Många minns bilderna när Britney Spears rakade håret. På en dag visste hela världen. Bilden spred sig som eld över bensin och alla kunde skåda hennes skalliga huvud. Och så folk gottade sig och gottade sig hennes misslyckande är ju bara absurd så det är inte riktigt klokt.

Jag själv fick se hennes bild på löpsedeln för skvallerblaskor.
Och kommentarerna att nu har hon blivit galen. Brtiney mår inte bra och hon är självmordsbenägen. Detta var en akt i ren desperation och vansinne.

Men gud. Låt det så vara. Britney är kanske galen och mår skit.

Och där kommer frågan vad har du med att göra? Bara att du köper tidningen och springer till dina vänner och pekar och skrattar. Höhöhöh har du sett? Britney har rakat av sig barret! Titta hon ser ju inte riktigt klok ut och mer höhöhöhöhöh på det.

Ja men för helvete låt henne må dåligt ifred. Och att tidningarna profiterar på din skadeglädje kanske är anledningen varför hon eller andra kändisar gör konstiga saker.
Egentligen är detta inte alls konstigt. Britney Spears rakade bara av sitt hår. En sak många män och kvinnor gör varje dag.

Bara att deras bilder hamnar inte i skvallerblaskor och på internet.

Men vad säger det om er kära skvallerkonsumenter? Jo en sak. Ni är osäkra människor. Människor som njuter av att det går dåligt för andra. Att Britney rakar huvudet eller att Charlie Sheen åker in och ut på rehab eller att Heidi Klum skiljer sig det är godis för er.

Ni lyfter eran tomma själviska osäkerhet och tänker äntligen har någon sämre än mig! Är det inte så det står till egentligen?

Osäkerhet är inte fult men att vilja skratta på bekostnad av andras misslyckanden för att dölja sin egen är jävligt fult.

Jag läste en tråd på flashback förut om en kille som blev jättedeprimerad över att hans tjej inte ville göra abort då hon var gravid.

Han skrev i det inlägget om hur ledsen han blev när han fick höra att tjejen struntade i hans vilja och sade något med stil min kropp mitt beslut. Det var hennes mening som övervägde allt. Även barnets bästa.

Killen berättade att han hade inte så bra ställt ekonomiskt och kunde på det sättet inte bidra till någon form av vettig försörjning. Han berättade också att han hade inte heller lust eller rättare sagt han ville vänta med att skaffa barn.

Hans resonemang var att han ville leva med sin flickvän som han poängterade att han älskade otroligt mycket en tid innan han fick barn med henne. Han motsatte sig inte att han inte ville ha barn med samma kvinna.
Dessutom ville han kunna resa och upptäcka världen och skaffa sig olika upplevelser och erfarenhet innan barnet skulle komma.

Men tjejen ansåg att han skulle bli pappa och få hela paketet med vad föräldraskap innebär. Alltså 18 år av försörjningsplikt och engagemang, tid och uppoffring av hans frihet.

Killen sade att han kände sig nästintill självmordbenägen och att han tappat tro och hopp om en bra framtid med flickvännen.

Hela hans värd hade raserats. Och jag förstår honom. Min värld skulle också raseras om jag visste att jag bar ett barn just nu. Jag har inget jobb och jag har knappt med pengar. Jag och min fästman har bara så att vi klarar basbehoven alltså mat och tvättmedel och till telefonen.
Detta är otroligt frusterande för mig att läsa om den här stackars killens öde. Kvinnan som så egoistiskt tror sig ha rätten att välja framtiden för sin kille utan att fråga honom eller bry sig så mycket om vad han vill!

Jag blir riktigt arg och förtvivlad. Killen berättar maskerat i genom sitt flashbackkonto hur han lider i det tysta och våndas för det som komma skall.

Jag är ju adopterad och jag kan ju spekulera i att min mammas tillstånd inte kunde göra så att jag fick ett gott liv och så men denna kvinna var tydligen helt frisk och tyckte sig tro att hon vet vad som är bäst för barnet och pappan.




( Enda bilden jag har )



(Och mig då)

Min mamma min riktiga mamma hon vet inte vad som är bäst för vare sig henne eller oss tre hon fött ( min halvsyster och halvbror ). Men jag tror att ett en kvinna som bara skaffar barn för att agera ut sitt egoistiska behov är inte i stånd att tala om vad som är bäst för barnet för den delen heller.

Personligen tror jag att detta barnskaffande där man skiter i att berätta att man är gravid eller skaffar barn med pappor man inte sedan vill berätta för barnen vad de heter eller att man "glömmer" ta p-piller eller andra preventivmedel är djävulens verk. Jag blir rasande varenda gång jag hör det.

Inte bara att det har min historia men jag tänker på hur många sk. hemliga flashbackkillar som går igenom detta.
Att tvingas in i en roll och gud förbjude kanske även säga " Hallå! Stopp där! Jag vill inte ha barn just nu? " det är så skamligt idag.

Killar som sitter och tar skiten. Att sitta och typ halvhjärtat älska sina barn och sitta och le och på låtsas tycka att det är kul att leka samtidigt plågas inombords. Att tvingas ge pengar och massor av tid till ett liv som man inte själv valt. Gud vad ont det måste göra. Och gud vad ont det måste göra för barnet. Pappa älskar mig inte och pappa vill inte att jag ska finnas för han har inte valt det själv.

Jag blir gråtfärdig när jag skriver detta. Det är just så jag känner för min pappa. Han valde inte att bli pappa. Han var inte mogen. Typ pallade inte trycket.

Jag kan inte fatta att dessa kvinnor vandrar och går med näsan i vädret och tycker nu minsann ska jag indoktrinera min man till att skaffa mig ett barn för jag vill ha ett barn. Att personer tror att de kan sitta på sina höga hästar och bestämma så åt andra. Liksom skulle jag få värsta beställningen av Aleks att han sade att jag skulle producera fram ungar åt honom jag inte är redo att föda skulle jag givetvis säga gör verklighet av det men med någon annan.



Här var jag riktigt mörkhårig som liten.

Jag läser lite olika bloggar då och då och läser kommentatorsfältet ibland mer än själva huvudinlägget. Det är ju där allt det roliga ( jönköpingska för intressanta/spännande ) händer.

Jag ser att folk är väldigt duktiga på att ge den negativa komplimangen. Nu tänker ni WTF Vad fan yrar du om ditt gamle skrälle?

Jo så här går den till.

Låt oss säga att en person klädsamt skryter lite om nya byxor de köpt och visar det på en bild.

Så kommer det en kommentar som lyder. ( mina exempel är helt påhittade, men kunde äga rum på olika kommentatorsfält)

"Jättefina byxor , gillar snittet men är du säker på att de passar din storlek?"

Den är ganska självklar vad?

Sedan finns det de här kanske lite mer avancerade bloggarna med politik och diskussioner där man t.ex. kommenterar folks argumentationsteknik och försöker knäcka folks teser och samtidigt kallar de idioter.

