Hej kära bloggvänner idag har jag riktigt inte haft tid att blogga. Ska försöka tänka ut ett välformulerat inlägg senare i kväll!!!!

Hej så länge !!! Kram på er!!

Vi har fått en till kunglighet.

Min vackra och fina del vill bara gör ballongdjur och kasta glitter och säga grattis och skicka en stor bukett gjord av broccoli och dill till de och säga Gratizz Mademoiselle Estelle! Och bara sucka tungt och glatt till bilderna.

Men nu är jag inte snäll. Jag kan inte bete mig som man ska. Jag är en mycket stygg unge som säger Bajs med chocklad runt munnen. Jag kunde inte bry mig mindre.

Mitt sunda förnuft säger vem fan vill jobba som prinsessa? Är jag typ 5 år så vill jag ju inte sitta med ungerns premiärminister eller träffa Japans kejsare utan jag vill leka. Inte ens när jag är 15 år vill jag göra det eller 25.

Jag tycker det är synd. Att kalla henne för parasit är onödigt men att tvinga en person ut i den kungliga rollen med dagens media och samhällsklimat är tortyr. Skulle Victoria vara shysst skulle hon abdikera för sin egen dotters skull.

och ett annat.
http://www.youtube.com/watch?v=4ay6yo7GyUk

går ej att bädda in men klicka och skratta!!!

Jag tänker mycket på min ekonomi. Dels för att den är så ansträngd och dels för att jag inte har råd att handla något som jag vill. 100 kronor är kanske 10 kronor för någon medan 100 kronor är 1000 kronor för mig.

Om man sköter sig som man ska borde man få ett bidrag som täcker de mest nödvändiga behoven.
Då blir det hyra och mat och så.

Men sedan kommer skulderna. Har man skulder så blir det till de som pengarna kommer in.
Inte till att handla mat eller att köpa busskort.

Hemma hos oss har det varit tjafs angående busskortet. Vi måste ha eget busskort. För att söka jobb eller åka till jobbtorg.

Låt oss säga att jag har ett busskort som är laddat för att åka 20 gånger men jag åker bara 10 så ligger det alltså pengar på ett busskort som skräpar när dessa 10 bussresor kunde vara en räkning eller en bit av skulden man kunde betala av.
Jag betalar ogärna busskort av den anledningen. Jag måste tyvärr prioritera.

Jag storhandlar gärna en gång och fyller på med ost och mjölk eller bröd då och då och annat och köper hellre big pack på allt shampoo och diskmedel än att handla fler gånger.
Handlar jag fler gånger får jag med mig grejer jag kanske använder lite av men kunde vara pengar till en räkning eller betala av på en skulden.

Jag väljer Lidl och Willys istället för att jag får mer än om jag handlar på svindyra Coop. Det handlar om att vara mätt inte om politiska beslut.

Jag skiter i att gå och fika eller gå på bio och sitter hellre hemma för då vet jag att jag snabbare betala av skulderna.

Jag handlar inte nya kläder. Kläder ska hålla i minst 5 år och att handla nytt kostar och det kostar tvätta. Tvättmedel och sköljmedel är inte gratis. Behöver du 12 par jeans och 30 toppar? Allvarligt?

Det finns hur många olika saker och sätt man gör för att spara pengar.Kanske kan ge mig på att skriva en lista hur man sparar in så mycket som möjligt.

Fortfarande så måste myndigheter och människor förstå man får inte bidrag gratis och man kan inte betala skulder när man har bidrag. Även bidrag skapar skulder för att man måste leva.

T.ex. man köper en grej på avbetalning. Exempelvis en laptop för det behöver folk idag. Sedan går något i hushållet sönder eller så måste handla mat. Då händer det att du flyttar fokus och tvingas betala den förstörda varan eller maten och så har du inte råd att betala av på din laptop.

Kom inte med idiotin att man ska gå till biblioteket för att surfa, det kanske funkar 5-6 ggr men inte en hel livstid. Kan du betala dina räkningar eller skicka cvn eller andra privata uppgifter på en biblioteksdator? Nej!

Sedan ett annat exempel är CSN. CSN-skulderna har drabbat mig , trots jag inte har jobb och skrivit och bönat att jag har bidrag och behöver tid på mig att skaffa jobb så har de ändå debiterat mig med 6600 kronor jag ska betala styckvis. Att betala 1680 varje månad är ett NO CAN DO för mig.

Behöver jag berätta att jag lever på 1000 kronor som övriga utgifter. Dessa pengar går till bussbiljetter, mobil
och till mat. Har jag tur så kan jag klämma in en fika. Men det är om jag tur.

Jag köper inte smink , eller någon skönhetsprodukter heller. Jag använder bara tvål, shampoo och body lotion och lotion till ansiktet. Även där får jag välja billigt märke eller så får jag köpa en såndär box av dyrare märke typ Dior eller Estée Lauder eller Biotherm med 5 produkter i en kartong och använda det. För att sedan sitta och ångra mig. Svära mig förbannad över att dessa slantar kunde gått till skulder eller mat.

Jag köper hellre Tv4 Premium 99 kronor månad än att betala 110 spänn för att gå på en biofilm som innan har reklam. Där får jag se filmer och serier och dokumentärer istället för att betala bussbiljett in och köpa godis och läsk för 100 spänn till för att sedan betala bussbiljett hem .

Gå på bio ( bara för en person )

110+40+100= 250 spänn.
Jag fattar inte folk som går med på detta när detta är 2 kassar mat eller kontantkort till mobilen? Helt allvarligt.

Detta är helt sanslöst.

Sedan om man har en sjukdom kommer man även betala piller och läkarvård, allt betalar inte socialen och jag är tack och lov frisk! Hvala Bogu!

Låt mig dra ett scenario eller en liten berättelse. En story som jag tror att många går igenom.
Jag väljer att kalla mina karaktärer William och Jenny och Simon och Anja och Elina.

William och Jenny är ett par.
William har två bästisar Marcus och Isak.
Elina är Jennys bästa kompis.
Elina har en syster Anja.
Anja är kompis med Simon.


Historia

William och Jenny har varit tillsammans i 6 år och bor tillsammans med katten Nilsson.
De är vanliga personer med vanliga jobb William jobbar med telemarketing och Jenny jobbar på Ica.
De är båda i 20 års åldern.
Williams största intresse är att lira tv-spel med polarna och kolla på serier som t.ex. Walking Dead och Dexter.
Jennys störta intresse är inredning och att gå ut med tjejkompisarna och shoppa. Helt enkelt är de normala och vanliga svenssons.. Jenny och William älskar varandra men det finns ingen gnista längre. Sexet är mestadels på rutin.
Jenny och William bråkar kanske inte mycket men de har egentligen väldigt lite gemensamt.
Vardagsstress och att William tycker jobbet är ensidigt och börjar plugga till ingenjör gör att de saknar tid för sig själva.

När de väl har tid för sig själva så går det mest ut på att titta på en film eller snacka om vad som händer i deras liv.

Jenny och William är så kallat fastnat i hamsterhjulet. Det händer ingenting nytt för dem.

Förutom när Jenny är hembjuden av Elina för en hemmafest.
På hemmafesten serveras det grillspett och pommes frites och alkoläsk och det är bra musik och folk trivs.
Jenny tycker det är jätteskönt och kul att få lite skoj i vardagslunket.
Medan Elina hälsar på andra hembjudna gäster välkommna så passar Jenny på att prata lite med Elinas syster Anja.

Anja berättar om sina studier och att hon ska åka till Bahamas på tre veckor. Anja passar även på att introducera Jenny för hennes två polare som hon tagit med sig till festen. Den ena är Damjan och den andre är Simon.

Jenny hälsar glatt och nyfiket på båda killarna. Damjan är trevlig och skämtar mycket även han ska med Bahamas resan med Anja. Medan Simon är mer lugn och tystlåten.

Anja och Damjan börjar prata allvarligare och börjar snacka politik och olika samhällsfrågor. Här tar dock Simon över rodret och briljerar. Han berättar både smart och insiktsfullt om vad han tycker och står. Vitsigt och skickligt äger han hela diskussionen.
Jenny som annars aldrig får chansen att diskutera någonting intressant med William eller kollegerna på jobbet tycker detta är ett gyllene tillfälle både att kunna vädra sina åsikter och kunna få höra en helt främmande person berika henne på infallsvinklar som hon aldrig kunnat komma på själv.

Det hela slutar i att festen blir ett slags debattprogram mellan Anja, Damjan och givetvis Jenny och Simon.
I och för sig ett väldigt roligt och hetsigt debattprogram om allt möjligt.

När klockan blivit för mycket och det är dags att gå hem så addar Jenny Simon på Facebook för att hon vill skicka några länkar och hon är intresserad av att höra hans synpunkter.

Det går en tid och Jenny och Simon börjar chatta med varandra.

Jenny börjar vid det här laget mer och mer att tänka på Simon. Inte nog med att Simon är söt så är han intelligent. Han utmanar mig att tänka tänker Jenny.

Jennys liv fortsätter med att gå till jobbet och det gamla vanliga vardagliga rutinerna med William. William börjar dock avskärma sig mer. Studierna och tv-spelskvällarna med Marcus och Isak har tagit över hela hans tid.
De få gånger Jenny och William pratar med varandra är på morgonen och när de ska lägga sig. Och på helgerna då städning och mathandling sker. Ofta sker detta friktionsfritt.
Även om de inte skriker på varandra eller ens är otrevliga så saknar kommunikationen innehåll.
Sexet är inte ens kul längre.

Jenny har börjat inse att hennes och Williams förhållande inte längre är som det har varit.
Massagen och presenterna lyser med sin frånvaro och de ömma orden är mera på rutin.
Hon inser att hon inte direkt längtar så hon spricker för att se William efter jobbet. Utan William bara finns där.
William verkar inte ens vara kåt på Jenny längre och när de bråkar så har det med att studierna tar upp för mycket tid eller att William är trött på att behöva tvätta och diska när Jenny varit ute hela kvällen.

Jenny har då bokat en fika med Elina och anförtror henne att hon börjat ledsna på William. William har blivit tråkig och hon själv orkar inte ens bry sig om hur hon ser ut längre.

Elina tröstar Jenny och säger att Jenny ska prata med William. Reda ut vad som står på.

När Jenny kommer hem så frågar hon William snällt ifall han har tid att ta en diskussion. William säger att det har han!
Jenny berättar för William att hon tycker att deras relation har hamnat i skuggan och att hon inte känner sig lycklig. Att hon tycker att de hamnat i slentrian.

William bekräftar att han har känt på sig något. Och att han själv känner sig ledsen att det har blivit så. Men han säger att han älskar Jenny och att han är villig att kämpa för deras förhållande.

Jenny blir väldigt glad och tacksam och hon känner stor lättnad att nu ska det bli bra igen.
De lovar varandra att de ska satsa på romantiken och på förhållandet.

Jenny slutar gå ut och festa så ofta och William tackar nej till tv-spelskvällar med Marcus och Isak.
Jenny och William går på spa och åker till och med på en romantisk weekend till Rom för att laga sitt förhållande.
William har även friat till henne och sagt att han alltid ska vara där för henne.

Nyförälskelsen håller i 4 månader. 4 månader av massa kärlek och sex.

Men sedan tar den slut. Plikten kallar. Williams betyg och skolinsatser har sjunkit i resultat. Williams motivation till studierna har dalat samtidigt som vännerna berättar att de känner sig åsidosatta.
Efter 4 månader så är Marcus tillbaka på banan. Studier och spelkvällar fyller hans vardag.

Jenny sparar för att kunna gifta sig med William och detta kräver att hon jobbar extra mycket.
Med ett framtida bröllop i sikte så kliver hon på hamsterhjulet igen.

Denna gång så accepterar hon det. Eller rättare sagt ger upp. Hon börjar stressa mer och i och med att Jenny inser att hennes arbete är jobbigt och stressigt så börjar hon festa mer.
Denna gång är det hon som tar initiativet till att gå ut både med Elina och Gabriella och Rebecca från jobbet.

Hon har också börjat gå ut med Anja och Damjan för att slippa vara hemma när William spelar tv-spel.

En utekväll så tar hon går ut med Anja och Damjan och stöter på Simon.

Även denna gång så diskuterar de vilt och har jätteroligt. Jenny tänker att så här kul har hon inte med William.
Festandet rundas av med en efterfest hos Damjan.
Anja som blivit tillsammans med Damjan går och lägger sig för att sova tillsammans med Damjan och kvar blir Jenny och Simon.

Hemma hos Damjan fortsätter de prata men den här gången är stämmningen helt annan. Simon och Jenny hittar varandra.De klickar. Festkvällen slutar med att Jenny och Simon ligger med varandra.


När Jenny åker hemifrån Damjan med Anja bryter hon ihop och berättar för Anja att hon varit otrogen och känner sig dum. Hon känner sig fruktanvärd och inser att hennes förhållande med William är påväg att ta slut.

När hon kommer hem så berättar inte Jenny någonting för William utan fortsätter sitt liv.

Det går 2 månader och sedan får hon ett sms från Simon där han berättar att han vill träffas och undrar var hon tagit vägen.
De beslutar sig för att äta lunch hemma hos honom. Hemma hos Simon så börjar de inse mer och mer att de är som gjorda för varandra och har sex med varandra ännu en gång.

Jenny säger ingenting. För äntligen har hon hittat mannen i sitt liv.

Jenny lägger på glada ansiktet och låtsas som ingenting hemma hos William och allting i hemmet är precis som vanligt.

Tills Williams kompis Marcus för syn på Jenny när hon kysser Simon på ett fikaställe på stan.

