Jag tänker mycket på det ni kära läsare skriver om feminism och hur det fungerar. Jag både vill förstå mer och faktiskt förstår mer. Men som bekant så lever jag i ett land ( Serbien ) där patriarkat råder.
Jag vet inte hur mycket ni kan och vet om Serbien förutom det usual stuff om kriget och Emir Kusturica, Jovan Radomir och att Eurovision Song Contest hölls i Belgrad 2008.
Men Serbien är ett land som egentligen alla andra. Men här finns det inte mycket utrymme för feministiska frågor.
Jag tror inte att folk har råd eller ens ork att tänka på feminism här.
Eftersom jag inte har kontakt med min serbiske far och har däremot ingen anknytning till det så tänker jag sno min serbiske pojkväns familj och resonera lite.
Min kille Aleks är så serb man kan bli. Han har noll inblandning av något annat blod än serbiskt. Det är väldigt fascinerande faktiskt. Han pappas familj är långt tillbaka från Montenegro eller Crna Gora. Man räknar inte familjeblodet från mammans håll här. Även om Aleks också har blod ifrån Pirot och Leskovac så räknas eller gills det inte.
Dessutom kommer han från bland de äldsta klanerna i Montenegro så det är viktigt att man för efternamnet vidare.
Här är iallfall hans farfars farfar Milan och hans hustru Persida.
Jag tror att bilden är tagen/målad ( vi vet faktiskt inte om det är en målning eller ett kort) under första världskriget.
Sådana bilder är vanliga i serbiska hem.
Här är deras son Antonije. Han var med i det kungliga kavalleriet alltså kungens vakt!
Close up
Hans sonsonson Aleks är jättelik honom.
Antonije fick sonen Ljubomir som i sin tur fick......
sonen Milan här med Aleks mamma Jasmina.
men de bor i Sverige men Ljubomir fick två döttrar också Ruza och Milica.
Äldsta dottern Milica ( ja vi retar henne för att hennes slöja liknar mer en babymössa på en nyfödd än en bröllopsslöja. Hon var 18-20 något när hon gifte sig med Raja.
Yngsta dottern Ruza med sonen Dragan och Milicas dotter Tanja.
här en bild på Tanja och hennes bror Bojan med Aleks bror Danijel i mitten.
Nu ska jag förklara hur det funkar i serbiska familjer.
Generellt så måste jag säga att de flesta serber lever med starka band till familjen. Familjen har alltid den centrala rollen. Pappan har huvudansvaret och arbetar med de allra tyngsta och mest krävande uppgifterna. Mamma jobbar också men det är hon som har hela ansvaret för hemmet och sköter markservicen och allt. Men både mamman och pappan hjälper till att uppfostra barnen.
Oftast är det tradionella och ortodoxt kristna värderingar som man ger sina barn i generationer efter generationer. Alltså rakt på sak.
- Hårt arbete. ( Gäller i synnerhet bönder)
- Gifta sig ( ofta i ung ålder )
- Mannen tar på sig ansvar för de jobbigaste och hårdaste arbetsuppgifterna.
- Kvinnan tar och städar, tvättar och lagar mat.
- Man firar familjehelgonet "Slava" och går till kyrkan.
- Man lever i heterosexuella förhållanden och det finns krav på att man ska ha barn. Att föra både efternamnet vidare och att man ska ta hand om sina gamla föräldrar. Man bor med sina gamla föräldrar och tar hand om de tills de dör.
- Att man inte drar skam på familjen. Ryktet betyder allt här.
Inte för att dra offerkoftan på sig men efter år av krig och olika problem så är det otroligt svårt att få Serbien till ett feministiskt land.
När Raja satte ringen på Milicas hand så förlorade hon t.ex. huset vi bor i. Samma sak hände Ruza när hon gick ut nygift från kyrkan med Mile i handen.
Milica firar inte Sveta Petka helgonet utan sin mans Sveti Amplije i Stahije. Ruza firar också sin makes nämligen Sveti Nikola. De blir då även medägare till sina makars hus, plantager och ägor.