"Du har en bra vinkel när det kommer att religion inte ska styra moralen men är du inte lite naiv och tror att det fungerar för alla människor?"

eller

"Vore bra att du insåg att kärlek mellan två män är samma sak som mellan en man och kvinna, vore väldigt bra ifall du kunde utveckla mer hur du tänker, vid det här laget så förstår alla att det inte är någon skillnad alls, annars tycker jag att du resonerar väl kring homosexuella adoptioner."

eller

Jag ser att du gör det lätt för dig att generalisera kring att alla vegetarianer inte äter ägg men det är kul att du vill lära dig mer! Jättekul.

eller

Du skriver jätteintressant att du skriver om kvinnors rättigheter i Namibia lite oväntat att det kommer från en modebloggerska.

Ser ni idiotförklaringen?


Tycker att människor är skitbra på att subtilt sätt kunna avfärda sina gemena medmänniskor som ärkespån.

Jag får kalla kårar av människor som går in i andras kommentarsfält och passivt aggressivt skriver en kommentar med dessa subtila dumförklaringar som är beklädda i komplimangsform.

Du är skitsnygg och jättekul att vara med men du är inte speciellt smart och kunnig alls skulle ingen normal människa säga till sin vän ellerhur?

Men på internet kommer ord som att trots man är så duktig så ska man vässa på sin argumentationteknik och att en kommentar på 200 ord handlar om att de sista tio orden handlar om vad personen egentligen vill säga.

Är det inte bättre att hålla käft eller säga det man verkligen menar?

Idag kom Mile och Djura förbi och drack kaffe och de börjar snacka. Liksom ta en catch up. Låt oss säga att de har båda ett stort kontaktnät och Serbien är rykternas land.

Mile berättar om en familj där en mamma och hennes son fick ett arv av efter sina morfäldrar. Ett ganska stort arv.
Men så börjar de knarka. Och detta tvingar de att flytta och leta nytt jobb men eftersom de bara sjunker djupare och djupare i drogträsket så tvingas det flytta igen och igen och igen. Till mindre och mindre lägenheter.

Sedan när alla pengar är slut så säger mamman jag måste gå till banken och hämta pengar. Vi klarar oss inte annars. Sonen säger då "ja visst mamma". När kommit hem så ligger han död. Han tog livet av sig genom att skjuta sig i munnen.

Jag vet inte om det är relevant ifall hon fick lånet beviljat men hur ska man kunna ta in feminism när sådana historier är vardagsmat här?

Eller den historien där mamman tar och kastade ut sina två barn och sig själv från balkongen för att hennes man fått sparken från jobbet. Tror det var i Kragujevac lite söder där vi bor.

Varför vet föärldrar eller snarare TROR sig veta allt vad som är bäst för sina barn?

Livet är ju till för att man ska leva livet inte bara för att man ska vara snäll, förstående och fin människa men också ( existensialist som jag också är ) för att kunna skapa sin egen mening i livet.

Att kunna skapa .............

Sina egna projekt.
Sin egen hobby.
Sitt eget tänkande.
Sin egen musik och klädsmak.
Sin egen smak gällande mat och dryck.
Sin egen religion eller andlighet.
Sin egen sexualitet.
Sin egen indentitet och sätt att uttrycka sig på.
Sitt egna familj och vänner.
Sin egen privata sfär och integritet samt hemligheter.

Varför ska man behöva diktera för andra vad folk ska tycka och tänka och varför ska föräldrar alltid tro att pga av deras uppfostran oavsett om den är biologisk eller adoption att de vet vad som är bäst för barnet.

Jag vet om att jag är fattig och jag vet också grunderna till det. Det handlar om en rad olika faktorer.

Dels att människor som borde ta ansvar och varit där aldrig sträckt ut sin hand.
Att jag själv orkade inte ta i tu med skolan men det har sina skäl det med.
Att samhället inte kunnat erbjuda bättre alternativ än arbetsförmedlingen och socialbidrag.

Folk snackar konstant om barnfattigdom om hur jobbigt det måste vara att alltid behöva låna pengar hos släkten för att ha råd till barnens skor. Hur man inte kan erbjuda ett julfirande eller någonsin kunna åka på semester. Att en vecka till Grekland aldrig kommer på tal i 18 år och att man måste jämt kolla erbjudanden och rabatter i butikerna.
Att ha kläder som alltid har bristande kvalité.
Att inte ha tillräckligt med ingredienser hemma utan tvingas leva på pasta med tomatsås och nudelsoppa och tonfisk på bröd eller ris med bönor och andra "ungkarlsrätter".
Att alltid ursäkta sina barn för att de inte kan delta i handboll eller karate eller ens en patetisk skolutflykt som alla andra ungar.
Att ärva leksaker och aldrig ha det som alla andra har.

Men det handlar inte bara om barnen. Utan om oss unga vuxna och även pensionärer vare sig det är förtids eller ålderspensionärer. Fattigdom är stress!

Det är så jävla stressande att folk anar inte.

Att då få olika moralpinnar att andra har det sämre. Jag bryr mig för fan inte om ett barn i Colombia har det sämre än mig. Eller du får skylla dig själv ja visst förutsättningar och lika villkor inte spelar roll? Jo men tjenare italienare!

Folk kallar fattiga både missunnsamma och deppiga och cyniska. Det är väl i all jävla välmening att vara en realist. Jag tror inte att en fattig småbarnsmorsa kan unna sig en lerbad eller träna på ett fint gym. De sitter och räknar och lägger undan.

För fattiga har ett mönster. De sparar in pengar för särskilda ändamål där mat och tvättmedel står högst upp inte att de sparar för att kunna handla en ny vacker väska.

Fattiga kollar sina bankkonton varje dag. Hur mycket ska lägga ut idag? Behövs det fina designerhanddukar eller skogaholmslimpa och en kaviartub?

För fattiga sitter hemma och mår skit. Ja de mår skit. De sitter inte med en kopp te och läser en bok och lyssnar på radio de bråkar och ligger bort halva dagen i sängen. Vill man se hur mycket klockan är när plikten och jakten efter pengar för att täcka basbehoven alltid flämtar som en ilsk pittbull.

För fattiga skäms att de har otvättat hår och omatchande strumpor fast de säger att de skojar till det lite. Med osäkert skratt.

För fattiga röker och dricker inte för att det glamouröst och flashigt utan för att de vill ständigt döda oron. Kom inte säg att fattiga har råd. De skiter faktiskt i att äta eller äter en gång om dagen för att sedan röka och dricka bort hungern.

Fattiga köper olika dumheter som World of Warcraft och spelar poker på nätet/krogen för att de inte har nåt annat att göra om dagarna.

Fattiga köper godis och chips istället för vanlig mat typ lax med dill och kokt potatis och sparris. Det är inte för att det ska vara färggrannt på tallriken utan för döda ångest.

