda bilden jag har )



(Och mig då)

Min mamma min riktiga mamma hon vet inte vad som är bäst för vare sig henne eller oss tre hon fött ( min halvsyster och halvbror ). Men jag tror att ett en kvinna som bara skaffar barn för att agera ut sitt egoistiska behov är inte i stånd att tala om vad som är bäst för barnet för den delen heller.

Personligen tror jag att detta barnskaffande där man skiter i att berätta att man är gravid eller skaffar barn med pappor man inte sedan vill berätta för barnen vad de heter eller att man "glömmer" ta p-piller eller andra preventivmedel är djävulens verk. Jag blir rasande varenda gång jag hör det.

Inte bara att det har min historia men jag tänker på hur många sk. hemliga flashbackkillar som går igenom detta.
Att tvingas in i en roll och gud förbjude kanske även säga " Hallå! Stopp där! Jag vill inte ha barn just nu? " det är så skamligt idag.

Killar som sitter och tar skiten. Att sitta och typ halvhjärtat älska sina barn och sitta och le och på låtsas tycka att det är kul att leka samtidigt plågas inombords. Att tvingas ge pengar och massor av tid till ett liv som man inte själv valt. Gud vad ont det måste göra. Och gud vad ont det måste göra för barnet. Pappa älskar mig inte och pappa vill inte att jag ska finnas för han har inte valt det själv.

Jag blir gråtfärdig när jag skriver detta. Det är just så jag känner för min pappa. Han valde inte att bli pappa. Han var inte mogen. Typ pallade inte trycket.

Jag kan inte fatta att dessa kvinnor vandrar och går med näsan i vädret och tycker nu minsann ska jag indoktrinera min man till att skaffa mig ett barn för jag vill ha ett barn. Att personer tror att de kan sitta på sina höga hästar och bestämma så åt andra. Liksom skulle jag få värsta beställningen av Aleks att han sade att jag skulle producera fram ungar åt honom jag inte är redo att föda skulle jag givetvis säga gör verklighet av det men med någon annan.



Här var jag riktigt mörkhårig som liten.

man blir så jävla trött när man vaknar! Fan Fan

Självfallet har jag självfall

Tillägg: http://www.kosovoliberationarmy.com/



Detta är främst riktad till alla svenska serber som skiter så brutalt i Serbien förutom när det gäller fortboll eller att gå på Ceca,Seka Aleksic och Zeljko Joksimovic samt Jelena Karelusa festerna. Åh vad jag föraktar er.
Ni visar era töntiga tre fingrar köper värsta 20 kg´s guldkors svär er till de bästa ortodoxa människorna som finns. Ni lägger alla era pengar eller bidrag på att köpa dyra märkeskläder och era förbannade skrytbilar.
Inte för att hata andra folkgrupper nu men ni beter snart värre än somaliska storfamiljerna som kommer till Sverige bara för att leva på bidrag. Jag skäms så innerligt att vara serb med er!

Tjejerna med era vita tights Vero Moda klänningar och plattade hår och översminkade ansikten. Killarna som tror att Hugo Boss skärp och Armani solbrillor och Dolce Gabbanabyxor är "the shit". Ni har typ 1000 brojanicor hemma med 100 flaggor och sjunger djurdjevdan eller vidovdan skithögt på era patetiska balkanfester och visslar. Lägger ut era förbannade skrytbilder på era MIO möbler och på hur ni står i en klunga med flaggan i mitten med era lika inavlade efterblivna kompisar och åter igen TRI PRSTA !!!!! Blä säger jag bara.

Seriöst ni är inga serber! Ni är avskrap som jag hatar och kommer hata.

Sedan är det lika mycket riktat till alla svenskar som tror er äga världen och veta det bästa för ett land utan minsta tillstymmelse till empati, kompetens, eller kunskap WHATSOEVER! Fy fan ni förtjänar så mycket spö det bara går. Bete er som värsta Oscar Schindler typ skjuta en jude bara för att ni har lust sånna är ni!
Utan känslor utan minsta respekt utan minsta förståelse.

Jag är arg väldigt arg! Jag är trött på att alla ska hela tiden missförstå Serbien med flit. Det är inte folket som det är fel på utan politiken. Folk grejar inte vad fattigdom, sanktioner, krig och bombning gör med ett folk!

Människor vill inte fatta vad som händer här. Snart är det krig igen och serberna behöver hjälp! När som helst så brakar det loss.

Så serber i Sverige kom igen nu? Är du så jävla stolt att du är villig att hjälpa ditt land så gör det nu? Skit i dina Gucciparfymer och nya Audi åk ner och hjälp till? Eller skicka pengar ? Hjälp dina släktningar och vänner stå inte bara där och glo? Ni säger ni kan dö för det här men fegar alltid ur! Jävla sillmjölke ni är!

Och svenskar om ni inte vill hjälpa till skit i det då men skriv inte en massa rasistiskt skit och lögner inte ens en treåring skulle gå på om oss OK? Jag är trött på era hatrubriker och fabricerade historier om något och att ni alltid vinklar oss till det negativa. Fan vad jag trött på det! Lägg er inte i om ni inte vill ge oss stöd?

Läs inte Aftonbladet och drick era jävla lattar och tro en massa skit! Ni vet ingenting! För ni vill inte lära er någonting. Ni vill bara sitta i eran bekväma fotölj och dömma och håna.

Jag vet att det inte är speciellt bra eller hälsosamt eller kanske ens snyggt men det finns 5 uppoffringar jag gör i mitt förhållande.

Men det första jag tänker på rökningen. Åh skulle det inte finnas cancer och folk i min släkt dött av det så skulle jag rökt som en borstbindare. Att röka är både mysigt och avkopplande. Fan måste biverkningar finnas överhuvudtaget?



Alla som rökt Black Devil vet vad jag snackar om! En black devil till en espresso ute i skönt soligt vårväder med filt. Och livet leker.

Min andra uppoffring är mitt vilda hårfärgande. Jag har haft nog alla kulörer på skallen. Vissa lyckade andra katastoffärger.

Men jag dyrkar mörkt hår. Sexy as fuck. Jag skulle döda för att pappas balkangener dödade mammas superblonda polackgener för gott och gjorde mig dark and hot haha! Fast visst jag har fått typ 400% tunnare efter varje äventyr i badrummet.



Tatuering

Åh så white trasch men det är så jävla hett speciellt min killes tattoo. Han har serbiska örnen( grb ) med svärd så här och så står det za verom u boga i za kralja i otadzbinu .



min tatuering skulle vara såhär på sidan av ryggen liksom snett under armen skulle jag tatuera först



och över det heliga decani-klostret .



alltså att klostret är över paganistiska symbolen. Tanken är den att det ska symbolisera båda trosuppfattningarna serberna haft. Både ortodoxi och slavisk paganism.

Sedan den sista är att jag är galen i färggranna och glittriga och skimmriga ögonskuggor och ögonpennor. I love colors. Jag tror att jag kommer knarka olika ögonskuggspaletter när jag blir rik.



Jag vet det är inte kul men vad gör man för killen man älskar.

Jag tycker det givetvis positivt att man ibland skämtar om hudfärg. Titta jag brände mig så mycket på semesterresan i Cypern jag ser ut som en kräfta. Eller herregud jag är blek som ett lik ge mig ett solarium nu!

Men sedan kommer det att kalla afrikanskättade folkgrupper för chocklad eller ännu värre negerbollar är ju bara förkastligt. Jag kan ju själv tycka att chocklad är både gott och nyttigt men när man tänker på i ett vidare begrepp så är det inte positivt alls.

Det är att man fortfarande utgår i socialdarwinistiska andan att man måste bedömma en människa efter hudfärg.

Liksom jag är mörkblond och sade till en annan tjej jag gick i skolan med titta du exakt samma råttfärgat hår som jag! Precis samma nyans! Gud vilket liv det var i stugan. Hon tog åt sig av att jag tyckte att både mitt och hennes hår liknande färgen på råttpäls. Var ett redigt tjafs. Råtta får man inte va men ens hy ska vara chocklad?

Är man riktig elak så kan man ju säga att svarta människors hud liknar bajs ( och hur omysigt det är hjärtat på alla mörkhyade vågar jag inte ens tänka på ) men det är inte det jag vill komma till.

Jag begriper mig inte på att folk måste göra skillnad. Huden är ju bara ett lager. Vi har ju samma vitala organ men viktigast samma värde och människor ska inte behöva bli trakkade pga hudfärg. Ja menar hur kul är det i långa loppet att bli jämförd för något man inte kan göra åt ?

Du är den och jag är den eller vi är så och ni är så mentaliteten borde rest in peace.

Om vi kvinnor ska objektifieras så kan väl killarna också det ? Killarna får sin del och tjejerna sin del ?

Haha.

http://svtplay.se/t/103466/dokument_inifran

Kolla och äcklas.

Jag ryser av att se detta. Hur är det möjligt ?

Dubbelmoral är en grej som alla faller dit på förr eller senare. Det är dock inte en lögn att man har dubbelmoraliska värderingar.

Jag erkänner t.ex. att jag föredrar att umgås med en typ av människor före andra även om jag behandlar alla lika.
Att jag helt enkelt tycker bättre om vissa människor och olika karaktärsdrag och annat som präglar människors olika sätt att vara på.

Även om jag till synes är lika trevlig och hyfsad för det. Det är sant jag är skitbra att dölja att jag starkt ogillar en person. Jag är i vissa fall så trevlig att folk tror att jag raggar på dem. Liksom motsatsen på den önskade reaktionen.

Jag vet det är en kanske inte så fin och helig gest av mig att gör på det viset men jag tror att alla favoriserar. Att det sedan sårar den som inte blir favoriserad det är under all beklagan men folk är folk inte änglar.

Jag är också i många fall feg eller selektivt väljer bort mitt ansvar att stå för vissa saker och det är också enligt mig en ful egenskap. T.ex. jag orkar inte lägga mig där jag borde lägga mig i.

Jag vet att jag har extremt mycket att jobba på och kan komma på mig själv att skita i att ta i tu med vissa saker. En av de här grejerna är mitt tålamod för att visa ett exempel samtidigt som jag stör mig på att andra inte kan bli mer tålmodiga.

Jag måste ändå säga att det vore fan mycket enklare om man sade rakt ut. Jag vare sig vill eller orkar engagera mig i det du har att säga och jag är lever verkligen inte som jag predikar. Kanske för att det är lättare för mig att undvika vissa saker jag tycker och tänker. Jag kanske är både lat och inte vill förändra vissa saker?

Det kanske vore så mycket bättre om bara folk lade tid på att vara sig själva utan att leva dubbelmoraliskt. Jag menar vilket ansvar det måste vara att behöva skydda sig hela tiden.

Varför gör du så men säger helt annat ? Varför lever du på det viset men säger att alla ska göra precis tvärtom?

Måste vara extremt jobbigt. Är helt förstummad att människor gör det så svårt för sig själva.

Jag har nyss sett The Secret Lives of Pippa Lee. En underbar och trevlig film. En riktig Anna-film. Bra skådisar och speciellt en fascinerade porträtt av en kvinna som aldrig riktigt blir älskad. Förens på slutet av filmen då.