När William får reda på sanningen så ringer han till Jenny och ber henne komma hem omedelbart.
Väl hemma konfronterar han Jenny och berättar att han bryter förlovningen och att det är slut.
Deras snart 8 år långa förhållande är över.

Förkrossat så flyttar Jenny hem till sin syster Helena. Och Blir så småningom ny flickvän till Simon.


Detta är exempel. Historien är fiktiv men ändå verklig.

Detta är saker som kan hända vem som helst.
Men det jag är intresserad av är varför fortsätter man ett förhållande man vet kommer krascha?
Varför fortsatte William och Jenny?

Varför utsätter sig människor för saker som Jenny och William?

Att leva i ett dåligt förhållande som leder till otrohet?

Berätta, jag är jävligt nyfiken!

Okej, inte snällt av mig men nu orkar jag inte vara sådär hederligt fin i kanten och moraliskt perfekt. Ibland måste man snacka skit för att få lite liv och fläkt i blogghelvetet.

Men som jag sagt innan så är jag inte trevlig i tankarna och det tycker jag att man får lov att vara. Tänker inte heller ha ett försvarstal varför de flesta som är över 13 år grejar faktiskt den ekvationen själva.

Den viktigaste egenskapen som en känd person kan ha är karisma. Spelar ingen roll hur jävla duktig och smart du är. Karisma är något du måste ha för att klara din karriär. Ja du måste förtjäna stjärnstatus.
Det går liksom inte att förbise.

Anyway here i come.........

1. Oprah Winfrey.



Kommentar: Självupptagen och uppblåst och ja värre än Madonna när det gäller att tro att smink och fix kommer göra dig snyggare än det vad du är. Döljer sitt ocharmiga förhållningssätt genom att göra olika reportage från tredje världen ofta med afrocentriska inslag. Jag har absolut inget emot svarta men fan hon är inte långt ifrån att göra en black power näve utan att hymla med det.
Oprah försöker rädda världen. Hon har dock inte humorn som Ellen de Generes och är väldigt tydlig med att det hon som ska sättas före gästen detta gör att hon saknar karisma.

2. Fredrik Reinfeldt.



Kommentar: Hela hans politik är vidrig och jag hatar allt Moderaterna står för. Deras tillkortakommanden i empati och förståelse är en sak men Reinfeldts framförande av sina budskap framstår han som ett kylrum i ett slakthus.
Hela hans uppenbarelse ger mig krypningar. Hans stora bruna valpögon är så fel när han själv är lika charmig och karismatisk som begravningsmuseet i Ljungby. Han är den mest själlösa politiker vi haft efter Carl Bildt.

3.Prins Daniel



Kommentar : Den här kommer jag få skit för och jag tycker nästan själv att jag är orättvis och elak. Men jag står snart inte ut med hans nervositet och blyghet. Jag vet att de är världens bästa kronprinsesspar och jättegulliga och allt. Men killen beter sig som en mesig nördigkille som sitter hemma och kollar på Dungeons and Dragons eller Battlestar Galactika och älskar dricka Trocadero. Jag blir stimmig när jag kollar hans tal. Känns som han kommer gråta och kissa på sig varje gång han gör offentligt framträdande. Okarismatiskt på en man som är över 30 och själv valt offentlighetens ljus.

4. Bobby.



Kommentar :Nej inte den handikappade pojken som blev mördad av sina föräldrar utan en kändisfrisör.
Åh gud vad jag äcklas av sådana människor. Har man sådana läppar som man och går runt och fjollar sig och tycker att man är världens heting då förtjänar man fan att få spö. Jag slår vad att han kallar sina tjejkompisar bitches och säger puss puss lika ljust som Mariah Carey när han avslutar ett telefonsamtal. Värt att berätta snubben är inte 20 år längre! Väntar till han sitter med en pripps blå i en sylta på Rågsved år 2034 och ska berätta om Victoria Silvsteds och Linda Rosings vilda poolparties i Spanien för folk som slutat bry sig för länge sedan.
S.k. homosexuella kändisfrisörer som opererar läpparna och hänger på stureplan är okarismatiskt som bara fan.
Jag skiter fan i vad folk tycker här.

5. Izabella Scorupco.



Kommentar: Lika svensk som Zlatan men utan humor. I Top Model Sverige så får jag mardrömmar. Vilket sanslöst kroppspråk. Hon hatar tjejerna och hon hatar att leda programmet. Trots hon gjorde Bondfilmen (år 1933)och annat löst trams och var B-modell så står hon över allt. Hon är sveriges Tyra Banks och tror att hon är så fin och from.
Nej hon är Sveriges Marie Antoinette.
Även de polska filmer jag sett så beter hon sig som en jävla drottning. Saknar total utstrålning och närvaro. Överspelar för att motverka sin arrogans och sin brist på mänsklig värme.

6. Lena Mellin.



Kommentar: Jadu alla tänker samma sak om henne. Äcklig dryg kärring utan kunskap utan vill mest sätta sig över folk. Och givetvis det relevanta ingen karisma. Sitt hemma och drick din jävla löfbergs lila och lyssna på dansband på din balkong och just det rök också Level. Din lilla whitetrash Barbro. Och nej kom inte på den galna idén att adoptera ett barn från Thailand eller Senegal. Det vore brott mot mänskligheten för sjuttsingen!

7. Martin Timell



Kommentar: En självgod jävel i sina bästa år. Gillar snickra och berätta folk hur allt ska stå och ligga till. Eller vänta beskrev jag just halva sveriges befolkning när 40 års krisen slår till?

8. Elin Nordegren.



Kommentar: Tiger Woods änka höll jag på att skriva men Tiger Woods exfru. I Sverige mycket viktigt Tiger Woods SVENSKA exfru.
Du var gift i vadå 6 år? Och du hade ingen koll att din superkände och superrike man gängade 15 brudar och 2 bebbar senare kommer som blixten från himlen på att han är otrogen?
Och flera miljoner i fickan senare håller du tyst om vad som hände mellan er?

Okarismatiskt. Som bara fan måste jag tillägga.



Ni kan gärna tipsa mig på fler kändisar som jag kan kommentera.

En man från Yemen bemöts på ett helt annat vis än en polsk kvinna och en indisk flicka bemöts på helt annat sätt en kenyansk kille.

Inte för att han är judisk eller hon katolik eller att den indiska flickan är hindu eller kenyanen animist utan för du bestämmer hur du ska bemöta dessa på grund av vilka förhållanden de kommer ifrån.

Man väljer tyvärr sällan själv hur man blir bemött. Utan allt grundas i fördomar på grund av vart du kommer ifrån.

Jag begriper inte det där.
Särskilt när det kommer till rika privatpersoner och företag som etablerar sig internationellt.
De utnyttjar ju detta. Människovärdet blir ju alltid mindre särskilt när du är fattig och när du kommer från ett U-land. Då spelar det ingen roll.

Inte nog med att strukturen i landet redan är skevt och helt ojämt fördelat. Där rika män är de som är vinnarna så blir du också illa bemött på grund av främlingar.

Hur kul är det att komma till en skola ett nytt land och säga Hej jag heter Priyanka och kommer från New Delhi och bott i en kartong hela mitt liv?
Eller att säga att man inte kan skriva sitt namn för man har tagit hand om boskap i Kenyas stepplandskap hela sitt liv?
Eller att som polsk kvinna bli bemött som att man antingen vill prostituera sig eller städa folks hem för skitlöner?
Eller att som minoritet i en världsdel komma till ett land och bli automatiskt stämplad som en av de alla. I det här exemplet att bli stämplad som muslim när man är judisk.

Det kan inte vara roligt. Att hela tiden bli bemött på en enda premiss att man är olik den andre. Att bara för att man kommer från en viss världsdel eller litet community.

Varför är nationalitet så viktigt i hur du bemöter folk?

Själv är jag vansinnigt trött på att höra Pivo och Wodka och att vi polskor/serbiskor är så jävla snygga och vilda och att få en äcklig blick.
Eller att folk ska komma och fråga mig om vad jag tycker om Balkankriget utan att ens vara intresserade av vem jag är som person.

Jävligt jobbigt.

Bara för att du kommer från rätt världsdel med alla dina privilegier och redan utstakad framgång och dina största problem är vilket läppstift passar bäst till en rosa klänning eller ifall du ska ha en Iphone eller Android i födelsedagspresent betyder inte att du ska applicera dina fördommar mot mig eller någon annan.

Jag älskar Patricks skratt!!!XD

Se klippet. Det är fantastiskt men också otroligt insiktsfullt.

Jag hatar att folk som lever privilegiat tar sådant förgivet. Inte nog att det är så egoistiskt att inte förstå andra så är det också häpnadsväckande att folk inte begriper deras egen position i samhället. De ser inte sig själva ur ett större perspektiv.

Jag är vit men jag är kvinna. Alltså plus minus noll.
Men helst borde jag vara en vit man.
Och ha en liten lycklig familj som denna.





Människor som lever privilegiat kan ta ut olika förmåner som oprivilegiade människor aldrig kommer få i sina händer.

Att slippa stress och oro. Räkningar ger inte kräkningar.
Att slippa bli nedkollade och utsatta för kränkningar.
Att kunna gå i skolan och få en god utbildning.
Att ha tillgångar till bra och näringsrik kost.
Att ha socialt umgänge från familj och vänner som ger bättre livskvalité.
Att kunna göra fler saker då bredden av möjligheter och funktioner ökar eller vad man så vackert kallar för självförverkligande.
Att slippa utsättas för brott och bo i områden som beskrivs som socialt utsatta.
Kunna resa och uppleva olika händelser som berikar en kunskapsmässigt och emotionellt.

Finns så många aspekter som människor med privilegier får ofta på bekostnad av andra. Och sådant gör mig riktigt ledsen.

Jag tänker på alla de som får stå utanför och hålla upp den här världen av privilegium som bara en liten klick människor får åtnjuta.

Kan inte folk förstå att bara för att du sitter i en bättre position än andra så ska det inte vara självklart.
Visst kan jag förstå de som jobbat sig fram till den , de förtjänar att få ett pris för sitt hårda arbete.

Men människor som t.ex. kungafamiljen eller Paris Hilton och andra människor som ärvt sin position din rättighet till din livstil ska aldrig vara naturlig eller självklar. Du sitter där på bekostnad av andra människor och du har ingen rätt att se ner på andra människor eller tro att du är förmer.

Som t.ex detta citat.

That's just a lie we tell poor people to keep them from rioting in the streets.

• Eva Longoria Parker, Desperate Housewives In response to the claim that money can't buy happiness.

Folk måste någon förstå ju mer du sätter dig själv i privilegiade positioner desto längre kommer fattigdom och utanförskap att existera.

Det är assoft att sova ut och vakna sent och bara slappa.

Men jag vill faktiskt ha rutiner. Det är inte bra att somna klockan 3 och vakna 13 00 ! Vara vuxen och normal!!!!

Även om det är så satans skönt att bara ligga och dra sig.
Gå upp och göra sig en cappuchino och bara läsa nyheter och kolla mailen och annat trams.




Eller okej då inga rutiner då. Bara mysa och dega dagen lång.

Anna, dina ögon är så sorgsna. Är allt väl med dig?

Hela mitt liv har jag fått höra att mina ögon skvallrar om hemskheter jag gått igenom. Jag fann bara en bild då jag själv tycker att jag ser sorgsen ut. Den ni ser är den jag har i tankarna.
Jag vet bilden liknar de Interpol bilder jag annars sitter och häckar över. Jag en selfproclaimed Interpoljunkie.
Kan studera ansiktena i timmar för att se ondskan och rygga tillbaka när jag hittat den. Man ser faktiskt på människor ifall de är goda eller onda. Lite som hundar skäller och morrar när de träffar en elak människa.

Man känner sånt instinktivt. Kanske är det samma instinkt som spökar när folk ser mig.
Jag tjuter och luktar och visslar och ryker av sorgsna berättelser.

Och jag är trots den inte så trevliga insikten medveten om detta.

Det är inte kul att veta, men så är det. Jag har gått igenom saker. Faktiskt. Inga krusiduller. Sånt går inte att vifta bort och ursäkta. Mitt liv är inte en dans på rosor.

Mycket har ju det med att jag föddes i ett trasigt hem och sedan adopterades till ett annat trasigt dysfunktionellt hem. Även nu bor jag under jävligt jobbiga förhållanden. Jag låtsas inte om att jag är lycklig människa. Även om jag är en optimistisk och annars glad person.

Men jag vet att jag är inte ensam om detta. Att leva ett liv som är jobbigt.
Jag vet att många familjer har ett helvete. Ett liv som få vill prata om. Ett liv som innebär sorg och sorgsna ögon.
Jag ser ju mig själv i spegeln varje dag. Jag vet att den finns där sorgen.

Och jag ser den här sorgen i andras ögon med. En sorg hos främlingar. De som går förbi en på stan. I kön på Mac Donalds eller på Ikea och letar efter ett skoställ eller kuddar till soffan. Eller i matkön på Willys när de packar ner sina mjölkpaket och snabbkaffe för hinna till favoritprogrammet. .
Man ser de människorna rasta sina hundar eller så ser man de smsa på bussen. Man får syn på varandra. Ett kort ögonblick av samförstånd.

Du och jag. Tillsammans så sitter vi i skiten och det finns ingenting man kan göra åt detta. Utan bara gå vidare.
Den där 3 sekunder långa utbytet av blickar. You are one of us. Den blicken man tänker på hela vägen hem.

För att ändå känna glädjen att man inte är själv.