Den som är så himla blåst och envist besatt att hur man bäddar får man ligga kan bara dra dit curryn växer. Sluta kalla både mig och andra fattiga för vi är cyniska. Vi behöver inte era råd om hur man får en bra aura och fin utstrålning eller att vi ska optimistiskt ( läs enträget ) tro att politiker kommer skona oss snart.
Fattiga skiter i att concealer och torrshampoo och lite rött läppglans gör susen när man ser trött och sliten ut.

Det behövs lösningar.

Det behövs långvariga lösningar som gör att folk kommer ut i från sina kommunistghetton och får bra jobb med shyssta villkor och att man främjar utbildning för de som är sist på den sociala näringskedjan. Att man ser misshandel både fysisk och psykisk.
Att man slutar vifta bort ekonomisk stress som dåligt självkänsla eller cynism. Då har man halkat på bananskalet rätt i diket.

För fattiga vill ha slut på att behöva sitta och komma på lösningar som aldrig kommer finnas. Att då kalla de avundsjuka och pessimister är så fel och galet som jorden är platt.

Jag har väl alltid kännt på mig att jag tillhör de mer gammalmodiga individerna. Jag motsätter mig masskonsumering och högavancerad teknologi.

Jag skulle aldrig orka med att ha en Ipad eller väderstationer eller surroundsystem hemma. Jag tycker att en tvättmaskin är faktiskt lagom. Jag gillar inte handla en massa smink eller produkter människor inte behöver.

Det räcker med shampoo, tvål och tandkräm och en kam och sist en rakhyvel. Du behöver inte en massa antirynkkrämer och hundra parfymer.
Jag tror inte på märkeskläder är bättre kläder än andra. Jag tycker det är löjligt att folk spenderar pengar på onödigt slöseri.

Jag tror på billig mat eller helst egenproducerad. Att man själv kan kontrollera priset. Ica Selection är inte bättre än Ica Basic. Det är att lura folk till handla dyrare i tron att maten är finare.

Någon direkt folkgrupp som lever ett liv som jag anser är både vettigt och sunt och dessutom fritt från konsumtionshetsen är Amish. Amishfolket som lever i Usa.



De lever ett mycket enkelt liv. Baserat på kristna värderingar och struntar i moderna bekvämligheter.
Männen jobbar med åkern och bygger kyrkor och hus som de är bosatta i.
Kvinnorna sköter matlagning att sy kläder och städning av huset och att ta hand om barnen. Givetvis modell år 1890. De avsäger sig telefoner och diskmaskiner och teveapparater hemma.
Även elektricitet och bilar byts mot levande ljus och hästdragna droskor.

Amishmänniskorna pratar en utpräglad variant av tyska känd som Pennsylvania Dutch. De är babtister och motsätter sig abort och försäkringar och banklån. Familjen och grannar är i en central roll. Man hjälper och stöttar varandra. Att ha många barn anses som en välsignelse och lycka.



När jag tänker på människor som Amishfolket så förstår jag de mycket mer än människor som shoppar bara för att shoppa. Det är ett sjukt beteende.

Jag tycker att utveckligen i samhället borde inte ligga i ytligheter utan i forskning och att man faktiskt kan hjälpa människor och djur. Man måste ifrågasätta konsumtionskulturen. Behöver du verkligen köpa kläder för 5000 kronor varje månad? Behövs det verkligen skönhetstips? Så här får du vackraste naglarna eller här hittar du de snyggaste skorna!?

Personligen tycker jag att självförsörjning och nära knutna familjeband och en lagom kristen etik fungerar bättre och kommer fungera bättre än människor som lever för att prisa ohälsosamma ideal.

Undrar hur mycket jorden skulle andas om folk bara avstod från att handla allt onödigt?

Detta är förjävligt. Illa och vidirigt. Jag blir skärrad och fylld med avsmak. Blä och Usch tänker jag!

Jag vill inte ha makroner med ost som legat på golv. Inte använder de Fete de Fleur som heter Floral Fiesta här i mystiska balkan på skolgolven varje dag.
Ni vet den som luktar så himmelskt ljuvligt att man faktiskt vill städa.



Jag tror av alla offentliga platser. Sjukhus och shoppinggallerior samt restauranger osv. så vet jag att skolor städas sämst.
I min skola fanns det både potatisbullar på taket så som snus och cigg i papperskorgen. Att gymnastikhallen luktade hästpiss är inget snack om!

Men skolmaten är en katastrof det enda jag gillade var korv stroganoff och kyckling. Värst var köttfärsåsen. Det var typ 46 liter oljig buljong och typ 200 gram kött. Att skiten smakade diarré var ju givet.
Men det är ändå när man tar på sig se-andras-misär-och-fatta-att-alla-inte-har-det-lika-bra-glasögon som man ser den största katastrofen nämligen att tänk på de barnen som har skolmat som enda måltid.

Som har litet eller inget urval alls. Där kylskåpet ständigt är sinande för att pengarna inte räcker till.
Hur kan man svika barnen på det sättet?

Gör rejäla måltider med bra produkter som både smakar fint och mättar. Kvalitén betyder faktiskt allt speciellt för människor som hamnat sist i den sociala samhällsordningen.

Jag läser lite olika bloggar mest gör jag det på skoj i brist på annat. Men det finns en blogg en ganska känd blogg som heter " Blondinbella eller Isabella Löwengrip" .

Jag började väl kika in där kanske redan 2007 eller något. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Men till en början tyckte jag att detta var en riktigt klyftig och duktig tjej som hade mycket kloka åsikter och var ambitös. Jag blev lite imponerad av hennes drivkraft och att hon var så insatt att göra en karriär.
So far so good. Tänkte jag.

En vanlig tjej som vill blir någonting stort. Man kan ju påstå att hon har lyckats. Men det handlar inte om Isabella.
Jag har faktiskt inte läst något mer än hennes blogg. Iallafall där skriver hon allt om sina resor, vänner och tips för en ökad framgång.

Just den senaste är det jag vill prata om.

Personligen tycker jag rent utsagt inte för att "haters gonna hate" att hennes råd är helt orealistiska och naiva och dessutom anser jag att ha henne som en förebild är faktiskt väldigt hjärndött. Seriöst tjejer åk och se världen lite? Det finns hundratusentals människor som kan ge dig mer än en ganska ytlig och egenkär bloggare.

Fortfarande Isabella om du läser detta så är jag glad att du har det liv du önskar dig och att du ska sköta om dig så gott det går. Mina varmaste hälsningar till dig.

Iallafall för att gå vidare så är hennes livsfilosofi om karriär och utbildning väldigt selektiv och enfaldig.
Allt handlar om att man ska "boosta" egot.

Det är inga problem att man har en väl förankrad självkännedom och ett strålande självförtroende. Det är bra men om man ska ta det en högre nivå så gäller bara dina karriärsråd en och samma grupp.