Väldigt bra av Robin Wright Penn. Sval och sofistikerad och väldigt korrekt i alla situationer.
Men jag ska inte sitta här som värsta filmkritikern även om jag kanske ska börja recensera lite filmer häröver i bloggen.

Men det som fick mig att gå i taket. Ja lilla ytliga mig är att denna karl ( gubben ) .............



Kunde få tjejer som........

1.


2.



3.



Och inte var han charmig och trevlig utan fixerad av sitt ego och att han hade en sk. ålderskris. Att det förlät hans obehagliga ton och otrohet dessutom.
Otroligt provocerande. Vad säger det om oss tjejer ibland?

Fy fan säger jag bara. Ibland blir brister man i förståelse helt och hållet!

Jag älskar kärlek och jag älskar vad känslor kan göra med människor. Att oegoistiskt och villkorslöst älska en annan och alltid finnas där för varandra när kylan,mörkret,männsikors ondska och krig och annat elände finns runt knuten. Det är fantastiskt. Att visa kärlek är också fantastiskt. Antingen att ge en efterlängtad present eller ge en stor kram eller hjälpa en annan med ett betydelsefullt arbete.

Att fira kärlek är också fint. Fast handen på hjärtat bröllop är ju ingenting än att du står framför en präst, eller imam eller någon annan andlig ledare och lovar ett par löften i ett lyxformat.

Att lägga flera tusentals kronor på att stå framför nära och kära och lova varandra en massa saker som man kanske inte håller.

Privat så börjar det gå upp för oss att vi kanske kommer att gifta oss snart. Både jag och Aleks älskar varandra jättemycket men att gå igenom ett serbiskt ortodox bröllop med allt vad det innebär känner vi en ganska ljummen upphetsning för.

Överlag mår jag personligen skit när jag hör tjejer säga att det ända de drömmer om är att bli ledda till altaret av sin pappa till mannen de har i sina hjärtan. Jag har ju ingen pappa som ska leda mig. För mig är bara en sådan sak som får mig att spy över hela konceptet bröllop oavsett hur ljuvliga bröllopskorten blir.

Både jag och Aleks har ingen buffert "whatsoever". Att tvingas lägga kanske 200 tusen för det är typ det ett lyckat bröllop kostar känner vi väldigt svala känslor för.

Dessutom är både jag och Aleks inte fanatiskt troende. Jag kanske är medium light i kristenhetskalan Aleks kanske är snäppet över obefintligt troende. Att ha ett så religiöst bröllop känns fel mot vår egentliga tro. Jag skulle faktiskt föredra ett helflummigt paganistiskt bröllop före ett strikt ortodox bröllop.

Och kanske den mest otrevliga sanningen är att bröllopet skulle mera vara "for the show". En pjäs för släkt och vänner.

Jag känner vämjelse också för att det är så fruktansvärt skrytsamt. Vi gifter oss och vi ska ha kameror som filmar , gäster som applåderar och vi ska de vackraste kläderna och shysstaste mottagningen. Wow vi ska verkligen bekräfta för alla att vi är så himla duktiga och underbara.

Sedan det som också får mig att bli rabiat är när jag hör hur kungafamiljer bara ger tronen åt barn som tillkommit under "the holy matrimony". Känns ju lika inne som skämtet , vad är skillnaden mellan en vit jude och en svart jude ? Att den svarte får stå längst bak i gaskammarn.

Kärlek är underskattat alltså riktig kärlek medan alla dessa bröllop är trots sitt fina budskap överskattat som bara attan.

Bilderna beskriver olika invandrargrupper med olika problem. Vissa styr krig genom sk. juntor andra är analfabeter utan utbildning vissa är tvungna att prostituera sig andra tigger.

Det finns ingen rättvisa och världen är dyster och enslig plats för folket som bor i de allra mest underutvecklade länderna. Det finns ingen socialtjänst i Pakistan eller Nigeria. Det finns ingen kvinnojour i Irak. Det finns inga som helst barnbidrag i Mauretanien eller Kazakstan.

Det finns ingenting det ända dessa människor kan göra är att komma till Sverige. Sverige som så många avundas och drömmer om.

I Sverige sitter svenskar som jag måste säga tar det mesta för givet. Jag som kommer från Polen/Serbien kommer aldrig kunna få förståelse för hur det är mina länder till fullo. Nu har Polen och Serbien generellt kanske det ganska mycket bättre än kanske länder som Eritrea och Bangladesh. Men ändå. Det går ju liksom inte att förklara.

Svenskar trivs ganska bra med att ha rollen att alltid veta vad som bäst för alla andra länder och även sig själva.
De tar in förhållandevis med andra europeiska länder mest invandrare per år. Rad efter rad kommer det fler och fler folk från de mest drabbade länderna för att kunna få en fristad. Givetvis stödjer jag att folk som haft det allra sämst ska kunna få den bästa hjälpen fortast möjligast men kan Sverige ta emot alla ?

Jag tänker på redan klara modeller på hur det ser ut i samhällen som Rosengård och Rinkeby och Angered.



Man erbjuder social misär,bidragsberoende, dåliga förutsättningar och massor av annat. Klyftor, frustration och ilska och det värsta av allt vanmakt. Att inte kunna styra sin situation.

Folk som drömt om att komma till Sverige och leva lungt och tryggt blir ju direkt dragna vid näsan.

Det är ju ett jävla skämt hur situationen ser ut. Politiken är ju helt körd i botten. Jag kan inte fatta att man låter detta ske? Att kasta in olika människor utan att ha någon framförhållning för dem och sedan fråga sig som ett jubelfån varför det går snett för vissa människor i livet ?

Att det ligger prestige och att man ska hålla uppe skenet om det hälsosamma sunda välfärdslandet Sverige är inget snack om. Folk äter hellre upp sina använda underkläder före att erkänna att det är galet.

Jag vet inte men att komma från ett skitförhållande till ett annat skitförhållande kan inte vara kul.

Att som analfabet utan utbildning få jobb kanske är bra men klarar verkligen Sverige trycket ?

Hur många förstörda liv ska behövas på vägen så att ett blir bra?

Jag hatar censurbilder. När man lägger på en karta fylld med pixlar över boven. Därför sitter jag med naglarna i tänderna av förtjusning på Interpol.

Interpol är min guldgruva där jag kan sitta i timmar och glo och förfasas.

Hemnet och Interpol är mina kanske mest privata sidor jag absolut inte skulle berätta att jag kollar på helt frivilligt. Jag skäms att jag älskar att se in i andras hem och att jag älskar att se vem som är sk. "ondskans ansikte".

Men åter till censur jag vill se vem som är pedofil, vem som är mördare, vem som tvättar pengar, vem som stjäl och bedrar.
Det är en sjuk besatthet hos mig att surfa runt på olika sidor bara för att se dessa ansikten och förstå att det finns sådana människor. Det är fantastiskt med internet.

Jag tycker inte bara för att smeka mitt ego tillags men det är ruskigt kontraproduktivt och ineffektivt att ha censur. Pixlar och svarta remsor och blurr är skit. Det hjälper inte offren eller de framtida offren eller brottslingarnas anhöriga ett jävla jota. Nej fram med bilder! Många och bra kvalité önskar jag!

Jag läser lite olika bloggar då och då och läser kommentatorsfältet ibland mer än själva huvudinlägget. Det är ju där allt det roliga ( jönköpingska för intressanta/spännande ) händer.

Jag ser att folk är väldigt duktiga på att ge den negativa komplimangen. Nu tänker ni WTF Vad fan yrar du om ditt gamle skrälle?

Jo så här går den till.

Låt oss säga att en person klädsamt skryter lite om nya byxor de köpt och visar det på en bild.

Så kommer det en kommentar som lyder. ( mina exempel är helt påhittade, men kunde äga rum på olika kommentatorsfält)

"Jättefina byxor , gillar snittet men är du säker på att de passar din storlek?"

Den är ganska självklar vad?

Sedan finns det de här kanske lite mer avancerade bloggarna med politik och diskussioner där man t.ex. kommenterar folks argumentationsteknik och försöker knäcka folks teser och samtidigt kallar de idioter.

"Du har en bra vinkel när det kommer att religion inte ska styra moralen men är du inte lite naiv och tror att det fungerar för alla människor?"

eller

"Vore bra att du insåg att kärlek mellan två män är samma sak som mellan en man och kvinna, vore väldigt bra ifall du kunde utveckla mer hur du tänker, vid det här laget så förstår alla att det inte är någon skillnad alls, annars tycker jag att du resonerar väl kring homosexuella adoptioner."

eller

Jag ser att du gör det lätt för dig att generalisera kring att alla vegetarianer inte äter ägg men det är kul att du vill lära dig mer! Jättekul.

eller

Du skriver jätteintressant att du skriver om kvinnors rättigheter i Namibia lite oväntat att det kommer från en modebloggerska.

Ser ni idiotförklaringen?


Tycker att människor är skitbra på att subtilt sätt kunna avfärda sina gemena medmänniskor som ärkespån.

Jag får kalla kårar av människor som går in i andras kommentarsfält och passivt aggressivt skriver en kommentar med dessa subtila dumförklaringar som är beklädda i komplimangsform.

Du är skitsnygg och jättekul att vara med men du är inte speciellt smart och kunnig alls skulle ingen normal människa säga till sin vän ellerhur?

Men på internet kommer ord som att trots man är så duktig så ska man vässa på sin argumentationteknik och att en kommentar på 200 ord handlar om att de sista tio orden handlar om vad personen egentligen vill säga.

Är det inte bättre att hålla käft eller säga det man verkligen menar?

Nästan alla vänskapsrelationer jag haft har alltid slutat med en sak. Att jag känner mig tom. Jag känner rakt upp och ner utnyttjad. Jag har ju alltid varit den som suttit och lyssnat och hjälpt till och peppat. Nickat och sagt snälla ord och försökt alltid se ljusglimtarna och den optimistiska sidan.

I alla mina tidigare förhållanden så har jag alltid förintat mig själv som person bara för att passa upp till killarnas förväntan. Otroligt plågsamt och jobbigt.

Samma med min familj både den biologiska och adoptiv. Jag var min mammas lilla experiment ( Hur länge jag står ut med hennes narcissistiska beteende ) och jag var varje jul min morbrors slagpåse ( Ja han visste så mycket om precis allt och trots det är han ett socialt missfoster enligt mig ). Min mormor kvinnan som kan få dig att må så bra och skratta för att dra mattan så du åker med hela ansiktet i golvet och sedan skratta åt dig henne ska jag inte börja på.
Min biologiska mamma som tack vare sin svåra psykiska sjukdom alltid ska slippa undan sitt ansvar och ha det att skylla på. Samma min syster, min halvsyster som varje samtal gått ut på att hon kastar alla sina problem (rakt på !) och låter mig trösta och lösa dem. Gud jag blir så urholkad. Jag menar de två M. och M. låter sin sjukdom stå för notan av alla deras förkastliga idéer och helt galna och miserabla beteende.

Och många andra människor som utnyttjar en för att man är snäll och vänlig och har goda intentioner till folk. Att jag dessutom är kroniskt generös och gärna slänger pengar på folk eller hjälper folk med saker och stöttar folk. Jag vet inte hur många gånger jag varit hobbypsykolog åt folk på msn eller hur många ggr folk suttit och spytt skit i telefonen som jag egentligen inte orkar engagera mig i men gjort för att vara en trevlig person.