Erkännandet att man kanske inte är så glad och nöjd för allt som livet ger betydligt mer än alla falska leenden och påklistrad glättighet.

För jag är inte redan ledsen på grund av min vanmakt men jag blir arg. Arg över det där spelet. Den där lilla fjolliga leken vem som ler bredast vinner. Den som vinkar och tjoar och tjimmar är den lyckligaste lilla människan som finns.

Jag är trött på er. Höra ert äckliga kutter över hur bra och duktiga ni är och att ni förtjänar att glänsa över alla.
Att jag är en människa som trots mitt vidriga förflutna förtjänar att få en genomskärrande blick och giftpilar i hjärtat av kommentaren Anna varför ser du så olycklig ut eller Man ser att du har gått igenom massor.

Bara helt enkelt Fuck You! Låt mig vara miserabel och olycklig själv om jag vill. Döm mig inte för det.

När ska det bli trendigt att det är okej att må dåligt? Berätta?

För jag väntar på den dagen då jag slipper kommentaren att mina ögon är så förbannat ledsna och att jag borde rycka upp mig. Seriöst varför ska alla vara så himla glada? Varför är glada leenden och höga runda skratt så jävla viktigt för folk?

Jag hoppas att det ska bli trendigt att komma till Hemköp och köpa en stor påse chips och köpa en billig bag in box med högsta alkoholhalten och säga nu ska jag hem och gråta över min döda iller och att jag är så jävla dålig på att vara lycklig.

Och få applåder. Åh vad avant garde hon är!

Vilken kille väljer du?

Datorspelskillen eller Gymstammisen?

Smaken är som baken! Kluven och alla gillar vi olika saker. Men vad är egentligen viktigast i ett förhållande?
Vad har du för preferenser? Är det yttre viktigare eller det inre?

Jag själv slåss mot detta. Ska man välja en partner för att den ser bra ut eller för att den är smart?
Snygga killar är ju snygga och de får ju tjejer lättare. De är ofta medvetna om det och kan därför själv reglera vilka tjejer de vill träffa. Ofta har dessa killar en ganska easygoing personlighet också men när man dejtat en sådan kille ett tag så brukar man tillslut få en sak bekräftat fint skal men tomt inre.

Bara för att man är snygg betyder inte att man måste ha en personlighet. Och bara för att du vacker som en grekisk gud betyder det inte att du får behandla tjejer hur som helst. Jag blir faktiskt riktigt sur när man ser en kille som ser lika frestande ut som en tropisk drink vara dryg och jobbig.


Nördarna däremot är de mest gulliga och fina och snälla killarna som finns. De använder sin charm och intelligens för att få tjejer. De vet att många tjejer är ytliga men använder sig av alla möjliga romantiska knep för att få en tjej på fall. Eftersom dessa killar inte följer mallen för hur en drop dead gorgeous kille ser ut så hamnar de tyvärr i skymundan.
Detta gör att de ofta blir blyga och tafatta även de är söta och trevliga killar. Trist.

Vad är viktigast för er?

Nu vet jag att föräldrarna till dessa ungar tänker med ringmuskeln men folk stilla nickande och godkännande gör mig helt galen. Jag såg på Tv 4 Premium ett program som heter "Mammas lilla skönhetsdrottning" och jag började gråta.

En mamma i det programmet tyckte att dottern var ful när hon var tror jag två år och hon sade att hon redan då ville operera sitt barn. Flickan heter Tyla. Tyla var tror jag 8 år och hon hade redan plastikoperat öronen och sedan hade hon fått linser. Mamman tillät inte henne bära glasögon för hon blev ful ifall hon bar glasögon.

Varje dag så sminkade de sig som en morgonritual och hon tyckte att hon blev genast snyggare och piggare med lite mascara och puder och läppglans. Hon hade även en liten glitterpuff och när hon var klar så gick hon till en Catwalkcoach. En lång svart modebög med röda stilettklackar skulle lära henne få in det rätta vicket och den coolaste gången.

Jag kände redan då att jag skulle smälla av. Jag ville klubba ner dessa mammor. Jag blev så jävla arg. Men mest lade sig tyngd över mitt bröst av förtvivlan.

Tänk att det finns barn som aldrig känner att de duger till? Att de aldrig kan slappna av? Barn som aldrig får känna sig fina? Barn som måste hela tiden prestera och leverera för sina föräldrar! Känslan av att hela tiden passa upp.

Men trots ilska och besvikelse och massor av eldiga känslor i bröstet fortsatte jag att titta.
Det var två andra tjejer förutom Tyla. Dessa flickor skulle åka på en s.k. Beauty pageant. En skönhetstävling för unga flickor. De hade uppträdningsnummer och så skulle de gå runt i finklänningar och annat trams. Mammorna var som vanligt mer taggade och peppade än flickorna. Jävla narcissister. Jag kollade runt mig efter närmaste tillhygge och tänkte kommer jag till England och får syn på er då jävlar!!!

Frustrationen och ilskan stegrade i mig men jag tänkte lugn Anna lugn de kan inte höra dig och nej du kan inte skicka telepatiska signaler genom att flåsa tre cm från tvskärmen.

Men när jag fick se barnen i sminket då brast det för mig. Tårarna sprutade. Det var inte naturligt, det var inte white-trash-whore eller bulgarisk kärring som rensar fisk på torget det var värre än så.



Värre !!

Kan någon vänlig själ försöka förklara varför barn som är det gulligaste och sötaste UTAN makeup ska tvingas ha bajssmink? Inte nog att det förstör huden och är fult så ser det helt groteskt sjukt ut!!!!!

Snälla tjejer och killar sminka inte era barn!!!!! De är världens finaste UTAN.

Jebem sminku !!!!!!!!!! Fuck smink!!!!!!

Alla som inte är medlemmar i någon sydamerikansk regnskogsstam vet att Whitney Houston är död. Det är tragiskt. Jag blev själv chockad och ledsen när jag fattade att jag inte kommer höra hennes vackra toner och musik igen. Det suger att dö. Fuck döden liksom.
Alla grät och beklagade sig. Hon hann inte ens bli 50 år? Hon lämnar efter sig en söt tonårstjej med namn Bobbi Kristina och massor av hjärtekrossade fans.

Sen kom realiteten fram i bilden. Whitney Houston hade det ganska trassligt. Narkotika och vilda fester föll henne i smaken. Att hennes "kap" Bobby Brown var en usling som både slog henne och tvingade henne att delta i sina knarkfester är ett faktum.

När chocken lagt sig så börjar folk surra och snacka massa skit. Man börjar racka ner på hennes föräldraskap och på att hon är lika medskyldig som hennes man till att hon dog.

Jag kommer från Polen och Serbien två väldigt traditionsbundna nationer. Där det är fult att prata illa om döda personer. Det är till och med skamligt. Människan kan ju inte försvara sig och det är skitfegt att snacka bakom ryggen.

Fast nu är det så media älskar sådant. När folks personliga misslyckanden och tillkortakommanden kommer till ljuset då hänger pressen som gamar över folk. Människor har egentligen ingen chans att förklara sig.
Jävligt lågt. Jag hatar skvaller och köper inte sådana tidningar. Blä!

Hur det här måste kännas för dottern Bobbi Kristina vill jag ens inte gå in på. Jag lider med henne.

Jag har erfarenhet av missbruk. Min biologiska mamma tog det mesta. Hon tog både sprit och narkotika. Under sina tre graviditeter. Min halvsyster och min halvbror och jag fick oss en hel del skit. Detta har lagt djupa sår och spår i hela vår uppväxt givetvis. Idag mår jag skit och blir arg faktiskt väldigt arg på henne. Men jag kan inte ändra tidens gång.

Vi var oskyldiga barn och det finns fler barn som som lika oskyldigt får ta smällen för sina mammors och pappors dåliga val i livet. Bobbi Kristina är en av dessa barn.

Det enda som skiljer sig mellan mig och henne är att hon är känd, det är inte jag.

När jag läser om Whitney Houstons missbruk och död så kan jag inte sörja henne för hennes föräldraskap.
Dels för att hon inte är min mamma eller för att hon var en god mamma åt Bobbi Kristina.

Jag kan inte heller sörja henne för att hon var så bra fru heller. Hon hade ett val när det gällde att stanna eller gå från Bobby Brown.

Jag kan endast sörja henne som den underbara sångerskan och skådespelerskan hon är och var. Hon har en fantastisk röst och är grym på scenen. Jag kan sörja henne för hennes ord i hennes sångtexter och för att hennes låtar gjort påverkan på mig.

Men jag kan inte sörja henne som person. Jag känner inte henne och det jag känner till är inte av god karaktär.
Det är det folk måste skilja på. Folk ska kunna få sörja artisten Whitney men sörj inte henne för det hon var privat.

Det får hennes vänner och släkt göra. Ifred.

Rest in peace Whitney Houston. May god be with you!

Många minns bilderna när Britney Spears rakade håret. På en dag visste hela världen. Bilden spred sig som eld över bensin och alla kunde skåda hennes skalliga huvud. Och så folk gottade sig och gottade sig hennes misslyckande är ju bara absurd så det är inte riktigt klokt.

Jag själv fick se hennes bild på löpsedeln för skvallerblaskor.
Och kommentarerna att nu har hon blivit galen. Brtiney mår inte bra och hon är självmordsbenägen. Detta var en akt i ren desperation och vansinne.

Men gud. Låt det så vara. Britney är kanske galen och mår skit.

Och där kommer frågan vad har du med att göra? Bara att du köper tidningen och springer till dina vänner och pekar och skrattar. Höhöhöh har du sett? Britney har rakat av sig barret! Titta hon ser ju inte riktigt klok ut och mer höhöhöhöhöh på det.

Ja men för helvete låt henne må dåligt ifred. Och att tidningarna profiterar på din skadeglädje kanske är anledningen varför hon eller andra kändisar gör konstiga saker.
Egentligen är detta inte alls konstigt. Britney Spears rakade bara av sitt hår. En sak många män och kvinnor gör varje dag.

Bara att deras bilder hamnar inte i skvallerblaskor och på internet.

Men vad säger det om er kära skvallerkonsumenter? Jo en sak. Ni är osäkra människor. Människor som njuter av att det går dåligt för andra. Att Britney rakar huvudet eller att Charlie Sheen åker in och ut på rehab eller att Heidi Klum skiljer sig det är godis för er.

Ni lyfter eran tomma själviska osäkerhet och tänker äntligen har någon sämre än mig! Är det inte så det står till egentligen?

Osäkerhet är inte fult men att vilja skratta på bekostnad av andras misslyckanden för att dölja sin egen är jävligt fult.

Om hur säger man ifall man vill göra en könsneutral kunglighet? Prinssos? Eller Prinssiss eller Prens eller Prons ?
Eller Pranssass?

Min morsa har haft säkert 8 bilar nya dyra under min uppväxt.
Vi har flyttat 3 gånger, från Östberga till Vasastan till Enebyberg.
Mamma handlade enbart på lokala Icaaffären. Matkassan låg väl på några tusenlappar trots vi var bara två.
Vi reste runt till både Indonesien och Australien, Usa och Israel och Italien och andra destinationer.
Mamma hade råd att handla nya kläder och mamma älskar dyra krämer och smink. Lancome och Estée Lauder är favoriterna.
Mamma älskar viner och älskar gå på bio och teater. Och hon unnar sig det. Det gjorde hon många ggr när jag växte upp.

Min uppväxt var inte som de flesta låginkomsttagarna.
Liten budget på allt. Mat , upplevelser , klädinköp. Stress att inte kunna eller hinna betala.

Ändå var den emotionellt den fattigaste man kan ha. Jag kände mig oälskad och kände mig i stort sätt ivägen för min mamma hela tiden. Min mamma hatar mig.
Min mamma är en narcissist och det med råge. Idag mår jag ibland för att vara ärligt riktigt skit. Jag vill bara ligga och gråta i kudden och ligga ensam i ett mörkt rum med täcket över mig. Jag har inte haft en normal uppväxt på många sätt.

Min mamma lever i välstånd hon har en hög lön men ingen empati och ingen medkänsla för andra. Hon bara är där. Inget annat.

Jag lovar jag skulle hellre vilja haft en ekonomiskt fattig uppväxt med en mamma som älskade en än den jag fick. Att leva med en själ som är ett känslomässigt avfall är lika jobbigt som att oroa sig för räkningarna.

http://nuclearsecrecy.com/nukemap/ är en sidan som visar hur långt ett kärnvapen träffar ifall man avfyrar det.

För den röda pekaren/pilen mot valfri destination t.ex. Göteborg,Barcelona eller Budapest och se hur mycket av stan skulle vara kvar ifall man detonerade en atombomb.

Du kan välja allt från Hiroshimabomben till Ryska Tsarbomben (den största) .

Jag blev gråtfärdig. Min lapp darrarde när jag insåg hur många liv som kommer att skördas ifall politikerna fortsätter att jävlas med varandra så som de gör idag.
Detta kan hända om tio år eller t.o.m. imorgon.


http://nuclearsecrecy.com/nukemap/

Alla männsikor som du träffar har en dos av elakhet. Antingen är den genomskinligt jättesynlig eller så tar det en lång tid att upptäcka.

Min teori är att folk vill vara lite elaka mot varandra, det är kul att mobbas.

Det kan vara jävligt underhållande att säga taskiga saker. Även om man är trevlig, har ett samvete och gör bra ifrån sig på jobbet och i skolan.

Att plåga sin omgivning är skoj. Jag tror att de flesta människor älskar att gräla och älskar att peka ut brister.
Skadeglädje är den enda sanna glädjen typ.
Jag märker detta speciellt i bloggar.