Människor som har föräldrar som stöttar de både själsligt och ekonomiskt. Även utbildade föräldrar.
Människor som har förutsättningar för att kunna avsluta både grundskola och gymnasium.
Människor som har en viss socioekonomisk standard och har hjälp utifrån. Skolan och kompisar.
Människor som är sk. "normala". Tror inte att handikappade eller folk med mildare utvecklingstörningar har samma chanser som du själv haft.
Människor som inte är av olika brokiga och exotiska bakgrunder. Tror knappast att nyinflyttade libaneser eller serber eller marockaner ( även andra nationaliteter )kan ha så stor nytta av dina tips. Sådana människor kommer alltid tyvärr hänga efter, det tar en tid att smälta in som nyinkommen invandrare. Nytt språk , nya erfanheter.
Människor som  tycker att sex and the city och gossip girl är deras inspirationskällor före att köpa riktiga böcker och åker hellre till Sunny Beach på fyllefester än att åka på kulturresa till Jordanien.
Människor som helt enkelt lever ditt liv. Samma inrutade liv att shopping och dyra mobiltelefoner och flådiga bostäder är kvitton på lycka.

Nu handlar det inte bara om Blondinbella utan också om andra som ignorerar det faktum att hur bra motiv och välvilja du än har så kommer det inte gratis och definitivt inte om du upplevt hela ditt liv i misär och taskiga förhållanden.

För jag vet att människorna som hävdar att du ska tänka på dig själv och du ska "boosta" ditt ego har snott toarullar från skolan för att ha något att torka sig med hemma. Eller ljugit sig sjuka när den där skidresan med klassen kommit på tapeten. Eller tvingats låsa in sig på toa för att mamma blir misshandlad av pappa. Eller att man snott frukt från Ica för att ha något att mätta sig för att mammas pengar gått till heroin.

För då skulle de veta att rikedom och framgång eller entreprenörskap kommer inte av sig självt.

Min högsta önskan är att folk slutar ljuga för unga människor nu. Folk som kommer från botten kan inte klättra upp av sig själva. Det behövs stöd och kunskap. Att säga att man ska tänka egoistiskt det ger ingenting bara massa negativa känslor. Vet inte men det är hell of a lot vad många otjänster vi gör varandra med att ljuga ihop skit som ingen med lite sunt förnuft och lagom självdistans skulle ta allvarligt.

Ibland önskar jag lite att dessa s.k. "Blondinbellor" var den där ensamstående unga mamman med två barn som bävade sig varje gång räkningarna var tvugna att betalas. Tror knappast att hennes "egoboost" hjälper henne i det fallet.

Världen vi alla delar under våra fötter är som bekant inte en snäll trevlig plats där alla trivs och myser ikapp med varandra. Det finns svält, torka, sjukdomar och död. Världen består inte av idiotiska fraser som "vardagslyx" eller " man ska unna sig något extra" eller den värsta "guldkant" man ska sätta en "guldkant" på vardagen vilken jävla guldkant hos mig finns det bara troskant.

Seriöst folk idag har grovt mindervärdeskomplex och måste hävda sig på det mest invalida sättet som finns.

De jag i synnerhet tänker på är dessa personer som glider på räkmacka hela sitt liv. Skriver i sina bloggar att det är så tradigt att sitta på kafé bakis med sina två lika inkompetenta polare och "bara vänta på att något ska hända".
Fast dem älskar det.

Bilderna är på folk som sitter med maträtter som kycklingsallad eller en kaffelatte tillsammans med en mobil och obligatoriskt ciggarettpaket.

Fast det som är det tragiska är unga killar och tjejer som läser detta och tror att detta är något att efterlikna. Man ska sitta där som den tommaste dumbollen och tycka att det är händelselöst att sitta med 5 huvudvärkstabletter efter hårt intensivt festande på olika fikaställen och tycka att " Sverige är för litet för mig " eller att " 3000 kronor i taxiresor är småpotatis".

Jag erkänner det är provocerande för sådana människor normaliserar fenomen som.............

1. Dåligt självförtroende.
2. Shopping och prylhets.
3. Osunda livstilar.

Men det som är det allra farligaste det är det att de lurar folk att deras liv är så tråkiga och vanliga. Att de sitter där bara för att dem inte har något vettigare för sig.

De har glömt den viktigaste delen. Att det är inte realistiskt för sisådär 99 % av alla dom andra människorna.

Det är sällan en 15 åring eller för den delen en 20 åring har råd att köpa en väska för 4000 kronor. Vanliga studenter har inte huvudvärk för att de slösade 2000 kronor på krogen utan för att det är oftast den summan dom har och leva för när hyran är betald.
Ingen skulle spiknyktert gå till frisören 1-3 ggr per månad bara för att få håret fönat inför en fest?
Ingen människa lägger 3000 kronor för mobilräkningar när dem är 16 år och ändå har över för att shoppa en " dagens outfit".

Unga tjejer och killar sitter och tänker " Wow kan jag inte bli som dem ? ". Titta de är ju så coola och de har ju så roligt" Åh jag ska göra precis samma sak ".

Fler och fler längtar att bli dessa enligt mig losers. För dessa människor brukar alltid vara dom som är sisådär 36 år sitter på komvux och har tusen lån och splittrade relationer till sina familjer. Oftast spelar dom jävligt världsvana och kaxiga men lipar inombords.

Varför vill samhället att människor ska bli sådana trasiga människor? Människor som inte har några framtidsplaner alls? Människor som sänder signalen det är helt okej att bränna 8000 kronor på en shoppingrunda när ingen egentlig normal person skulle göra så?

Det är riktigt oroväckande.

Det är riktigt klurigt att kunna behålla en lagom distans till sig själv på nätet. Både tack vare sökmotorer som Google och Facebook. Men även att det går hur enkelt som helst att hitta din adress och när du född på Ratsit.se t.ex.

Att kunna vilja behålla något för sig själv är ju önskvärt för alla. Det är ju självklart att man inte vill utge sitt telefonnummer till alla eller att alla ska kunna läsa det du skriver till dina vänner. Att resan till Sicilien 2003 med grabbgänget inte innehåller så smickrande bilder kanske inte alla vill skylta med. Särskilt när chefen googlar en.

Ni fattar.

Speciellt när det finns både hackers, stalkers, betaltjänster där man kan se hur mycket folk tjänar och vilka dem är gifta med osv. När dina mailadresser och koder kan registreras på helt fel ställen.

Men också undrar jag lite. Vad ger ni ut på internet? Och när blir saker för privata?

Min blogg är ju väldigt privat t.ex. jag ger ju ut mina tankar och upplevelser med det gör jag frivilligt.
Och hur ska man värja sig när världen i internet kommer allt närmare ditt eget vardagsrum?

Jag vet att jag inte borde hänga ut människor men jag måste för att få någon volym på diskussionen. Jag har den tiden jag varit här i Serbien sett hur svårt vissa människor har.
Det är faktiskt rent ut sagt plågsamt att se vilka förhållanden vissa barn lever i.

Flickorna på bilden är mina grannar och den ena är dotter till familjen som jobbar på våra plantager. Min killes familj äger en bit land där det växer främst körsbär och plommon. Genomsnittligt sett några fotbollsplaner.

Detta är Ana. Hon är 11 år.