Jag inser nu när jag är 22 år gammal snart 23 att jag inte tänker ställa upp på sådan skit längre. Okej att jag hjälper till med små tjänster då och då och kanske lånar ut 500 kronor när det verkligen behövs och kan trösta en vän för att pojkvännen varit otrogen men jag säger rakt ut Fuck you! om du använder mig för att tanka din egen energi på.

Usch jag tänker inte sitta och slösa mitt liv på att få andra att må bra medan de skiter totalt i hur jag mår.
Jag har lärt mig att tyda signalerna och jag använder magkänslan för att se om någon om så visar en vag aning till att  lite ynka pytteminiutnnytjar en då kommer jag slänga bajsmänniskan över bord!

Det är faktiskt hälsosammare att dumpa alla giftiga kontakter som bara leder till negativa känslor än att sitta och jaka och vara fin och sedan gå hem och må skit! Jag tror inte på att man ska ge folk 200 chanser och tro att 199 tillfället kommer folk att ändra sig på.

Jag har faktiskt ingenting att skriva om. Inte för att jag börjar tröttna på att blogga men det känns riktigt oinspirerande att skriva några inlägg nu. Har inget att säga. Jag vill verkligen blogga men jag vet inte om vad.
Mer personligt?
Mer bilder?
Mer politik ?
Mer nyheter?

Vet ej faktiskt , den här gången så får ni välja ett ämne jag skriva om.

Slänger in en frågestund också. Fråga det ni vill.

Bloggtorka är inte kul.

Så här skulle det se ut ifall jag och Aleks fick ett barn.

Men allvarligt. Jag vill inte ha ett barn som ska känna sig tvunget att prestera. Att ha ett jävla prettobarn.

Jag vill ha en alldeles medelmåttigt, vanligt barn med brister och mindre smickrande sidor. Jag vill ha ett barn som skriker " Jag hatar dig mamma " när den är arg och " Fan! Jag vill inte gå till skolan idag palla liksom ".

Jag vill ha en avslappnad relation till mitt unge. Inte att den blir stiff och dryg och perfekt. Usch det skulle verkligen kännas som ett misslyckande.
Självfallet blir jag stolt ifall den kommer få MVG i alla ämnen och att den 2.0 i högskoleprovet. Men är det ett kvitto på att jag har lyckas som mamma?

Det ända jag önskar att barnet säger " Mamma du gjorde ditt bästa och jag är nöjd och glad för det " ingenting annat. Jag vill att min relation till mitt framtida barn blir så naturlig och otvungen som möjligt.
Att man litar på varandra utan att vi behöver veta allt och berätta allt vad vi tänker på.
Att vi kan ge varandra en kram utan att det känns konstigt.
Att man kan hitta på saker när båda vill.

Det ända jag kommer lära ungen att respektera gränser och vara trevlig mot alla de möter.

Vill barnet spela fiol eller basket så ska den få göra det men inte för att jag säger det.

Igår så var jag och Aleks på Slava hos hos hans faster Milica. Det åts och det dracks och vi hade det trevligt.
De bor en bit bort från oss så hans andra faster och hennes son hämtade oss med bilen.
Iallafall när vi skulle åka hem så var det rätt sent. Det var mörkt och lite dimmigt. Vädret här på Balkan är magiskt. Iallafall stämmningsfullt.
Så åkte vi förbi en busshållplats och där stod ett par och kysstes i mörkret och dimman. Gud det såg så mysigt ut. Bara de två och ingen annan.

Det fick mig att tänka att det är inte så mycket fysisk närhet här i Serbien. Vi har bara den tradionella kindpussen som man pussar tre gånger. Och ibland en kram.
Men här pratar man inte om fysisk kärlek. Det är liksom lite pinsamt och tabu. Jag vet faktiskt inte varför men ändå fattar varför det är så.
Man liksom vet hur folk känner för varandra här. Det är raka puckar. Givetvis tycker jag annars att höra en annan person snacka om sex känns osmakligt men det här att kunna ge varandra en puss och en lång kram eller bara stirra varandra i ögonen det saknas.

Jag vet inte men jag tycker det borde finnas mer sådant här. Att man öppet kan visa hur mycket man älskar varandra. More Love to the people!

Kärlek är fint och känslor är fina.

Den här kvinnan har lika stor chans att bli våldtagen som den här.



Det spelar ingen roll.

Många skriver om våldtäkter att det har med hur kvinnan är klädd och vad hon gör. Trots att det finns våldtäkter i hemmet. Trots att det är många flickor som blir våldtagna av sina killkompisar eller store/lillebröders kompisar eller av sin doktor eller lärare. Vem det än är så blir kvinnor våldtagna.

Det har ingen betydelse om det är ett gift par där mannen våldtar sin hustru eller en våldtäkt i en park en sen kväll i november.
Det spelar heller ingen roll ifall kvinnorna är fysiskt attraktiva eller rent ut sagt fula som stryk.
Det har heller ingen betydelse ifall kvinnan är en fattig eller rik.
Och det spelar inte heller någon roll om kvinnan lever i ett jämställd förhållande eller inte.
Om hon är påverkad av narkotika eller full eller jättenykter spelar inte heller någon roll.

Kvinnor blir våldtagna för att män vill våldta dem. Inget annat. Sluta skriv olika orsaker när det inte är orsaken som är problemet utan själva våldtäkten.

Ni vet den där emogrejen alla "svåra" ( enligt mig bajsnödiga ) tjejer skrev på sin msn : "Its not the fall that hurts it is when you hit the ground." Att diskutera orsakerna till våldtäktern är som att dikutera på vilket sätt en människa faller och varför den faller. Det hjälper inte när man redan ligger där på marken och behöver hjälp.

Jag vet att mina åsikter är både sjuka och offensiva men skulle jag backa och säga att jag inte står för dem så skulle alla som varit emot mig vinna.
Det är inte lätt att tänka och vara annorlunda. För det har folk sagt många gånger. Men jag blir ju bara mindre äkta och mig själv och jag skulle tänka och tycka precis som alla andra. Jag har haft en hel del kappvändare i min umgängeskrets och jag tror såhär om dem.

De kommer bli ertappade och de kommer få det ganska svårt i livet. Måste vara väldigt svårt att tycka samma som 30 personer. Jag menar det känns ju nästan som att man skulle ha en personlighetsklyvning annars. Ingen kommer respektera dem och ingen kommer tycka att det dem har att säga är viktigt.

Klart man blir opoppis och folk blir sura men det blir de ändå även om man inte håller med dem.
Ja folk är lustiga.
Därför skiter jag fullkomligen i när folk kallar en idiot eller dumskalle eller något annan kränkande fras.
Man ska inte vara rädd.

Det var en mamma som jobbade som kirurg som slängde sina två barn och sedan kastade sig ut ifrån balkongen.
Staden är Nis inte Kragujevac.

http://www.pressonline.rs/sr/vesti/hronika/story/166745/Majka+bacila+dvoje+dece+sa+%C4%8Detvrtog+sprata.html

Idag kom Mile och Djura förbi och drack kaffe och de börjar snacka. Liksom ta en catch up. Låt oss säga att de har båda ett stort kontaktnät och Serbien är rykternas land.

Mile berättar om en familj där en mamma och hennes son fick ett arv av efter sina morfäldrar. Ett ganska stort arv.
Men så börjar de knarka. Och detta tvingar de att flytta och leta nytt jobb men eftersom de bara sjunker djupare och djupare i drogträsket så tvingas det flytta igen och igen och igen. Till mindre och mindre lägenheter.

Sedan när alla pengar är slut så säger mamman jag måste gå till banken och hämta pengar. Vi klarar oss inte annars. Sonen säger då "ja visst mamma". När kommit hem så ligger han död. Han tog livet av sig genom att skjuta sig i munnen.

Jag vet inte om det är relevant ifall hon fick lånet beviljat men hur ska man kunna ta in feminism när sådana historier är vardagsmat här?

Eller den historien där mamman tar och kastade ut sina två barn och sig själv från balkongen för att hennes man fått sparken från jobbet. Tror det var i Kragujevac lite söder där vi bor.

Ren spontan tanke är att alla människor är nog ganska självgoda egoister. Och ja man hatar att avslöja sina brister och dåliga sidor. Men det ska man.

Men jag har sett att det finns två typer av egoister.

Nämligen de människorna som som kan skämta med sin egen självgodhet och göra den till humor och kan kritisera sin egen egenkärlek. De ger man sympati för.

Men sedan finns det de som har sitt huvud så långt upptryckt i sitt eget anus att de aldrig kommer erkänna minsta fel och fortsätta leva och tro de är allvetande och bäst och vackrast. Det är de som kommer sluta upp som tjuriga ilskna ensamma tanter med en katt som heter Hubert.

Tänk på det nästa gång.

Självgod? Jag?

Det är intressant det du skriver och när det gäller jämställdhet så verkar Serbien ligga nästan 70 år efter Sverige.

Däremot så tror jag inte att alla Serber resonerar så som din pojkväns familj verkar göra, tror du inte att det finns unga Serbiska kvinnor, inte minst i städerna, som ser på hur kvinnorna i andra länder lever och vill leva likadant? I det allra flesta europeiska länder så blir det ju allt mer så att kvinnor tar för sig, arbetar och studerar, antagligen även i Serbien.

Du har nog rätt i att många inte orkar tänka på jämställdhet när man lever ett slitsamt liv. Dock så tror jag det går framåt även där, om än i en långsammare takt.

Ska du och din pojkvän bo kvar där och kan du tänka dig att leva på det sättet som din pojkväns fastrar och kusiner gör?

Vet du vad jag erkänner rakt upp och ner. Jag älskar Serbien och jag är så nationalistisk jag bara kan bli. Jag är faktiskt beredd på att döda för mitt land. Det är sant och jag står för det så mycket som ett människoliv är värt.

Jag vet inte hur många serber du känner men jag hatar vår diaspora. Jag hatar att serber som kommer till Sverige och ska leka svenskar. Det kommer ni kära mina fina landsmän aldrig bli och det hoppas jag att ni aldrig vill bli.

Vi serber kan man bomba och skapa hur många serbskärare som helt men vi kommer alltid resa oss! Vi är med all rätt världens stoltaste folk och vi kommer alltid slåss för vårat land! Jag bryr mig inte vad folk tycker om mig eller serber.

Min pojkväns/fästmans och blivande mans familj har bidragit mer och slitit hårdare än någon svensk kommer någonsin göra. Både han och jag är helt orädda döden och vi är beredda att göra allt för att resa vårat land.
Att genom hårt arbete och respektfullt leverne och oegoistisk syn kunna stolt vifta med våran flagga.

Jag tror att du inte vet ett skit om oss en mördarbilden media målar upp. Vi har varit i krig och vi har hela världen emot oss. Har du hört något proserbiskt utalande ? Nej just det!  Min hemstad Belgrad har rekord i att blivit bombat och vi har trots allt rest oss och vi har fina gallerier och många serber har en levnadstandard som är högre än många svenskar.
Skulle min pojkvän sälja sitt land och sin skog och hus och allt skulle han och jag inte behöva jobba ett skit i vårat liv. Men både han och jag väljer att göra det , vi har mer stolthet än så.