Jag borde faktiskt vara emot elakhet för det är inte trevligt eller vidare snällt. Men det finns faktiskt fall där elakhet är enda lösningen.

Elakhet kan jag i vissa fall säga är positiv. Det finns faktiskt positiv mobbning och sedan finns det negativ mobbning.

Tyvärr men jag håller faktiskt med människor som mobbar för att korrigera ett visst beteende. Ofta när det gäller social kompetens. Människor som saknar fingertoppskänsla och taktkänsla mår faktiskt bättre av att få lite mobbning för att fatta att vissa saker är inte okej.

Jag tänker väldigt mycket på människor som har noll intelligens men brer ut sig själva och tycker att de minsann vet bäst i alla lägen. Sådana typer mår bra av att få mothugg.
Typ en person som har ingen koll på hur saker fungerar och ändå envist tror att han eller hon kan bäst behöver läxas upp.

Eller en variant där en annan människa kör råa skämt på andras bekostnad och skrattar ut andra människor för att människan är en komplett idiot. Sånna typer brukar vara allergiska mot förnuftiga pedagogiska förklaringar. De skall mobbas tillbaka. Eller ursäkta mig gott folk , de bör bli mobbade tillbaka för deras egna skull.

Man ska däremot inte vara taskig mot folk som inte förtjänar det. Att vara taskig bara för att vara taskig är fel. Även om det är roligt att ibland lägga en dräpande kommentar, gärna en humoristisk pik eller att man säger en sanning som inte är bekväm.

Att vara en momentkiller när man är bjuden eller bjuder folk och de inte begriper ett störande beteende är störande då njuter jag faktiskt av att ge folk en avhyvling.

Detta är inte ett nytt beteende hos mig  jag är ganska falsk i många fall. Jag brukar ofta vara helt sanslöst trevlig och vänlig mot människor. Samtidigt som jag tänker diaboliska tankar om deras personligheter.
Tyvärr inte min bästa sida.

Har skrivit om detta innan. Förlåt men sån är jag. Det är svårt att ändra det mönstret. Även om det inte är av godo.

Jag måste faktiskt ge mig själv en liten medalj för att jag är ärlig om detta. För jag ser faktiskt ner på människor som är elaka utan att erkänna det själva och förstå att det är deras personlighetsdrag. Givetivis ett riktigt osympatiskt sådant. Men att de inte kan vara ärliga med att det kul att vara elak.

Däremot är jag strikt emot utseendekommentarer och etniska skämt. Det är bara låg intellekt och svaghet att hålla på med sånt. Man vinner inte mark eller gillanden med att trakassera folk för saker som de själva inte rår för.

Det är faktiskt mycket roligare och bättre att säga någon jobbig kommentar som riktar sig mot folks beteenden.
För det är faktiskt bra att få folk att utveckla sig.

Jag har en vän, han byter tjejer lika ofta som folk dricker vatten.

Hans förhållanden håller sisådär 4 månader och sen är han singel igen. Antingen tar han upp förhållandet med samma tjej eller så är det en annan. Hur många han haft har jag tappat räkningen.

Det är aldrig seriösa förhållanden, men när han är i dem så överöser han tjejerna med kärleksord och presenter.
Oavsett om det tar slut om 2 veckor så är tjejen alltid hans love of his life.
Det är kul att han har en sådan success hos tjejerna, han är jävligt trevlig och social, en vän med massor av kompisar och så men jag tänker såhär snubben är närmare 30 än 15 är det inte liksom dags att faktiskt veta vilken kvinna som rätt vid det här laget?

Jag vet inte men jag skulle verkligen vilja veta varför folk gör såhär?

3 månaders förhållanden, med värsta lovestormen. Alla ska veta att de är så jävla lyckliga och allt är frid och fröjd och sedan kommer människan och säger att det som inte fick ske hände och det är bara att gå vidare.

För att en vecka senare ha en ny tjej och att hon är hans enda.

Förklara!

Ser ni den här underbara valken?

Påminner den inte jävligt mycket om en Bulldog?



Jag är inte långsökt, inte alls!

Det spelar ingen roll om det händer idag, då massor av tonåriga tjejer tror att modellande och att vara naken framför kameran gör att de blir sedda.
Eller att man 100 år sedan markerade unga kvinnor med tatueringar under folkmordet i Armenien.

Att vara kvinna betyder att du kan bli såld. din kropp är en produkt. En handlingsvara.

Tror ni att tjejerna på bilderna är lyckliga ? Tror ni att detta är så som det ska vara? Att antingen kastar man kläderna får några tusenlappar eller att man förevigt var bunden och märkt som ett boskap.

Jag ser samma mönster i bilderna. För detta handlar om att underkastelse, en slags tung viskande röst som talar om skuld. Vi måste göra vårat jobb. Vi måste underkasta oss för att klara oss.

Ingenting är så dyrbart som en kvinnas frihet och ingenting väger mer än skulden för att man är fri.

Jag hatar att bli bemött för mitt yttre, och jag hatar att bli bemött från utgångspunkten att jag är kvinna.
För jag vet att när jag väl blir det så blir jag värderad. Och skammen att man inte är lite mer välvillig eller snyggare eller mindre gapig uppkommer.

Jag blir faktiskt pissed off när jag hör saker att vissa saker måste man göra för att det är tradition eller för att det hör till kulturen. Att vara kvinna är redan en kultur. En kultur där man är second best. Där om du har lite tur och ler lite brett får en tårtbit du också.

Jag blir förbannad för det finns folk som tror att det är så jävla lätt att vara hemmafru. Kanske i Sverige är det lätt men i länder närmare ekvatorn desto mer ekar denna skulden. Man måste göra rätt, vara sina män tillags.

Jag minns bara när jag snackade med min pojkväns fastrar i Serbien hur de sade "Kvinnan gör allt".
Det är en sak att hjälpa till i hemmet och en sak att göra allt. Aleks kusin Tanja som är i 35 års åldern går inte och handlar Odd Molly eller Gudrun Sjödén eller fikar med ekologiskt kaffe på någon flott cafeteria.

Hon städar varje dag, lagar mat varje dag och står och försvarar samma argument som satt henne i den situationen.
Medan jag på taskig serbiska försökte förklara för henne att det är aldrig en kvinnas plikt att behöva fixa i hemmet. Jag försökte knäcka argumenten att detta är vår plikt.

Jag skrev om detta tidigare om jag förnimmar mig rätt!

För sålänge vi bedrar oss själva med att knäppa upp blusen framför en svettig halvfet fotograf eller genom sekel av en mansdominerad kultur där vi inte är mer än städmaskiner och sexobjekt så kommer vi även att må som vi gör.

Det är inte konstigt att tjejer skär sig.
Det är inte konstigt att flickor knarkar eller super.
Det är inte heller konstigt att man blir en stel och introvert person med inga känslor och mobbar andra.
Det är inte heller konstigt att man som tjej ställer upp mercyfucks och hemfridssex.
Det är inte heller konstigt att man många tjejer sabbar sin skolgång och tror att modell och porrindustrin är det ända rätta för dem.
Det är inte konstigt att man gifter sig med män man egentligen inte älskar bara för att klara sig och skriver under ett kontrakt där man dödar sin själ i 50 år. Kanske har tur och kan berätta för ett barnbarn att man var så kall och känslolös för att man mådde skit i ett kärlekslöst äktenskap.
Det är inte heller konstigt att folk gifter sig med män så långt från deras egna kulturella bakgrund och tvingas konvertera till deras religion och överdriver sitt engagemang för den "adopterade" kulturen. Kanske t.o.m. flyttar till det landet och även där skriver på kontraktet att döda sin själ för att undgå känslan av skuld.

Skulden att man inte underkastat sig tillräckligt väl.
Det är spåret kommer alltid att finnas. Så länge man förminskar kvinnor till att de är utbytbara produkter.

Handelsvaror som alltid måste ställa upp.

Såhär ligger det till.

Jag ska få en ungdomsanställning och jag hoppas att jag kan sedan behålla den så att jag får en riktig anställning.
Annars får jag söka fler jobb.

Jag ska flytta från "svärmor" ( enligt henne har jag inte ens rätt att kalla henne det om vi har fetaste bröllopet,helst ortodoxt) min relation med henne är som sagt ansträngd.

Jag ska helt bo i en billig etta (stor etta) eller en liten tvåa.

Börja simma. Jag får ångest därför att jag hatar att visa min kropp, men det ska nog gå an.

Göra fler sociala aktiviteter.

Även ta och plugga upp några få ämnen typ 2 ämnen/ månad. Skynda på så jag äntligen kan börja plugga i högskolan.

Sedan äta bättre mat.

Vara en trevlig människa.



Jag 16 år !



Jag idag 23 år

Jag när jag är 25 !

SJÄLVSTÄNDIG och har jobb och en framtid med Bubbas ! i wish ^^

Jag publicerar hela texten för ni ska få er ett stort garv. Ett stort hångarv.



Tråden heter Den långsamma döden i en relation (Diskussion mellan killar i relation)

Bara för att från början röja undan vissa DÅRAR från denna tråd så ska jag börja med att förklara några saker. Dessa saker håller jag med fullständigt om: Lika lön för lika arbete - Ja! (Chefsjobb hör inte hit) Kvinnor behöver inte stå vid spisen jämt - Ja! Män och kvinnor ska behandlas lika, vid alla tillfällen - Ja! Nu hoppas jag vi slipper nån feminist-fia som drar ut detta innehåll till något patetiskt om biologi och andra spekulationer som endast tjänar till att friförklara dem från ansvar. Nu till min diskussion. En man som lever i en relation där han låter kvinnan bestämma (jämställd relation) kommer mer eller mindre att självdö som människa inom 5år. Jag vet precis hur ni tänker just NU. Unga killar tänker att jag är en bitter jävel som inte förstår hur man har kul med sin flickvän. Låt mig då börja med att säga följande. En tjej är en person när du blir tillsammans med henne och en helt annan den dagen då ni varit tillsammans i 5år. Det är vid denna tidpunkt som analyserna kommer. Det är vid detta tillfälle dem börjar ta in allt vad de läser och blir enormt avundsjuka. Det är vid detta tillfälle som snacket mellan kollegor på jobbet börjar. Det är vid detta tillfälle som jämförelserna titt som tätt kommer. Hör på gubbarna på era respektive jobb. De tycker att semester är när man är på jobbet. Det är därför vissa gubbar alltid jobbar. De älskar att spendera så lite tid som möjligt med frun. De tycker den bästa semestern som finns är att ligga på sofflocket och slippa allt vad resor heter. Kvinnan vill bestämma. Hon kommer att göra det till den grad att hon anser att allt som inte HON bestämmer är det som Du bestämmer. Och allt det HON bestämmer är det som Ni bestämmer. D.v.s Hon anser att HON aldrig får bestämma helt själv! Du kommer uppleva att alla dina intressen är " sånt som du ägnar dig åt själv". I ett sådant läge har DU INGET ANNAT VAL än att lägga ner detta intresse, för annars kommer du konstant att få höra att du endast sitter "vid datorn, håller på med dina tåg, spelar instrument" eller vad fan som helst. Kvinnan själv HAR INGA INTRESSEN, och därför anser hon att Ni är varandras intressen. Du ska ha henne som ditt enda intresse och du ska hela tiden finnas tillgänglig. Går ni ut och handlar (något som hon vill) då är all tid utom detta något som Du vill. Att ni spenderat 5 timmar i ett köpcentrum är inte något som hon anser vara tid som gick åt till henne. När HON ska ägna sig åt tv-serier då har du INGEN rätt att säga att dem är skit. Dessa tv-serier är obligatoriska. Det kan vara upp till 10 serier i veckan som ska följas, och då SER MAN PÅ TV. Sen kan en hel del tid gå åt till att ANVÄNDA FACEBOOK. Denna tid är inte bortkastad eftersom man pratar med sina vänner. Men FAN om du sätter dig vid datorn, då sitter du mest hela tiden där. När du väl blivit helt paralyserad och stagnerad i din personliga utveckling, då kanske hon börjar anse att du har rätt till att träffa några kompisar. "Men jag vill att du ska träffa dina kompisar. Jag vill inte att de ska tro att jag inte låter dig träffa dem.". Sagt och gjort, du åker och träffar kompisarna. Gissa om hon blir upprörd när du är tillbaka! NU HAR DU VARIT UTE OCH ROAT DIG IGEN MEDAN JAG VARIT HEMMA OCH HAFT TRÅKIGT! Jaha???? Om det inte kommer som en sådan bombs så kan du vara helt jävla säker på att det kommer användas emot dig en vacker dag. "När träffade jag mina kompisar sist????" Nu vet jag att det sitter fullt med tjejer där ute och tänker skriva att det inte alls är så. De kommer säga att jag är en sån som tycker att tjejer ska stå vid spisen och föda barn, vara glad och knulla i sängen. Om jag säger som så här, att maten den gör jag. Handlingen sköter jag. Räkningarna sköter jag. Städningen sköter hon. Tvätten delar vi på. Disken delar vi på. Tv tittandet fördelas som att jag ser i snitt 1,2 matcher i veckan (en match är 2 timmar). Hon tittar på 8 tv-serier i veckan, varav varje tar 1 timme. Mina intressen är aldrig under utveckling annat än när hon inte är hemma. Kompisar har jag träffat 2 ggr på 1½årr, resten av tiden spenderar vi tillsammans. ÄNDÅ är det enligt henne så att jag aldrig spenderar tid med henne. Av samtal med fler killar i samma situation (relation) så kan de bekräfta att SÅ ÄR FALLET. Så nu frågar jag er killar som varit tillsammans med er hagga i flera år - stämmer bilden?