Sedan kommer Bojan ärva det medan Tanja som är gift kommer få sin makes ( som också heter Mile ) och när Tanjas dotter Nikolina står i brudklänningen så kommer hon inte heller ha rätt till pappa Miles hus och ägor.
Och så går det runt och runt generation efter generation. När Aleks och jag är gifta så är det här huset också mitt och jag kommer inte kunna göra anspråk på min pappas hus eller hans ägor.
Sedan är det viktigt också att förklara att i Serbien så är förväntningarna att jag ska vara en god och duktig fru och kunna allt från strykning till att laga minst 100 olika rätter och desserter och tvätta kläder skinande rent.
Aleks ska ta huvudansvaret och ha jobb och klara att försörja mig och våra framtida barn.
Att ens snacka om feminism är omöjligt. När vi hade Slava så kom Ruza och Milica och jag tog upp det där. Varför sliter ni ut er i hemmet och inte ber era män om hjälp?
Oj vilken disskussion det blev. Milica och hennes dotter Tanja sade " Nej, nej, nej, ! I Serbien så är det kvinnan som gör allt. Att städa och duka och fixa. Tanja sade du ska bara veta medan Mile, Jovan ( hennes son ) och Nicolina sover så går jag upp klockan 5-6 och städar och ordnar frukost.
Även om jag har ont i knäna och ryggen och det är kallt eller jag har värk ( läs. mensvärk ). Det måste fixas! Det fungerar helt enkelt inte annars.
Men jag kämpar vidare och jag går upp och moppar golvet ( de har skitstort hus så jag får lätt ångest av att tänka på hur hon sliter ut sig ) och dammsuger. Fixar badrummen och torkar där det behövs.
Vi lagar maten och tvätten och gör allt det fixar inte våra män. Dessutom måste de kunna vila sig efter en hård arbetsdag. Vi måste stötta våra män i det de gör.
Jag förstår faktiskt deras argument och på något sätt så tycker jag att det är rätt. Jag ser att även om det råder ett så starkt rotat patriarkat så finns det en balans en harmoni. Kvinnan har ändå rätt att formulera sig och bestämma vid olika beslut för i Serbien så diskuterar man det. Alla beslut sker i samråd och att även barnen får uttrycka sig.
Feminism existerar inte heller pga av att detta system eller strukturen faktiskt fungerar. Jag måste till erat förtret även om jag ser fördelar med den feministiska metoden att varför ändra något som faktiskt fungerar?
Att ändra människors mentalitet är svårt.
Särskilt svårt är det i ett land som Serbien där minsta förändring och återigen kriget som alltid lurar här hos oss har dödliga konsekvenser. Om man följer nyheterna och vad folk pratar så är det inte långt till ett krig här igen.
Jag skrev här hur det är i Serbien just nu. http://openmindedforanything.blogg.se/2011/november/det-ar-inte-konstigt-att-det-ser-ut-som-det-g.html
Varenda liten grej som händer här påverkar tyvärr stort sätt folket alltid till våran nackdel. Det är verkligen inte ett under att feminismen lyser med sin frånvaro.
När folket behöver mat, kläder och el och trygghet så hamnar faktiskt feminism längst ner i prioriteringskedjan.
Jag vet inte att skriva om allt i detalj som händer här.
Om våran familj och våra serbiska vänner och hela övergripande situationen det är många inlägg för sig.
Det finns liksom inte tid och engagemang för folk är trötta och folk orkar inte deala med ännu en politisk fråga när det händer så mycket här. Tempot är galet här.
Har också skrivit om det här.
http://openmindedforanything.blogg.se/2011/september/det-ar-faktiskt-inte-en-rattighet-att-ditt-ba.html
Jag vet inte faktiskt. Feminismen har väldigt bra ideér och tankar men jag tror att det är ganska svårt att få i de här. För att inte prata om andra länder typ Saudiarabien och Somalia och Indien och Mexico.