Jag skulle fan spy ut alla mina inälvor att behöva sitta hemma och ta andras pengar. Kanske därför flyttade jag hit för slippa ta det så förbaskade förnedrande socialbidraget. Enough is enough! Jag har skämts som en hund för det men det är inte mitt fel och det vet jag i botten av mitt hjärta! Läs min blogg och se vad skrivit om soc och allt.

Jag tycker att Ruza och Milica är världens bästa fruar och mammor och de har en massa människor som värdesätter deras hårda arbete. Jag tror inte att du som 60 årig eller för den delen 80 årig vill plantera paprikor och tomater klockan 5 på morgonen bara för att din familj ska kunna ha det när vintern kommer? Att du kanske ser det som ovärdigt och att vi är bakåtsträvande är så fruktansvärt fördomsfullt och otroligt obeläst.

Du! Jag tar emot dig det bara att resa hit packa resväskorna! Du är så välkommen så hit så ska jag lära dig allt. Jag ska visa dig att allt jag sagt är sant och jag ska låta dig träffa dem.

Du kommer få lära dig allt om hur folk lever här. Om du stannar här i ett år så kommer du både lära dig vad stolthet i hårt arbete och jag lovar att trots att jag fattig som en lus så kommer jag offra mina sista pengar hellre på att du har mat än mig. För det är så vi serber alltså inte de som är helt förblindade av västkulturens cancertumör att vi hellre ger ifrån det sista vi har än att bli kallade snåla eller skrytsamma.

Att serber studerar och skaffar sig all utbildning ger jag all heder och ära. Skitbra mina underbara landsmän. Keep up the good work!

Sedan en sak som jag hatar med svenskar är att våra kyrkor och slaviska städer (läs vad Arkaim är) är äldre än nationen Sverige överhuvudtaget och ni tror att ni är mest framåt i hela världen. Vem sjutton hade inte tvångsterilisering till 1970 talet?

Ni hade bara turen att inte hamna i krig och hade turen eller slumpen att ni låg bra till geografiskt.

Åh vilken glory att ni sitter med era pengar när ni inte ens vill hjälpa någon men ändå finner er rätten att vara Masters of the Fucking Universe.

Du får verkligen ursäkta men jag blir arg väldigt arg när folk kommer med argumentationer om att vi är bakåt i tiden och när man vägrar se vad som hänt i ett land under de senaste åren. Undrar hur ni skulle mått av 600 år av turkvälde? För att sedan ha både balkankrigen och första och andra världskriget för att sedan ha kommunistiskt styre som dränerat Serbien på dess resurser. Och efter det krig under i princip hela 90-talet. Och ha ett till runt hörnet i Kosovo.

Vi har förlorade hela 57 % av den manliga populationen i endast första världskriget ochvärlden som den ser ut idag vill att vi ska se ut såhär.



Och vad jag gör med min pojkvän här spelar det någon egentlig roll. För er är det viktigare att man är som ni, tänker som ni än att man lever lyckligt och så som det är bäst för en?

Jag tänker mycket på det ni kära läsare skriver om feminism och hur det fungerar. Jag både vill förstå mer och faktiskt förstår mer. Men som bekant så lever jag i ett land ( Serbien ) där patriarkat råder.

Jag vet inte hur mycket ni kan och vet om Serbien förutom det usual stuff om kriget och Emir Kusturica, Jovan Radomir och att Eurovision Song Contest hölls i Belgrad 2008.

Men Serbien är ett land som egentligen alla andra. Men här finns det inte mycket utrymme för feministiska frågor.
Jag tror inte att folk har råd eller ens ork att tänka på feminism här.

Eftersom jag inte har kontakt med min serbiske far och har däremot ingen anknytning till det så tänker jag sno min serbiske pojkväns familj och resonera lite.

Min kille Aleks är så serb man kan bli. Han har noll inblandning av något annat blod än serbiskt. Det är väldigt fascinerande faktiskt. Han pappas familj är långt tillbaka från Montenegro eller Crna Gora. Man räknar inte familjeblodet från mammans håll här. Även om Aleks också har blod ifrån Pirot och Leskovac så räknas eller gills det inte.
Dessutom kommer han från bland de äldsta klanerna i Montenegro så det är viktigt att man för efternamnet vidare.

Här är iallfall hans farfars farfar Milan och hans hustru Persida.



Jag tror att bilden är tagen/målad ( vi vet faktiskt inte om det är en målning eller ett kort) under första världskriget.

Sådana bilder är vanliga i serbiska hem.

Här är deras son Antonije. Han var med i det kungliga kavalleriet alltså kungens vakt!



Close up



Hans sonsonson Aleks är jättelik honom.

Antonije fick sonen Ljubomir som i sin tur fick......



sonen Milan här med Aleks mamma Jasmina.



men de bor i Sverige men Ljubomir fick två döttrar också Ruza och Milica.



Äldsta dottern Milica ( ja vi retar henne för att hennes slöja liknar mer en babymössa på en nyfödd än en bröllopsslöja. Hon var 18-20 något när hon gifte sig med Raja.

Yngsta dottern Ruza med sonen Dragan och Milicas dotter Tanja.



här en bild på Tanja och hennes bror Bojan med Aleks bror Danijel i mitten.



Nu ska jag förklara hur det funkar i serbiska familjer.

Generellt så måste jag säga att de flesta serber lever med starka band till familjen. Familjen har alltid den centrala rollen.  Pappan har huvudansvaret och arbetar med de allra tyngsta och mest krävande uppgifterna. Mamma jobbar också men det är hon som har hela ansvaret för hemmet och sköter markservicen och allt. Men både mamman och pappan hjälper till att uppfostra barnen.

Oftast är det tradionella och ortodoxt kristna värderingar som man ger sina barn i generationer efter generationer. Alltså rakt på sak.

- Hårt arbete. ( Gäller i synnerhet bönder)
- Gifta sig ( ofta i ung ålder )
- Mannen tar på sig ansvar för de jobbigaste och hårdaste arbetsuppgifterna.
- Kvinnan tar och städar, tvättar och lagar mat.
- Man firar familjehelgonet "Slava" och går till kyrkan.
- Man lever i heterosexuella förhållanden och det finns krav på att man ska ha barn. Att föra både efternamnet vidare och att man ska ta hand om sina gamla föräldrar. Man bor med sina gamla föräldrar och tar hand om de tills de dör.
- Att man inte drar skam på familjen. Ryktet betyder allt här.

Inte för att dra offerkoftan på sig men efter år av krig och olika problem så är det otroligt svårt att få Serbien till ett feministiskt land.

När Raja satte ringen på Milicas hand så förlorade hon t.ex. huset vi bor i. Samma sak hände  Ruza när hon gick ut nygift från kyrkan med Mile i handen.

Milica firar inte Sveta Petka helgonet utan sin mans Sveti Amplije i Stahije. Ruza firar också sin makes nämligen Sveti Nikola. De blir då även medägare till sina makars hus, plantager och ägor.

Sedan kommer Bojan ärva det medan Tanja som är gift kommer få sin makes ( som också heter Mile ) och när Tanjas dotter Nikolina står i brudklänningen så kommer hon inte heller ha rätt till pappa Miles hus och ägor.

Och så går det runt och runt generation efter generation. När Aleks och jag är gifta så är det här huset också mitt och jag kommer inte kunna göra anspråk på min pappas hus eller hans ägor.

Sedan är det viktigt också att förklara att i Serbien så är förväntningarna att jag ska vara en god och duktig fru och kunna allt från strykning till att laga minst 100 olika rätter och desserter och tvätta kläder skinande rent.
Aleks ska ta huvudansvaret och ha jobb och klara att försörja mig och våra framtida barn.

Att ens snacka om feminism är omöjligt. När vi hade Slava så kom Ruza och Milica och jag tog upp det där. Varför sliter ni ut er i hemmet och inte ber era män om hjälp?

Oj vilken disskussion det blev. Milica och hennes dotter Tanja sade " Nej, nej, nej, ! I Serbien så är det kvinnan som gör allt. Att städa och duka och fixa. Tanja sade du ska bara veta medan Mile, Jovan ( hennes son ) och Nicolina sover så går jag upp klockan 5-6 och städar och ordnar frukost.
Även om jag har ont i knäna och ryggen och det är kallt eller jag har värk ( läs. mensvärk ). Det måste fixas! Det fungerar helt enkelt inte annars.
Men jag kämpar vidare och jag går upp och moppar golvet ( de har skitstort hus så jag får lätt ångest av att tänka på hur hon sliter ut sig ) och dammsuger. Fixar badrummen och torkar där det behövs.

Vi lagar maten och tvätten och gör allt det fixar inte våra män. Dessutom måste de kunna vila sig efter en hård arbetsdag. Vi måste stötta våra män i det de gör.

Jag förstår faktiskt deras argument och på något sätt så tycker jag att det är rätt. Jag ser att även om det råder ett så starkt rotat patriarkat så finns det en balans en harmoni. Kvinnan har ändå rätt att formulera sig och bestämma vid olika beslut för i Serbien så diskuterar man det. Alla beslut sker i samråd och att även barnen får uttrycka sig.

Feminism existerar inte heller pga av att detta system eller strukturen faktiskt fungerar. Jag måste till erat förtret även om jag ser fördelar med den feministiska metoden att varför ändra något som faktiskt fungerar?
Att ändra människors mentalitet är svårt.
Särskilt svårt är det i ett land som Serbien där minsta förändring och återigen kriget som alltid lurar här hos oss har dödliga konsekvenser. Om man följer nyheterna och vad folk pratar så är det inte långt till ett krig här igen.

Jag skrev här hur det är i Serbien just nu. http://openmindedforanything.blogg.se/2011/november/det-ar-inte-konstigt-att-det-ser-ut-som-det-g.html

Varenda liten grej som händer här påverkar tyvärr stort sätt folket alltid till våran nackdel. Det är verkligen inte ett under att feminismen lyser med sin frånvaro.

När folket behöver mat, kläder och el och trygghet så hamnar faktiskt feminism längst ner i prioriteringskedjan.
Jag vet inte att skriva om allt i detalj som händer här.

Om våran familj och våra serbiska vänner och hela övergripande situationen det är många inlägg för sig.

Det finns liksom inte tid och engagemang för folk är trötta och folk orkar inte deala med ännu en politisk fråga när det händer så mycket här. Tempot är galet här.

Har också skrivit om det här.

http://openmindedforanything.blogg.se/2011/september/det-ar-faktiskt-inte-en-rattighet-att-ditt-ba.html

Jag vet inte faktiskt. Feminismen har väldigt bra ideér och tankar men jag tror att det är ganska svårt att få i de här. För att inte prata om andra länder typ Saudiarabien och Somalia och Indien och Mexico.

Alla länder har nog sitt hundhuvud att bära i den feministiska kampen för jämställdhet.

Får ta nog läsa på mer om feminism och sätta på mig feministglasögonen när jag är ute här i Serbien. Även om vägen till sann kunskap är både relativ och snårig så ska jag försöka mitt bästa.