En av mina hjärtefrågor är kvinnors rättigheter i samhället. Att slippa bli sedda som slavar för städning och sex och barnafödande.
Att tvingas gifta sig ungt och få barn vid ung ålder utan utbildning är farligt. Väldigt farligt.

För detta är den biten som gör att dagens samhälle ser ut som det gör i dag.

Vi får sämre lön. Blir inte uppmuntrade på samma sätt till utbildning. Att vara smart och tjäna bra pengar som kvinna anses som en framgång istället för att vara självklart. Fortfarande bekräftas kvinnor efter hur bra fruar och mödrar de är istället för hur dem är som personer.

Även i ett s.k. jämställt land som Sverige så känner jag pressen att vara duktig och att vara där för min man.
Det är ju min uppgift att avlasta honom. Eller vad jag fräckt kan säga ta bort ansvar för hemmet och hushållet.
Ja vi lever i en tid då det är töntigt att vara mjuk och snäll (på mansspråk toffel) mot sin fru och att en man ska inte gråta utan vara macho.
Ernst Kirchsteiger och Mark Levengood eller Bolibompa Jonas hänger inte som plancher hos tonårskillarna.
Utan det är Sylvester Stallone och Arnold Schwarzenegger och Tony Montana eller varför inte Bruce Willis ? Spelar ingen roll om det är James Bond eller Mel Gibson.

Kvinnosynen i de där filmrollerna är den samma.

Tyvärr är synen också så i alla andra länder förutom Ikealand. När män tar och snackar sinsemellan så är tonen rå och hemsk. Kvinnor ska jämt reduceras till att vara städhjälp och sexleksak. I alla lägen. Att faktiskt umgås med sin fru i andra syften är en plåga.


"Hör på gubbarna på era respektive jobb. De tycker att semester är när man är på jobbet. Det är därför vissa gubbar alltid jobbar. De älskar att spendera så lite tid som möjligt med frun. De tycker den bästa semestern som finns är att ligga på sofflocket och slippa allt vad resor heter."

Saxat ur "Flashback".

Detta är tyvärr sanningen som jag hört extremt ofta.

Vi kvinnor får ju också det bekräftat hela tiden genom att vi måste vara snygga och vi måste tillfredställa våra män. Både genom media och tidningar och allt.

Det är därför program som Top Model görs och Wife Swap och annat. Även när jag ser program som Snapped, kvinnor som mördar så ser jag denna ojämna fördelningen. Att kvinnor måste gå så långt för att kunna få pengar och status att de måste döda männen som ger de det.

Nu låter jag säkert ond men vem fan vill ligga med en 30 år äldre snubbe bara för kunna unna sig saker? Varför måste kvinnor gå sängvägen för att få förmåner och högre levnadsstandard?

Att hela tiden behöva skriva om hur dåligt det är i ett U-land eller behöva hela tiden berätta att det är emot demokrati och mänskliga rättigheter börjar bli rätt tjatigt och tröttsamt. För det är helt sjukt. Helt sinnesjukt att folk inte vill förstå. Det spelar ingen roll hur många dokumentärer du gör eller skriver böcker. Allt ligger i händerna på makthavarna.
När rika och mäktiga oftast män slutar utnyttja sina positioner kommer prostitution och trafficking att upphöra.

Men det tror jag aldrig kommer hända.

För när man har kvinnor som gör allt för en, städar, tvättar och blir din privata sexleksak varför ska man ändra på det? Man kommer ju aldrig sluta utnyttja en sådan position. Man vinner ju bara på den.
Alltid.

Varför ta bort något så iprincip håller hela världen i rörelse? För vad skulle hända ifall alla kvinnor försvann för sisådär 50 år? Eller bara 5 år? Hur skulle den här världen se ut ? Skulle männen klara sig?

Hur förväntar sig folk att man ska kunna åka och träffa alla "viktiga" människor och gå på dessa "viktiga" möten när man inte har råd?

Att leva på 2000 spänn efter hyran? Liksom hallå?

Jag fattar att soc inte är en långvarig lösning men man måste faktiskt kunna ha råd att söka jobb?

Jag har nyligen sett Bernard och Bianca i Australien.

Filmen får en svag trea. I Bernard och Bianca i Australien så får vi följa de på deras äventyr för att hjälpa en pojke från en australisk troféjägare. Givetvis en olaglig sådan. En troféjägare som är ond och elak. Han vill ha en sällsynt örn och pojken motsätter sig detta och vill att örnen är fri.
Han blir tillfångatagen av troféjägaren och troféjägarens ödla Johanna.
På den vägen kontaktas Bernard och Bianca för att rädda pojken och den sällsynta örnen till frihet.

Egentligen är handlingen ganska shysst. Och mössen är söta och allt. Även om själva filmen som sådan inte håller måttet fullt ut. Förutsägbar så in i norden. Och de flesta karaktärerna är irriterande i långa loppet.
Ladda ner eller hyr skiten. Ifall intresse finns.

Fast en grej som jag såg, som jag inte såg när jag kollade på filmen 15 år sedan var det att Bianca hela tiden blir uppraggad av en annan mus ( som ser ut som mus blandad med känguru ) Jake.

Jake raggar hela jävla tiden på Bianca och det framför ögonen på Bernard. Seriöst vad visar det för något? Att det är okej att ragga på andras partners? Och att vi tjejer får finna oss i det?
Att det är lite charmigt att bli uppraggad? Män har rätt att ragga på mig oavsett om jag är singel eller gift?
Den här filmen är så jävla ute och cycklar när det gäller jämställdhet och vad som är lämpligt för barn.
Jag blir ju rent ut sagt vansinnig.

Den visar också en annan sida att killar måste vara tuffa för att få tjejers uppskattande. Den blyge Bernard får ju kämpa mot rivalen alfahannen Jake. Bianca är dessutom en bimbo och låter sig själv uppvaktas av Jake även detta framför Bernard. Biancas spinoff kanske blir hur hon blir tillsammans med en rik gammal råtta som redan har två andra blonda vackra mösstjejer ?

Helt sjukt. Fan Disney! Hur tänkte ni! Berätta!

Jag tänker mycket om det här med hur skulle mitt liv se ut om jag hade en pappa. Ärligen ja vet faktiskt inte.
Jag vågar inte tänka. Min farsa är serb och jag har ingen aning om vem han är och vart han befinner sig. Min biologiska mamma har inte berättat ett skit.

Men jag tänker mig nidbilden av hur juggefarsor kan vara. Hårda, macho, gilla sprit och handla billig mat och älska träning och vara kvinnotjusare. Drägg med andra ord

När jag tänker på min pappa så tänker jag på skådisen Nikola Kojo eller Miki Manojlovic. En slags jugoslavisk Micke Persbrandt men med häftigt humör och råa skämt.

Alla serber är inte dåliga pappor. Jag hart sett både bra och dåliga pappor. Pappor som verkligen bryr sig om sina barn och älskar de.

Fast sedan tänker jag att det finns många äckliga vidriga farsor i Sverige med. Farsor som super och är otrogna och slår frun och skiter i barnens hälsa och skolgång andra viktiga saker. Farsor som inte vet när barnen fyller år och ringer en gång var tredje år bara för att klaga.

Jag undrar varför blir män på det här viset. Varför är det mer legitimt att män strular sönder sina förhållanden med familjen?

Varför anses det inte konstigt att man skiter i ungarna och röjer. Att man blir en jävla red neckfarsa som inte gör något vettigt ifrån sig?

Det jag reagerar mest på är att man inte stoppar sådana människor. Att man inte hjälper de med alkoholmissbruket , ger de psykoterapi eller något som får de att sluta upp med sitt beteende. Liksom ger hjälp och ser till att de växer som människor! De blir ju inte vuxna människor om de aldrig får lära sig ansvar.

Att den här typen av livstil är acceptabel bland andra män förstår jag mig inte på. Och jag fattar inte mig inte heller på kvinnorna som gifter sig eller lever med dessa losers och STANNAR, trots misshandel och psykisk stress och att de tvingas ta hela bördan med städning och barnskötsel.

Att sådana trasiga män får härja runt helt friktionsfritt. Det finns mer i livet än att spela poker i svartklubbar och komma hem full som ett ägg bara för att bråka med frun.

Sådana män oavsett om det är jugge eller svenne skapar en slags tolerans och i och med den toleransen för dessa sluskmän så skapas fler och fler sluskmän.

Det är synd. För dessa män har varit barn. Barn som kunnat slippa bli sådana. Ja det är synd på så rara ärtor.

BILD 1.



BILD 2 (Dipsy den mörkhyade teletubbien)



BILD 3



BILD 4



BILD 5



BILD 6



BILD 7



BILD 8 ( Matprodukter med namnet Negro)



BILD 9 (Namnet på landet Montenegro; översättning fr. serbiska Crna Gora)



Vad tycker ni går gränsen? Motivera!

1. Klumpas (Aleks, min sambo)
Han har jämt god andedräkt. Han säger att han bra matsmältningssystem. Jag hävdar att människans andedräkt är gjord i himmelen. Så jävla god. Sedan hans kroppsdoft. Älskar kroppen. Åh mjuk och fin och luktar skitgott.



2. Bensin. Jag älskar bensindoft. Så jävla gott. Jag sniffar varje gång jag är vid en mack. Gaaaah vad gott.





3. Kaninen min. Älskar gnagardoft. Marsvin, hamster och kanin , haft de alla och de luktar gudomligt gott.







4. Body shop , alla deras grejer allt, parfymerna, kroppslotions , duschgel och eteriska oljor och allt.



5. Escadas alla jävla produktioner.

Parfymen stinker fjortis men den är så fruktansvärt god. White trashfjortis here i come!!!!



6.  Hö , eller nyklippt gräs !! Åh vad det luktar ljuvligt. Love it love it mmmmm!!!!



7. Nag Champa och annan new age/hippy skitrökelser!!! Auuuuummmmm brummm bruuummmmm



8. Vinter och snö. Doften av snö!


9. Shampoo , favoriten är fructis eller lanza. Eller den jag har nu Wellas guldbruna flaska.





10. Lukten av olivolja!

Man ser ju givetvis att den vänstra bilden förställer en mindre attraktiv kvinna och den högra en mer attraktiv.
Skönhet syns och utmärks lika mycket som fulhet. Alla kan inte vara vackra. Tyvärr men vi lever i en sådan värld. Världen där ett vackert utseende är biljetter till ett lyckat och framgångsrikt liv.

Många människor anser att man inte ska säga till folk att de är fula och det tycker jag att man gör fullständigt rätt i. Varför vill man såra en annan människa? Många som är fula vet redan om det. Antingen på grund av år av mobbning och kränkande kommentarer.

Men vi lever i en värld av skadeglädje och av att vi själva känner oss otillräckliga och i och med det så slinker det ut en och annan nedsättande kommentar.
Fy fan vad ful hon är! Usch vad ful ! eller "är det möjligt att vara så ful?". Folk njuter av att få säga att andra är fula.

Men ibland händer det oväntade att man får kommentaren "ja men är du så jävla snygg själv?" eller "men du är ju också ful!". Och då blir det slut på det roliga ganska snabbt.

Människor som säger åt andra att de är fula har inget intresse av att det sårar och inte heller att förstå att man får faktiskt lita på att en annan person kanske säger det om en själv i slutändan.

Ofta kommer dubbelmoralen att jag får dömma andra men ingen mig.

Såhär ligger det till kära vänner att om en människa mer eller mindre avsiktligt säger att en människa är ful så öppnar den människan upp för att bli värderad själv. Jag brukar ofta vara en partykiller och berätta den ibland chockerande sanningen när andra innan sagt att vissa är fula.

Otroligt roligt är att se reaktionen. Jag vill få folk att hälla lite soppa i motorn och tänka själva. Varför sa jag på detta viset. Varför är det elakt och klumpigt? Varför är det fel att värdera andras utseenden?

Och kanske den mest intressanta varför får JAG dömma andras utseenden och inte andra MIG?

Jag har egentligen inget intresse av vilka typer som går runt och kommenterar andras utseenden och vad de vinner på det utan är mer intresserad av varför vissa anser sig ha rätten att kommentera och på vilket sätt tror de att de skulle vinna några poänger hos mig när jag får lyssna på det?

I vissa tillfällen flyter livet som värsta vattenfallet. Allt kommer på räls.

Pengar!
Beröm!
Vänner!
Partners!
Olika förmåner och trevliga upplevelser.

Vid sådana händelser är det lätt att ta sig att sätta sig på den höga hästen.
Man känner sig hög på livet och man mår bra och upplever sig själv som unstoppable och allt. Allt gott händer MIG och JAG förtjänar det. Det är givetvis inte fel att må bra eller att lyckas i livet. Jag unnar folk den glädjen.

Men det som ofta händer när man kommer in faser där allt som sker är underbart och fantastiskt är att människors egon växer. Vissa hindrar dessa i tid. Vissa inte. Utan låter framgången stiga en över huvudet.
Man börjar ta händelser som ökad lön, fler festinbjudanden och massor av positiva kommentarer för givet.
Liksom man tror att man är så bra att det borde vara naturligt.

Det är det inte. Ofta kommer ett sådant liv som innehåller lyx och massa kul ofta med ett bäst-före-datum.
Oftast hinner man inte reagera när det händer. Man har då blåst upp sig så mycket att man tagit allt för givet.