Alla länder har nog sitt hundhuvud att bära i den feministiska kampen för jämställdhet.
Får ta nog läsa på mer om feminism och sätta på mig feministglasögonen när jag är ute här i Serbien. Även om vägen till sann kunskap är både relativ och snårig så ska jag försöka mitt bästa.
Jag vet inte hur mycket ni kan och vet om Serbien förutom det usual stuff om kriget och Emir Kusturica, Jovan Radomir och att Eurovision Song Contest hölls i Belgrad 2008.
Men Serbien är ett land som egentligen alla andra. Men här finns det inte mycket utrymme för feministiska frågor.
Jag tror inte att folk har råd eller ens ork att tänka på feminism här.
Eftersom jag inte har kontakt med min serbiske far och har däremot ingen anknytning till det så tänker jag sno min serbiske pojkväns familj och resonera lite.
Min kille Aleks är så serb man kan bli. Han har noll inblandning av något annat blod än serbiskt. Det är väldigt fascinerande faktiskt. Han pappas familj är långt tillbaka från Montenegro eller Crna Gora. Man räknar inte familjeblodet från mammans håll här. Även om Aleks också har blod ifrån Pirot och Leskovac så räknas eller gills det inte.
Dessutom kommer han från bland de äldsta klanerna i Montenegro så det är viktigt att man för efternamnet vidare.
Här är iallfall hans farfars farfar Milan och hans hustru Persida.
Jag tror att bilden är tagen/målad ( vi vet faktiskt inte om det är en målning eller ett kort) under första världskriget.
Sådana bilder är vanliga i serbiska hem.
Här är deras son Antonije. Han var med i det kungliga kavalleriet alltså kungens vakt!
Close up
Hans sonsonson Aleks är jättelik honom.
Antonije fick sonen Ljubomir som i sin tur fick......
sonen Milan här med Aleks mamma Jasmina.
men de bor i Sverige men Ljubomir fick två döttrar också Ruza och Milica.
Äldsta dottern Milica ( ja vi retar henne för att hennes slöja liknar mer en babymössa på en nyfödd än en bröllopsslöja. Hon var 18-20 något när hon gifte sig med Raja.
Yngsta dottern Ruza med sonen Dragan och Milicas dotter Tanja.
här en bild på Tanja och hennes bror Bojan med Aleks bror Danijel i mitten.
Nu ska jag förklara hur det funkar i serbiska familjer.
Generellt så måste jag säga att de flesta serber lever med starka band till familjen. Familjen har alltid den centrala rollen. Pappan har huvudansvaret och arbetar med de allra tyngsta och mest krävande uppgifterna. Mamma jobbar också men det är hon som har hela ansvaret för hemmet och sköter markservicen och allt. Men både mamman och pappan hjälper till att uppfostra barnen.
Oftast är det tradionella och ortodoxt kristna värderingar som man ger sina barn i generationer efter generationer. Alltså rakt på sak.
- Hårt arbete. ( Gäller i synnerhet bönder)
- Gifta sig ( ofta i ung ålder )
- Mannen tar på sig ansvar för de jobbigaste och hårdaste arbetsuppgifterna.
- Kvinnan tar och städar, tvättar och lagar mat.
- Man firar familjehelgonet "Slava" och går till kyrkan.
- Man lever i heterosexuella förhållanden och det finns krav på att man ska ha barn. Att föra både efternamnet vidare och att man ska ta hand om sina gamla föräldrar. Man bor med sina gamla föräldrar och tar hand om de tills de dör.
- Att man inte drar skam på familjen. Ryktet betyder allt här.
Inte för att dra offerkoftan på sig men efter år av krig och olika problem så är det otroligt svårt att få Serbien till ett feministiskt land.
När Raja satte ringen på Milicas hand så förlorade hon t.ex. huset vi bor i. Samma sak hände Ruza när hon gick ut nygift från kyrkan med Mile i handen.