Fråga: I familjen har vi en ständigt återkommande pinsamhet vid varje kalas. Så fort tårta och kaffe dukas fram är min systers man först i kön och tar ogenerat första biten, inklusive rosen! Detta är något övriga familjen ser som väldigt ohyfsat och störande, rosen är ju främst en dekoration, som eventuellt huvudpersonen får.

Tårtmissarna är såklart inte det enda vi får stå ut med angående denna gäst. Oförskämdheter och kommentarer kring allt och alla avlöser varandra och det finns inte heller någon hejd på hans matintag. Han fyller ogenerat tallriken med lax avsett för fem gäster. Till råga på allt har han och min syster alltid väldigt bråttom och stressar ofta fram mat och efterrätt från värdinnan för att de ska vara hemma vid en viss tid, utan någon egentlig anledning. De gånger han inte deltar vid högtiderna är min syster mycket angelägen om att hon ska få mat från kalaset med sig hem till honom, vilket han förmodligen önskat.

Hur förklarar man för en vuxen människa att man inte uppför sig såhär? Irritationen är så fullkomlig att jag känner att jag vid nästa kalas får slå ett slag för kalashyfset!

Min syster reagerar inte överhuvudtaget, kanske låtsas hon som ingenting




Hahahahahahaha. Är det första jag kan klämma fram på rak arm. En person skriver till Dagens Nyheters stilcoach Magdalena Ribbing att personen i fråga snappar upp tårtrosen och tårtbit före gästerna har satt sig till ro.

Jag tycker sådant är så fruktansvärt löjligt att läsa och det är skrattretande. Kan inte vuxna människor hantera sig själva på ett bättre sätt? Detta är verkligen ett skräckexempel.
Vilket utomordenligt tramsigt och patetiskt beteende. Det är bara att ta tårtspaden och klonk i skallen på människan och säga nästa gång du tar roshelvetet då vet du var tårtspaden kommer hamna. Lite hot skulle sätta snubben på sin plats.

End of story!

Hur kan man inte älska det?



Så ja era små jävla Justin Biberfans gå och ladda ner Etnica, Space Tribe, Astral projection. MFG och The infinity project och sun project och Green Nuns of the revolution och shiva chandra och chackra och x-dream och 1200 mics , Pleidians och juno reactor och massa annat gott.

Håller jag lågprismåttet i Serbien också? handlar jag det billigaste man kan hitta?

Protesten är solid mina pluffsiga bloggläsare!

Här Serbiens egna eldorado!



De heter premia , det ni ser är äppelsaft , läsken Bitter Lemon och bredbar ost och jordgubbsylt och Pennepasta.

Mer pixs här då !






Finns även K plus de är Ideas egna lågbudget märke detta på bilden är äppelcider vinäger skitbra bantargrej drar ihop magen innan måltid !

Jag tar detta i inläggsform för jag har fett svårt för små rutor jag får grov Adhd av det ( jag är diagnostiserad så bring it on ). Jag är dessutom lika blind som en mullvad som leker kurragömma.

Jag har en liten rad med frågor till er som ni får svara på! Om ni vill !

1. Nummer Ett ! Alltid Nummer Ett ! Vad tjänar jag på att vara en feminist?
2. Blir mitt liv enklare och lättare av att jag är ser saker ur en feministisk vinkel ?
3. Varför är ni emot att framhäva kvinnligheten hos er? Okej att ha mjukisbyxor och håret i slarvig tofs och inget smink men varför gör ni det till politik att skita i att ta hand om er? ( iofs är detta en ekonomisk fråga också men nu pratar vi bara om själva feministvinkeln )
4. Varför är det så viktigt att tjejer ska leka med killleksaker och killar med tjejleksaker också ? Vad händer om tjejen väljer barbien och killen väljer traktorn?
5. På vilket sätt blir mitt förhållande berikat av att jag är en feminist och vad tjänar min pojkvän på att han också har en feministisk vinkel ?
6. Varför är det så viktigt att pracka på barnen den feministiska normen?
7. Kan ni säga handen på hjärtat finns det några negativa sidor av feministisk metodik ?
8. Varför är det så otroligt viktigt för er att behöva vara arga på män och liksom varför ska män som annars är snälla och fina varelser de med ( även om bajset alltid kommer finnas ) vara skyldiga till allt som är ont?

Jag medger att jag läst lite men inte allt om feminismen men jag vill veta mer och se hur ni resonerar. För mig är det viktigt att kunna se båda sidor. Därför heter jag också openmindedforanything på min blogg för jag är öppen till allt bara det är någorlunda vettigt och bra för mänskligheten i helhet.

Varför vet föärldrar eller snarare TROR sig veta allt vad som är bäst för sina barn?

Livet är ju till för att man ska leva livet inte bara för att man ska vara snäll, förstående och fin människa men också ( existensialist som jag också är ) för att kunna skapa sin egen mening i livet.

Att kunna skapa .............

Sina egna projekt.
Sin egen hobby.
Sitt eget tänkande.
Sin egen musik och klädsmak.
Sin egen smak gällande mat och dryck.
Sin egen religion eller andlighet.
Sin egen sexualitet.
Sin egen indentitet och sätt att uttrycka sig på.
Sitt egna familj och vänner.
Sin egen privata sfär och integritet samt hemligheter.

Varför ska man behöva diktera för andra vad folk ska tycka och tänka och varför ska föräldrar alltid tro att pga av deras uppfostran oavsett om den är biologisk eller adoption att de vet vad som är bäst för barnet.

Jag tycker inte man ska minimera barns önskemål ang. kläder bara för att man ser det ur ett genusperpektiv. Jag älskade att gå runt i Mimmi Pigg kläder och hade nästan alltid långt hår. Jag skulle bli skitledsen ifall jag inte kunnat gå klädd som jag önskat. Eller haft saker nekade pga av att min mamma inte velat för att hon är feminist.

Men det stannar inte där. Jag vill ha min egen integritet och jag vill ha min indentitet i fred. Jag vill vara en tjej, tös, flicka, kvinna inte vara en kille eller det värsta inte tillhöra ett kön alls!

Jag har ibland sett på tåg eller bussar eller gator och you name it personer som jag inte vet vilket kön de tillhör.
Jag har glott och stirrat ögonen så som jag ätit kikärtor men inte hajat är den en man eller kvinna?
Ibland har de sett när jag gjort det då viker jag med blicken och sticker kvickt därifrån.
Har jag gått med sällskap har jag t.o.m. kommenterat det. Du ( Namn ) har du sett den där personen i grön jacka och jeans med den röda kassen vad är det för något ? Jag menar är det en man eller kvinna ?

Okej nu får människan se ut som den vill och ändå känna sig omtyckt och respekterad men jag vill inte bli den där personen som ingen vet ifall det är man eller kvinna.
Jag menar det är skitläskigt.

Jag älskar att vara jättefjollig och flamsig och tjejig. Skratta och bara vara så där jättesuperflickig.
Att gå kvinnligt och ha kvinnliga kläder att gilla baka bullar och måla naglarna och tycka om att dekorera hemmet med blommor.

Jag mår som bäst då. Att bara kunna få vara jag. Anna som är kvinna och tänker inte be om ursäkt för det.

Jag menar vad är det för föräldrar som inte vill unna sina barn att söka sin egen indentitet. Och om min dotter kommer gilla att gå skejtarkläder och älska bilar och lyfta skrot så ska hon få göra det men det ska komma från henne själv inte att jag står där och ger henne en hoodie med spiderman när hon vill ha en rosa tights.

Jag skrev ett svar och folk som love to hate brukar svara ganska snabbt.

Nu vill jag faktiskt ha en debatt om detta på riktigt. Respektfullt i lugn och ro. Inga magsår här inte. Övertyga mig eller erkänn att jag har mina poänger.

Dagens debatt Indentitet och Feminism.

Serbien mitt älskade fosterland jag kan inte nog beskriva min kärlek till dig men det händer så mycket saker hos dig som inte är som det ska.

Serbien har många brister och det serberna medvetna om. Det är arbetslöshet och sociala klyftor och korruption som förpestar detta annars så starka och vackra landet.
Människor här lever verkligen för dagen. Att tvingas se 80 åriga tanter och gubbar jobba på åkerfälten är faktiskt helt åt helvete. Jag mår så dåligt av att se dem. Hela deras liv hänger på hur skörden går.

Folk dör här som flugor. Det är sant. Man kan se att folk dör här typ i 40 års åldern. Men även unga män i 18-25 års ålder. Dessa killar har på ett eller annat sätt kommit i kontakt med maffian. Antingen har de misslyckats med sina uppdrag eller så är det ett sk. beställningsmord en dödskjutning som bara får uppmärksamhet i de hundratals dödsannonserna som finns upphängda på träd eller i tidningen.

Typ ex. Jovan Lukic född 17 maj 1986 död 30 september 2011
saknad av pappa Milan mamma Snezana och släkt och vänner.

och en bild på denna unge kille som kunde haft det bättre.

De som dör senare typ 50 år eller 60 dör p.g.a. ensidig kost och olika hjärtproblem. Diabetes och stroke är inte ovanlig kombination. Även cancer och olika tumörer härjar fritt hos oss.

En följd till detta är att det finns gravar med namn på forfarande levande personer. Oftast ligger det redan en person nedgrävd men att man redan fyllt på resten av släktningarnas namn.

Typ.ex.

Familjen Bulatovic.

Dejan rodjen/född 1955-01-12 - umro/ död 2001-09-01

och sedan har man fyllt på typ såhär.

Dragan- född 1965-04-05  - (tomt)
Veselin- född 1973-03-23 - (tomt)
Jelena- född 1978-07-15- (tomt)
Radomir född 1979-12-11 (tomt )

Ni fattar. Jag tycker förstås det är absurd och makabert men det är en lösning som många serber väljer. Kan inte utala mig om det är av ekonomiska skäl men jag misstänker det. Döden eller medvetandet att döden alltid står runt knuten är ständigt närvarande här.

Samtidigt så är allt så himla dyrt. Srpska plata ali ima evropske cene kazemo ovde/ Serbisk lön men europeiska priser säger vi här. Att handla mat här är som att handla på Ica/Coop och alla vet att Ica/Coop har helt löjliga priser på mat.
Även Levis och franska sminkkedjan Sephora har slagit bo här. Självfallet är det höjdarpriser.
Till Belgrad åker inga bönder.
Det är verkligen skillnad på folket. En Stefan Petrovic i Belgrad är inte samma Stefan Petrovic i en liten by som Ritopek. Det är faktiskt en sådan skillnad att det inte går beskriva trots att det tar en kvart med bilen till Belgrad.
Kläderna, attityden och förutsättningarna allt!
Sedan så har västkulturen blomstrat ut som digerdöden i Serbien. Det ska vara Coca-Cola, Mac Donalds och Iphone och Pumaskor.

Att alla klubbar och restauranger drivs av maffian är också känt men ingen talar öppet om det. Där pågår fester med både hiphop och psytrance och samtidigt som drogerna och alkoholen flödar.
Där sker dem tysta dödskjutningarna framför ögonen på polisen. Polisen som gärna tar emot mutor.
Jag går därför aldrig ut på fester här i Serbien. Dels p.g.a. att jag inte litar på människor men också för att det sker kidnappningar av unga kvinnor till Turkiet och Saudiarabien.