Jag har sådana vänner. Vänner som tror att det är helt okej att vara pissig mot en trots att man bryr sig. Man bryr sig på riktigt. Fast jag vet inte sådana vänskaper brukar inte hålla. Jag har på ett sätt eller ett annat gjort avstånd från dem.

Att ta någon förgivet har jag också gjort, speciellt killar som varit kära i en. De har jag behandlat rätt sopigt. Jag tog deras kärlek och utnyttjade de känslomässigt. Jag var inte särskilt shysst! Och nu har jag förlorat deras vänskap för gott.

Det är inte okej att ta människor för givet. Vare sig det är föräldrar, syskon, eller partner eller vänner, speciellt vänner. Varför vill man såra någon? Förbise eller helt enkelt skita i ?

Det är faktiskt väldigt hänsynslöst.



jag som liten 6 år

Sov i frid, Whitney Houston.

Älskade din musik och din fina röst. <3

Detta är helt ofattbart. Alla de fina dör unga. Helt sjukt.

Jag vill starta ett kanincafé nuuuuuuuuuuuuuuuuuu!!!

Familjen eller familjebanden idag betyder inte ett skit. Här snurrar lyckohjulet på lotteriet på högvarv. Har du tur så får du en normal familj och har du jättetur så får du en normal familj där alla trivs och har roligt.
Oftast så hamnar pilsnurran på halv foten inne. En halvnormal halvtråkig familj. En familj du träffar då och då och ringer när du behöver något/ eller de behöver dig men lever seprata liv långt ifrån varandra ändå.

Hur gick det för mig?
Den där snurrpilen i familjelyckohjulet hamnade på ett svart fält där det stod du vann familjen med en galen blandning av narcissister och känslokalla eller helt enkelt svaga människor.
Jag vann alltså nitlotten i detta lotteri.

Och i detta svarta fält finns hos fler människor än mig. Tyvärr så går det inte att snurra om. Sådana är spelreglerna. Utan man får helt enkelt tacka och bocka.
I de flesta fallen får man ändå påtäffa en massa odrägliga kräk. Usla elaka människor som bara vill förstöra och såra en. Att några av dessa idioter är din familj, ja det kan man inte rå för.

Däremot är bilden av familjen som en kärleksfull fin och snäll enhet ett bedrägeri för de flesta. Familjen är bara en bunt människor som klumpats ihop genom knullerier och delat tak över huvudet i herrans många år. Jag tycker givetvis att man ska älska eller åtminstone stötta och hjälpa varandra.

Men STOOORT MEN; en sak som aldrig får hända är att man skriver på ett kontrakt där man tillåter dålig behandling och att de människor har en legitim rätt att såra en bara p.g.a att man är släkt med dessa.

Familjen som teoretiskt begrepp har inget värde längre. Blodsband är bara DNA inget annat. Familj är något man känner, något man vill förmedla. Familj är faktiskt någonting gott en vilja till någonting gott.

Där man faktiskt vill göra någonting bra. Där man ställer upp.Där man hjälper och stöttar. Att man finns där och tröstar när behovet finns. Inte för att delta på ett jävla kort.

Familj är när man ser kärlek och tolerans och försöker finnas där som stöd inte att man ska tåla pikar och nedsättande behandling på en tramsig premiss att man legat i samma mage i 9 månader.

Det finns en viss människotyp som jag faktiskt aldrig kommer att respektera. Det är den där människan som har fått allt serverat och vägrar att jobba.

Mamma tvättar, diskar och städar mitt rum samtidigt som jag sitter framför datorn och skiter i att göra rätt för mig.
Eller de som får flera vissa bättre andra sämre jobberbjudanden och tackar helt sonika nej till dem.
Eller ytterligare varianten som går på socbidrag och har för sig att detta är en livstil utan att göra ett skit åt sin situation.
Att det är helt okej att ta andras tungt ihoparbetade pengar och leva på det månad efter månad i flera år i sträck, utan att klia sig på huvudet och tänka varför förtjänar jag att leva på det när jag är frisk och kan dra mitt strå till stacken?

Jag blir förbannad. Väldigt förbannad. Är man frisk mentalt och fysiskt så ska man eller bör man faktiskt jobba. Det är nyttigt att jobba inte bara för att man utför något men man visar även sin inställning. Attityden är nästan viktigare än själva jobbet.

Ingen människa har rätt att leva på främlingars pengar i all evighet utan att se sin egen situation. Egentligen är jag rent idéelt emot bistånd som försörjningapparat i sig med, även om det behövs. Hjärtat säger ja , men hjärnan säger nej.

Folk måste nångång begripa att man kan inte sitta på ändan och peta sig i stjärtskåran hela dagarna utan att faktiskt göra något för sig själv. Det är inte godtagbart med jobbvägrare. Vilka tror de att de är?

Har jävligt svår torka nu.

Ska försöka ta tag i livet. Ska ska , ska , ska,,,,
gymma, skola , jobb och må bättre. Allt. Jag orkar fan knappt en dag till här.

http://svtplay.se/v/2686534/dokumentarklassiker/dodens_triangel?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2702694/sb,p118481,1,f,-1

Detta är Katowice, 1990. Polen.

Kanske såhär vill Reinfeldt att vi ska utvecklas till.

Ursäkta mig gott folk men jag blir fan så provocerad av den där Blondinbellas nya inlägg om att hon högfärdigt tycker att folk ska arbeta till de blir 75 år gamla!

Reinfeldt sa ju detta innan tänkte ni säkert, vad har då Isabella Lövengrip med detta att göra förutom sitt orealistiska inlägg?

Jo för hon och tror jag Kenza och Foki och Kissie är några till är Sveriges största bloggerskor. Hela deras liv är i princip lyx och slöseri och flärd och noll självinsikt. Avundsjuk är jag inte för att jag är faktiskt alldeles för smart för att slänga pengar på kläder och teknik jag inte förstår mig på. Jag är snarare avundsjuk på pengarna. Ja jag erkänner. Pengar underlättar och är kul det står jag fast vid.

Skulle jag haft deras pengar skulle jag rest runt och faktiskt ge bort pengar. Ge bort pengar till släkt och vänner och stödja folk jag vet har större behov en bloggerska som knappt är torr bakom öronen.
Jag tycker deras ihärdiga slösande av pengar, tid och dåliga budskap borde klassas som en ren dödsynd. Äckligt är ju bara förnamnet. Inte för att vara allt för hatiskt men vem sjutton vill väcka avundsjuka, vem sjutton är så liten att man skryter och skryter till näsan trillar av. Det handlar inte längre om glädje för vad man har utan om ren fåfänga.

Ingen normal människa kan påstå att detta är hälsosamt beteende i längden. Det är det inte. Inte på långa vägar.
Ursäkta men det finns massor av fina gulliga tjejer och pojkar där ute som läser dem här 100-tals bloggarna och önskar att de var lika söta som Foki och hade lika bra Karriär som Blondinbella. Okej inget fel att vilja vara snäll, söt och rosa eller att vara driven och målsinriktad och gilla shopping.

Tyvärr förväntar jag mig inte av Foki att hon någonsin kommer skriva ett inlägg om när hon får ångest eller att hon och Ricky bråkat så att det åskade i hela Bangkok. Inte heller förväntar jag mig att Blondinbella kommer att skriva ett inlägg att hoppsan kanske min senaste krogrunda faktiskt kostade för mycket eller att hon inte behöver en pälsjacka eller kanske ännu lite smaskigare att hon är trött på det ytliga och blivit både feminist och lesbian och kommer flytta till en irländsk bondgård och läsa en kurs om poesi på urdu.

Okej lite dråpligt blir det. Men mina intentioner är goda. Jag tänker på er. Alla er som följer min blogg eller andras bloggar. Vad händer när bloggvärlden dör? Vad händer när man slutar glorifera det bloggvärlden går ut på? Att man struntar i att blogga om hur många Gucciplånböcker man köpt eller att man rest till Chamonix på skidresa eller vill att alla ska sträva efter att ha ett framgångsrikt företag som har marknadsföringsträffar med mingel och champagne?

Egentligen vem bryr sig att du har Versacetapeter eller att du älskar cupcakes eller macarons?

Vem vill säga som 50 år att ens största förebild är Blondinbella?

Livet handlar om just att leva ett liv, ett riktigt liv. Inte en uppblåst fantasivärld som existerar på internet. Alla har skit i våra skrymslen. Alla har vi sorger. Alla känner vi oss otillräckliga. Alla känner att deras vikt är hopplös och deras ansikten är fula. Och alla den allra största biten här alla vill vi kunna slippa kravet och pressen.

Så vad skulle hända när bloggarna slutade upphöra? Skulle den del av utseendefixering och popularitetskrav som bloggarna är skyldiga för sluta? Skulle tvånget att ständigt leverera trots man mår skit upphöra? Skulle folk må bättre och faktiskt börja fokusera på sina egna liv?
Att slippa skita i barnen eller barndomskompisarna eller ens gamla mormor? Skulle bloggarnas hysteri att ständigt skryta uppehöra? Att man faktiskt blev lite mer ödmjuk? Skulle bloggarnas behov att jämt tycka och ha en åsikt trots åsiktens värde inte är mer än ett ruttet äpple att avslutas?

Hur skulle ett bloggfritt år se ut?

Skulle man sluta leva sitt liv genom andras bloggar. Att köpa deras grejer och baka deras favoritcheesecake eller härma deras karriärsval eller apa efter att gå i deras skolor?

Skulle även man bli snällare som människa? Jag menar kommentarerna i bloggarna är ju rena sociala självmord och så vidriga att det är sjukt.

Vad händer då bloggar slutar att existera? Kommer samhället bli bättre?

Idag ska jag bara slagga. Imorgon ska se ifall jag får en praktik eller anställning.
Ville också passa på och tillägga att nu måste vi rösta bort blåa blocket! Rösta vänster denna gång! Att jobba till 75 vore fan olagligt. Hoppas det inte blir så. I Serbien dör folk när de är 45 hur fan ska de lyckas slita tills de är 75?
Jävla galenpannor det där.
T.o.m SD är bättre där när det kommer till äldre!

Vänsterpartiet får min röst 2014!

Idioti Reinfeldt, skulle vilja se dig moppa golv och mata gubbar på äldreboenden eller varför inte ta och se dig lyfta soffor på Ikeas lager? Skulle vilja se dig på Ullared och hänga kläder när du 75! Inte ? Nej visste det! Håll käft din orealistiska yrande gubbfitta!

Alla som klagar på Thorsten Flincks lilla tallevipp på Gina Dirawi och kallar han äckel och skabbig och massa annat.

Ta en titt på det här.



Ivana Bajic tar sig friheten att greppa ett saftigt tag om Vlada Aleksic snopp och gör dessutom förnöjt en grimas.

Att Thorsten Flinck tog på  Gina Dirawis rumpa var inget annat än en vänskaplig klapp. Inget annat. Han klappade till Dirawis rumpa på en sekund och man ser att han inte hade något annat än vänliga intentioner.

Ivana Bajic är en helt annan historia detta är tafs vid ordets rätta bemärkelse.

Jag tycker det dags att ni ser perspektiv.

Ser ni inte skillnaden så borde ni komma era jävla kvasipsykologiska utspel om manlig dominans utan truta igen ordentligt.



Hur länge varade den ens ? En halv sekund ??!!! Allvarligt.

Ivana Bajic övergrepp.

Det finns egentligen skitmånga olika personligheter och varianter av läggningar folk har. Det är som regnbågen ett helt spektra av färger och toner. Att träffa nya människor och känna och se efter vilken skala de ligger på är nog det roligaste som finns.

Det finns dock en återkommande favorit och en återkommande nit.

Jag ska börja med favoriten.

Denna människa är först och främst det viktigaste. Ödmjuk! Om en människa inte är ödmjuk eller kan bjuda på sig själv så finns det ingen ide att ens snacka med en sådan människa. Sådana människor gör det otroligt svårt för sig i både yrkesrollen och i det privata rummet. Man måste vara öppen med känslor. Man måste nå människor.
Att visa att man reagerar och bemöter människor både med gester och kroppspråk och tonläge och tilltal. Otroligt viktigt att man faktiskt ställer in sig på att när man träffar en ny människa att man bemöter denne direkt. Är man ödmjuk är man inte heller egoist.

Även om ödmjukhet kommer med mognad och stimulation av rätt socialt umgänge. Det är väldigt svårt att fejka ödmjukhet. Sånt syns rakt igenom.

Den andra karaktärsdragen är faktiskt hand i hand med ödmjukhet det är en tolerans och att även om man kanske känner fel vibbar och känner att man inte klickar. Att man kan bete sig proffesionellt och ända vägen är att vara tolerant och känna " jahapp låt oss göra det bästa av situationen"-tänk.

Sedan är tyvärr den svåraste biten i det hela det är faktiskt humordelen. Man måste faktiskt ha humor. Alla har inte humor, att vara rolig på beställning är jättekrångligt men man måste jobba på den biten hela tiden. Så min favoritmänniska har givetvis humor. För humor är det största vapnet i allt. Hellre att det skiter sig och att man kan skratta åt det än att köra stelt och perfekt. Man måste helt enkelt vara en skön skoj människa. Det underlättar enormt.

Där slank jag automatiskt in på trean. Perfektion är det många människor strävar efter. Där gör dem fel! Min favoritmänniska är hur ska jag säga är lite kantstött , har små sprickor här och var. Liksom har upplevt något. Proportionerna är oviktiga utan att individen har något att referera till. Oavsett att ens pappa dött i cancer eller att man har testat droger lite för många ggr än vad ordet prova betyder. Att man kanske inte alltid är glättig eller att man är sådär klämkäck.
Att umgås med folk som försöker leva Sjunde-Himlen-liv får mig faktiskt att spy. Jag lyssnar hellre på hur resan i Mexico gick åt helvete än hur bra dina barn är på basket eller flöjt.