Milica firar inte Sveta Petka helgonet utan sin mans Sveti Amplije i Stahije. Ruza firar också sin makes nämligen Sveti Nikola. De blir då även medägare till sina makars hus, plantager och ägor.
Sedan kommer Bojan ärva det medan Tanja som är gift kommer få sin makes ( som också heter Mile ) och när Tanjas dotter Nikolina står i brudklänningen så kommer hon inte heller ha rätt till pappa Miles hus och ägor.
Och så går det runt och runt generation efter generation. När Aleks och jag är gifta så är det här huset också mitt och jag kommer inte kunna göra anspråk på min pappas hus eller hans ägor.
Sedan är det viktigt också att förklara att i Serbien så är förväntningarna att jag ska vara en god och duktig fru och kunna allt från strykning till att laga minst 100 olika rätter och desserter och tvätta kläder skinande rent.
Aleks ska ta huvudansvaret och ha jobb och klara att försörja mig och våra framtida barn.
Att ens snacka om feminism är omöjligt. När vi hade Slava så kom Ruza och Milica och jag tog upp det där. Varför sliter ni ut er i hemmet och inte ber era män om hjälp?
Oj vilken disskussion det blev. Milica och hennes dotter Tanja sade " Nej, nej, nej, ! I Serbien så är det kvinnan som gör allt. Att städa och duka och fixa. Tanja sade du ska bara veta medan Mile, Jovan ( hennes son ) och Nicolina sover så går jag upp klockan 5-6 och städar och ordnar frukost.
Även om jag har ont i knäna och ryggen och det är kallt eller jag har värk ( läs. mensvärk ). Det måste fixas! Det fungerar helt enkelt inte annars.
Men jag kämpar vidare och jag går upp och moppar golvet ( de har skitstort hus så jag får lätt ångest av att tänka på hur hon sliter ut sig ) och dammsuger. Fixar badrummen och torkar där det behövs.
Vi lagar maten och tvätten och gör allt det fixar inte våra män. Dessutom måste de kunna vila sig efter en hård arbetsdag. Vi måste stötta våra män i det de gör.
Jag förstår faktiskt deras argument och på något sätt så tycker jag att det är rätt. Jag ser att även om det råder ett så starkt rotat patriarkat så finns det en balans en harmoni. Kvinnan har ändå rätt att formulera sig och bestämma vid olika beslut för i Serbien så diskuterar man det. Alla beslut sker i samråd och att även barnen får uttrycka sig.
Feminism existerar inte heller pga av att detta system eller strukturen faktiskt fungerar. Jag måste till erat förtret även om jag ser fördelar med den feministiska metoden att varför ändra något som faktiskt fungerar?
Att ändra människors mentalitet är svårt.
Särskilt svårt är det i ett land som Serbien där minsta förändring och återigen kriget som alltid lurar här hos oss har dödliga konsekvenser. Om man följer nyheterna och vad folk pratar så är det inte långt till ett krig här igen.
Jag skrev här hur det är i Serbien just nu. http://openmindedforanything.blogg.se/2011/november/det-ar-inte-konstigt-att-det-ser-ut-som-det-g.html
Varenda liten grej som händer här påverkar tyvärr stort sätt folket alltid till våran nackdel. Det är verkligen inte ett under att feminismen lyser med sin frånvaro.
När folket behöver mat, kläder och el och trygghet så hamnar faktiskt feminism längst ner i prioriteringskedjan.
Jag vet inte att skriva om allt i detalj som händer här.
Om våran familj och våra serbiska vänner och hela övergripande situationen det är många inlägg för sig.
Det finns liksom inte tid och engagemang för folk är trötta och folk orkar inte deala med ännu en politisk fråga när det händer så mycket här. Tempot är galet här.
Har också skrivit om det här.
http://openmindedforanything.blogg.se/2011/september/det-ar-faktiskt-inte-en-rattighet-att-ditt-ba.html
Jag vet inte faktiskt. Feminismen har väldigt bra ideér och tankar men jag tror att det är ganska svårt att få i de här. För att inte prata om andra länder typ Saudiarabien och Somalia och Indien och Mexico.