Fast det är inte bara serberna själva som driver varandra till fördärvet det är också politikerna. Det pågår strejker både hos bönder och hos folk som är anställda i både den offentliga och privata sektorn. Folk får inte sina löner. Inte att de skippar att betala ut en månad utan flera månader i sträck.
Går ett företag i konkurs som jättemånga gjort den senaste perioden så sticker vd:n med dem sista pengarna och säger inte till innan utan de anställda får stå med skägget i brevlådan vid skylten "Avstängt".
Det händer iprincip varje dag att företag dör och att folk aldrig får betalt för sin tjänst.
Politikerna här betalar hellre att bygga fina lekparker än att ge folk lön. No kidding!

Sedan det som också är den kanske mest glasklara anledningen till att landet har så många problem är den så aggressiva bilden som media målar upp. Mi smo zlocinaci! Vi är slaktare. Vi är mördare. Vi är avskrapet på botten av helvetet. Inte nog med att vi har krigat och blivit bombade till markplan så ska vi ge bort allt. Trots att ( jo nu är det så det är bevisad fakta) att under alla krigen ( både första,andra och Jugoslavienkrigen) så dog det mest serber. Och trots att vi blev attackerade så ska vi be om ursäkt?
Vi har inget annat än försvarat oss från alla håll där folk har angripit oss. Sedan så ska vi ge vårat Kosovo till albanerna som försöker gång på gång lura alla att de är illyrer trots att Albanien inte ens fanns på kartan då illyrerna levde. De dog ut flera hundra år innan det fanns någon tillstymmelse till namnet Albanien på serbiska och grekiska landytan.Kolla kartor från 1500 talet t.ex. Samtidigt som vi beskylls för brott mot mänskligheten när de försökte ta över Kosovo som sitt eget. Det är många länder som inte erkänner Kosovo varav Armenien och Georgien där det riktiga Albanien faktiskt ligger.

Jag vet jag kan bli jättepolitisk men sådan är jag. I can´t help it.

Media har svartmålat oss under alla krig och vi beskylls hit och dit medan folket i Serbien blir bara fattigare. Om det nu var sant att vi vill ta över andras territorium varför blir befolkningen bara fattigare och fattigare här? Liksom det finns fortfarande hushåll där det inte finns el och det är bara 40 % av befolkningen som har datorer med internetanslutning.
Serberna har i och med Nato-bombningarna fått både missväxt på odlingarna och strålningen har t.o.m gett män bröstcancer. Att man bombat fabriker och gjort serberna arbetslösa. Allt går i en ond cirkel här.

Arbetslöshet, Västkultur och Korruption och hatisk media och idiotiska politiker.

Ja det är fan inte konstigt att det ser ut som det gör.

Jag vet att jag antar att bögars relation är mer jämnställd än två straighta genusinriktade människors förhållande.

I mitt tycke så tror jag mycket mer på en mer tradionell modell än genus. Rent ut sagt så mådde jag aldrig så dåligt när jag levde i ett föhållande där jag var den starka och företagsamma kvinnan. Jag var tvungen att stå för alla beslut och ta ansvar både för mig och killen. Det var en pina att behöva ta huvudrollen.

Nu är jag i ett helt annat förhållande där jag tycker att vi samarbetar mycket mycket bättre. Ärligen där bättre för mig att jag sköter huset och han sköter de händiga och tekniska prylar. Sedan tillåts jag vara kvinna inte en slags försörjningsstation där jag tar ansvar för allt och killen ingenting.

Inte för att snacka för mycket om exet men det var fan pinsamt. Jag såg till att han gick till arbetsförmedlingen, betalade hans kläder och klippte honom. Jag bjöd på fika och piskade på att det skulle vara rent hemma hos honom.

No hard feelings exxie ifall du läser detta. Men det mina upplevelser och mina känslor. Dessa har jag rätt till!

Nu är jag tillsammans med en kille som vet vad han vill ha. Jag behöver inte valsa runt och serva förutom mat och hjälpa till med klädtvättning. Han står faktiskt för ekonomiska besluten och han kan vara helt självgående.
Dels är han mycket mogen för sin ålder men han tar sin roll som familjeförsörjare på allvar.

Jag vet det är dösexigt med en kille som har massor med planer och kan argumentera för de och tillråga på det låter mig slippa ta mer ansvar än vad jag gjorde i mitt förra förhållande. Sedan att nu är vi båda serber och slaver och vi förstår varandras kultur så behöver jag inte hela tiden utsättas för en krock ifall jag skulle bli tillsammans med en svensk/norsk/finsk/ eller något annat land där man ger genusmetoden mest spelrum i.

Ni anar inte skönt det är att slippa som jag gjort mina tidiga relationer att spela duktig karriärkvinna som tar så sjukt mycket ansvar utan faktiskt kunna vila mig från de tankarna.

Ang. Lady Dahmer så tänker jag inte kommentera mer än så här.

Hon har en jättesöt blogg verkligen men hennes blogg riktar sig bara till de som tycker samma som henne. Människan begriper inte skillnaden mellan kritik av beteende och kritik på personlighet. Jag har lärt mig börja inte argumentera med Lady Dahmer. That is my five cents.
Ni som gillar henne kan ta en sk. bloggfika och umgås.
Period. Over and out.

Jag känner mig inte som en stackare och att jag missat en massa kunskap. Jag har läst om Genus och jag begriper mycket väl att det handlar om att ändra strukturer och normer i samhället. Ja det handlar om att ge kvinnor en röst och ge de chans att välja. Att välja utan att bli dömda och kränkta.
Jag tycker förstås det är fin tanke men jag väljer att kalla den mänskligt förnuft inte genus. Att man tillåter alla kunna välja sina egna liv och visa förståelse. Tyvärr så äcklas jag av feminister.

Jag hatar fanatiker politiska och religiösa. Feminister är sådana. Inte Pk men jag bryr mig inte.
Dels för jag får säga vad jag vill, när jag vill, och hur jag vill.  Så då kan jag vara ful och elak och skriva vad sjutton mig bekommer. Mina åsikter kommer inte vara Politiskt Korrekt Delux Superior Elegance Edition.

Jag kan inte begripa att folk vi avköna människor. Att man ska beröva folk deras indentitet. Alla som har tillräckligt med intelligens vet hur viktig en egen indentitet är det står både i FNs barnkonvention och i lagboken.
Kön är en indentitet. Fråga alla som gjort ett könsbyte. Det du har mellan benen är bara en yttre faktor för vi alla har en kvinnlig ( om du är kvinna ) och en manlig indentitet ( om du är man ).
Det sitter i psyket och i sättet man beter sig på. Man kan inte ta bort det. Endast döden kan ta bort min kvinnliga indentitet.

Feminister vill att man ska byta från en värld fylld med normer och krav till en annan fylld med andra normer och krav. Två huvuden på samma drake.

Jag tänker inte ställa mig bakom en modell som gör att jag måste tänka på ett sätt och agera på ett sätt för att det ska garantera att mina barn blir lyckade genusexperiment.

Jag tror att man borde lära sig av Hitlerjugend och de kommunistiska pionjärerna hur ideal på barn påverkar människor.

De människorna är stackare inte en person som förstår sin roll och gör det bästa av den.

Ju mer man är säker i sin roll och bejakar den dessto mindre klyftor kommer det finnas.
Som t.ex jag och min kille. Han är jättesäker på sin manliga indentitet och förstår sin roll och jag är säker på min kvinnliga när vi är medvetna så behöver vi inte skaffa oss idiotier som Hen eller att pojkar ska gå i rosa klänningar oavsett trivsel eller att kvinnor ska behöva slita ihjäl sig för att bevisa att de kan.

Vem fan mår bra av att hela tiden tänka jag måste göra tvärtom. Att din dotter heter Johannes och din son Filippa kommer inte ge de större chanser till självförtroende och att de lyckas bättre i skolan.

Allt handlar om hur mycket tid och kärlek och förutsättningar jag som förälder kan ge och sedan rent biologiskt hur starka de är mentalt. Om de faller för grupptryck eller vågar stå emot knappast hjälper det att min son sminkar sig eller att min dotter tycker om meka med bilar.

Hellre att de får en stark och självsäker indentitet och är medvetna om hur bra de är som personer inte för hur himla genusinriktade de är.
Vet mina barn om vilka de är och att de känner sig trygga och drar fördelar från sin kvinnliga eller manliga indentitet så är det mycket saligare än en som påtvingats att leva som en labbråtta för genusexperimentet.


Och ja jag tror att bögar är mer medvetna om sin roll som två män som delar på sysslorna än när man i ett klassiskt genusförhållande ska ha en massa tjafs och tvång pga av en ideologi.

Jag tycker att homosexuella killar har alltid tillfört mer än vad en predikande och dömmande feminist har någonsin gjort.

Bögar är underbara helt vanliga killar som sprider kärlek och gör ingen skada. De vill bara leva sitt liv och kunna må bra.  More bögs typ. Ända kravet de har är att deras kärlek ska tas på allvar och att de ska kunna leva normalt.






Feminister däremot är verkligen de värsta människorna som finns. Jag är kvinna och tror på att man ska kunna hjälpa varandra och vara snälla mot varandra oavsett kön och att lönen är lika men där tar det faktiskt stopp. Jag stöttar inte feministiska ideal för de är fanatiska och dömmer folk. Det finns inte mycket framförhållning för mänskligheten alls.

Jag vill inte leva i en värld där jag blir kallad hen jag är en HOOOOOON och min pojkvän är en HAAAAAAAAN och jag vill inte att min typiska kvinnliga sidor ska suddas bort bara för att någon annan säger så.

Dessutom så ser inte feminister att människan både biologiskt och rent mentalt mår bättre av att man har tydliga könsroller. Kvinnor som är feminister berövar sina barns indentitet och integritet. Allt ska dikteras och man ska jämt vara så förbaskad medveten om vilka kläder eller leksaker ungen ska ha. Mitt barn ska få ta vad de vill i leksaksaffären inte ska jag välja och analysera hur jävla narcissistiskt är inte det ?

Gör bögarna det ? Nej ! Ska jag vara riktigt ärlig så tror jag det är mer jämställdhet och lycka i en bögars äktenskap än när två heteropar som följer den feministiska metodiken.

Bögs är Hell Yeah! Radical feminists är Hell to the fucking No !

Denna är låg budgetfilm b-film kanske c-film. Men den visar det krävs inte att man har en miljard i pengar på att göra bra film.

Skådisarna är helt fantastiska och det är underbart fin liten kärlekshistoria mellan killarna Jamie och Ste.
Jag tycker att Sandra ( Jamies mamma ) är sjukt underskattad skådis. Allt är så äkta och autentiskt i denna film.
Att killarna gör ett så fantastiskt jobb övertygar att de är kära men vet inte hur de ska ta och visa omgivningen.
Helt enkelt en perfekt film.

Jag såg den när jag gick i åttan i skolan, gud vilka reaktioner. Killarna äcklades och tjejerna bara suckade. Jag kan säga att det var den sötaste kärlekshistorian jag sett på film.

Oj oj ibland tänker jag som annars är starkt proserb och sådär äckligt superhetero och sådär normalkonstig och normaltråkig råttblond tjej att fan livet vore mycket simplare ifall jag bara sket i att störa mig på folk.