Egenskap nummer 4 är att man faktiskt uppskattar andra människor som är olik en själv. Att man kanske är varandras motsatser men att man klarar att uppskatta en annan människa och glädjas åt andras synsätt och synvinklar. Även om man inte har samma bakgrund eller etnicitet så är man på samma level.

Femman är också en egenskap som väldigt få människor klarar av att vara sådär osjälviskt generösa med allt.
Med sig själv. Med sina pengar. Att kunna göra sitt hem till sin fristad åt andra människor. Att faktiskt kunna ge utan att förvänta sig tillbaka. Generositet är den allra mest underskattade egenskapen som finns. Folk tror att man är dumsnäll och naiv för att man generös. Vilket är fel. Man helt enkelt rakt från hjärtat en god människa. Och sann godhet får man inte håna!

Sexan är att personen är trygg i sig själv och står för sina åsikter. Att man både är handlingskraftig och kan motivera sig. Det behöver inte vara något viktigt. Men att kunna konsten att säga ifrån i tid och berätta varför. Oavsett om det är vänner eller inte.

Sjuan är att man faktiskt kan leverera något. För många människor som är snälla och vänliga med fötterna på jorden klarar faktiskt att kunna ge något utbyte. Denna är inte svår om man faktiskt är ödmjuk och generös. Gör man det med humor så är det bara att applådera.

Åttis håller ihop med sexan att man faktiskt är ärlig. alltså rak. Denna är egentligen första och delar plats med ödmjuk som viktigaste egenskap. Denna är så given men tåls att förklaras. En ärlig människa kommer alltid kunna hjälpa dig mer än en som inte nödvändigtvis är elak utan är falsk. Falskhet knäcker mer än en ärlig åsikt.

Tillsammans blir ju denna människa. "Favoriten" en dröm att umgås med. Jag har sett många människor som jag kan lägga en stor guldstjärna där det står "Favorit" på! Mitt tips är att ha två sk."Favoriter" i din umgängeskrets och kanske 5 medelmåttor så kommer du klara dig genom livet galant.




Sedan kommer vi till det svarta molnet. Människan du under alla omständigheter inte vill ha på din hemmafest eller som släktning eller det värsta som chef!

1. Denna människa sätter sig själv och sina åsikter först. Han eller hon ska alltid tala först och gilla att läxa upp folk. Helt enkelt en narcissist. En självupptagen människa som inte förstår hur jobbigt denna gör för omgivningen.
En person som alltid väljer tala för den så gyllene gåvan att kunna lyssna på folk. Att sitta tyst och lyssna är också jävligt underskattat.

Nummer två som får mig att utveckla tumör i huvudet är en människa som hela tiden rättfärdigar sitt eller andras beteende. Du är en idiot oavsett om du har någon knepig diagnos, eller att du blivit oälskad av mamma och pappa och eller kanske den mest överrasskande är född idiot. Att hela tiden bortförklara dig och dina tillkortakommanden och tro att människor förlåter och går vidare är ju som att inte kunna ett skit om människors psyken.

Trean är människan som är liten. Väldigt liten. Pytteliten och vill växa. Vill sträcka på sig på bekostnad av andra. En människa som systematiskt kränker en annan eller gör sig rolig på andra. Ofta är detta i samband med dåligt självförtroende och alltför instängda umgängesformer. En människa som jämt skämtar på andras bekostnad umgås bara med ryggdunkare och rövslickare. För de tål inget annat. Där får människan härska fritt.

4 på listan är människor som har allt för starkt behov av privatliv. (Detta är nog det klaraste tecknet på osäkerhet) Människor som hela tiden är måna om sin integritet och vill inte avslöja något om sitt privatliv.
Människor som tror att de växer i andras ögon och tror att de skapar avundsjuka. Nej där gör dem så fel så fel. Det som uteblir är ilska eller irritation. Man blir frustrerad. Dåligt självförtroende löses inte med att leka "speciell".

Fem i raden är människor som ska tycka och inflika hela tiden. Paradoxalt mot förra punkten, alltså lägger sig i ens privatliv alltför mycket. Kommenterar och gör s.k. "Blunders" eller grodor. Ofta om vikt, etnicitet eller religion, eller barn och vem man bråkar om täcket varje kväll med. Liksom kommenterar och ännu värre tipsar. Ofta är denna människa en i motsats till osäker en ganska egenkär och stabil människa som gillar att plåga sin omgivning. En social och trevlig sadist. Sådana tips och råd kommer i tid och otid, ofta bland andra och blir en s.k. björntjänst.

Sexan är personen som inte kan sociala samspelet WHATSOEVER! Gör fel , säger knasigheter, skapar dålig stämning p.g.a. social kompetensen vrålar med sin frånvaro. Kan inte mäta av, känna vad som skall sägas och inte. En s.k. moment ruiner. Denna människa är helt enkelt en svag men vänlig själ. Oskyldigt och oförstående.
Ofta när man påpekar detta blir det antingen gråt eller en helt genuin förvåning. Är det en ung person oftast tjej blir det mimimimiimimimimim och stortjut eller så blir det en rejäl förbättring som uppnås av samtal och social träning. Egentligen stör jag mig inte så mkt på denna persontyp men den är jobbig att ha med om denna person är klängig och inte riktigt hajar när enough är enough.

Sjuan är dryga besserwissrar som kräver från sin omgivning. Som kräver perfektion och kräver att man ska lyssna på deras idéer. Ofta lider dessa människor av föreställningen att de har högt iq och står över människor. Hänger mkt på Flashback och påpekar det alla andra skulle hålla käft om. Oftast har denna besserwisser egentligen större behov av en kram än någon men är för sin omgivning en alldeles för stor belastning att ingen kommer ge denna människan den där kramen som behövs så mycket.

Åttan är givetvis falska människor. Den här typen är dock den jobbigaste att värja sig emot då man faktiskt blir sårad av dem.

Att ha en människa som är en blandning av detta en s.k. "Antifavorit" ger mig grava mardrömmar. Jag har inte träffat en sådan människa än men många som har lite av varje då och då. Och det är självfallet hemskt och plågsamt att uppleva. Dock har jag inte hunnit träffa en som har allt av alla dessa. Men den dagen den sorgen.

En sak jag tänkt på länge är att det här att vara någons fru.
Att vara MRS (Makens efternamn).
Att man förlovar sig och sedan gifter sig. Att gifta sig bör man ju helst göra av kärlek förstås.

Men det som gör mig lite ambivalent och tveksam är egentligen det grundläggande budskapet. Betyder det att kvinnor blir sina mäns ägodelar? Eftersom förr i tiden blev man myndig genom att gifta sig. En kvinna blev något när hon var gift. Jag tänker också mycket på bigami eller flergifte. Bigami är vanligt i Mellanöstern för enligt den muslimska Koranen får män ta fler fruar om han kan försörja dem. Bigami eller polygami är också vanligt i sekter inom mormonrörelsen i Usa. Förekommer mestadels i Utah.
Även i nomadsamhällen är flergifte ett faktum.

Kvinnorna i sådana relationer blir ju mer eller mindre ägodelar. Kvinnan har ju förövrigt alltid varit hon som tar hand om barn, matlagning och tvätt av kläder och städning.

Men det som får mig att bli lite fundersam är det egentligen så stor skillnad mellan gifta kvinnor i ett stikt muslimskt land som t.ex. Saudiarabien eller Oman och kvinnor i västliga länder som Frankrike och Sverige.

Jag menar spelreglerna är ju de samma.

Kvinnan blir definerad av sin man. Jag har i uppgift att vara där för min man och ge honom friska barn, laga mat och sköta städning och tvätta och stryka kläder. Jag menar gifter man sig och tar man sin mans efternamn ja då bevisar man ju att en kvinna alltid ska bli förknippad med sin man och vara representerad som FRU (Makens efternamn).
Det är ju samma sak.

Man blir vald. I vissa fall är det en ära att bli vald. Ofta i rojalistiska sammanhang eller om ens man är känd då strävar kvinnor att bli deras fruar.
Att bli Drottning eller kvinnan bakom den kände fotbollsspelaren/skådespelaren. T.ex. Elin Nordegren blev ju "någon" först efter giftermålet med Tiger Woods! Drottning Silvia är ju bara känd för att hon är gift med den svenske kungen.

Jag tycker det är befängt att kvinnor blir just detta "någon" så fort de gift sig. Jag upplever att eftersom man helgar giftermålet till bisarra proportioner och tycker att giftermål är en kvinnas lyckligaste dag så förminskar man henne just till bara någons fru.

Hela industrin livnär sig också på denna myt. Man skapar program som Bridezilla och målar upp drömska visioner om den perfekta klänningen, den perfekta tårtan och den perfekta smekmånadssemestern.
Man gör Barbie och Ken i bröllopsutstyrsel och man säger floskler "att en bra tjej eller vänta (ASG) en riktig tjej är hon som kan laga en god middag åt sin man".
Program som Bachelor och den senare Bachelorette visar bara vad kvinnorna hör "hemma".

Och om man mot all förmodan skiter blankt i att gifta sig så får man höra att man är en skam för familjen, att man är ful och misslyckad, eller så är man lesbisk eller så är man oduglig för man inte fött barn. Att det skulle vara det viktigaste i en kvinnas liv. Att passa upp en man (som oftast är frisk och i utmärkt form att ta vara på sig själv) och föda barn borde vara givet för oss kvinnor.

Fast det som är värst i det hela är att kvinnor som gifter sig och skaffar barn blir bespottade av andra kvinnor.
Jag tycker sådant är hemskt. Särkskilt när kvinnor står bakom och viskar andra kvinnor. Sträck på ryggen , ut med tuttarna och le och se till att bli vald!

Det är faktiskt sjukt hur folk idealiserar och propagerar detta. Att lära sig från sina barnsben att det ända då ska vänta på är att bli vald. Att du blir en färdig hel kvinna när du gått ut ifrån kyrkan med maken i handen.
Att detta är värt att vänta på.
Även att detta är bevis på att en annan älskar dig. Att giftermål är det yttersta beviset. Och romantiseringen av detta. Det är så sjukt.

Även att män får detta intutat sedan barnsben att de måste gifta sig och skaffa barn. Att mäns uppgift är att välja en kvinna för det är hans uppgift att föra efternamnet vidare. Att hans liv blir komplett då. Att utbildning, resor och kompisar och olika upplevelser ska nekas p.g.a att han måste vara den starke familjefadern.

Och att män sinsemellan betygsätter och värderar kvinnor. Deras utseende och deras egenskaper och allt som har med hur dugliga de kan tänkas vara för att bli valda som deras fruar. Att vissa egenskaper är bättre och andra sämre. Och romantiseringar och avsky för dessa.

Att man även tvingar folk till detta. Ni ska vara gifta. Ofta i österländska och andra exotiska kulturer där man väljer partner åt sina barn. Eller att religiösa män väljer olika partners från deras församlingar och matchar hit och dit. Och igen moralisering och romatisering därmed.
Det är ett privilegium och en ära och heder att bli vald av dessa religösa överhuvuden.

När jag tänker på detta så blir jag skrämd och vill förlika mig med uttrycket att "äktenskapet är ett fängelse" även om själva perceptionen av ett äktenskap är ett fängelse. Det är faktiskt ett fruktansvärt fängelse för att dess ända syfte är att straffa oliktänkande. Inte så konstigt att det kallas att "binda" sig !

Jag kollar på Veckans Brott och Efterlyst. Alla program som handlar om brott , rån och mord är intressanta.
Jag har ju berättat att jag är Interpol-junkie och älskar dokumentärer som Snapped eller läsa olika kriminalromaner.
Ian Rankin är favoriten där.

Sedan är på något konstigt sätt Ghettoromantiker också. Jag älskar slummen. Bilder på slumområden eller berättelser från slumområden.

Sedan efter det kommer verkligheten ikapp mig. Jag hatar att gotta mig i andras misär och jag hatar att se hur jävla lysten jag blir på att exponera dessa människor. Jag vill peka ut människor och jag vill att det ska vara som i Serbien på tv.

Att man visar den mördaren, pedofilen eller rånaren öppet. Att man hänger ut hans adress och berättar vitt och brett om hur hans sociala bakgrund är. Man visar även liken eller grejerna som stulits och man hänger ut skyltar på hans hem.

På Veckans brott så tar man upp dödskjutningarna i Malmö och hedersrelaterade mord. Man visar en depraverad syn på människor. Där folks liv tappar allt mer i värde. Polisen sliter sitt hår och stämningen blir bara hårdare och hårdare. Men hela tiden tas det upp en sak.

Man ska skydda brottslingen, boven, förövaren. Identiten. Information och kunskap om vart den här människan befinner sig är hemligare än den heliga Graalen.
Samtidigt ökar brottslighet. Våldtäkter och stölder, vapeninnehav och narkotikasmuggling samt det givna mord!

Och återigen är detta inte en fråga om resurser eller att copsen är dåliga på sitt jobb. Aina är fett bra egentligen.

Men man måste faktiskt börja hänga ut folk. Man måste "outa" dem! Folk som är rädda för att tjalla och skvallra vem det är skulle aldrig behöva skyddas om alla tog det enda förnuftiga beslutet att hänga ut människor.

Folk blir skitarga för att deras löner är öppna på tjänster som ratsit eller man får ta kort på främlingar på allmänna platser. Eller att man kan spåra deras sökhistorik på nätet (vad folk kollar på privat på internet).
Eller hur jävla enkelt det är för mig att börja stalka en människa.