Alla länder har nog sitt hundhuvud att bära i den feministiska kampen för jämställdhet.
Får ta nog läsa på mer om feminism och sätta på mig feministglasögonen när jag är ute här i Serbien. Även om vägen till sann kunskap är både relativ och snårig så ska jag försöka mitt bästa.
Serbien mitt älskade fosterland jag kan inte nog beskriva min kärlek till dig men det händer så mycket saker hos dig som inte är som det ska.
Serbien har många brister och det serberna medvetna om. Det är arbetslöshet och sociala klyftor och korruption som förpestar detta annars så starka och vackra landet.
Människor här lever verkligen för dagen. Att tvingas se 80 åriga tanter och gubbar jobba på åkerfälten är faktiskt helt åt helvete. Jag mår så dåligt av att se dem. Hela deras liv hänger på hur skörden går.
Folk dör här som flugor. Det är sant. Man kan se att folk dör här typ i 40 års åldern. Men även unga män i 18-25 års ålder. Dessa killar har på ett eller annat sätt kommit i kontakt med maffian. Antingen har de misslyckats med sina uppdrag eller så är det ett sk. beställningsmord en dödskjutning som bara får uppmärksamhet i de hundratals dödsannonserna som finns upphängda på träd eller i tidningen.
Typ ex. Jovan Lukic född 17 maj 1986 död 30 september 2011
saknad av pappa Milan mamma Snezana och släkt och vänner.
och en bild på denna unge kille som kunde haft det bättre.
De som dör senare typ 50 år eller 60 dör p.g.a. ensidig kost och olika hjärtproblem. Diabetes och stroke är inte ovanlig kombination. Även cancer och olika tumörer härjar fritt hos oss.
En följd till detta är att det finns gravar med namn på forfarande levande personer. Oftast ligger det redan en person nedgrävd men att man redan fyllt på resten av släktningarnas namn.
Typ.ex.
Familjen Bulatovic.
Dejan rodjen/född 1955-01-12 - umro/ död 2001-09-01
och sedan har man fyllt på typ såhär.
Dragan- född 1965-04-05 - (tomt)
Veselin- född 1973-03-23 - (tomt)
Jelena- född 1978-07-15- (tomt)
Radomir född 1979-12-11 (tomt )
Ni fattar. Jag tycker förstås det är absurd och makabert men det är en lösning som många serber väljer. Kan inte utala mig om det är av ekonomiska skäl men jag misstänker det. Döden eller medvetandet att döden alltid står runt knuten är ständigt närvarande här.
Samtidigt så är allt så himla dyrt. Srpska plata ali ima evropske cene kazemo ovde/ Serbisk lön men europeiska priser säger vi här. Att handla mat här är som att handla på Ica/Coop och alla vet att Ica/Coop har helt löjliga priser på mat.
Även Levis och franska sminkkedjan Sephora har slagit bo här. Självfallet är det höjdarpriser.
Till Belgrad åker inga bönder.
Det är verkligen skillnad på folket. En Stefan Petrovic i Belgrad är inte samma Stefan Petrovic i en liten by som Ritopek. Det är faktiskt en sådan skillnad att det inte går beskriva trots att det tar en kvart med bilen till Belgrad.
Kläderna, attityden och förutsättningarna allt!
Sedan så har västkulturen blomstrat ut som digerdöden i Serbien. Det ska vara Coca-Cola, Mac Donalds och Iphone och Pumaskor.
Att alla klubbar och restauranger drivs av maffian är också känt men ingen talar öppet om det. Där pågår fester med både hiphop och psytrance och samtidigt som drogerna och alkoholen flödar.
Där sker dem tysta dödskjutningarna framför ögonen på polisen. Polisen som gärna tar emot mutor.
Jag går därför aldrig ut på fester här i Serbien. Dels p.g.a. att jag inte litar på människor men också för att det sker kidnappningar av unga kvinnor till Turkiet och Saudiarabien.