Det är nämligen så att jag stör mig på sanslöst många saker. Givetvis är det inte trevligt men så är det.
Naturens lagar och människors tankar är inte snälla. Jag lovar ingen inte ens din egen mamma är care bear. In evilness we trust!

Men en liten lista på grejer som jag verkligen hatar mig sönder på! Gah !

-Jag avskyr riktigt kaxiga tjejer som gör det till sin grej att vara en hynda.
-Jag stör mig ofantligt mycket på folk som inte står för sin åsikt och velar (mäter av vilken åsikt passar bäst i sammanhanget).
- Jag vill tilldela alla människor som säger ah ah ah ah , mmm jasså, uhm, typ, ah ah ah , det stämmer , visst, ah ah ah en stor bajskorv. Den måste vara hel kom ihåg den. Fan vad respekt att bajsa ut en hel 20 centimeters liksom fuck yeah!
- Folk som säger asså, liksom, ba, va konstant jag hoppas seriöst det kommer finnas en tjänst i framtiden där jag kan beställa en gruppvåldtäkt via telefon.
- Person som inte kan visa empati och förståelse för andra utan säger "man får stå för sitt kast" eller "den som är med i leken får tåla".
- Folk som leker experter på saker. Jag kan allt om japansk stridskonst eller jag vet exakt allt om housemusik eller jag är värsta filmproffset. I am not impressed rather bored to death. Knip igen.
- Så trött på folk som ska leka låtsasliv. Ha perfekta lilla familjen med väggtext och massor av dyra ramar med sina skitfula ungar på. Åh snälla titta här är jag och min söta fina familj i Marocko och här är vi i Florida! Okej kiss my ass så mycket bryr jag mig.
- Jag skiter högaktningsfullt ifall du är bög eller lebba eller gillar åka på kulturella möten i Gambia eller Thailand tryck inte skiten i mitt ansikte.
- Jag skrattar inte med dig utan åt dig ifall inte kan kontrollera dina spritintag. Okej rök svart afghan och sup rödvin men ha lite ansvar. Man kan faktiskt träna på att hålla sånt i styr.
- Sluta tro att du är centrum för allas beundran och skit läs detta.

”Jag är inte intresserad av vare sig den sortens liv du lever eller den sortens människor du umgås med. Ibland kan det hända att jag fattar sympati för någon, men det är nästan alltid samma slags sympati som man kan känna för en vattensköldpadda: man kan betrakta den där den ligger i solen på stranden, men den utgör inget sällskap. Jag behöver ingen. Det gör däremot du, du behöver en publik som beundrar dig, du behöver speglar som bekräftar olika sidor av din storhet: hustru, barn, älskarinna, föräldrar, vänner, klienter, anställda, åka förstaklass, vinna medaljer, köra en Lotus, ge kvinnor sexuell tillfredställelese. Jag behöver inget av allt det där, och vet du varför? Därför att vanligt folks beundran för sådana som du är inte annat än en dold form av avundsjuka, och jag vill inte väcka avundsjuka, det äcklar mig, det får mig att skämmas, att må illa. Fattar du? Du har rätt i att jag under perioder har varit sjuk, sjuk av ensamhet, som den fula ankungen, eller som en upprest och hårlös neandertalare i en värld av cromagnonmänniskor, så sjuk att jag har flängt runt jorden för att leta efter alla de andra svanarna. Men det fick mig bara att inse att det inte finns några svanar, knappt en eller två per hundra ankor, och det är likadant här som i Jakarta. Det var svårt för mig att acceptera, men till slut förstod jag hur det låg til, och ända sedan dess har jag föredragit att leva isolerad från den värld som är så illa planerad. Jag är redan den jag är, jag njuter av livet på mitt sätt och det är mycket mer än de flesta kan jag säga.”

Folk bryr sig inte om din lilla hybris och äckliga jagkärlek.

Jag vet det vore verkligen enklare att jag bara sket i det vad folk tycker och är för något men gud jag skulle inte vara mig själv om jag verkligen gjorde det.



My god hur blek var jag inte på den här bilden.

Jag har nog fantastiskt många konstiga och ibland helt skruvade åsikter.

Många är otroligt framåt i tiden andra är lika gammalmodiga som grammofonen. Vissa åsikter är ju förstås ganska dumma det erkänner jag bitvis mycket dumma ibland.

Men det är just att det är så stort brett spektra av olika tankesätt och olika åsikter som gör världen så spännande. Om alla skulle tycka som jag skulle ju självfallet vara skitbra men ändå så tråkigt. Man skulle ju helt sakna att ha en het debatt och den där ivern att banka vett i folk.

Oavsett vad för åsikter folk har så ska de ändå kunna känna att de får säga de och vara respekterade för det. Även om man inte håller med. Alla människor har känslor både du och jag och dem andra.
Det finns ju förstås åsikter som är direkt farliga som t.ex. nazistiska och kommunistiska och där bör man faktiskt visa att ditt tankesätt är inte rätt.

Men i det stora hela så tycker jag just att ju fler vinklar och olika sätt och formuleringar av åsikter dessto bättre. Det förgyller vår annars så gråa och trista verklighet.

Tyvärr det både ett tecken på att man mår dåligt och viker hädan för grupptryck. Dock ska ni veta mina gulliga läsare att svaghet är aldrig fult. Det får inte vara fult för det beror på så många anledningar. Man kan inte skambelägga känslor som är baserade på en negativ uppfattning om sig själv.

Men det är dock jättetråkigt och ledsamt att folk ständigt hungrar efter att nå ett ideal och en helt annan självbild än den man har.

Big fail hör ni !

Folk saknar att tänka själva. Det spelar egentligen inte roll hur lång själva resan till att kunna förstå och acceptera sig själv bara att folk faktiskt tar sig i kragen och gör den.

Jag älskar att skriva om svaghet och misslyckande och allt som inte är perfekt för det klassas som "fula" känslor.
För "fula" känslor som svaghet och dåligt självförtroende och att man kanske känner att allt är kasst är är inte "fula" känslor. Det är mänskliga känslor.

Jag erkänner jag känner mig både värdelös och dålig ibland och jag tycker det är helt okej. Det är faktiskt helt fullständigt normalt att jag inte glänser av välmående och strålar lycka.

Det därför jag blir arg och besviken att folk hela tiden jagar efter något befängt ideal och inte stannar upp och säger.

Sakta i backarna grabbar! Nu skiter jag i detta! Jag pallar inte av mer. Jag vill inte och behöver inte orka.
Jag accepterar mig själv att jag är fantastiskt underbar person med perioder av massor av svaghet och låga prestationer. Jag är vare sig motiverad eller ens för den delen engagerad att följa i erat spår. Jag hoppar av bussen nu. Jag behöver inte leka något jag inte är. Jag duger stark som svag och jag trivs i att vara en alldeles mänsklig människa. Ha det fint! Vi hörs!

Du behöver inte väga 40 kg eller bry dig märkbart av dina resultat i skolan och du behöver inte vara en fånigt glad jävel eller svara i mobilen varje gång.
Släpp det där.

Jag lovar det först när du accepterat dig själv som folk kommer att acceptera dig.

Anledningen är att inte orkar läsa vissa patetiska människors statusuppdateringar.

Jag vill inte veta att du ska fika med samma tråkiga gäng du umgås med varje dag och tycker det är vardagslyx.
Jag vill inte veta vad din bebis tycker om babysim.
Jag vill inte ha dina förbannade Carpe Diem och olika skittöntiga dikter om kärlek och vänskap.
Jag vill inte läsa dina interna skämt som oavsett om du förklarade är lika jävla menlösa som helst.
Jag är inte dugg intresserad att du tycker att Hösten är vacker eller skitkall och fett dyster.
Jag vill inte se dina bilder när du sitter och dricker kaffe och röker på balkongen.
Jag struntar fullkomligen i att du har en risig dag sen när har du ringt och frågat mig vart jag håller hus?
Jag gör mig inte besvär att läsa rent allmänt allt skit som skriver.
Oavsett om du är familj, nära vän eller barndomsvän. Eller något. Eller ens någon idiot jag träffat  bara för att vi festat på samma ställe 2 ggr för 6 år sedan.

I dont care.

Jag gjorde mig den stora tjänsten att avsluta detta förbaskade vuxendagis.

Tack du har gjort ditt! Dags att move on!

Och tillägg fan ingen människa som är över 20 år kan på allvar tro att de har 300 vänner.

Åh vad jag blir ledsen och förbannad. Jag blir så ledsen för Tomas och Jennie. De är ju vilka normala snälla föräldrar som helst.
Gud jag har knappt sett så mycket kärlek och engagemang från föräldrar. Det stiger över huvudet att socialtjänsten beter sig så fruktansvärt knepigt och har så lite empati för både barn och föräldrarna.

Det är bara en lång passiv härskarteknik från Socialtjänsten. Barnen skulle aldrig blivit omhändertagna.
Socialtjänsten har aldrig brytt sig om humanitet och ha respekt för barnen.

Folk tar verkligen inte sitt jobb seriöst.

Man borde ju ha pratat med föräldrarna först ? Kolla vad är det som händer hemma hos folk istället? Är det inte bättre att man tar och granskar situationen och försöker ge en neutral och frisk bild istället för att kasta sig in och ta barn ifrån dagis och sedan göra en tafflig utredning.

Och det översminkade jävla socialtjänstapan som inte ens kunde ha ryggrad nog att be de ordentligt om ursäkt och stå för sitt misstag. All heder åt Jennie och Tomas.

Det var frågan Aleks faster frågade oss. Vi kommer klockan 8!

Vi vaknade halv åtta.

Än har folket inte kommit. Suck!

Jag hatar verkligen att städa. Städning är guds straff till människan. Blääääää. Det suger så jävla hårt.

Även om jag älskar den rena prydliga fina synen efteråt. Jag blir helt mentalt rubbad. Psykad, skadad mobbad i huvudet. Det är så jävla jobbigt !! Jebem ti mater i tatu i babu i celu tvoju porodicu !!!

När jag var liten hade jag hår lika tjockt och starkt som en häst.



Det var verkligen ett drömhår.

Numera ser mitt hår helt olikt ut. Tunt och vidrigt enligt mig själv. I och för sig så har jag färgat sönder mitt hår.
Haft både mörkt rött och mörktbrunt med lila slingor och sedan honungsblont till superblont.
Aldrig svart trots att det ser friskast ut.



Mitt hår idag.



Slitet och kräver minst en hårinpackningsburk vid varje tvätt.

Kan någon förklara mig hur sjutton klarar vissa blondera och färga håret varje månad utan att bli helt skalliga.



Visst är hon fin i det men hur kan man ha det kvar på huvudet efter så många färgningar?

jag menar väteperioxid eller blekmedel kan ju knappast vara bra för hårbotten. Dessutom hur många ggr måste man färga för att botten ska se ut såhär?

Jag sitter och har mensvärken från botten av helvetet och in kommer Djura han märkte direkt att min kramp var sk. kvinnorelaterad.

Jag har skrivit om Djura tidigare då han var specialpolis i Kosovo i 4 år. Sk. Antiterroristenheten.

Han frågade Hej, hur är det?

Öh jag har ont i magen. Till Aleks säger jag kan du göra kaffe såndär 3 i ett ?

