Min morsa har haft säkert 8 bilar nya dyra under min uppväxt.
Vi har flyttat 3 gånger, från Östberga till Vasastan till Enebyberg.
Mamma handlade enbart på lokala Icaaffären. Matkassan låg väl på några tusenlappar trots vi var bara två.
Vi reste runt till både Indonesien och Australien, Usa och Israel och Italien och andra destinationer.
Mamma hade råd att handla nya kläder och mamma älskar dyra krämer och smink. Lancome och Estée Lauder är favoriterna.
Mamma älskar viner och älskar gå på bio och teater. Och hon unnar sig det. Det gjorde hon många ggr när jag växte upp.

Min uppväxt var inte som de flesta låginkomsttagarna.
Liten budget på allt. Mat , upplevelser , klädinköp. Stress att inte kunna eller hinna betala.

Ändå var den emotionellt den fattigaste man kan ha. Jag kände mig oälskad och kände mig i stort sätt ivägen för min mamma hela tiden. Min mamma hatar mig.
Min mamma är en narcissist och det med råge. Idag mår jag ibland för att vara ärligt riktigt skit. Jag vill bara ligga och gråta i kudden och ligga ensam i ett mörkt rum med täcket över mig. Jag har inte haft en normal uppväxt på många sätt.

Min mamma lever i välstånd hon har en hög lön men ingen empati och ingen medkänsla för andra. Hon bara är där. Inget annat.

Jag lovar jag skulle hellre vilja haft en ekonomiskt fattig uppväxt med en mamma som älskade en än den jag fick. Att leva med en själ som är ett känslomässigt avfall är lika jobbigt som att oroa sig för räkningarna.