Men när folk ser att man vill hänga ut brottslingar ja då jävlar ska de gömmas och skyddas till det absurda.

Nej vet ni vad! Ut med dem!

Jag tror att man kommer slippa "arga unga män" i förorten och hedersförtryck om man helt enkelt berättar i tidningen och tv och internet vem som är vem. Att man har ett Interpol fast svenskt , där man kan kolla upp folk.
I sådana tider som nu behövs det sådana åtgärder.

Slut med tramset. Ni vinner inget på sekretess. Folk dör medan ni sitter och berättar om vikten av skydd för brottslingar!

Jag undrar hur världen skulle se ut utan....

Hat.
Krig.
Mord.
Rasism.
Patriarkat.
Ondska.
Girighet.
Egoism.
Pengar.
Skadeglädje.
Skryt.
Narkotika.
Ciggaretter.
Alkohol.
Politik.
Religion.
Mobbning.

Jag skulle vilja leva en dag i den världen. Se hur den skulle se ut.

Jag ska tydligen kanske få en ungdomsanställning. Först ska jag slavjobba på praktik i några veckor. Få se hur det går. Det roligast är att de säger kanske och att när jag blir ungdomsanställd så är det bara 3 månader, sedan får man gå på praktik igen hos någon annan.

Helt sjukt.



Gud vad manisk jag ser ut på bilden hahahha

Ska tanka Mitt stora feta grekiska bröllop och min stora feta grekiska semester.
Grcka i Srbija Pravoslavnost za uvek !!!!

Läser på detta alltialloforum Familjeliv om en kvinna som är arg på sin bonusson.

Kommentarerna varierar i sitt tycke. Vissa är alltså mer eller mindre positiva till de.

På något sätt fattar jag hur otroligt jobbigt människor måste göra för sig att avsky andras ungar men jag hajar lätt att ingen vill ta hand om vuxna snorungar för evigt.

Jag skulle själv ha svårt att se mig ha en relation med en man som har barn sedan innan. Nu är jag ju så jävla lycklig med min lilla fluffiga Bitas så jag vill inte byta honom för något i världen!<3

Men ifall jag skulle ha en annan pojkvän som haft barn innan skulle jag nog till början tveksamt acceptera de andra barnen. Jag skulle givetvis vara shysst och trevlig och gilla de , men jag skulle ha svårt att låta de bo hos mig en sådan lång period.
Mycket har med vilken relation man har till barnen och vad de sysslar med. Jag skulle inte vara så glad ifall de bara satt och degade och sket i att städa och slösade alla pengar på öl och kläder.
Vem vill tvätta och städa efter någon annas vuxna unge?

Men jag skulle verkligen inte vara elak och sur hela dagarna. Man får ju faktiskt respektera att killen man har har barn och att man är tillsammans med killen för att man älskar honom. Då kommer de ju med hela paketet typ.

Att gå runt och tjura och vara oförstående blir en pina i längden. I sådana situationer är det viktigt att man faktiskt sätter sig ned och talar med sambon och berättar vad man känner.
Ifall jag skulle haft barn sedan innan skulle jag bli skitledsen och förkrossad ifall han gick runt och störde sig på mina barn.

Själklart skulle jag pratat med barnen. Mitt bästa tips till folk som lever i sådana förhållanden är att ha separat ekonomi och att man turas om med dammsugning och tvätt. Och viktigaste kommunicerar med varandra.

Att vara jämt arg på varandra löser inte. Annars så får man faktiskt hjälpa barnen att hitta eget boende och stötta de därifrån. Ifall hjälp behövs detvillsäga!

Bonusar kan man liksom inte fly ifrån. Aldrig. Om man vill snacka skit om de, kan man skriva dagbok eller ha anonym blogg. Eller tala till en vännina som också har bonusar. Men inte vara irriterad framför sin partner.



Jag när jag var 5 år.

De värsta människorna är inte de som gormar och skriker och häver ur sig en massa elakheter.
Oavsett om det gäller kommentarer på bloggar eller vanliga diskussioner i klassrum eller bland vänner eller på arbetsplatsen.

Givetvis är det jättetråkigt att folk dålig approach till olika åsikter, att man är fördomsfull eller rent av klantar sig för att man är obildad. Man kan häva ur sig elaka kommentarer och vara spydig när man faktiskt inte har en aning om hur saker fungerar.
Jag brukar själv ta sådana människor med ro.

Jag bryr mig inte vad du har för åsikter om min musiksmak eller vad jag gör på dagarna eller vad du tycker om min religion eller etnicitet. Så länge du inte har viljan att lära dig om det.

Det finaste som finns bland vänner är när man har en kompis som är helt olik dig och faktiskt vill lära sig om hur du fungerar, tänker och faktiskt lyssna på dina åsikter.
Någon som bryr sig för att han/hon är intresserad av att lära sig något. Att få ett utbyte av en annan människas tankar.

Jag lär inte upp folk, eller läxar upp människor, tycker det är otroligt inskränkande och äcklig egenskap. För sådana människor finns det gott om. De som säger , du det är faktiskt såhär......eller.......så som du beskriver det stämmer inte överens med min uppfattning......och långa utlägg om vad de tycker.

Sådana människor vill inte ha motargument eller för den delen lyssna och ta in andras åsikter. De sitter bekvämt med andra liksinnade och ryggdunkar så det tjuter om det!

Någonstans tror jag vägen till kunskap är att söka kunskap. Man måste kunna själv, vilja själv..det blir så himla mycket lättare då. Att man själv lånar böcker eller frågar någon kunnig eller helt enkelt lär sig själv att lyssna och grubbla lite efter vad vad det de sade?

Jag tror vare sig att göra motstånd eller att lyssna på självutnämnda profeter gör något gott.

Däremot strävan, viljan och att modigt våga börja resan till kunskap.

Det spelar ingen roll ifall du är könsnormativ eller feminist du kommer eller har utvärderat tjejer sexuellt ändå.
Killar gör sådant.
Det kommer det alltid att göra. Inte för att de tänker politiskt eller försöker leva upp till vad en "True Macho Guy" verkligen är. Jag tror snarare tvärtom det ligger ingen tanke bakom det alls. Killar vill spana in tjejer, killar vill kolla på porr, killar vill ha sex med massor av tjejer.

Jag ursäktar inte deras beteende men det är skitsvårt att som ung kille i tonåren inte vilja kolla in tjejer. Och tåls att repetera det ligger inga tankar bakom det. De gör det för att det är hisnande, för att det är kul och för att det är spännande.

Killar är kåta för att de är kåta. Detta har ingenting med feminism eller könsnormativa principer att göra. För sexualiteten är en drift. Man vill sprida sina gener vidare och människan har sex för att det är kul.

Att killar är kåta och glor på tjejer är givetvis under mycket trista omständigheter bedömmer tjejer och poängsätter dem gör grejen värre.

Men detta har inget med våldtäkter att göra eller att män är mer benägna att misshandla fru eller polarna på krogen.

För dumma människor måste ledas och det kan låta bitchigt men för att utföra en handling krävs visst iq , att hälla ett glas mjölk kräver typ 40 iq och för att utföra ett dåd mot en annan kräver också tankar och planering.

Så snälla sluta säg att män som kollar på tjejer gör det för att de är offer för en ideologi. Eller att folk våldtar tjejer för att de är könsnormativt uppfostrade.

You choose your action. Röker du och handlar cigg ja då kommer lungcancer och kol och annat gott och plingar på dörren.

Spelar du bort dina slantar på poker och dobbel ja då blir du pank.

Väljer du att ha sex utan kondom så får du ta risken att en kvinna blir gravid.

Fattar ni även den mest insatte feministiske mannen kan våldta för att väljer det. Även den mest påläste och väluppfostrade mannen kan spana in en tjejs röv men han kan välja ifall han och ger henne ett nyp på rumpan eller att avstå.

Allt handlar om vad du väljer.

Trender kommer och går. Temporära dagsländor. Ofta tänker man på mode och mat. Ingen går i jeans skjortor eller Lacoste pikéer nu eller tycker att Sushi är hippt. Man bryr sig inte om Boyzone eller Destinys Child längre.
Man tycker inte att det är häftigt att åka till Thailand eller New York numera.

Idag är det klass som är det häftiga och coola. Att visa att man är överklass och sparka på låginkomsttagare och socialt utsatta som hemlösa och långtidssjukskrivna.

Detta är den starkaste trenden just nu. Det är helt enkelt roligt och inte längre konstigt att sparka på folk som har det dåligt. Man hånar för fullt.

Attityden mot bidragstagare är hårdare än någonsin. Det är plötsligt helt okej att misshandla hemlösa. Det är helt okej att vaska champagne. Man får inte kritisera folk som handlar kläder för flera tusen då blir man kallad avundsjuk. Det är helt okej att skita i att hjälpa folk även sina vänner och familj som har det risigt.

Jag tycker den här hårda , vidrigt hänsynslösa och kalla inställningen är här för att stanna.

Människor bildar frost på hjärtat och drar åt plånboken och spyyyyr ut sitt hat. Man njuter av att plåga folk som har på ett sätt eller annat jobbigt.
Senast ut Underklass safari. Visst jag vet om Överklass safari, men seriöst Underklass safari är ju helt sjukt.

Vad fan finns det att se?

Förutom människor som lever i misär och konstant stressade, desperata, har föer sjukdomar och mår allmänt dåligt. Kriminalitet och utanförskap?

Jag bor i ett typsikt underklass område Öxnehaga.



Vyn från mitt fönster är inte speciellt glädjande men ingen har rätt att håna människor för vart de bor någonstans. Eller för hur mycket de tjänar speciellt hur lite de tjänar.

Öxnehaga och Råslätt är Jönköpings Rosengård eller Rinkeby.

Det är inget fel på det här stället bara att man skulle kunna beskriva det som just socialt utsatt ställe.
Skulle det komma en buss hit med massor av rika människor med hög levnadsstandard och göra en sk. Underklass safari så skulle det bli kalabalik. Det skulle blir protester och folk skulle bli asförbannade.

Varför vill man peka ut folks utsatthet. Varför gör man filmer som "Precious" och "Odjuret" och "Spun".
Varför är Zlatans bakgrund så otroligt viktig? Varför tillåter man inte folk som Ganna Chyzhevska stanna i Sverige?
Varför skapar man medvetet segregation? Varför tar man jämt upp hälsoproblem som fetma och hjärtsjukdomar i samband med fattigdom t.ex. Generation Fett.
Varför är det så förbannat viktigt att alla ska ha utbildning plötsligt? Att kraven är större och att betygsystemet har ändrats?

Varför börjar man tala om klassfrågor? Körtkort är en sådan eller att kunna få en bostad som ung studerande. Att lyckas är viktigare än någonting.

Lyxfällan är ett program som är symptomet på detta. Man ska kunna njuta och äcklas av andras vårdslösa beteende. Man ska kunna garva att någon är djupare i skiten än man själv.

Status och prylhetsen bland unga är värre än någonsin. Allt för att visa att har man en Iphone så är man bättre än de som har tegelstenar till mobiler.

Min mobil.



Ja jag har en gammal skit.

Hela tiden blir samhället mer och mer uppskruvat och man ska hänga med. Även tonen är hårdare både i bloggar och ute i radio och på tv. Sarkasmen och underliggande meningarna och alla de hånande skratten finns där.

Politiker som gör fler och fler "misstag". Familjer som antingen blir vräkta eller välbärgade familjer som sparkar ut sina ungar. Idiotiska program som "Livet blir bättre" som inte bevisar mer än att man vill snickra vidare på fantasier att alla kan lyckas. Eller t.ex. filmen Förortsungar där det är roligt att bo i förorten. De flesta är inte lika nöjda.

Liksom det finns där. Det är i luften vi andas. Det är de där obegripliga bakgrundsljuden och blickarna på stan där man ser. Klass räknas. Och det är helt okej att håna underklassen.

Jag själv ser tjejer se ner på mig i mina gamla kläder och mitt hemmaklippta hår.
Kolla bruden har inte råd med nya fräscha kläder.


Mina plagg är gamla, jag lånar min "svärmors" jacka, mina brillor är 11 år gamla.



Jag var 12 år på denna bild.

Samma glasögon som på denna.



Att ständigt välja det billigaste maten är ju kanske inte heller så himla kul , trots jag tycker mat kostar lite väl mycket.



Och det värsta få höra skit att Eldorado och Euroshopper är vidriga märken, Har både hört och läst.
Liksom är det  skämsigt att handla sånt?

Jag handlar inte heller smink, dels behöver jag inte det. Juggar som en själv behöver inte mascara. Sedan har jag inte råd.





Allt , hela debatten handlar om att man aldrig får eller bör vara underklass , det är skamligt , fult och det är okej att reta människor för det. Att det är okej att kalla folk för "White Trash" och det är okej att kalla folk för "Blattejävlar" eller "Socfall". Att ifall man skriver en artikel att man mår dåligt för att man blir utförsäkrad så är det ett "Nigeriabrev" liksom det finns ingen substans någonstans.

Jag börjar fan undra vart är vi påväg egentligen?

Är det detta Tredje Riket eller ? Där man ska hacka på de som inte uppfyller kraven och måtten?
I filmen Children of Men finns ett sådant ställe. Där man slänger utlänningar och folk som inte skötsamma medelklass britter. En slags inhägnat förfallet ställe som oönskade människor kommer till.

Kanske kommer det finnas ett liknande ställe för underklassen i Sverige snart.