Hennes föräldrar kom från den rumänska delen av Moldavien men hon är född här i Serbien. Hon är precis som oss vilket vanligt barn som helst men hon har inte samma förutsättningar som andra barn. Vare sig svenska eller serbiska. Hon bor i ett rum för det är en etta som ligger knutet till vinden. Där bor hon med sina föräldrar på max 25 kvadratmeter. På gamla slitna bäddsoffor ligger dem i ett överfullt rum. De har vare sig fast telefon eller internet.

Istället delar dem på en tio år gammal mobiltelefon. Om hon har tur finns det lite pengar att ringa till sina kompisar till. Mamman har sedan ett tidigare äktenskap två döttrar som hon inte har träffat på flera år. Alltså så har Ana inte hunnit träffa sina systrar ännu.

Ana väger 25 kilo och det jämt knappt med mat. Pengarna går till cigaretter och alkohol. När föräldrarna inte arbetar så är dem berusade. Hon ligger efter i både i engelska och i matematik för hon får ingen hjälp hemifrån.


Detta är Milica. Hon är fem år.



Hon är serbiska och bor bara en minut ifrån mig. Skulle jag ropat från fönstret skulle hon hört mig. Skillnaden mellan mig och henne är att mitt hus är åretruntboende mellan hennes hem är ett dragigt sommarhus. Hennes mamma har stuckit hemifrån sedan länge. Hon bor med sin snart pensionerade åldrade pappa. Tippar att mannen är 55 plus och någon avlägsen släktning som hon tvingar henne att kalla henne mamma.(Denna kvinna är också skvallerkärring av rang, går runt i byn och sagt att jag är både hora och gravid för att jag fikat med henne 1 gång )
Hon sover också med sina familjemedlemmar i ett hus som är ca. 40 kvm stort. Hennes pappa slår henne med en lång vass trädpinne varenda dag. Inte för att hon missköter sig utan för att han känner för det. Precis jämte bor hennes kriminelle farbror som varje gång han ser oss frågar hur lätt det är i Sverige att undgå straff och hur polisen jobbar där "uppe" ( läs Sverige ).
Även hos henne är det knappt med mat och olika resurser för att hon ska kunna klara ett normalt liv som sina jämnåriga.


Varenda gång jag ser dessa tjejer så blir jag både förtvivlad och arg. Särskilt arg när jag ser olika debatter om den sk. svenska barnfattigdomen.

Jag svarar på Elin Astrids svar till mig på hennes blogg. http://elinastrid.blogspot.com/ . Fick frispel på hennes bloggs kommentarfunktion.

Kära du och alla bloggläsare.

Jag tycker inte om skryt. Nej jag tycker inte om det alls. Inte nu eller då.
Speciellt inte om saker som alla måste ha och har tillgång till är mat.





Mat är bra och mat ska både köpas och ätas. Det är vi alla överens om. Inga protester.

Mat är inte bara en livsnödvändig produkt men också en social knytpunkt.
Jag tycker alla borde ha råd att vara mätta och glada självfallet.

Men det finns ju förstås människor som inte är lika förunnade av att kunna handla och spendera pengar på just det viktigaste som finns nämligen föda. Nummer ett i Maslows behovstrappa.

Att för de se människor som kan och gör detta utan närmare eftertanke är både plågsamt och rent ut sagt förjävligt.
Jag bryr mig egentligen inte så mycket om att människor slösar pengar på det i större kontext men det är själva skrytet som är så otroligt känslokallt.
Nog talat om att det är osolidariskt och omoget det är rent ut sagt vidrigt. Alltså behövs det egentligen hundratals motivationer till varför? Det borde inte det?

Jag är ju delskyldig att jag engagerar mig i sådana bloggar eller lyssnar på skryt runt i min omgivning utan att reagera tillbaka.

Detta handlar inte om att bjäbba eller att egentligen såra folk. Peka ut och garva läppen av sig är både tramsigt och respektlöst.

Men det är lika respektlöst att inte kunna sätta sig in andras tankar och inte förstå folk utan genast skriva att man är en dåre eller " lägger sig i ". Det är fjortisfasoner att ta åt sig om en sak som egentligen är självklar. Det är fult att skryta ( dels för att det kan väcka ilska och peka ut klassklyftor men också för att det är otrevligt ). Jag kan säga att mina händer inte räcker till när det kommer till vänner som jag sållat bort p.g.a. den orsaken.

Det är inte kul att sitta och lyssna på det bara? Jag kan unna folk lycka och säga " Gud vad kul " och " Grattis " men det är inte givande i längden att lyssna på sådana människor. Det är tragiskt.


I slutändan handlar det om vem som är mest mogen. Vill du vara en människa som står på samma plats i livet. Umgås med samma folk och ha samma värderingar om 50 år ? Visst det är upp till dig. Men vill du verkligen vara en oempatiskt människa som skryter för att fylla sitt emotionella tomrum ? Speciellt om en så mänsklig sak som just mat?

Det är elakt och förmanande och visar mer vilken liten människa du är.

Inte för att spä på men du får inte direkt fredspriset för du " delar med " dig av din vardag.

Något jag är vansinnigt trött på är när olika killar spanar in mig.

Jag menar visst är det väl okej och kanske lite kul att inspanad när man singel och så men när jag går med min pojkvän i handen så vill jag faktiskt inte bli sönderstirrad.

Liksom är jag naken? Nej ? Är jag superdupersnygg ? Lets be honest jag är en medelmåtta. Ser jag konstig ut ? Nej !

Varför glor du på mig? Jag tycker det är ganska så äckligt att man spanar in folk som är upptagna. Det är respektlöst!

Fast ännu värre är väl dem som har en en tjej och spanar in andra brudar medans de går runt med henne på stan! Den varianten har jag också stött på.

Men jag fattar verkligen inte varför dessa killar spanar in en ändå? Trots man är upptagen!!

Inte för att leka feminist eller muslim men ska jag behöva ta på mig en burka för att slippa?; )

Varje gång jag ser eller hör det så blir jag så otroligt förbannad och helt sanslöst uppgiven.

Varför skaffar man barn överhuvudtaget då ? Man kan väl lika gärna skaffa marsvin istället? Det skär riktigt djupt och borrar sig in skallen när jag ser föräldrar som ser sina barn som en belastning.

Oh My God!

Tänker jag!

Det finns massor av vuxna därute som skulle älskat att få barn men kan ej få det.

Reminder. Barn är aldrig en belastning.

Man skaffar inte barn för att sätta villkor och massa önskemål. Det är så man uppfostrar folk till sociopater. Oälskade människor med stort behov av att hävda sig och liten empati.

Barn ska kräva och man ska finnas tillgänglig. Det är därför jag är mamma. ( Eller kommer bli en vacker dag ;) )
Dom ska veta att jag inte förväntar mig något annat än att dom ska må bra och vara lyckliga.

Viktigt att ni skiljer uppfostran och egentid från varandra. Ett nej betyder inte att jag ska vips få egentid.

" Nej vi går inte till parken nu. Då vi har viktigare saker att göra som läxläsning och du ska hinna äta mat också "

Som exempel.