Djura säger- Har man ont i magen ska man inte dricka kaffe.

Jag- Jag har inte ont i magen det är mera att jag är kvinna om du fattar.

Djura- Haha Jag visste väl det , här ska man prata fritt och öppet och jo jag fattar att du kvinna.

Aleks- Skäms du Anna ?

Jag- Ja det gör jag! Fett pinsamt.

Djura går iväg.

Aleks säger- Tror du inte att han vet om det där med mens och grejer han har ju en fru och en dotter.

Jag- Men jag vet det men det är sjukt jobbigt att berätta. (Röd som fan)

Aleks- Ibland undrar jag om det är värre att vara i krig i 4 år eller att bo med två mensmonster. Stackars Djura.

Hahahhahahhaha

Läste på Dagens Nyheter att kvinnor i Nicaragua som genomgår en (illegal) abort får ett fängelsestraff på 8 år och att läkaren får t.o.m. 10 år.

Att kvinnan har rätt till sin egen kropp och att religion inte får styra det är väl det man vill att det ska vara.
Det är ju faktiskt bäst både för barnet och kvinnan och även omgivningen anser jag.

Men i Nicaragua så är det inte så. Där hamnar kvinnors psykiska och fysiska välmående sist. Det är riktigt vidrigt ( utan att låta som en feminist ) att det också är män som bestämmer detta i samband med katolska kyrkan.

Jag tycker abort är hemskt men har man inte omständigheter och stöd från familjen eller på något sätt är mogen till att fostra ett barn så ska abort alltid vara första alternativet. Att jag sedan inte vill veta hur själva fostret ser ut är en annan sak.

Men det är och förblir kvinnans beslut i alla lägen. Att man kan prata lugnt och stilla med fadern till barnet är ju självfallet också positivt men i slutändan så måste kvinnan ha möjlighet att välja själv.

Att någon ohuman lag och katolska kyrkan ska lägga sig i är ju bara så skabbigt. Katolska kyrkans argument är ju att hellre att ge folk ett förstört skitliv istället för att bygga ett harmoniskt och välfungerande samhälle.
Allt liv är inte vackert.

Speciellt inte liv som instutioner och världsfrånvända präster medvetet slipper ansvar för.

Fan skärpning här.

Jag hatar att de alltid ska stänga av internet och låta det dröja till nästa dag. Alltid att det krävs alltid att man ringer dit multipla ggr . Sedan frågar spånen ifall vi har pillat på kablarna och dumförklarar en så hårt det kan gå. Nej felet är alltid hos er.

Återigen alla som har hela sitt arbete via datorn eller studerar distans?

Vilka jävla fitthuvuden de är.

Jag vet om att jag är fattig och jag vet också grunderna till det. Det handlar om en rad olika faktorer.

Dels att människor som borde ta ansvar och varit där aldrig sträckt ut sin hand.
Att jag själv orkade inte ta i tu med skolan men det har sina skäl det med.
Att samhället inte kunnat erbjuda bättre alternativ än arbetsförmedlingen och socialbidrag.

Folk snackar konstant om barnfattigdom om hur jobbigt det måste vara att alltid behöva låna pengar hos släkten för att ha råd till barnens skor. Hur man inte kan erbjuda ett julfirande eller någonsin kunna åka på semester. Att en vecka till Grekland aldrig kommer på tal i 18 år och att man måste jämt kolla erbjudanden och rabatter i butikerna.
Att ha kläder som alltid har bristande kvalité.
Att inte ha tillräckligt med ingredienser hemma utan tvingas leva på pasta med tomatsås och nudelsoppa och tonfisk på bröd eller ris med bönor och andra "ungkarlsrätter".
Att alltid ursäkta sina barn för att de inte kan delta i handboll eller karate eller ens en patetisk skolutflykt som alla andra ungar.
Att ärva leksaker och aldrig ha det som alla andra har.

Men det handlar inte bara om barnen. Utan om oss unga vuxna och även pensionärer vare sig det är förtids eller ålderspensionärer. Fattigdom är stress!

Det är så jävla stressande att folk anar inte.

Att då få olika moralpinnar att andra har det sämre. Jag bryr mig för fan inte om ett barn i Colombia har det sämre än mig. Eller du får skylla dig själv ja visst förutsättningar och lika villkor inte spelar roll? Jo men tjenare italienare!

Folk kallar fattiga både missunnsamma och deppiga och cyniska. Det är väl i all jävla välmening att vara en realist. Jag tror inte att en fattig småbarnsmorsa kan unna sig en lerbad eller träna på ett fint gym. De sitter och räknar och lägger undan.

För fattiga har ett mönster. De sparar in pengar för särskilda ändamål där mat och tvättmedel står högst upp inte att de sparar för att kunna handla en ny vacker väska.

Fattiga kollar sina bankkonton varje dag. Hur mycket ska lägga ut idag? Behövs det fina designerhanddukar eller skogaholmslimpa och en kaviartub?

För fattiga sitter hemma och mår skit. Ja de mår skit. De sitter inte med en kopp te och läser en bok och lyssnar på radio de bråkar och ligger bort halva dagen i sängen. Vill man se hur mycket klockan är när plikten och jakten efter pengar för att täcka basbehoven alltid flämtar som en ilsk pittbull.

För fattiga skäms att de har otvättat hår och omatchande strumpor fast de säger att de skojar till det lite. Med osäkert skratt.

För fattiga röker och dricker inte för att det glamouröst och flashigt utan för att de vill ständigt döda oron. Kom inte säg att fattiga har råd. De skiter faktiskt i att äta eller äter en gång om dagen för att sedan röka och dricka bort hungern.

Fattiga köper olika dumheter som World of Warcraft och spelar poker på nätet/krogen för att de inte har nåt annat att göra om dagarna.

Fattiga köper godis och chips istället för vanlig mat typ lax med dill och kokt potatis och sparris. Det är inte för att det ska vara färggrannt på tallriken utan för döda ångest.

Den som är så himla blåst och envist besatt att hur man bäddar får man ligga kan bara dra dit curryn växer. Sluta kalla både mig och andra fattiga för vi är cyniska. Vi behöver inte era råd om hur man får en bra aura och fin utstrålning eller att vi ska optimistiskt ( läs enträget ) tro att politiker kommer skona oss snart.
Fattiga skiter i att concealer och torrshampoo och lite rött läppglans gör susen när man ser trött och sliten ut.

Det behövs lösningar.

Det behövs långvariga lösningar som gör att folk kommer ut i från sina kommunistghetton och får bra jobb med shyssta villkor och att man främjar utbildning för de som är sist på den sociala näringskedjan. Att man ser misshandel både fysisk och psykisk.
Att man slutar vifta bort ekonomisk stress som dåligt självkänsla eller cynism. Då har man halkat på bananskalet rätt i diket.

För fattiga vill ha slut på att behöva sitta och komma på lösningar som aldrig kommer finnas. Att då kalla de avundsjuka och pessimister är så fel och galet som jorden är platt.

Jag är född 1988 och min mammas brorsdotter är född 1981. Alltså min kusin är sju år äldre än mig eller egentligen 6, 5 år om man ska vara precis.
För att illustrera ålderskillnaden bättre så lyssnade hon på band som Oasis och The New Kids on The Block och massa indierock typ Nirvana och liknande medan jag tittade på tecknade smurfarna och bumbibjörnarna.

Allt som hon växte ifrån tshirt och skor och leksaker och även kasettband ärvde jag flitigt.
Till den nivån att jag fick saker som mina jämåriga reagerade på. Ingen lyssnar på Blur och Pearl Jam Anna? Du är fan helt ute.
Man lyssnar på Nsync och Christina Aguilera och Eminem nu!

Jag skämdes. Jag fattade inte att det var faktiskt inte okej att gå runt i The New Kids on the Block tröja på skolgården. Jag kännde mig fattig.

Det är som att jag skulle rådigga till Dr Alban och tycka att Leila K är hur hippt och shysst musik som helst idag 2011.

Men det handlar inte om vilken skild musiksmak vi hade jag och min kusin. Utan att alltid veta nu kommer min mammas bror med fru och dotter och i bagaget har det mamma önskat nämligen ärvda kläder.

Mamma tog tacksamt emot kläderna och tyckte det toppen gratis kläder som Anna kunde ha och jag slipper betala. Typiskt min snåla och ack så narcissistiska mamma.
Det var faktiskt absurda kvantiteter på hur mycket jag ärvde. Allt det var verkligen allt. Min mamma hatade att slösa pengar på mig det fick vara Hms rea eller kläder på olika outlet/loppis som gällde. Trots att mamma min tjänade mycket bra och slösade åtskilligt på sig själv.

Jag undrar samtidigt som jag försöker ignorera den växande klumpen i halsen hur mycket hennes skor och väskor och alla smycken hon har kan kostat. Mamma min har alltid målade naglar och klipper sig på flashiga salonger.

Det som också är "roligt" att varje plagg som var mitt och gick sönder tog fram symaskinen och började lappa ihop medan hon i smyg hade sina shoppingkassar på rummet.

Fast vet ni vad som får mig att må ännu sämre är att mamma varje gång vi skulle åka till Polen så tog hon med sig mina redan ärvda kläder och gav bort de till kompisar till familjen. Speciellt tacksamma blev en familjs föräldrar som bor granne med min mormor.
De skickade sedan vidare kläderna till sina barnbarn som bor i östra Polen i väldigt fattiga och enkla förhållanden. Som tack fick mamma burkar med honung för familjen var bioodlare om jag inte minns fel.

Jag blir både arg och förtvivlad för jag vill inte att någon ska gå samma jävla The New Kids on The Block tshirt som jag gick. Men det som gör mig ännu mer arg är att mamma hade råd att både köpa mig en helt ny garderob och en garderob åt de 6 barnbarnen 100 gånger om men inte ville.

Och att känslan alltid ska förbli att jag är det näst bästa för henne. Att alltid nöja sig med resterna efter henne och andra.

Jag mår fan dåligt av att folk kan vara så upptagna av sig själva att de inte tänka hur deras beteende förgiftar barns uppväxt.





Denna bild föreställer då jag fick min kusins skalliga barbie.  Istället för att få ny på min sjuårsdag så fick jag nöja mig med en redan avklippt docka. Fett nice morsan! Vilket klipp;)



Även detta ärvda kläder. Dock ej marsvinet.



Gissa om inte julklapparna innehöll just ärvda kläder.







Även alla mina my little ponies var ärvda.

Just nu trillade en reklam vad för typ av böcker jag ska köpa till min pappa för fars dag.

Så länge jag levt så har min farsa bäst gjort sig påmind med att aldrig funnits där. Jag är en såkallad lost daughter. En dotter vars pappa stuckit innan jag hann öppna ögonen för första gången.

Livet mitt har präglats att avundsjukt och längtande se hur andra tjejer har pappor som älskar de och ger de presenter och hjälper till med läxor osv.

Att fira fars dag för mig är katastrofalt. Har ju ingen att fira. Kan inte riktigt begripa varför sådana helger finns. Inte för att jag tror att alla har givande, äkta och stärkande känslor till sina föräldrar. Jag tycker man ska slopa mors/fars dag för gott. Vad tjänar de till?

Det blir bara en dag fylld med ångest och bultande längtan i mitt bröst.