Fast det är inte bara serberna själva som driver varandra till fördärvet det är också politikerna. Det pågår strejker både hos bönder och hos folk som är anställda i både den offentliga och privata sektorn. Folk får inte sina löner. Inte att de skippar att betala ut en månad utan flera månader i sträck.
Går ett företag i konkurs som jättemånga gjort den senaste perioden så sticker vd:n med dem sista pengarna och säger inte till innan utan de anställda får stå med skägget i brevlådan vid skylten "Avstängt".
Det händer iprincip varje dag att företag dör och att folk aldrig får betalt för sin tjänst.
Politikerna här betalar hellre att bygga fina lekparker än att ge folk lön. No kidding!
Sedan det som också är den kanske mest glasklara anledningen till att landet har så många problem är den så aggressiva bilden som media målar upp. Mi smo zlocinaci! Vi är slaktare. Vi är mördare. Vi är avskrapet på botten av helvetet. Inte nog med att vi har krigat och blivit bombade till markplan så ska vi ge bort allt. Trots att ( jo nu är det så det är bevisad fakta) att under alla krigen ( både första,andra och Jugoslavienkrigen) så dog det mest serber. Och trots att vi blev attackerade så ska vi be om ursäkt?
Vi har inget annat än försvarat oss från alla håll där folk har angripit oss. Sedan så ska vi ge vårat Kosovo till albanerna som försöker gång på gång lura alla att de är illyrer trots att Albanien inte ens fanns på kartan då illyrerna levde. De dog ut flera hundra år innan det fanns någon tillstymmelse till namnet Albanien på serbiska och grekiska landytan.Kolla kartor från 1500 talet t.ex. Samtidigt som vi beskylls för brott mot mänskligheten när de försökte ta över Kosovo som sitt eget. Det är många länder som inte erkänner Kosovo varav Armenien och Georgien där det riktiga Albanien faktiskt ligger.
Jag vet jag kan bli jättepolitisk men sådan är jag. I can´t help it.
Media har svartmålat oss under alla krig och vi beskylls hit och dit medan folket i Serbien blir bara fattigare. Om det nu var sant att vi vill ta över andras territorium varför blir befolkningen bara fattigare och fattigare här? Liksom det finns fortfarande hushåll där det inte finns el och det är bara 40 % av befolkningen som har datorer med internetanslutning.
Serberna har i och med Nato-bombningarna fått både missväxt på odlingarna och strålningen har t.o.m gett män bröstcancer. Att man bombat fabriker och gjort serberna arbetslösa. Allt går i en ond cirkel här.
Arbetslöshet, Västkultur och Korruption och hatisk media och idiotiska politiker.
Ja det är fan inte konstigt att det ser ut som det gör.
För alla er som inte är serber och annat galet folk så är det så att vi ortodoxa firar ett sk. familjehelgon. Liknar i grova drag de hindustiska familjegudarna då man har en ikon i varje hem och ber till.
Vi har Sveta Petka.
Normalt firar man slavan med den närmaste familjen. Man går efter den manliga linjen. Aleks tar efter sin pappa och Milan tar efter sin pappa Ljubomir och så vidare. Prästen brukar komma och så har man middag. Städning får man absolut inte göra denna dag.
Eftersom jag är väldigt intresserad av släktforskning så hjälper även slavan att hitta olika släktningar.
För då kollar man både efternamnet och slavan om man kommer från samma stad.
Vi har Sveta Petka.
Normalt firar man slavan med den närmaste familjen. Man går efter den manliga linjen. Aleks tar efter sin pappa och Milan tar efter sin pappa Ljubomir och så vidare. Prästen brukar komma och så har man middag. Städning får man absolut inte göra denna dag.
Eftersom jag är väldigt intresserad av släktforskning så hjälper även slavan att hitta olika släktningar.
För då kollar man både efternamnet och slavan om man kommer från samma stad.