För alla mina kära och fina läsare något jag blir lovligt jävla förbannad är när jag ser slapphänta föräldrar som korsar uppfostran med egentid.
Jag skiter liksom i hur ungen beter sig , bara jag får vara ifred och göra det jag gillar.

Jag ser dagligen hur olika snorungar ställer till olika scener och gör konstigheter på grund av att föräldern inte pallar med att bry sig.
Och ja det ligger en stor portion egoism och önskan om " egentid " bakom detta.

Om man vill ha så mkt egentid och ha privatliv och allt vad det heter så kan man ju tänka på detta innan man skaffar barn.

Därför har folk varit så brighta att dom införskaffat semesterställen och flyg utan barn.

http://www.fritidsresor.se/hotell/Semester-utan-barn/blue-couples/

T.ex. jag skulle aldrig själv vilja sätta min fot som barnlös i ett ställe med massor av småbarn. Eller gå ut och dansa där dom inte har 20 års åldersgräns.
Det erkänner även jag att det är galet påfrestande.

Men när man är förälder så lägger man undan detta tänk. För att gå runt och vara förbannad för att ungen skitit på sig 5 minuter efter man bytt blöja eller klaga på att man måste dra in på lyx som fina viner eller klädshopping eller frissan till förmån för blöjor eller modermjölksersättning eller stövlar eller matsäck är bara patetiskt.

Jag strävar inte efter att vara en självuppoffrande martyr eller vara ridderlig när det kommer till mina ungar. Det handlar om empati och förståelse och kunna kliva ut ur skalet. Att frigöra sig från sin egen egoism.

Tänker tillbaka själv på min egen uppväxt då mamma jobbade mycket i Ryssland och Tyskland och andra länder.
Hon åkte utomlands och var borta. Ibland hade jag barnflickor och ibland åkte min mormor till Sverige för att se efter mig. Tillråga på det så älskade mamma "egentid".
Hon tyckte inte om att jag var på hennes rum. Och hon tyckte om att gå ut och roa sig med vänner och killar.
Hon shoppade ofta utan mig och mkt annat och allt detta ledde till jag och hon har ett väldigt ytligt förhållande.

Jag kan t.o.m. påstå att jag inte känner min mamma särskilt väl. Hon har en stark integritet. Hon har två roller.
Detta har ju lett till att vi inte " bondar " speciellt bra.



Och detta är ni ute efter? Att ni ska ha en roll som ni är med er själva och era vänner och en annan med era barn. Snacka om utesluta och distansera sig.

Klart det är väl lungt ifall man gått igenom kriser och olyckor eller sjukdomar då man behöver tid att reparera sig själv men det ska aldrig gå på bekostnad av ett barn ska behöva vänta tills mamma/pappa är klar.

Snacka om den där 5-minuters metoden fast i timmar eller dagar. Gulp. Jag väljer mer än gärna att projicera bort den hemska tanken.

Tja bäst vore väl att ha extramammor som i den där suveräna och jättehäftiga serien Big Love.



Alltså vad är det egentligen för typ av förälder som vill vara ifrån sina ungar? Eller använder släkt och kompisar för att stjälpa över dom för att sedan gå på bio eller shoppa eller ha sex ?

Jag tycker det är fruktansvärt skrämmande. Nästan lite sorgligt? Varför vill man inte umgås med dom man älskar mest?

Jobbigt läge säger jag. Jobbigt läge.

Först och främst vill jag att ni ska begripa att jag inte har ett skit emot afrikaner eller afrikanska etniciteter.
För att vara helt ärlig så bryr jag mig inte speciellt mycket. Förutom det faktum att jag blivit inprogrammerad sen barnsben att jag ska tänka på dom stackars afrikanska barnen. Att dom svälter och är svårt sjuka eller saknar föräldrar.

Givetvis är det jävligt tråkigt och taskigt att folk ska ha det på det viset. Även jag har gett pengar till välgörenhet.
Både på operation dagsverke ( 600 kronor sammanlagt ) och sedan smsat så afrikanska barn ska ha rent vatten och köpt ekologisk frukt från sådana länder ( Fair Trade ).
Jag har även stoppat lite tior och tjugolappar då och då till Rädda barnen.

Men mitt mål är inte att bli en välgörenhetsorganisation. Jag tycker skenhelighet är bland det vidrigaste som finns.
Liksom komigen Angelina Jolie och alla andra "godhjärtade" kändisar! Det är pr så det skriker om det.

Varje år är det olika galor och olika välgörenhetsarrangemang och man samlar in pengar och det går förhoppningsvis till dom som är hårdast drabbade.
Jag stödjer gärna men aldrig för att det är min skyldighet eller på den sanslöst rasistiska och dåraktiga premissen för att jag är vit.

Jag är vit därför är jag evigt skyldig att betala tillbaka för allt ont och vedervärdigt som vita gjort.
Nu backar vi bandet tycker jag ( spolljud ). Ja jag är vit. Mamma polsk och pappa serb. Jag är slav.

Excuse me honeys!  / For fuck sake pardon me !

Det var inte slaviska medbröder och medsystrar som åkte ner till afrika och drog raka sträck över kartan och delade med sig av den afrikanska kakan.

Det var länder som.

Tyskland.
Belgien.
Holland.
Frankrike.
Italien.
Spanien.
Sverige.
Lettland.
England.
Norge.

Vad sjutton ser ni Polen eller Serbien som en del av kolonialiseringen? Alltså mina hemländer?


Helt galen retorik att tro att det har med kolonialismen att göra nuförtiden. Hur skulle Afrika sett utan den?
Skulle inte sett annorlunda för det.
Varför kolonialiserade inte Afrika Europa då?

Av enkla anledningar.

Vi hade ett mildare klimat.
Vi hade boskap som hjälpte till i lantbruket.
Vi hade tillgång till vapen genom smidekonsten.
Vi utvecklade medicin och vaccin.
Vi lärde oss vikten i att äta varierad kost.
Vi kunde tillverka bra och solida bostäder och sy upp tåliga och varma kläder.
Vi värderade kunskap genom att skriva ner det i läroböcker.
Vi utförde handel och utvecklade det nuvarande ekonomiska systemet.

Och många många fler orsaker och en av dom var just kanske den simplaste för att vi hade tur var våran vagga råkade stå.

Inte för att vi är vita. Punkt slut.

Slumpen avgjorde.

Sedan ställer jag mig helt och hållet bakom iden att man ska vara humanitär och öppensinnad och tolerant och givmild och allt annat heligt krafs man kan vara. Det är sunt förnuft. Att det är självklart är lika sant som naveln är rund.

Klart man kan ta del av att hjälpa dessa människor på bästa vis man kan.
Men att stjälpa över det som ett kollektivt straff på en person för att den är vit är så förjävla oförskämt tramsigt att jag huttrar av skräck.

Jag tänker nästa gång jag är i affären vaska ut en apelsinjuice i rännstenen ifall jag hör ett " Tänk på barnen i Afrika"

För det är vansinne att tuta i ett barn att det ska tvingas äta mat pga. att någon på andra sidan medelhavet inte ätit mat på två veckor. Det dödar inte bara matlusten utan skambelägger ett beteende.

Fan är maten skräp eller man är mätt så är man. Fuck ät upp själv ifall du är så fruktansvärt hungrig.

Sedan ska man tala om det där kollektiva ansvaret så borde ni svenskar och alla germanska folk skämmas till döds för det ni gjort mina länder.

Ni kom på nazismen. Ja ni svenskar och tyskar. För det var ni som bedrev i hundratals år om att ni stod högst upp på näringskedjan eller den mänskliga hierarkin. Det är ni som mätte skallar och utkved att slaver är kortskallar och svartmuskiga och subhumans. Då eran kära socialdemokrati engång i tiden med regi av Hjalmar Branting som bedrev rasbiologi och tvångsterilisering.

Jag som slav tillhör inte eran ariska teutoniska nordiska överlägsenhet. Ni anser att jag ska tjäna er tills jag inte är arbetsduglig och sedan in fort som fan i koncentrationslägret.
Det är ni som delade upp européer i nordider , alpiner och dinarer.
Det är ni som åkte till Afrika och Sydamerika och tog deras ägodelar.

Det var först när den POLSKE författaren Joseph Conrad beskrev situationen i det belgiska Kongo som västvärlden fick nys om era vidrigheter där nere?

Sedan hur ni tog saker från polska kyrkor och slott till Sverige under Vasatiden och långt senare det talar ni inte om? Och hur Tyskland ockuperade Serbien och bestal Serbien på guld och andra dyrbarheter för att bekosta den så kallade " neutraliteten ". Genom att betala Sverige tystnaden och järnmalmet för att vidare bedriva ockupationen av Norge?


Sedan hur ni aktivt skickat styrkor för att döda mina landsmän under dom sk. Jugoslaviska krigen?

För att inte tala om hur många företag och olika satsningar företag i Amerika och den sk. Västvärlden bedriver och skamlöst utnyttjar dom stackars Afrikanerna och andra befolkningar som har det svårt.

Och ni kallar mig okunnig ?

Jag är en stolt slav och det är inte mitt ansvar för vilka skamlösa vidrigheter ni har gjort under dom senaste 500 åren i Afrika.

Satt nyligen och kollade på två avsnitt av den suveräna och superintressanta spökprogrammet " Ghost Adventures  ".

Det senare avsnittet handlade om ett 99 år gammalt mord där mördaren hade gömt sig i garderoben och yxmördat föräldrarna och samt deras 4 barn och två av barnens kompisar som sov över.

Han hade då väntat tills familjen och vännerna hade somnat och sedan tagit yxan och huggit dom rakt i ansiktet medans dom sov.

För mig är sånt så sjukt. Liksom kom igen vem fan vill gå in i en främlings hem och mörda dom med att hugga dom i ansiktet medans dom sover?
Låter inte bara horribelt och hemst utan väcker även tankarna att det kan ske idag, 99 år senare också.

Jag menar på 60 talet så började folk sätta sig emot att man stängde in folk på olika avskilda kliniker på grund av att dom var psykiskt sjuka. Det var då man fick en mer liberal syn på att dom visst kan ta hand om sig själva och att det är fruktansvärt ohumant att stjälpa av dom för att låta dom leva ensamma och uteslutna från samhället.

För på ett är det egoistiskt och grymt att låta folk bli bortglömda och " sitta och ruttna " på ett psykiatriskt sjukhus.
Men ibland så känns det som att det är den enda vägen och att fler borde vara inspärrade för gott



Vad tycker ni ? Är det rätt eller fel ?
Och vilka är egentligen dom rätta sjuka ?

Idag verkar det bara finnas två grupper av människor. De som har råd och de som inte har det.

Tyvärr men så verkar det vara.

Dagens samhälle har delat upp folk så att vissa har råd med diverse olika bekvämligheter och upplevelser.
Som t.ex. semester, nya möbler eller nytt kök eller att alltid kunna ha råd att handla mat när man vill och önskar.

Klart att det har med utbildning och vilken sorts social bakgrund du kommer i från. Är du född i en fattig och lågutbildad familj så ökar ju risken att du följer mönstret som vuxen.
Det är inte bara orättvis utan hela detta systemet sänder så gravt felaktiga signaler till unga människor.

Dels smutskastningen i olika program som "Lyxfällan" men också den bristande hjälpen och förståelsen för människor som riskerar att hamna snett i livet.



Inte för att låta allt för politisk men det är faktiskt tragiskt hur lite skolan och föräldrar är kapabla till att fånga upp barn idag. Det ligger en slags helt hjärnlös förslappning i tankesättet.
Den slöa inställningen består av att man blint litar på myndigheterna och att staten ska ta ansvar för folk.
Dessutom är den sociala mognaden helt åt helvete.

Idag lever fler och fler fattigt. Den sociala misären drabbar inte bara oss arbetslösa ungdomar utan också fler och fler vuxna och äldre människor.

Att folk inte ser och fattar att man det funkar inte längre att bara tänka på sig själv och att dumpa folk i omhändertagning av socialen. Eller låta dom spåra ur i olika former av kriminalitet eller för den delen jobba ihjäl sig på lågbetalda skitjobb som senare leder till förtidspensionering eller långa sjukskrivningar.

Det är ondskefullt att bara låta folk hamna som dom hamnar.

Många vet inte hur man skriver ett cv.
Många vet inte hur man betalar räkningar.
Många vågar inte ringa viktiga samtal till olika jobb eller myndigheter.
Många bor hemma långt efter dom fyllt 18.
Många kan inte föra sig, utan beter sig skamlöst och ohyfsat på ett barnsligt sätt.
Många tycker det är okej att sova över och gratisäta hos vänner och släktningar.
Många har dåligt självförtroende pga mobbning och utvecklar ett antisocialt mönster livet ut och islorerar sig från andra.
Många börjar röka och dricka och även knarka på grund av "verkligheten är för jobbig" eller "för att man inte vill deala med kraven".
Många fuskar sig igenom på prov i skolan eller förfalskar betygen bara för att lyckas.
Många skaffar sig en typisk " White Trash " tillvaro med att föda barn tidigt och skita i deras väl och ve eller hankar igenom sig lågstatusutbildningar i brist på engagemang och framtidsambitioner.
Många skiter i sin hälsa och går antingen upp eller ner i vikt i rasande fart och skyller ifrån sig.

Alla dessa tecken är signaler på att Sverige är inte ett rikt eller välmående land som det säger sig vara.

Det är ganska kul det där att folk anser att kvinnas kärlek är grunden till allt gott som existerar på denna jord.
Tycker det är fruktansvärt patetiskt att man kan resonera på så sätt. Att män skulle vara något utomordentligt perfekt exempel på ondska och djävulskap. Då vi alla är likadana människor med samma drifter och samma intellekt.

Jag tycker förstås att män haft mer svängrum för sina handlingar men kvinnorna börjar hinna mer och mer i kapp.
Fortare och fortare bildas dom. Kvinnogängen som stjäl. Tjejligorna som misshandlar andra tjejer för att visa makt. Men även grövre brott som mord och större planerade rån. Pengatvätt och kidnappning av barn antingen sina egna eller andras.

Förfalskningar och förskingring av pengar är extremt vanligt nuförtiden. Även narkotikahandel och dopingbranchen skjuter i höjden.

Även sexbrottslighet förekommer som prostitution men även medhjälp till illegal invandring av kvinnor som ska sluta som sexarbetare. Nämligen trafficking.

Jag kan själv fatta argumentet " Jag stal lite bröd och ett paket mjölk för jag saknat mat flera dagar ". Med rent samvete så skulle jag också stulit mat. Jag snattade som fan när jag yngre. Var så lätt. Jag tog och gick in i affären tog colaburkar och kanelbullar och ibland även en tidning och drog. Även smink av dom dyrare märkena hängde med hem. Jag vet inte bra Anna inte bra.

Och jag har rökt inte bara cigg utan annat. Detta har jag bloggat ett inlägg om förut.
Jag mådde inte bra och levde stressigt. I got my reasons så att säga.

Men att själv ta och dräpa en människa det skulle jag aldrig klara av med mina nerver och dåliga självförtroende.
Jag skulle fegat ur som bara fan det vet jag.

Skulle dessutom inte palla av att livnära mig på mina stöldgods. Usch leva för att stjäla och stjäla för att leva. Sound really freaking crazy. Att tvätta pengar skulle få mig känna mig alldeles smutsig och äcklig.

Men något jag ens knappt kan fatta är kvinnor som jobbar med att sälja andra kvinnor. Alltså vara kopplare eller hallickar. Kvinnor som drogar dom , misshandlar redan misshandlade kvinnor. Tvinga dom leva i misär medans dom lever själva lyxliv. Vad fan liksom?

Eller kvinnor som säljer sina barn till sexturister under falska adoptioner. Eller kidnappar barn och tvingar fram lösensummor.

Jag menar kvinnor ska ha moderkänslor och ska vara snälla och vänliga. Vi förväntas vara toleranta och överseende. Nu när allt visar att vi inte är lika trevliga shyssta änglalika personer. Är det inte dags då att slopa den föreställningen en gång för alla ?

Liksom fuck it. Kvinnor kanske är skickliga och listiga och ibland vackra men kvinnor är same shit diffrent name.
Det är högtid att sluta förfäras av kvinnors olika brott och inse att kvinnor är minst lika kapabla till det.

Svenska kvinnor och kvinnor rent generellt har idag sedan 60-talets sexuella revoulution börjat ta för sig mer och mer.
Kvinnor vet vad dom vill ha och vet hur dom ska få till det. Jag som kvinna vet att det inte är speciellt svårt att få manlig uppskattning även om jag hatar bli utittad.

Nu har jag ju förstås en alldeles underbar sambo och känner inga som helst lustar att leka runt som vissa är mer eller mindre förtjusta i.

Däremot så nämnde bloggerskan Lady Dahmer, varför ska man som kvinna inte bli respekterad för att man har ett aktivt sexliv eller gillar alkohol.

Jag tror faktiskt att man idoliserar kvinnan. Överlag så är jag emot idolisering.

Man måste inse vissa klara saker. Kvinnor liksom män är inte perfekta. Även om männen har det lättare att ta sig ur dåliga rykten än kvinnor. Män har alltid haft fler gratisbiljetter ur dåliga rykten.
Men det bortser inte från att det största felet folk gör är idolisering av kvinnan. Eller mänskligheten över huvudtaget.

Vad sjutton människor som Barack Obama och Prinsessan Victoria är idoler. Det sjukt. Vad har dom tillfört mig förutom att ena tagit en bit av mitt land (Kosovo är Serbien)och den andra bitar av mina skattepengar.

Liksom redan här måste man förstå saker som att folk är falska, utnyttjar och beter sig skamlöst.
Livet går nästan ut på att lära sig att du kan inte lita fullkomligt på människor.
Folk är inga helgon.



Respekt ska således förtjänas. Det du gör fel är att blanda sexliv med respekt.

Sexliv och alkoholvanor är något man gör.
Respekt är något form av förtroende som man vinner på vägen.

Kan låta hårt men jag respekterar väldigt få människor idag. Om jag skulle träffa en bloggläsare idag så skulle jag inte respektera personen men jag skulle bete mig hyfsat och tolerera och acceptera den personen. Det kallas medmänsklighet.

Respektera en främling är komplett otänkbart.

Dessutom är jag så fruktansvärt ointresserad av folks sexliv och vad dom gör på helgerna. Enda gången jag är intresserad av det är eventuell debatt. Typ ska man berätta för ett ONS att man har HIV ? eller är aborter etiskt godtagbart? osv.

Så länge man idoliserar folk och synnerhet kvinnor och blandar ihop frågan om respekt med folks sexliv så blir folk arga.

Jag vill fan inte få respekt eller bli idoliserad för att suger av en man bäst av 1000 potentiella kandidater.
Borde inte fokus mer vara på vad du gör för dina närmaste?

Hur tolerant är du mot andra? Hur snäll och närvarande förälder är du? Hur hjälpsam är du mot dina syskon eller hur mycket mer energi är du villig att lägga på dina studier? Hur shysst vän är du mot dina kompisar ?
Behandlar du djur med värdighet? osv.

Däremot är ingen människa värd att få skit eller blir kränkt eller våldtagen. Den borde vara en självklarhet.



ONS* one night stand*

Den svenska synden brukar man säga. Att svenska kvinnor haft ryktet om sig att vara lättfotade får det inte lättare nu när Greklands ambassad ger svar på tal.

Grekiska ambassaden menar följande.
"Tvärtom min vän så är det du som ska skämmas över svenska kvinnors uppträdande, på semester i alla delar av världen och med utländska medborgare i sitt eget land"

Är svenska tjejer horiga då ? Jag menar det rör sig om en våldtäkt på ön Samos. Men det ju rent av löjligt att säga det om ett våldtäktsoffer men detta belyser svenska kvinnors rykte.

Vi tjejer från Öststatländer kämpar med att bli av med golddigger ryktet så jag fattar exakt vad som går igenom svenska kvinnors hjärnor när dom hör detta.

Men för att ta bladet från munnen. Svenskar festar och beter sig som ofta som svin. Inte dom seriösa backpackerbrudarna som åker till Panama och Namibia och andra exotiska resmål för att lära sig om kulturen och historia.

Dom jag har mera in mind är dom svenska fjortisbrudarna som åker till Sunny Beach, Aiya Napa, Rhodos, Kanarieöarna eller till Ibiza och dränker sig med sprit och har sex med massor av olika människor.
Är ryktet rättvist eller orättvist ?

Se klippet och bedöm själva.

http://www.kanal5play.se/klipp/play/fragaolledokumentaren-klipp-sunnybeach